TRIBUNALENS DOM (sjätte avdelningen)
den 15 september 2016 (*)
”Reach – Avgift som ska betalas för registrering av ett ämne – Nedsättning som beviljas mikroföretag samt små och medelstora företag – Fel i försäkran om företagets storlek – Rekommendation 2003/361/EG – Beslut om uttag av en administrativ avgift – Bedömning av företagets storlek – Echas behörighet”
I mål T‑675/13,
K Chimica Srl, Mirano (Italien), företrätt av advokaterna R. Buizza och M. Rota,
sökande,
mot
Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa), inledningsvis företrädd av M. Heikkilä, A. Iber, E. Bigi, E. Maurage och J.-P. Trnka, därefter av M. Heikkilä, E. Bigi, E. Maurage och J.-P. Trnka, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av advokaten C. Garcia Molyneux,
svarande,
angående, i första hand, en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF av Echas beslut SME(2013) 3665 av den 15 oktober 2013, i vilket det fastställdes att sökanden inte har förebringat nödvändig bevisning för att beviljas den avgiftsnedsättning som ska tillämpas på små företag och genom vilket sökanden ålades en administrativ avgift, i andra hand, en talan om att sökanden ska tillerkännas status som ett litet företag och att den avgift som föreskrivs för sådana företag ska tillämpas, och, i tredje hand, en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF av de fakturor Echa utfärdat,
meddelar
TRIBUNALEN (sjätte avdelningen)
sammansatt av ordföranden S. Frimodt Nielsen, samt domarna F. Dehousse (referent) och A. M. Collins,
justitiesekreterare: förste handläggaren J. Palacio González,
efter den skriftliga delen av förfarandet och förhandlingen den 20 januari 2016,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Den 10 november 2011 registrerade sökanden, K Chimica Srl, ett ämne enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 2006, s. 1).
2 Under registreringsförfarandet meddelade sökanden Echa att denna var ett ”litet företag” i den mening som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (nedan kallade SMF-företag) (EUT L 124, 2003, s. 36). På grundval av denna uppgift beviljades sökanden nedsättning av den avgift som ska erläggas för varje registreringsanmälan enligt artikel 6.4 i förordning nr 1907/2006. I enlighet med artikel 74.1 i nämnda förordning angavs denna avgift i kommissionens förordning (EG) nr 340/2008 av den 16 april 2008 om de avgifter som ska betalas till Europeiska kemikaliemyndigheten enligt förordning nr 1907/2006 (EUT L 107, 2008, s. 6). Bilaga I till förordning nr 340/2008 innehåller bland annat beloppen för de avgifter som ska erläggas för de registreringsanmälningar som ingetts i enlighet med artikel 6 i förordning nr 1907/2006, samt de nedsatta avgifter som gäller för mikroföretag samt små och medelstora företag. I artikel 13.4 i förordning nr 340/2008 föreskrivs dessutom att om en fysisk eller juridisk person som gör gällande en rätt till avgiftsnedsättning eller avgiftsbefrielse inte kan bevisa att han eller hon har rätt till en sådan nedsättning eller befrielse, ska Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) (nedan även kallad myndigheten) ta ut full avgift och en administrativ avgift. Sålunda antog Echas styrelse beslut MB/D/29/2010 av den 12 november 2010, angående klassificeringen av de tjänster för vilka avgifter tas ut (nedan kallat beslut MB/D/29/2010). Det framgår av artikel 2 i tabell 1 som bifogats detta beslut, i dess lydelse enligt Echas styrelses beslut MB/21/2012/D av den 12 februari 2013, att den administrativa avgift som avses i artikel 13.4 i förordning nr 340/2008 uppgår till 19 900 euro för ett stort företag, 13 900 euro för ett medelstort företag och 7 960 euro för ett litet företag.
3 Den 10 november 2011 utfärdade Echa faktura nr 10029302 på 9 300 euro. Beloppet motsvarade, enligt bilaga I till förordning nr 340/2008, i den lydelse som var tillämplig vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i målet, den avgift som skulle betalas av ett litet företag i samband med ett gemensamt inlämnande av en anmälan för ämnen i en mängd över 1 000 ton.
4 Den 15 juli 2012 uppmanades sökanden att inge ett visst antal handlingar för Echas kontroll av huruvida företagets försäkran om att det var ett litet företag var riktig.
5 Efter utväxling av handlingar och e-postmeddelanden antog Echa den 14 juni 2013 beslut SME(2013) 2249. I detta beslut ansåg Echa att det saknades nödvändig bevisning för att myndigheten skulle kunna dra slutsatsen att sökanden var ett litet företag och fann att sökanden, i enlighet med artikel 4.1 i beslut MB/D/29/2010, således var skyldig att betala den avgift som var tillämplig på stora företag. Under dessa omständigheter underrättade Echa sökanden om att myndigheten skulle tillställa företaget en faktura som avsåg skillnaden mellan den avgift som ursprungligen erlagts och den avgift som slutligen skulle erläggas, samt en faktura på 19 900 euro för betalning av den administrativa avgiften.
6 Den 17 juni 2013 skickade sökanden ett e-postmeddelande till Echa till vilket nya handlingar hade bifogats. Sökanden bad även Echa att förtydliga hur sökanden skulle beräkna sin storlek.
7 Den 2 juli 2013 svarade Echa sökanden att dess förfrågan uppfattades som en begäran om att Echa i själva verket skulle ompröva sitt ställningstagande. Med beaktande av, bland annat, sökandens ansträngningar att klargöra de faktiska omständigheterna i förekommande fall, uppgav Echa att den undantagsvis kunde beakta ytterligare inkomna uppgifter.
8 Den 15 oktober 2013, efter ytterligare utväxling av skrivelser och e-postmeddelanden, antog Echa beslut SME (2013) 3665 (nedan kallat det angripna beslutet). I beslutet ansåg Echa att de uppgifter som inkommit sedan beslut SME(2013) 2249 antogs inte kunde leda till en annan slutsats än den som framgick av nämnda beslut. Echa påpekade särskilt att sökanden inte hade inkommit med några uppgifter angående det ”indirekta partnerföretaget” Compagnie d’Investissement des Alpes SA. På grundval härav fann Echa att sökanden inte hade förebringat nödvändig bevisning för att sökanden skulle anses vara ett litet företag. Echa påtalade även för sökanden att de fakturor som utfärdats sedan beslut SME(2013) 2249 antogs hade förfallit till betalning, och att följaktligen nya fakturor skulle utfärdas.
9 Med stöd av det angripna beslutet utfärdade Echa, den 15 oktober 2013, faktura nr 10045647 på 13 950 euro, och faktura nr 10045649 på 19 900 euro.
Förfarandet och parternas yrkande
10 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 16 december 2013 väckte sökanden förevarande talan. Denna talan utgör ett av flera konnexa mål.
11 Det första av dessa konnexa mål gav upphov till domen om ogiltigförklaring av den 2 oktober 2014, Spraylat/Echa (T‑177/12, EU:T:2014:849).
12 Den 8 januari 2015 ombads parterna, som en åtgärd för processledning enligt artikel 64 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991, att inkomma med sina yttranden rörande huruvida de ansåg att domen av den 2 oktober 2014, Spraylat/Echa (T‑177/12, EU:T:2014:849) var relevant i förevarande mål och de ombads även att besvara en fråga. Parterna efterkom denna anmodan inom utsatt tid.
13 Den 13 november 2015 beslutade tribunalen (sjätte avdelningen), på grundval av referentens rapport, att inleda den muntliga delen av förfarandet och uppmanade parterna, i enlighet med de bestämmelser om åtgärder för processledning som föreskrivs i artikel 89 i rättegångsreglerna, att besvara frågor samt inkomma med vissa handlingar. Parterna efterkom denna anmodan inom utsatt tid.
14 Den 8 januari 2016, sedan tiden för åtgärderna för processledning av den 13 november 2015 förlängts, inkom Echa med ny bevisning. Den nya bevisningen tillfördes handlingarna i målet.
15 Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens muntliga frågor vid förhandlingen den 20 januari 2016.
16 Sökanden har yrkat att tribunalen ska:
– ogiltigförklara det överklagade beslutet, och
– tillerkänna sökanden status som SMF-företag på grundval av de handlingar som ingetts till Echa och fastställa att utredningen begränsas till att avse fyra företag,
– förordna att den nedsatta avgift som föreskrivs för SMF-företag ska tillämpas,
– ogiltigförklara faktura nr 10029302 på 9 300 euro, avseende skillnaden mellan den avgift som erlagts och den fulla avgift som tillämpats på sökanden, och
– ogiltigförklara faktura nr 10043954 utställd av Echa för uttag av en administrativ avgift.
17 I sin replik har sökanden, i tillägg till de tidigare yrkanden som framställts enligt ovan, yrkat att tribunalen ska:
– ogiltigförklara faktura nr 10045647 av den 15 oktober 2013 på 13 950 euro, avseende skillnaden mellan den avgift som erlagts och den fulla avgift som tillämpats på sökanden, och bevilja sökanden återbetalning av det belopp som erlagts den 24 januari 2014,
– ogiltigförklara faktura nr 10045649 av den 15 oktober 2013 utfärdad av Echa för uttag av en administrativ avgift.
– förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.
18 Som svar på de frågor som ställts inom ramen för de åtgärder för processledning som det hänvisats till i punkt 13 ovan har sökanden anfört att yrkandena avseende ogiltigförklaring av fakturorna nr 10029302 och nr 10043954 återkallades.
19 Echa har yrkat att tribunalen ska:
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Huruvida vissa av yrkandena kan prövas i sak
20 Vad angår, för det första, det andra och det tredje yrkandet i ansökan avseende, dels, att sökanden ska tillerkännas status som SMF-företag på grundval av de handlingar som getts in till Echa och fastställelse av att utredningen ska begränsas till att avse fyra företag, dels att de nedsatta avgifter som gäller för SMF-företag ska tillämpas, erinrar tribunalen om att det inte ankommer på unionsdomstolarna att, inom ramen för den laglighetskontroll som de utövar, rikta förelägganden till institutionerna eller träda i deras ställe. Det ankommer nämligen på den berörda administrationen att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa en dom som har meddelats inom ramen för en talan om ogiltigförklaring (se dom av den 15 september 1998, European Night Services m.fl./kommissionen, T‑374/94, T‑375/94, T‑384/94 och T‑388/94, EU:T:1998:198, punkt 53 och där angiven rättspraxis). Följaktligen ska det andra och det tredje yrkandet avvisas då de inte kan prövas i sak.
21 Beträffande, för det andra, de yrkanden som framställts för första gången i repliken avseende ogiltigförklaring av faktura nr 10045647 och återbetalning av det belopp som erlagts den 24 januari 2014, samt ogiltigförklaring av faktura nr 10045649, erinrar tribunalen om att sökanden, i enlighet med artikel 44.1 d i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991, är skyldig att uppge sina yrkanden i ansökan. Det framgår för övrigt av rättspraxis att det villkor som uppställs i artikel 48.2 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991, som anger att nya grunder inte får åberopas såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet, gäller i än högre grad ändring av yrkanden. I avsaknad av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit under den skriftliga delen av förfarandet, kan således endast de yrkanden som framställts i ansökan varigenom talan väckts tas i beaktande och huruvida talan är välgrundad ska prövas endast utifrån de yrkanden som framgår av nämnda ansökan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2013, Berliner Institut für Vergleichende Sozialforschung/kommissionen, T‑73/08, ej publicerad, EU:T:2013:433, punkterna 42–43 och där angiven rättspraxis).
22 I förevarande fall konstaterar tribunalen att det framgår av sökandens egna uppgifter, samt av bilagorna till repliken, att fakturorna nr 10045647 och nr 10045649 är daterade den 15 oktober 2013, det vill säga samma datum som det angripna beslutet antogs. Sökanden har inte åberopat någon omständighet som skulle kunna leda till att nämnda fakturor ska anses ha mottagits efter det att förevarande talan väcktes. Följaktligen har det inte framkommit någon rättslig eller faktisk omständighet under förfarandet som skulle kunna rättfärdiga att de sena yrkandena avseende nämnda fakturor ska tillåtas.
23 Tribunalen erinrar dessutom om att det under alla omständigheter följer av fast rättspraxis att det endast är åtgärder som har sådana bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, som utgör sådana akter och beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF (dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen, 60/81, EU:C:1981:264, punkt 9, beslut av den 4 oktober 1991, Bosman/kommissionen, C‑117/91, EU:C:1991:382, punkt 13, och dom av den 15 januari 2003, Philip Morris International/kommissionen, T‑377/00, T‑379/00, T‑380/00, T‑260/01 och T‑272/01, EU:T:2003:6, punkt 77).
24 Vid prövningen av om talan om ogiltigförklaring kan väckas mot en akt ska avseende fästas vid innehållet i den aktuella akten, medan den form i vilken akten har antagits i princip saknar betydelse i detta avseende (dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen, 60/81, EU:C:1981:264, punkt 9, dom av den 28 november 1991, Luxemburg/parlamentet, C‑213/88 och C‑39/89, EU:C:1991:449, punkt 15, och dom av den 24 mars 1994, Air France/kommissionen, T‑3/93, EU:T:1994:36, punkterna 43 och 57).
25 För övrigt är ett beslut som enbart utgör en bekräftelse av ett tidigare beslut inte en rättsakt mot vilken talan kan väckas, med följden att en talan mot ett sådant beslut inte kan prövas i sak (dom av den 25 oktober 1977, Metro SB-Großmärkte/kommissionen, 26/76, EU:C:1977:167, punkt 4, och dom av den 5 maj 1998, Förenade kungariket/kommissionen, C‑180/96, EU:C:1998:192, punkterna 27 och 28, se även beslut av den 10 juni 1998, Cementir/kommissionen, T‑116/95, EU:T:1998:120, punkt 19 och där angiven rättspraxis).
26 Angående frågan huruvida en akt är av bekräftande natur framgår det av rättspraxis att en akt anses enbart bekräfta ett tidigare beslut om den inte innehåller några nya omständigheter i förhållande till det tidigare beslutet och inte har föregåtts av en omprövning av förhållandena för den som det tidigare beslutet var riktat till (dom av den 7 februari 2001, Inpesca/kommissionen, T‑186/98, EU:T:2001:42, punkt 44 och beslut av den 29 april 2004, SGL Carbon/kommissionen, T‑308/02, EU:T:2004:119, punkt 51).
27 I förevarande mål påpekar tribunalen att, till skillnad mot vad som var fallet i målet som gav upphov till domen av den 2 oktober 2014, Spraylat/Echa (T‑177/12, EU:T:2014:849), hänvisade beslut SME(2013) 2249, som det hänvisas till i det angripna beslutet, uttryckligen till beslut MB/D/29/2010, i dess lydelse enligt beslut MB/21/2012/D, och angav att ”Echa skulle utfärda en faktura för en administrativ avgift på 19 900 euro”. Beslut SME(2013) 2249 angav även att Echa skulle utfärda ytterligare en faktura för att täcka skillnaden mellan den avgift som först erlagts och den avgift som var tillämplig på ett stort företag enligt förordning nr 340/2008. I det angripna beslutet preciserade Echa dessutom att nya fakturor skulle komma att utfärdas till sökanden för att ersätta fakturorna nr 10043953 och nr 10043954, vilka utfärdats sedan beslut SME (2013) 2249 antogs och hade förfallit till betalning. Av det ovan anförda, i förening med beslut SME(2013) 2249, följer att det angripna beslutet innehöll de nödvändiga uppgifterna om sökandens skyldigheter gentemot Echa. Följaktligen är fakturorna nr 10045647 och nr 10045649 genomförandeakter för detta beslut och bekräftande akter i den mening som avses i den rättspraxis som det hänvisats till i punkt 26 ovan (se, analogt, beslut av den 30 juni 2009, CPEM/kommissionen, T‑106/08, ej publicerat, EU:T:2009:228, punkt 32).
28 Med beaktande av dessa omständigheter ska de yrkanden som framställts för första gången i repliken avseende ogiltigförklaring av faktura nr 10045647 och återbetalning av det belopp som erlagts den 24 januari 2014, samt ogiltigförklaring av faktura nr 10045649, avvisas då de inte kan prövas i sak.
29 Med hänsyn till ovanstående överväganden ska prövningen i förevarande mål begränsas till att avse ogiltigförklaring av det angripna beslutet.
Prövning i sak
30 Sökanden har till stöd för sin talan anfört två grunder. Den första grunden avser en felaktig tolkning av rekommendation 2003/361. Den andra grunden avser att det var rättsstridigt att neka sökanden status som SMF-företag.
Den första grunden: Felaktig tolkning av rekommendation 2003/361
31 Sökanden har erinrat om de relevanta bestämmelserna i rekommendation 2003/361 och anfört att beräkningen av ett företags storlek ska ske genom att uppgifter avseende partnerföretag (samt deras anknutna företag) och eventuella anknutna företag (samt deras partnerföretag som befinner sig i ett omedelbart tidigare eller senare marknadsled i förhållande till det berörda företaget) läggs till uppgifterna om det berörda företaget. I förevarande fall har Echa oriktigt ansett att Medini Ltd och A.L.O. Immobilien GmbH var partnerföretag till sökanden. Dessa företag var i själva verket partnerföretag till I.C.B. Srl, och sistnämnda företag var anknutet till sökanden. Dessutom var varken Compagnie d’Investissement des Alpes eller eventuella partnerföretag till Medini – vilka Echa begärde uppgifter om – partnerföretag till I.C.B. och befann sig således inte i ett omedelbart tidigare eller senare marknadsled i förhållande till sistnämnda företag. Således ska enbart uppgifter om sökanden, I.C.B. (såsom anknutet företag), och Medini och A.L.O. Immobilien (såsom partnerföretag till I.C.B) beaktas vid fastställandet av sökandens storlek. Sökanden har tillhandahållit Echa samtliga relevanta uppgifter om dessa företag. Beträffande den tolkning av artikel 6.3 andra stycket i bilagan till rekommendation 2003/361 som framgår av Echas skrivelser, har sökanden påpekat att uttrycket ”enbart” inte förekommer i den italienska språkversionen av artikeln. Dessutom skulle Echas tolkning av bestämmelsen leda till att uppgifter om partnerföretag och anknutna företag beaktades ”i all oändlighet”. En dylik tolkning är alltför vidsträckt. Sökanden ingår inte i en företagsgrupp tillsammans med Compagnie d’Investissement des Alpes eller eventuella partnerföretag till Medini. Europeiska kommissionens användarhandledning om definitionen av SMF-företag som finns tillgänglig på internet (nedan kallad användarhandboken för definitionen av SMF-företag) och som Echa åberopat i sina skrivelser, stödjer sökandens tolkning.
32 Echa har inledningsvis uppgett att företagen Medini och A.L.O. Immobilien inte ansetts vara partnerföretag till sökanden. Det angripna beslutet har dessutom hänvisat till Compagnie d’Investissement des Alpes som ett ”indirekt” partnerföretag till sökanden. Begäran om uppgifter om detta företag, samt eventuella anknutna företag till Medini, har grundats på artikel 6 i bilagan till rekommendation 2003/361. Echa har i synnerhet lagt artikel 6.3 andra stycket i bilagan till rekommendation 2003/361 till grund för bedömningen av uppgifterna om I.C.B.:s partnerföretag (det vill säga Medini och A.L.O. Immobilien). Echa har uppgett att myndigheten för denna bedömning tillämpade artikel 6.3 första stycket, som innehåller anvisningar om hur uppgifter om ett partnerföretag till ett anknutet företag ska fastställas. Följaktligen bad Echa sökanden att inkomma med uppgifter om A.L.O. Immobilien och Medini, samt om de företagens anknutna företag (det vill säga Compagnie d’Investissement des Alpes). Denna begäran var för övrigt förenlig med ordalydelsen i artikel 6.3 andra stycket i bilagan till rekommendation 2003/361 som, till skillnad mot vad som gäller för fristående företag, inte föreskriver att uppgifterna om partnerföretag till anknutna företag till det berörda företaget ska fastställas ”enbart” på grundval av dessa företags räkenskaper. Echa har härvid påpekat att uttrycket ”enbart” återfinns i ett flertal språkversioner av rekommendation 2003/361. Echa har följaktligen tolkat artikel 6.3 andra stycket i bilagan till rekommendation 2003/361 som en skyldighet för myndigheten att beakta uppgifterna om samtliga företag som är anknutna till de partnerföretag som avses i artikeln. En motsatt tolkning skulle leda till att ett företags status som SMF-företag varierade beroende på om partnerföretagen till de företag som är anknutna till det berörda företaget inkluderades eller ej i de konsoliderade balansräkningarna för de företag som nyssnämnda partnerföretag är anknutna till (i förevarande fall Compagnie d’Investissement des Alpes). Echas tolkning är också förenlig med kravet på strikt tolkning som ska tillämpas avseende rekommendation 2003/631. Denna tolkning är även förenlig med användarhandboken för definitionen av SMF-företag, och i synnerhet med den förklarande anmärkningen och bilagorna till denna användarhandbok. Echa har vidare anfört att begreppet ”företagsgrupp”, i den mening det har framställts av sökanden, strider mot bestämmelserna i rekommendation 2003/361. Huruvida ett företag ingår i en grupp beror på vilka förbindelser det har med andra företag, inte huruvida ett holdingbolag har bildats eller ej. Echa har understrukit att en av aktieägarna och styrelseledamöterna i I.C.B. i förevarande fall även är ordförande i sökandens styrelse och styrelseledamot i A.L.O. Immobilien. Det är således nödvändigt att undersöka uppgifterna om Compagnie d’Investissement des Alpes innan sökandens status som SMF-företag kan fastställas.
33 I detta hänseende påpekar tribunalen inledningsvis att såväl artikel 3 i förordning nr 1907/2006 som skäl 9 och artikel 2 i förordning nr 340/2008 hänvisar till rekommendation 2003/361 för att definiera SMF-företag.
34 Rekommendation 2003/361 innehåller en bilaga och avdelning I i denna har rubriken ”Definition av mikroföretag samt små och medelstora företag antagen av kommissionen”. Artikel 2 i nämnda avdelning har rubriken ”Personalstyrka och finansiella trösklar som definition av olika företagskategorier”.
35 I fråga om ett fristående företag, det vill säga ett företag som inte betecknas som ”partnerföretag” eller ”anknutet företag” i den mening som avses i artikel 3.2 och 3.3 i bilagan till rekommendation 2003/361, ska uppgifterna, inklusive personalstyrkan, fastställas enbart på grundval av företagets egna räkenskaper i enlighet med artikel 6.1 i nämnda bilaga.
36 I fråga om företag som har partnerföretag eller anknutna företag ska uppgifterna, inklusive personalstyrkan, fastställas på grundval av räkenskaperna och andra uppgifter om företaget eller, om sådana finns, företagets konsoliderade räkenskaper eller de konsoliderade räkenskaperna där företaget räknats in genom konsolidering, i enlighet med artikel 6.2 första stycket i bilagan till rekommendation 2003/361. Artikel 6.2 andra och tredje styckena i bilagan till rekommendation 2003/361 föreskriver att det till ovannämnda uppgifter ska aggregeras dels uppgifter om eventuella partnerföretag (som befinner sig i ett omedelbart tidigare eller senare marknadsled i förhållande till det berörda företaget), i proportion till andelen av kapitalet eller rösträtten där den högsta av dessa båda andelar räknas, dels 100 procent av uppgifterna om företag som är direkt eller indirekt anknutna till det berörda företaget och som inte redan har tagits med i räkenskaperna genom konsolidering.
37 Artikel 6.3 första stycket i bilagan till rekommendation 2003/361 föreskriver att uppgifterna om det berörda företagets partnerföretag, vid tillämpningen av artikel 6.2 i bilagan till rekommendation 2003/361, ska grundas på räkenskaper och andra uppgifter, konsoliderade om sådana finns, till vilka 100 procent av uppgifterna om företag som är anknutna till dessa partnerföretag ska läggas, om dessa uppgifter inte redan har tagits med genom konsolidering. Uppgifter om företag som är anknutna till det berörda företaget hämtas från räkenskaperna och andra uppgifter, konsoliderade om sådana finns. Till dessa uppgifter ska, i enlighet med artikel 6.3 andra stycket i bilagan till rekommendation 2003/361, aggregeras proportionellt uppgifterna om de eventuella partnerföretagen till dessa anknutna företag som befinner sig i ett omedelbart tidigare eller senare marknadsled i förhållande till dessa, i en proportion som minst motsvarar andelen av kapitalet eller rösträtten där den högsta av dessa båda andelar räknas, om dessa uppgifter inte redan har räknats in i de konsoliderade räkenskaperna.
38 I förevarande fall uppgav Echa i det angripna beslutet att sökanden inte inkommit med några uppgifter om det ”indirekta partnerföretaget” Compagnie d’Investissement des Alpes. På grundval härav drog Echa slutsatsen att sökanden inte hade förebringat nödvändig bevisning för att sökanden skulle anses vara ett litet företag.
39 Angående begäran om uppgifter om Compagnie d’Investissement des Alpes, utvecklade Echa sina skäl för att begära dessa uppgifter i ett e-postmeddelande av den 17 juli 2013 och i en skrivelse av den 15 oktober 2013 med referens SME(2013) 3666 som bifogades det angripna beslutet.
40 I e-postmeddelandet av den 17 juli 2013 uppgav Echa att Compagnie d’Investissement des Alpes ansågs vara ett partnerföretag till sökanden eftersom det var direkt anknutet till A.L.O. Immobilien som var ett partnerföretag till sökanden. Enligt Echa var det följaktligen nödvändigt att beakta uppgifterna om Compagnie d’Investissement des Alpes för att beräkna sökandens storlek. Echa hänvisade härvidlag till artiklarna 3 och 6 i bilagan till rekommendation 2003/361.
41 Beträffande uppgifterna om Medini, A.L.O. Immobilien och Compagnie d’Investissement des Alpes erinrade Echa, i skrivelsen av den 15 oktober 2013, som bifogats det angripna beslutet, om vikten av artikel 6 i bilagan till rekommendation 2003/361 i sin helhet. Med hänvisning till bestämmelserna i artikel 6.3 andra stycket i bilagan till rekommendation 2003/361 ansåg Echa inledningsvis att uttrycket ”omedelbart tidigare eller senare marknadsled” inte var begränsat till att avse förbindelser med det berörda företaget. Därefter uppgav Echa ”dessutom” att uppgifterna om Compagnie d’Investissement des Alpes hade begärts med stöd av artikel 6.3 första stycket i bilagan till rekommendation 2003/361, ”såtillvida som uppgifterna om det berörda företagets partnerföretag (det vill säga Medini och A.L.O. Immobilien) hämtats från räkenskaper och andra uppgifter, konsoliderade om sådana fanns, i enlighet med ovannämnda artikel” och ”till dessa [hade] 100 procent av uppgifterna om de företag som var anknutna (det vill säga Compagnie d’Investissement des Alpes) till dessa partnerföretag (det vill säga A.L.O. Immobilien) aggregerats, om dessa uppgifter inte redan tagits med genom konsolidering”. Echa framhöll slutligen att eftersom Compagnie d’Investissement des Alpes var anknutet till A.L.O. Immobilien som var ett partnerföretag till I.C.B, vilket självt var anknutet till sökanden, skulle uppgifterna om det ”indirekta partnerföretaget” Compagnie d’Investissement des Alpes beaktas vid fastställandet av sökandens totala uppgifter. Echa uppgav att ”på grundval härav” antogs det angripna beslutet gentemot sökanden, och bekräftade därmed att sökanden inte kunde beviljas den nedsatta avgiften.
42 Det framgår av de skäl Echa åberopat, dels att artikel 6.3 första stycket i bilagan till rekommendation 2003/361 utgjorde den rättsliga grunden för Echa att begära uppgifter om Compagnie d’Investissement des Alpes av sökanden, dels att sökandens underlåtelse att inkomma med dessa uppgifter motiverade att det angripna beslutet antogs.
43 I detta avseende erinrar tribunalen, för det första, om de förbindelser sökanden hade med andra företag vid tidpunkten för omständigheterna i målet, vilka är ostridiga mellan parterna, såsom de bekräftats vid förhandlingen. Först och främst var sökanden anknutet till I.C.B., som innehade aktiemajoriteten i sökandeföretaget. Vidare var I.C.B. partner till två företag, Medini och A.L.O. Immobilien, genom att inneha mer än 25 procent men mindre än 50 procent av aktiekapitalet i dessa företag. Slutligen var A.L.O. Immobilien anknutet till Compagnie d’Investissement des Alpes, eftersom sistnämnda företag innehade aktiemajoriteten, och därmed, a priori, röstmajoriteten, i förstnämnda företag.
44 För det andra påpekar tribunalen, med hänsyn till de faktiska omständigheterna i förekommande fall, att den rättsliga grund Echa åberopat inte kunde läggas till grund för att begära uppgifter från sökanden om Compagnie d’Investissement des Alpes. Det framgår nämligen klart och tydligt av artikel 6.3 första tycket i bilagan till rekommendation 2003/361 att denna bestämmelse ska tillämpas vid bedömningen av uppgifterna om partnerföretagen till ”det berörda företaget”, det vill säga det företag som är föremål för en utredning enligt rekommendation 2003/631 för att bestämma dess storlek. I förevarande fall är Medini och A.L.O. Immobilien, tvärtemot vad Echa har uppgett i sin skrivelse av den 15 oktober 2013, inte partnerföretag till sökanden i den mening som avses i artikel 3.2 i bilagan till rekommendation 2003/361. Detta har Echa dessutom medgett under förhandlingen. Vad gäller begreppet ”indirekt” partnerföretag, som Echa åberopat under det administrativa förfarandet och vid tribunalen, återfinns det inte i rekommendation 2003/361.
45 För det tredje kan Echa inte vinna framgång med sin tolkning av det angripna beslutet såsom den framgår av Echas skrivelser, nämligen att myndigheten sökte fastställa uppgifterna om två partnerföretag till I.C.B., det vill säga Medini och A.L.O. Immobilien, med stöd av artikel 6.3 andra stycket i bilagan till rekommendation 2003/361, och därför tillämpade första stycket i artikel 6.3 i nämnda bilaga som ger vägledning om hur uppgifter om ett partnerföretag till ett anknutet företag ska fastställas. En dylik tolkning strider nämligen mot ordalydelsen i skrivelsen av den 15 oktober 2013. Av denna skrivelse framgår dels att Echa begärde uppgifterna om Compagnie d’Investissement des Alpes med stöd av artikel 6.3 första stycket i bilagan till rekommendation 2003/361, dels att Echa tillämpade denna bestämmelse i förevarande fall.
46 För det fjärde anser tribunalen att, även om Echas avsikt var att tillämpa artikel 6.3 andra stycket i bilagan till rekommendation 2003/361 och sedan, mot denna bakgrund, hänvisa till första stycket i samma punkt – vilket är vad Echa uppgett i sina inlagor – framstår inte denna argumentation som klar och otvetydig i de handlingar som getts in under förfarandet och uppfyller i vart fall inte den motiveringsskyldighet som åvilar Echa enligt artikel 296 FEUF.
47 För det femte, och för fullständighetens skull, finner tribunalen att Echa inte kan vinna framgång med sin tolkning av bestämmelserna i bilagan till rekommendation 2003/362. Såsom tidigare påpekats avser nämligen artikel 6.3 första stycket i bilagan till rekommendation 2003/361 endast uppgifterna om partnerföretag till ”det berörda företaget”. Denna bestämmelse avser inte partnerföretag till företag som är anknutna till det berörda företaget, vilka istället avses i andra stycket i artikel 6.3 i bilagan till rekommendation 2003/361. Artikel 6.3 första stycket i bilagan till rekommendation 2003/361 kan således inte läggas till grund för att fastställa uppgifterna om de partnerföretag som avses i andra stycket i samma punkt. Denna tolkning stöds av den omständigheten att artikel 6.3 första stycket i bilagan till rekommendation 2003/361 är avsedd för ”tillämpningen av punkt 2” i artikel 6 i nämnda bilaga och inte för tillämpningen av artikel 6.3 andra stycket i bilagan – vilket även framgår tydligt av inledningen till första stycket. Tribunalen kan inte heller godta det argument Echa anfört under förhandlingen att uttrycket ”det berörda företaget” skulle kunna tolkas så, att det omfattar samtliga företag vars uppgifter myndigheten önskar få tillgång till, däribland – i förevarande fall – A.L.O. Immobilien. Förutom att denna tolkning inte är förenlig med syftet med rekommendation 2003/361 – vilket är att bestämma storleken på ett visst företag och inte de företag som har förbindelser med förstnämnda företag – skulle den i vissa fall kunna leda till att uppgifter om företag som befinner sig i ett omedelbart tidigare eller senare marknadsled i förhållande till det berörda företaget beaktades i det oändliga. Detta har Echa även medgivit under förhandlingen. En dylik tolkning går uppenbart utöver ordalydelsen i rekommendation 2003/361, som syftar till att, inom vissa gränser som uttryckligen uppställs i rekommendationen, ta hänsyn till uppgifter om andra företag än det berörda företaget.
48 Övriga argument som Echa har anfört föranleder inte någon annan bedömning.
49 Tribunalen påpekar särskilt, beträffande användningen av uttrycket ”enbart” i de flesta språkversionerna av artikel 6.1 i bilagan till rekommendation 2003/361, och i synnerhet i den italienska språkversionen av nämnda artikel enligt Echa, att uttrycket syftar till att upprätthålla en skillnad mellan fristående företag, vars uppgifter ska fastställas enbart på grundval av det företagets räkenskaper, och företag som inte är fristående, vars uppgifter ska fastställas på grundval av det företagets räkenskaper och uppgifter om partnerföretag och anknutna företag. Avsaknaden av uttrycket ”enbart” i artikel 6.3 andra stycket i bilagan till rekommendation 2003/361 innebär således inte att Echa, utan begränsning, kan beakta uppgifterna om företag som befinner sig i tidigare eller senare marknadsled i förhållande till det berörda företaget.
50 Angående användarhandboken för definitionen av SMF-företag som kommissionen publicerat på internet påpekar tribunalen inledningsvis att denna handbok, som Echa hänvisat till i sina inlagor, är av ett senare datum än det angripna beslutet. Tribunalen erinrar vidare om att såväl artikel 3 i förordning nr 1907/2006 som skäl 9 och artikel 2 i förordning nr 340/2008 hänvisar till rekommendation 2003/361 för att definiera SMF-företag och inte till användarhandboken för definitionen av SMF-företag. Slutligen kan handboken inte innebära att de termer som används i rekommendation 2003/361 ifrågasätts, särskilt med hänsyn till rättssäkerhetsprincipen.
51 Beträffande det argument Echa åberopat vid tribunalen, nämligen att sökanden skulle ingå i en ”företagsgrupp”, gör tribunalen följande bedömning. Bortsett från det faktum att Echa inte har tydliggjort vilken rättslig grund som skulle göra det möjligt att i förevarande fall beakta denna hypotetiska omständighet, framgår det inte av de handlingar som getts in under förfarandet, i synnerhet inte av beslut SME(2013) 2249, e-postmeddelandet av den 17 juli 2013, skrivelsen av den 15 oktober 2013 eller det angripna beslutet, att Echa lagt denna omständighet till grund för sin begäran beträffande Compagnie d’Investissement des Alpes.
52 Av samtliga ovanstående omständigheter följer att den rättsliga grund Echa åberopat i förevarande fall inte rättfärdigade den begäran som ställts till sökanden beträffande Compagnie d’Investissement des Alpes.
53 Mot bakgrund av det anförda ska talan bifallas såvitt avser den första grunden och följaktligen ska det angripna beslutet ogiltigförklaras.
Den andra grunden: huruvida det var rättsstridigt att neka sökanden status som SMF-företag.
54 Mot bakgrund av de argument som det redogjorts för inom ramen för den första grunden har sökanden anfört att Echa skulle ha beaktat 100 procent av sökandens egna uppgifter, 100 procent av uppgifterna om I.C.B., 40 procent av uppgifterna om Medini och 36,66 procent av uppgifterna om A.L.O. Immobilien. Uppgifterna om Compagnie d’Investissement des Alpes och eventuella partnerföretag till Medini var inte relevanta för att bestämma sökandens storlek. Echa skulle således inte ha nekat sökanden status som SMF-företag på grundval av att sökanden inte tillhandahållit Echa de begärda handlingarna om dessa sistnämnda företag.
55 Echa har i detta avseende erinrat om att den tolkning av rekommendation 2003/361 som sökanden förespråkar inte är förenlig med vare sig rekommendationens bestämmelser eller dess syfte och inte heller med anvisningarna i handboken för definitionen av SMF-företag. Således gjorde Echa en riktig bedömning när myndigheten fann att sökanden inte kunde beviljas status som SMF-företag då sökanden inte inkommit med samtliga nödvändiga uppgifter för att bevisa att sökanden hade rätt till de nedsatta registreringsavgifterna.
56 I detta avseende erinrar tribunalen om att underlåtenheten att lämna uppgifter om Compagnie d’Investissement des Alpes låg till grund för det angripna beslutet och, i synnerhet, Echas vägran att bevilja sökanden den nedsatta avgiften.
57 Såsom redan konstaterats inom ramen för den första grunden kunde den rättsliga grund Echa åberopat i förevarande fall inte läggas till grund för den begäran som framställts till sökanden beträffande Compagnie d’Investissement des Alpes.
58 Följaktligen gjorde Echa även en oriktig bedömning när myndigheten fann att underlåtenheten att lämna uppgifter om Compagnie d’Investissement des Alpes i förevarande fall kunde läggas till grund för att inte bevilja sökanden en nedsatt avgift.
59 Mot bakgrund av det anförda ska talan bifallas såvitt avser den andra grunden och följaktligen ska det angripna beslutet ogiltigförklaras även på denna grund.
Rättegångskostnader
60 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att Echa ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Echa i huvudsak har tappat målet, ska sökandens yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (sjätte avdelningen),
följande:
1) Det beslut SME(2013) 3665 som meddelades av Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) den 15 oktober 2013 ogiltigförklaras.
2) Talan ogillas i övrigt.
3) Echa ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för K Chimica Srl.
Frimodt Nielsen | Dehousse | Collins |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 15 september 2016.
Underskrifter