Begäran om förhandsavgörande framställd av Okrazhen sad Pleven (Bulgarien) den 3 april 2024 – brottmål mot M. N. D. och Y. G. Ts
(Mål C-241/24, Tsenochev)1
Rättegångsspråk: bulgariska
Hänskjutande domstol
Okrazhen sad Pleven
Parter i det nationella målet
M. N. D. och Y. G. Ts
Tolkningsfrågor
1) Ska artikel 19.1 andra stycket i EU-fördraget jämförd med artiklarna 2 samt 4.2 och 4.3 i detsamma och artikel 267 FEUF tolkas så, att den nationella domstol som inom den administrativa fasen av ett brottmål vederbörligen prövar en överenskommelse för avgörande av brottmålet och ställer tolkningsfrågor om effektivt skydd av offren för människohandel genom rättigheter som ges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU1 av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF har befogenhet att inte beakta accessoriska yrkanden om avslutande av målet, vilka framställs av den tilltalade och dennes försvarare, om den av följande skäl har grund för antagandet att dessa utgör missbruk av rättigheter i den mening som avses i artikel 54 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna: 1. I nationell rätt föreskrivs inte någon möjlighet att upphäva den prövning som gjorts av den domstol som tillställts en överenskommelse för godkännande och i enlighet därmed avsluta målet. 2. En av de tilltalade och dennes försvarare gör en invändning mot ett åsidosättande av den stadgade fristen på en vecka för avslutande av förfarandet, vilken inte kunde hållas på grund av en framställan från den hänskjutande domstolen till Konstitutsionen sad na Republika Bulgaria (Republiken Bulgariens författningsdomstol), vilket hade till följd att häktningstiden felaktigt förlängdes. 3. En av de tilltalade och dennes försvarare har inför rättens ordförande och justitieministern yrkat att ett disciplinärt förfarande ska inledas mot domaren eftersom denne inte hade avslutat förfarandet inom den stadgade fristen på en vecka. 4. En av de tilltalade har återtagit sitt samtycke till den undertecknade överenskommelsen ”på grund av bristande förtroende för den domare som handlägger målet” och vänt sig till rättens ordförande med begäran om att den förstnämnda domaren ska ställas till svars i disciplinärt avseende, att han ska fråntas handläggningen av målet samt om att brottmålet ska tilldelas en annan domare. 5. De övriga domarna, vilka har prövat och godkänt överenskommelser med de ytterligare tio tilltalade inom samma straffrättsliga förfarande, har inte väckt frågan om processrättens oförenlighet med kraven på ett effektivt skydd av offren för människohandel?
2) Ska bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF och artikel 5 i stadgan jämförda med förklaringarna avseende stadgan tolkas så, att ett offer för människohandel måste inbegripas i straffmätningsförfarandet, och detta även om en överenskommelse som ska godkännas av domstolen nås inom den administrativa fasen av brottmålet?
3) Är det för svaret på den andra tolkningsfrågan av betydelse att godkännandet av överenskommelsen är avhängigt av om ersättning för den materiella skada som vållats på grund av brottet redan har utgetts eller om säkerhet har ställts, varvid det enligt ett för den hänskjutande domstolen bindande tolkningsavgörande endast är ”rekvisitanknuten skada”, det vill säga den skada som hör till brottsrekvisiten men inte vad man skulle kunna kalla ”icke rekvisitanknuten skada”, det vill säga den vinning som offren för människohandel har gått miste om, som ska beaktas?
4) Är en nationell rättsregel, såsom artikel 381.2 i Nakazatelno-protsesualen kodeks (straffprocesslagen), förenlig med den i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förankrade rätten till ett effektivt rättsmedel, när det i den förstnämnda anges att avgörande av brottmål genom överenskommelse vid grova och uppsåtligt begångna brott enligt vissa kapitel i strafflagen är förbjudna, däribland de brott som anges i avsnitt VIII ”Olagliga handlingar på det sexuella området”, men att så inte är fallet i fråga om de brott som anges i avsnitt IX ”Människohandel”?
5) Ska artikel 4.2 b och 4.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF tolkas så, att den nationella domstol som inom den administrativa fasen av brottmålet behandlar en överenskommelse är skyldig att pröva huruvida den överenskomna påföljden (här två års fängelse) är ”effektivt, proportionellt och avskräckande”, varvid antalet enskilda fall av människohandel och det förhållandet att brottet begåtts via en kriminell organisation ska beaktas?
6) För den händelse att den femte tolkningsfrågan ska besvaras nekande: Ska den nationella domstolen säkerställa tillämpning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF på så sätt att den i enlighet med principen om konform tolkning och med avvikelse från fast rättspraxis inom nationell rätt, enligt vilken den får godkänna överenskommelsen endast om denna ”inte utgör brott mot lagen eller god sed”, ska tolka nationell rätt så, att denna domstol också får pröva huruvida den i överenskommelsen fastställda påföljden (här: två års fängelse) är ”effektiv, proportionell och avskräckande”, varvid antalet enskilda fall av människohandel och det förhållandet att brottet begåtts via en kriminell organisation ska beaktas?
7) Hur ska begreppet ”effektiva, proportionella och avskräckande” i den mening som avses i artikel 4.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF tolkas, och kan ett tvåårigt fängelsestraff anses vara effektivt, proportionellt och avskräckande när gärningsmannen deltog i en kriminell organisation och rekryterade flera personer i avsikt att oberoende av deras samtycke låta utnyttja dem sexuellt i andra medlemsstater, varvid brottet begicks genom ett vilseledande? Ska med avseende på detta det ”maximistraff på minst tio års fängelse[, om brottet] … b) … har begåtts inom ramen för en kriminell organisation i den mening som avses i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet”, som föreskrivs i artikel 4.2 b, tolkas så, att det gäller för varje enskild brottslig handling inom människohandel beträffande varje enskilt brottsoffer, eller sammantaget för den kriminella verksamhet som omfattar flera brottsliga handlingar inom människohandel?
____________
1 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.
1 EUT L 101, 2011, s. 1.