DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(ensamdomare)

den 18 december 2015

(Mål F-37/12)

Carlo De Nicola

mot

Europeiska investeringsbanken (EIB)

”Personalmål – EIB:s personal – Mobbning – Utredningsförfarande – Utredningskommitténs rapport – Felaktig definition av mobbning – Beslut av EIB:s ordförande att avslå klagomålet – Ogiltigförklaring – Skadeståndstalan”

Saken:      Talan, väckt med stöd av artikel 270 FEUF, genom vilken Carlo De Nicola har yrkat dels ogiltigförklaring av beslutet av den 20 december 2011 i vilket Europeiska investeringsbankens (EIB eller banken) ordförande avslog Carlo De Nicolas klagomål avseende mobbning, dels ersättning för den skada han anser sig ha åsamkats till följd av nämnda mobbning.

Avgörande:      Beslutet av den 20 december 2011 i vilket Europeiska investeringsbankens ordförande avslog Carlo De Nicolas klagomål avseende mobbning ogiltigförklaras. Talan ogillas i övrigt. Europeiska investeringsbanken ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Carlo De Nicolas rättegångskostnader.

Innehåll

1.      Talan väckt av tjänstemän – Europeiska investeringsbankens personal – Akt som går någon emot – Begrepp – Förberedande akt – Yttrande från kommittén för utredning av mobbning

(Uppförandekodex för Europeiska investeringsbankens anställda, artikel 3.6; Europeiska investeringsbankens policy om värdighet på arbetsplatsen, punkt 5.5)

2.      Tjänstemän – Europeiska investeringsbankens personal – Intern utredning om påstådd mobbning – Brister i utredningskommitténs yttrande – Definitionen av mobbning i bankens interna bestämmelser har inte iakttagits – Krav på att mobbaren har uppsåt att kränka – Otillåtet

(Uppförandekodex för Europeiska investeringsbankens anställda, artikel 3.6.1; Europeiska investeringsbankens policy om värdighet på arbetsplatsen, punkt 2.1)

1.      Endast åtgärder som har sådana bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, utgör akter som går någon emot. När det rör sig om akter som utarbetas i flera led, i synnerhet efter ett internt förfarande, är det i princip endast de åtgärder som slutgiltigt fastslår administrationens ställningstagande i slutet av detta förfarande som utgör en akt som kan angripas och inte mellanliggande åtgärder som syftar till att förbereda det slutliga beslutet. Förberedande akter inför ett beslut anses inte gå sökanden emot och det är endast i samband med en talan mot det beslut som fattas sedan förfarandet har slutförts som sökanden kan göra gällande att förberedande akter, nära knutna till beslutet, är rättsstridiga.

Ett yttrande från Europeiska investeringsbankens utredningskommitté utgör följaktligen inte i sig en akt mot vilken talan kan väckas varför ett yrkande om ogiltigförklaring av det yttrandet ska avvisas.

Däremot kan det med framgång göras gällande att nämnda yttrande från utredningskommittén är rättsstridigt som stöd för ett yrkande om ogiltigförklaring av det beslut som Europeiska investeringsbankens ordförande har fattat. Det följer nämligen av Europeiska investeringsbankens interna bestämmelser med titeln ”Policy om värdighet på arbetsplatsen” och som avses i artikel 3.6 i uppförandekodexen för bankens anställda att ett yttrande från utredningskommittén utgör en väsentlig formföreskrift. Om man, eventuellt vid upprättandet av yttrandet, underlåter att i formellt eller materiellt hänseende iaktta en sådan väsentlig formföreskrift utgör det ett fel som innebär att det beslut som Europeiska investeringsbankens ordförande fattar på grundval av det yttrandet är rättsstridigt.

(se punkterna 47–49)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom 11 november 2014, De Nicola/EIB, F-52/11, EU:F:2014:243, punkterna 144 och 145

2.      I artikel 3.6.1 i Europeiska investeringsbankens uppförandekodex anges att mobbning föreligger när en eller flera anställda under en längre period vid upprepade tillfällen uppvisar eller uttrycker hotfulla eller olämpliga kommentarer, attityder eller beteenden gentemot en annan anställd. I policyn om värdighet på arbetsplatsen preciseras att det saknas betydelse om det ifrågavarande beteendet är avsiktligt eller inte. Principiellt avgörande är att mobbningen och hoten utgör ett oönskat och oacceptabelt beteende som är kränkande för den utsattes självkänsla och självförtroende.

Härav följer att det enligt bankens interna föreskrifter anses föreligga mobbning som medför biståndsskyldighet för banken när kommentarer, attityder eller beteenden från mobbaren objektivt sett, således genom deras innehåll, kränker självkänslan och självförtroendet hos den person som utsatts för beteendet vid banken. Det behöver därvid inte fastställas att mobbaren hade uppsåt att kränka.

Ett yttrande från utredningskommittén avseende mobbning där det anges att det krävs att det rör sig om ett avsiktligt beteende för att det ska kunna anses föreligga mobbning är inte förenligt med nämnda tvingande interna föreskrifter.

(se punkterna 53, 54 och 56)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom 11 november 2014, De Nicola/EIB, F-52/11, EU:F:2014:243, punkt 154