DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(tredje avdelningen)

3 december 2014

Mål F‑109/13

DG

mot

Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (ENISA)

”Personalmål – Tillfälligt anställd – Uppsägning av avtal – Avsaknad av motivering – Åsidosättande av betygsättningsförfarandet – Uppenbart oriktig bedömning”

Saken:      Talan, väckt enligt artikel 270 FEUF, genom vilken DG yrkar ogiltigförklaring av det beslut som Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (ENISA) fattade den 31 januari 2013 om att avsluta DG:s anställningskontrakt, yrkar att hon ska återinsättas i tjänst och erhålla ekonomisk ersättning från den dag då hennes kontrakt faktiskt avslutades till den dag hon återinsätts i tjänst samt yrkar skadestånd för den ideella skada som hon anser sig ha lidit.

Avgörande:      Talan ogillas. DG ska bära sina egna rättegångskostnader och förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna för Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Grunder – Maktmissbruk – Begrepp – Bevisbörda och bevisning

2.      Talan väckt av tjänstemän – Grunder – Uppenbart oriktig bedömning – Begrepp – Bevisbörda

3.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Uppsägning av ett avtal om tillsvidareanställning – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Administrationens omsorgsplikt – Räckvidd – Skyldighet att pröva möjligheten att omplacera den berörda anställda personen – Föreligger inte

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 47 c i )

1.      Det kan endast anses vara fråga om maktmissbruk om det av objektiva, relevanta och samstämmiga uppgifter framgår att det ifrågasatta beslutet har fattats för att uppnå ett annat syfte än det avsedda enligt tillämpliga bestämmelser i tjänsteföreskrifterna.

I detta avseende är det inte tillräckligt att åberopa vissa omständigheter till stöd för sina påståenden, utan det är nödvändigt att förebringa uppgifter som är tillräckligt precisa, objektiva och med varandra överensstämmande som visar att påståendena är riktiga, eller åtminstone sannolika. I annat fall kan den materiella riktigheten av den andra partens påståenden inte ifrågasättas.

(se punkterna 31 och 32)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom Skareby/kommissionen, F‑46/06, EU:F:2008:26, punkterna 156 och 157

2.      En bedömning kan anses uppenbart oriktig enbart när den lätt kan upptäckas mot bakgrund av de kriterier som lagstiftaren har avsett att uppställa för administrationens stora utrymme för skönsmässig bedömning. För att det ska kunna fastställas att administrationen har gjort en sådan uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna som kan berättiga ogiltigförklaring av det angripna beslutet måste de bevis som det ankommer på sökanden att förebringa således vara tillräckliga för att den bedömning av de faktiska omständigheterna som administrationen gjort i sitt beslut ska förefalla orimlig. Med andra ord kan talan inte bifallas med stöd av grunden om uppenbart fel om den ifrågasatta bedömningen, trots sökandens upplysningar, ändå kan anses korrekt eller giltig.

(se punkt 44)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom AJ/kommissionen, F‑80/10, EU:F:2011:172, punkterna 34 och 35; dom Eklund/kommissionen, F‑57/11, EU:F:2012:145, punkt 51, och beslut Mészáros/kommissionen, F‑22/13, EU:F:2014:189, punkt 52

3.      Den behöriga myndigheten förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad avser uppsägning, med beaktande av den uppsägningstid som anges i avtalet, av en tillfälligt anställd med tillsvidareanställning i enlighet med artikel 47 c i anställningsvillkoren för övriga anställda. Unionsdomstolarnas prövning ska således begränsas till en kontroll av att det inte är fråga om en uppenbart oriktig bedömning eller maktmissbruk.

I detta hänseende kan inte iakttagandet av omsorgsplikten rättfärdiga en tolkning av artikel 47 c i enligt vilken tillsättningsmyndigheten, före uppsägning av en tillfälligt anställd med tillsvidareanställning, måste undersöka huruvida denne kan omplaceras till en annan existerande tjänst eller tjänst som ska inrättas.

(se punkterna 56 och 57)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom ETF/Landgren, T‑404/06 P, EU:T:2009:313, punkt 162, och där angiven rättspraxis

Tribunalen: dom ETF/Schuerings, T‑107/11 P, EU:T:2013:624, punkt 81, och dom Commission/Macchia, T‑368/12 P, EU:T:2014:266, punkt 57