Talan väckt den 22 mars 2022 – Europeiska kommissionen mot Storhertigdömet Luxemburg
(Mål C-214/22)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: E. Manhaeve, A. Azéma, I. Zaloguin)
Svarande: Storhertigdömet Luxemburg
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
fastställa att Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigher enligt artikel 12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen 1 , genom att inte senast den 4 oktober 2016 anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 8.7, artikel 9 och artikel 10.2 i direktivet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder,
förelägga Luxemburg enligt artikel 260.3 FEUF att betala ett standardbelopp på 7 096,50 EUR för varje dag som inte skyldigheten att meddela genomförandeåtgärder till artikel 8.7, artikel 9 och artikel 10.2 i direktiv 2014/42 har uppfyllts, vilket beräknas från tidpunkten för meddelande av denna dom, och
förplikta Luxemburg att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen möjliggör för medlemsstaterna att enklare konfiskera de hjälpmedel som kriminella har kommit i besittning av genom grov och organiserad brottslighet. Medlemsstaterna skulle ha implementerat direktivet senast den 4 oktober 2016. Kommissionen har inlett ett fördragsbrottsförfarande mot Luxembourg i november 2016 och därefter skickat ett motiverat yttrande till denna medlemsstat i mars 2019. Luxembourg har emellertid inte meddelat kommissionen att direktivet i sin helhet har implementerats i nationell rätt.
____________
1 EUT 2014, L 127, s. 39.