Målen T‑472/09 och T‑55/10
SP SpA
mot
Europeiska kommissionen
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Marknaden för armeringsjärn i stänger eller rullar – Beslut i vilket en överträdelse konstateras av artikel 65 KS, efter utgången av EKSG-fördraget, på grundval av förordning (EG) nr 1/2003 – Fastställande av priser och betalningsfrister – Begränsning eller kontroll av produktion eller försäljning – Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter – Rättslig grund – Maktmissbruk och åsidosättande av handläggningsregler – Böter – Taket i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 – Talan om ogiltigförklaring – Ändringsbeslut– Avvisning”
Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 9 december 2014
1. Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Fastställelse av föremålet för tvisten – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Liknande krav för de invändningar som åberopats till stöd för en grund
(Tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1)
2. Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Utvidgning av en grund som har åberopats tidigare – Upptagande till sakprövning
(Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 44.1 och 48.2)
3. Institutionernas rättsakter – Giltighetspresumtion – Rättsakt som är en nullitet – Begrepp
(Artikel 249 EG)
4. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut som fattats med tillämpning av konkurrensreglerna som delgetts utan bilagor – Sammanhanget är känt för den berörde vilket ger denne möjlighet att förstå räckvidden av åtgärden i den del den berör vederbörande – Åsidosättande av mottiveringsskyldigheten förligger inte
(Artiklarna 15 KS och 36 KS)
5. Kommissionen – Kollegialitetsprincipen – Räckvidd – Beslut som fattats med tillämpning av konkurrensreglerna som delgetts utan bilagor – Åsidosättande av kollegialitetsprincipen – Föreligger inte – Uppgifter anges i tillräcklig utsträckning i själva beslutet
(Artikel 219 EG)
6. Institutionernas rättsakter – Val av rättslig grund – Unionslagstiftning – Krav på klarhet och förutsebarhet – Uttryckligt angivande av rättslig grund – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras av artikel 65 KS, efter utgången av EKSG-fördraget, och i vilket det berörda företaget åläggs sanktionsåtgärder – Den rättsliga grunden utgörs av artiklarna 7.1 och 23.2 i förordning nr 1/2003
(Artikel 65.1 KS; rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 7.1 och 23.2)
7. Konkurrensbegränsande samverkan – Konkurrensbegränsande samverkan som i materiellt och tidsmässigt tillämpningsområde (ratione materiae och ratione temporis) omfattas av EKSG-fördragets bestämmelser – Utgången av EKSG-fördraget – Systemet med fri konkurrens vidmakthålls enligt EG‑fördraget – Upprätthållande av kommissionens kontroll med stöd av förordning nr 1/2003
(Artikel 65.1 KS; rådets förordning nr 1/2003)
8. Institutionernas rättsakter – Tillämpning i tiden – Handläggningsregler – Materiella bestämmelser – Skillnad – Utgången av EKSG-fördraget – Beslut som fattats med tillämpning av konkurrensregler som antagits sedan fördraget löpt ut och som avser förhållanden från tiden innan dess utgång – Rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar och den straffrättsliga legalitetsprincipen – Rättsliga situationer som uppkom innan EKSG-fördraget löpte ut – Omfattas av EKSG-fördraget bestämmelser
(Artikel 65.1 KS; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 49.1)
9. Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal mellan företag – Skadlig inverkan på konkurrensen i den mening som avses i artikel 65 KS – Bedömningskriterier – Konkurrensbegränsande syfte – Tillräckligt konstaterande
(Artikel 65.1 KS)
10. Konkurrensbegränsande samverkan – Komplex överträdelse innefattande dels avtal, dels samordnat förfarande – Kvalificering som en enda överträdelse såsom avtal och/eller samordnat förfarande – Tillåtet – Följder vad avser motiveringsskyldigheten
(Artiklarna 15 KS och 65.1 KS)
11. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Samordning och samarbete oförenligt med varje företags skyldighet att självständigt bestämma sitt beteende på marknaden – Informationsutbyte mellan konkurrenter – Presumtion att informationen har använts för att bestämma beteendet på marknaden – Konkurrensbegränsande verkan på marknaden föreligger ej – Saknar betydelse
(Artikel 65.1 KS)
12. Konkurrens – Administrativt förfarande – Principen om god förvaltningssed – Kravet på opartiskhet – Följder för bevisprövningen
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41; rådets förordning nr 1/2003, skäl 37)
13. Konkurrensbegränsande samverkan – Deltagande i möten med konkurrensbegränsande syfte – Omständighet som i avsaknad av avståndstagande i förhållande till fattade beslut gör det möjligt att slå fast att företaget deltagit i den följande konkurrensbegränsande samverkan – Öppet avståndstagande – Restriktiv tolkning
(Artikel 65.1 KS)
14. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Bevismedel – Handlingar som bevisar överträdelsen – Prövning av en handlings bevisvärde – Kriterier – Varken undertecknad eller paraferad – Saknar betydelse
(Artikel 65 KS)
15. Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Överträdelser – Avtal och samordnade förfaranden som utgör en enda överträdelse – Begrepp – Bedömning – Ett företag tillskrivs ansvar för hela överträdelsen – Tillåtet
(Artikel 65.1 KS; artikel 81 EG)
16. EKSG – Pris – Tariffer – Obligatoriskt offentliggörande – Förenlighet med förbudet mot konkurrensbegränsande samverkan
(Artiklarna 60 KS och 65.1 KS)
17. Konkurrens – Administrativt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar – Principens räckvidd – Ogiltigförklaring av kommissionens första beslut i vilket en överträdelse konstateras – Antagande av ett nytt beslut med en annan rättslig grund och som vilar på tidigare förberedande åtgärder – Tillåtet – Skyldighet att lämna ett nytt meddelande om invändningar – Föreligger inte
(Artikel 65.1 KS, 65.4 KS och 65.5 KS)
18. Konkurrens – Administrativt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar – Tillgång till handlingarna i ärendet – Räckvidd – Vägran att lämna ut en handling – Följder – Vad gäller det berörda företagets bevisbörda måste en åtskillnad göras mellan handlingar som är till dess nackdel och handlingar som är till dess fördel
19. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Maximalt belopp – Beräkning – Relevant omsättning – Den totala omsättningen för de bolag som utgör den ekonomisk enhet som uppträder som ett företag – Splittring av den ekonomiska enheten vid åläggande av böter – Takbeloppet tillämpas på företagen individuellt – Bolag i likvidation – Böter kan ej åläggas om det inte visas att detta bolag och den koncern som ålagts böter utgör en ekonomisk enhet
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)
20. Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talan mot ett beslut som innebär att bilagor läggs till ett beslut utan att dess innehåll ändras i materiellt hänseende – Talan som inte kan medföra någon fördel för sökanden – Avvisning
(Artikel 263, fjärde stycket FEUF)
1. Se domen.
(se punkt 65)
2. Se domen.
(se punkt 66)
3. Se domen.
(se punkterna 72–74)
4. Se domen.
(se punkterna 78–83 och 104)
5. Se domen.
(se punkterna 106 och 107)
6. Inom gemenskapens rättsordning har institutionerna endast de befogenheter som tilldelats dem. Därför anges i gemenskapsrättsakternas ingress den rättsliga grund enligt vilken den aktuella institutionen har befogenhet att agera inom det ifrågavarande området. Valet av lämplig rättslig grund har konstitutionell betydelse.
Ett beslut i vilket kommissionen, efter det att EKSG-fördraget har upphört att gälla, fastställer att ett företag har överträtt artikel 65.1 KS och ålägger företaget böter, har sin rättsliga grund i artikel 7.1 i förordning nr 1/2003 för fastställandet av att det förekommit en överträdelse och i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 för åläggandet av böter.
(se punkterna 117 och 121)
7. Se domen.
(se punkterna 122–138)
8. Principerna om lagens tillämplighet i tiden ska iakttas inom unionens rättsordning när bestämmelser i EG‑fördraget tillämpas på ett område som tidigare reglerades av EKSG-fördraget. Även om handläggningsreglerna som regel ska anses tillämpliga på samtliga tvister som pågick när de trädde i kraft, gäller inte detta med avseende på de materiella bestämmelserna. Dessa ska nämligen, för att garantera att rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar iakttas, tolkas så att situationer som har uppkommit innan bestämmelserna trädde i kraft endast berörs i den mån det tydligt följer av deras ordalydelse, ändamål eller systematik att de ska ha en sådan verkan.
Vad avser frågan vilka materiella bestämmelser som ska tillämpas på rättsliga förhållanden som definitivt uppkommit innan EKSG-fördraget upphörde att gälla, förutsätts med hänsyn till kontinuiteten i unionens rättsordning samt rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar att de materiella bestämmelser som antogs med stöd av EKSG-fördraget tillämpas på omständigheter som omfattas av deras materiella (ratione materiae) och tidsmässiga (ratione temporis) tillämpningsområde. Således krävs det inte, enligt den straffrättsliga legalitetsprincipen, att en sanktionsåtgärd endast kan åläggas om handlingen i fråga var olaglig såväl då den ägde rum som då den sanktioneras.
(se punkterna 140, 141, 143–145)
9. Se domen.
(se punkterna 150, 151, 162, 210, och 220)
10. Se domen.
(se punkterna 156–160 och 167)
11. Se domen.
(se punkterna 163–166, 178, 181 och 269)
12. Vad gäller kommissionens administrativa förfaranden på konkurrensrättens område är det av särskild betydelse att de garantier som enligt unionsrätten tillerkänns i administrativa förfaranden iakttas när institutionerna förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning. I förordning nr 1/2003 anges att dessa garantier ska respekteras. Dessa skyddsregler innebär bland annat att den behöriga institutionen är skyldig att omsorgsfullt och opartiskt pröva alla omständigheter som är relevanta i det aktuella fallet. Bevisen ska dessutom bedömas i sin helhet och med beaktande av alla relevanta omständigheter.
(se punkterna 184–187)
13. Se domen.
(se punkterna 197, 223 och 226)
14. Se domen.
(se punkt 201)
15. En överträdelse av artikel 81 EG (och, analogt, av artikel 65 KS) kan ha sin grund, inte bara i ett enskilt agerande, utan även i en serie av ageranden eller ett fortlöpande beteende. Agerandena vad gäller fastställande av grundpriset och betalningsfrister utgör delar i en och samma avsikt att fastställa det avtalade minimipriset, eftersom vart och ett av dessa ageranden kommer till uttryck i över tiden mer eller mindre likartade metoder genom vilka det avtalade minimipriset fastställs.
Den omständigheten att samma ageranden skett vad avser grundpris, tillägg, betalningsfrister och kontroll eller begränsning av produktion eller försäljning, och detta under många år och att det dessutom finns bevis för att det förekommit möten för att kontrollera de samordnade förfarandena, visar att situationen på marknaden var föremål för ständig övervakning och att nya initiativ togs när de berörda företagen fann detta nödvändigt, och medför att de aktuella agerandena således inte kunde ha varit kortvariga.
(se punkterna 211–213)
16. De priser som anges i tarifferna ska fastställas självständigt av varje företag utan avtal, inte ens underförstådda, mellan dessa. Härav följer att när konkurrerande företag genom en regelbunden samverkan antar ett fortlöpande beteende som syftar till att genom avtal eller samordnade förfaranden eliminera osäkerheten, särskilt kring de dimensionstillägg som de tillämpar på marknaden, utgör detta beteende en konkurrensbegränsande samverkan som är förbjuden enligt artikel 65 KS.
(se punkterna 231 och 232)
17. Då ett beslut i vilket en överträdelse av konkurrensreglerna i EKSG-fördraget konstateras och böter åläggs har ogiltigförklarats på grund av att artikel 65.4 och 65.5 KS hade upphört att gälla och att kommissionen enligt nämnda bestämmelser inte längre tilldelades befogenhet, är kommissionen därför, för att följa den dom i vilken beslutet ogiltigförklaras, skyldig att återuppta förfarandet i just det skede då rättstridigheten uppstått, nämligen då det ogiltigförklarade beslutet antogs. Kommissionen är följaktligen inte skyldig att skicka ett nytt meddelande om invändningar till sökanden.
(se punkterna 277 och 280)
18. Se domen.
(se punkterna 285–288)
19. Den övre gränsen på 10 procent av föregående räkenskapsårs sammanlagda omsättning för ett företag som ålagts böter för överträdelse av konkurrensreglerna, vilket enligt vad som stadgas i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 utgör det högsta bötesbeloppet, är bland annat avsedd att skydda företagen mot orimligt höga böter som skulle kunna ödelägga deras ekonomi. Det är således konsekvent att den övre gränsen inte kopplas till den period då de överträdelser som blivit föremål för sanktionsåtgärder ägde rum, vilken kan ligga flera år bakåt i tiden vid tidpunkten för åläggandet av böterna, utan till en period som ligger närmare denna tidpunkt. Om det visar sig att flera mottagare utgör den ekonomiska enhet som är ansvarig för den sanktionerade överträdelsen, även vid den tidpunkt då beslutet antas, kan taket beräknas på grundval av den sammanlagda omsättningen för det företaget, det vill säga för alla dess delar tillsammans. Om den ekonomiska enheten senare har splittrats, har dock varje mottagare av beslutet rätt till en individuell tillämpning av taket i fråga. Härav följer att om det inte kan fastställas att det föreligger en ekonomisk enhet mellan ett företag och en koncern som ålagts böter, och detta företag då böterna åläggs bifinner sig i likvidation och således inte har någon omsättning, kan det inte åläggas böter.
Enbart den omständigheten att personer som innehar delar av aktiekapitalet i ett företag även representeras i styrelsen, utan att därvid vara i majoritet, kan inte medföra att dessa personer ska anses ha fortsatt att utöva ett avgörande inflytande över detta bolag vid den tidpunkt då böterna ålades. På samma sätt är inte heller ett pressmeddelande i vilket det hänvisas till ett strategiskt och hållbart partnerskap mellan dessa personer och en koncern inte tillräckligt för att visa att styrelseledamöterna, då beslutet att ålägga böter antogs, utövade ett avgörande inflytande över koncernen. Den omständigheten att de båda bolagen har sitt säte på samma plats kan inte heller – ensam – visa att det förelåg en ekonomisk enhet mellan dem.
(se punkterna 307, 308, 317, 318, 321 och 324)
20. Se domen.
(se punkterna 331–334)