Talan väckt den 11 februari 2010 - Spanien mot kommissionen
(Mål T-65/10)
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Sökande: Konungariket Spanien (ombud: J. Rodríguez Cárcamo)
Svarande: Europeiska kommissionen
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
ogiltigförklara kommissionens beslut K(2009) 9270 slutlig, av den 30 november 2009, om nedsättning av stödet från Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) till Programa Operativo Andalucía Objetivo 1 (1994-1999) (verksamhetsprogrammet Andalucía, mål 1) i Spanien med tillämpning av beslut K(94) 3456, av den 9 december 1994, ERUF nr 94.11.09.001, och
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Genom förevarande talan yrkar Konungariket Spanien ogiltigförklaring av ovannämnda beslut. Denna medlemsstat anför följande grunder till stöd för sin talan:
Kommissionen har åsidosatt artikel 24 i rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988
1 genom att i det omtvistade beslutet använda extrapoleringsmetoden. I nämnda artikel föreskrivs det inte någon möjlighet att extrapolera oegentligheter som fastställts beträffande vissa konkreta åtgärder till samtliga åtgärder som omfattas av de verksamhetsprogram som finansieras genom ERUF. Det saknas rättslig grund för kommissionens korrigering i det omtvistade beslutet. För det första framgår det av domstolens dom av den 6 april 2000 i mål C-443/97, Spanien mot kommissionen,
2 att kommissionens interna riktlinjer av den 15 oktober 1997 om finansiella nettokorrigeringar i samband med tillämpningen av artikel 24 i rådets förordning (EEG) nr 4253/88 inte kan ha rättsverkningar i förhållande till medlemsstaterna. För det andra föreskrivs det i artikel 24 i rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 bara en möjlighet att sätta ned stöd när det i samband med en granskning av stödet i fråga fastställs att oegentligheter har förekommit. Tillämpning av korrigeringar till följd av extrapolering strider mot denna princip.
I andra hand har kommissionen åsidosatt artikel 24 i rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 i förening med artikel 4.3 i FEU (principen om lojalt samarbete) genom att tillämpa korrigeringen genom extrapolering trots att det inte har framkommit någon brist i systemet för förvaltning, kontroll och bokföring i samband med de ändrade kontrakten. De förvaltande organen tillämpade nämligen den spanska lagstiftningen, som domstolen inte har förklarat strida mot unionsrätten. Konungariket Spanien anser att de förvaltande myndigheternas handlande inte kan ligga till grund för en extrapolering av eventuell ineffektivitet i systemet för förvaltning så länge som myndigheterna har iakttagit nationell rätt, såvida inte domstolen har förklarat att den lag som nämnda organ tillämpar strider mot unionsrätten eller kommissionen har väckt talan mot medlemsstaten med stöd av artikel 258 FEUF. Detta gäller även om de nationella myndigheternas handlande kan leda till att kommissionen konstaterar konkreta oegentligheter eller överträdelser av unionsrätten.
I tredje hand har kommissionen åsidosatt artikel 24 i rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 till följd av att de referensuppgifter som kommissionen använde vid tillämpningen av den finansiella korrigeringen genom extrapolering inte var representativa. Kommissionen utgick från ett mycket begränsat antal projekt (37 av 5 319) utan att därvid beakta samtliga delar av det aktuella verksamhetsprogrammet. Kommissionen inkluderade utgifter som de spanska myndigheterna tidigare hade dragit tillbaka. Vidare utgick den från de deklarerade utgifterna i stället för från det beviljade stödet och använde ett dataprogram som gav resultat med en tillförlitlighet på under 85 procent. Konungariket Spanien anser därför att referensuppgifterna inte uppfyller de villkor för representativitet som krävs för att de ska kunna användas som utgångspunkt för extrapolering.
Handlandet i form av oegentligheter har preskriberats enligt artikel 3 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995.
3 Konungariket Spanien anser slutligen att den omständigheten att underrättelsen till de spanska myndigheterna om att det förelåg oegentligheter delgavs i oktober 2004 men till största delen rörde omständigheter under 1997, 1998 och 1999, bör innebära att oegentligheterna har preskriberats med tillämpning av fyraårsfristen enligt artikel 3 i förordning nr 2988/95.