Language of document : ECLI:EU:F:2013:7

BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

den 28 januari 2013

Mål F-100/12

Luigi Marcuccio

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Artikel 34.1 i rättegångsreglerna – Ansökan som getts in med telefax i rätt tid och som undertecknats med hjälp av en stämpel som återger en advokats underskrift eller någon annan metod att återge en underskrift – Talan har väckts för sent – Uppenbart att talan ska avvisas”

Saken: Talan väckt av Luigi Marcuccio enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt artikel 106a i sistnämnda fördrag, om bland annat ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens tysta avslag på hans begäran om skadestånd, daterad den 30 juni 2011. Ansökan gavs in per post, efter att en handling som utgavs vara en kopia av denna ansökan hade skickats per telefax den 21 september 2012.

Avgörande: Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak. Sökanden ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Advokats egenhändiga underskrift – Väsentlig formföreskrift som ska tillämpas strikt – Ansökan som getts in med telefax – Advokatens underskrift har anbringats med hjälp av en stämpel eller någon annan metod att återge en underskrift – Dagen för mottagande av telefaxet kan inte beaktas för att bedöma huruvida talefristen har iakttagits – Den i vederbörlig ordning underskrivna ansökan har inte getts in i rätt tid – Uppenbart att talan ska avvisas

(Domstolens stadga, artikel 21; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 34.1; tjänsteföreskrifterna, artikel 91.3)

Kravet på en underskrift i ansökan varigenom talan väcks som enbart får ha gjorts av partens företrädare, i den mening som avses i artikel 34.1 första stycket i personaldomstolens rättegångsregler, syftar till att, av hänsyn till rättssäkerheten, säkerställa att ansökan är äkta och till att utesluta risken att den i själva verket har upprättats av en person som saknar behörighet. Kravet är således att anse som en väsentlig formföreskrift som ska tillämpas strikt, vilket innebär att talan ska avvisas om kravet inte är uppfyllt. I det avseendet gäller att ett indirekt och mekaniskt sätt att ”underteckna” ansökan varigenom talan väcks bestående i att på denna anbringa en stämpel som återger sökandens befullmäktigade advokats underskrift gör det inte i sig möjligt att fastställa att det nödvändigtvis är advokaten själv som har undertecknat ansökan.

En ansökan som har undertecknats med hjälp av en stämpel som återger en advokats underskrift eller någon annan metod att återge en underskrift innehåller inte sökandens advokats underskrift i original, i strid med vad som anges i artikel 34.1 första stycket i personaldomstolens rättegångsregler, och ska därför avvisas.

Härav följer att dagen för mottagande av ansökan som översänts med telefax inte kan beaktas för att bedöma huruvida fristen för att väcka talan enligt artikel 91.3 i tjänsteföreskrifterna har iakttagits och att den enda ansökan som kan beaktas i det avseendet är den som inkommit till personaldomstolens kansli och som är egenhändigt undertecknad av sökandens advokat.

När ansökan inkommer till kansliet efter utgången av talefristen, ska den anses ha inkommit för sent, vilket således innebär att talan ska avvisas.

(se punkterna 19, 20, 25 och 26)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 23 maj 2007, parlamentet mot Eistrup, mål T‑223/06 P, punkterna 51 och 52