Language of document :

Överklagande ingett den 7 december 2020 av Gesamtverband Verkehrsgewerbe Niedersachsen eV (GVN) av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 5 oktober 2020 i mål T-583/18, GVN mot kommissionen

(Mål C-666/20 P)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Gesamtverband Verkehrsgewerbe Niedersachsen eV (GVN) (Ombud: C. Antweiler, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet: Europeiska kommisisonen, Förbundsrepubliken Tyskland, Land Niedersachsen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska,

upphäva tribunalens dom av den 5 oktober 2020, GVN/kommissionen (T-583/18, EU:T:2020:466), vad avser punkterna 1 och 2 i domslutet

och, för det fall att överklagandet bedöms vara grundat, helt bifalla klagandens yrkanden i första instans, bifalla yrkandet i förstainstans, nämligen att ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 12 juli 2018, C(2018) 4385 final1 , och att förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klagandena har som första grund gjort gällande att tribunalen åsidosatt artikel 47.2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och gjort sig skyldig till ett förfarandefel genom att helt ignorera klagandenas anföranden, vilka är relevanta för utgången i målet, avseende förutsättningarna för de tyska delstaterna, enligt 64a § i den tyska Personenbeförderungsgesetz (lagen om persontransport) (PBefG), att ersätta 45a § i nämnda lag med delstatlig lag.

Som andra grund har klagandena gjort gällande flera åsidosättanden av unionsrätten.

Unionsrätten har åsidosatts, eftersom tribunalen i punkt 36 i den överklagade domen konstaterat att det mellan parterna är ostridigt att den tyska lagstiftaren, genom 45a § och 8 § stycke 4 PBefG, utelämnat kompensation för offentlig transport av personer med abonnemang utställda för resor till och från utbildningsorten, från tillämpningsområdet för förordning nr 1370/20072 . Således har tribunalen inte beaktat att Förbundsrepubliken Tyskland inte har underrättat Europeiska kommissionen om vare sig 45a § eller 8 § stycke 4 PBefG, i enlighet med artikel 3.3 andra meningen i förordning nr 1370/2007.

Ett åsidosättande av unionsrätten föreligger dessutom genom att tribunalen, i punkterna 40 och 41 i den överklagade domen rättsstridigt medgett att en lagstiftare enligt artikel 3.3 i förordning nr 1370/2007 kan undanta allmänna bestämmelser om ekonomisk ersättning för allmän trafikplikt för elever, studenter och praktikanter från dess tillämpningsområde, men också begränsa tillämpningsområdet för detta undantag genom att ändra i ett sådant beslut och återinföra sådan kompensation i tillämpningsområdet för förordning nr 1370/2007. Denna enligt tribunalen tillåtna ändring är nämligen actus contrarius i förhållande till beslutet enligt artikel 3.3 andra stycket i förordning nr 1370/2007 och underkastas därför samma formella giltighetsvillkor som i detta fall inte är uppfyllda på grund av den uteblivna underrättelsen till kommissionen.

Slutligen föreligger ett åsidosättande av unionsrätten – närmare bestämt artiklarna 107 FEUF och 108.3 FEUF – att tribunalen slog fast, avseende den andra grunden för talan, att Land Niedersachsen på grundval av 7a § i Niedersäschiches Nahverkehrsgesetz (lag om lokaltrafik i delstaten Niedersachsen (NNVG) inte beviljade statligt stöd åt företagen trots att alla kommunala företag beviljats samtliga finansiella resurser av de kommunala ansvariga enheterna, som Land Niedersachsen ställt till dessas förfogande. I motsats till vad tribunalen har gjort gällande är det inte möjligt att göra någon åtskillnad mellan de kommunala enheternas myndighetsutövning å ena sidan, och deras ekonomiska verksamhet i egenskap av delägarskap i de transportbolag som de kontrollerar, å andra sidan.

____________

1     Kommissionens beslut om att inte framställa invändningar angående en åtgärd som Land Niedersachsen beslutat om enligt 7a § Niedersächsisches Nahverkehrsgesetz (lag om lokaltrafik i delstaten Niedersachsen) (ärende SA. 46697 [2017/NN]) (EUT C 292, 2018, s. 1).

2     Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EUT L 315, 2007, s. 1).