FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (avdelningen för överklaganden)
den 22 maj 2008
Mål T‑250/06 P
Martial Ott m.fl.
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Överklagande – Anslutningsöverklagande – Upptagande till sakprövning – Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarandet år 2004 – Tilldelning av prioritetspoäng – Allmänna genomförandebestämmelser till artikel 45 i tjänsteföreskrifterna – Invändning om rättsstridighet – Ändring av skälen – Överklagande som till viss del är ogrundat och till viss del är grundat – Tvist som är färdig för avgörande – Talan ogillas”
Saken: Överklagande av det beslut som Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) meddelade den 30 juni 2006 i mål F-87/05, Ott m.fl. mot kommissionen (REGP 2007, s. I‑A‑1‑0000 och s. II‑A‑1‑0000), med yrkande om att beslutet ska upphävas. Anslutningsöverklagande från kommissionen.
Avgörande: Det beslut som personaldomstolen (andra avdelningen) meddelade den 30 juni 2006 i mål F‑87/05, Ott m.fl. mot kommissionen, upphävs till den del personaldomstolen avvisade den talan som väckts av Francis Weiler. Överklagandet ogillas i övrigt. Anslutningsöverklagandet ogillas. Den talan som väckts vid personaldomstolen under målnummer F-87/05 ogillas till den del som den väckts av Francis Weiler. Martial Ott, Fernando Lopes Tola och Francis Weiler ska bära sina rättegångskostnader som är hänförliga till förfarandet vid förstainstansrätten och ersätta fyra femtedelar av kommissionens rättegångskostnad. Kommissionen ska bära en femtedel av sin rättegångskostnad som är hänförlig till förfarandet vid förstainstansrätten. Francis Weiler och kommissionen ska bära sina rättegångskostnader som är hänförliga till förfarandet vid personaldomstolen.
Sammanfattning
1. Överklagande – Föremål för talan – Begäran om upphävande av en dom från personaldomstolen till den del den fastslår att det inte är nödvändigt att ta ställning till en invändning om rättegångshinder, om talan ogillas – Avslag
(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 9)
2. Överklagande – Grunder – Enbart upprepning av grunder och argument som framförts vid personaldomstolen – Avvisning – Bestridande av personaldomstolens tolkning eller tillämpning av gemenskapsrätten – Upptagande till sakprövning
(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.1; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 138.1)
3. Överklagande – Grunder – Nytt sätt att framföra argument på – Upptagande till sakprövning – Gränser
(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.1; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 138.1)
4. Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationerna
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)
5. Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationerna
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)
1. Det ankommer på personaldomstolen att bedöma huruvida det med beaktande av principen om god rättskipning är befogat att ogilla en talan utan att pröva svarandens invändning om rättegångshinder, vilket inte kan anses gå svaranden emot. Ett överklagande av detta beslut ska således avvisas.
(se punkterna 75 och 76)
Hänvisning till: domstolen 22 november 2007, C‑6/06 P, Cofradía de pescadores ”San Pedro” de Bermeo m.fl. mot rådet, REG 2007, s. I‑0000, punkt 21
2. I ett överklagande ska det klart anges på vilka punkter det avgörande som det yrkas upphävning av ifrågasätts samt de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande. Ett överklagande som inte innehåller något argument som särskilt syftar till att visa att det har skett en felaktig rättstillämpning i det angripna avgörandet, utan endast upprepar eller återger grunder och argument som redan har anförts i första instans, uppfyller inte detta krav.
När en klagande däremot har ifrågasatt personaldomstolens tolkning eller tillämpning av gemenskapsrätten i det aktuella fallet kan de rättsfrågor som prövades i första instans på nytt tas upp till diskussion i målet om överklagande. Om klaganden inte på detta sätt kan utforma sitt överklagande med stöd av grunder och argument som redan åberopats vid personaldomstolen, mister överklagandeinstitutet en del av sin innebörd.
(se punkterna 81 och 82)
Hänvisning till: domstolen 6 mars 2003, C‑41/00 P, Interporc mot kommissionen, REG 2003, s. I‑2125, punkt 17; 26 oktober 2006, C‑68/05 P, Koninklijke Coöperatie Cosun mot kommissionen, REG 2006, s. I‑10367, punkt 54 och där angiven rättspraxis samt punkt 55
3. En klagande får, till stöd för sitt överklagande, åberopa ett argument för första gången inför förstainstansrätten, även om detta argument inte tidigare har varit föremål för diskussion i första instans, förutsatt att detta inte innebär att överklagandet avser en annan sak än den som varit föremål för talan vid personaldomstolen.
(se punkt 88)
Hänvisning till: domstolen 18 januari 2007, C‑229/05 P, PKK och KNK mot rådet, REG 2007, s. I‑439, punkterna 66 och 67
4. När det gäller ett befordringssystem som har införts med stöd av kommissionens interna regler, och som baseras på en kvantifiering av kvalifikationer och kännetecknas av att tjänstemän årligen tilldelas olika typer av poäng, ankommer det på tillsättningsmyndigheten att införa ändringar av reglerna om tjänstemännens befordran, som ska gälla under en övergångsperiod. Härvid ska tillsynsmyndigheten beakta de begränsningar som sammanhänger med övergången från ett system till ett annat, vilka kan tvinga administrationen att inom vissa gränser och tillfälligt avstå från en strikt tillämpning av de bestämmelser och gällande principer som normalt sett är tillämpliga på de situationer som uppkommer. Sådana avsteg måste emellertid motiveras av ett tvingande behov som anknyter till övergången och får varken till sin räckvidd eller till sin giltighetstid gå utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa den föreskrivna övergången från ett system till ett annat. Ackumulerade kvalifikationer i en bestämd lönegrad, som tillkommer de tjänstemän som var anställda vid kommissionen vid den tidpunkten då ovannämnda system trädde i kraft, beaktas genom att dessa tjänstemän, enligt övergångsbestämmelserna, tilldelas olika övergångspoäng.
Varje tjänsteman ska ex officio tilldelas ett visst antal tillfälliga prioritetspoäng per år i lönegraden upp till en viss gräns. Tilldelning av sådana poäng innebär ett beaktande av tjänstgöringstid i lönegraden i strid med de bestämmelser som normalt gäller för befordringsförfarandena. Inrättande av ett system som kännetecknas av en kvantifiering av kvalifikationer och nödvändigheten av att uppnå en viss tröskel motsvarande det ackumulerade antalet prioritetspoäng och meritpoäng för att kunna bli befordrad innebär att de kvalifikationer som en tjänsteman ackumulerat sedan sin sista befordran, i form av ett visst antal poäng och enligt en metod som är förenlig med principen om likabehandling, ska beaktas. Den åtgärd som består i en automatisk tilldelning av prioritetspoäng på grundval av tjänstgöringstiden i lönegraden uppfyller detta tvingande behov som anknyter till övergången. Bestämmelser som begränsar dess räckvidd, till exempel begränsning till endast det första befordringsförfarandet efter ikraftträdandet av det nya systemet, den begränsade inverkan som dessa poäng har på det totala antalet poäng som kan tilldelas och det faktum att befordran villkoras av att tjänstemannen sammanlagt har uppnått ett visst antal andra poäng i sin senaste karriärutvecklingsrapport leder till slutsatsen att tillsättningsmyndigheten inte gått utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa den föreskrivna övergången från ett system till ett annat.
Så är även fallet, a fortiori, när det gäller tillfälliga prioritetspoäng som inte tilldelas automatiskt enbart på grundval av tjänstgöringstiden, utan först efter det att den berörde tjänstemannens kvalifikationer likaledes har beaktats. Dessa poäng kan nämligen variera i antal beroende på betygssättningen och om betyget är speciellt lågt tilldelas inga poäng.
De tillfälliga prioritetspoäng som kan tilldelas av tillsättningsmyndigheten på förslag av befordringskommittéerna infördes för att lösa särskilda problem som uppstod i samband med övergången mellan det gamla och det nya systemet. Detta särskilda ändamål faller nödvändigtvis inom ramen för syftet med samtliga övergångspoäng, inbegripet de tillfälliga prioritetspoängen, nämligen att beakta de kvalifikationer som en tjänsteman ackumulerat sedan sin sista befordran. Den bestämmelse som föreskriver att tillfälliga prioritetspoäng ska tilldelas utgör följaktligen inte något åsidosättande av artikel 45 i tjänsteföreskrifterna. Den omständigheten att tilldelningen av sådana poäng skulle kunna medföra godtyckliga befordringar är ett resultat av tillämpningen i det enskilda fallet och inte av att bestämmelsen i sig är rättsstridig.
Inte heller de tillfälliga prioritetspoäng som kan tilldelas en tjänsteman som redan har varit föremål för förslag om befordran i ett tidigare befordringsförfarande men som inte befordrats strider mot artikel 45 i tjänsteföreskrifterna. Tillsättningsmyndigheten har nämligen i princip rätt att vid den jämförande bedömningen av kvalifikationer beakta den omständigheten att en tjänsteman redan har varit förslagen för befordran i ett tidigare befordringsförfarande under förutsättning att han inte blivit mindre förtjänstfull och att hans kvalifikationer bedöms i förhållande till övriga befordringsbara kandidaters kvalifikationer. Så är fallet med de övergångsbestämmelser som kommissionen infört.
(se punkterna 109–117)
Hänvisning till: förstainstansrätten 19 oktober 2006, T‑311/04, Buendía Sierra mot kommissionen, REG 2006, s. II‑4137, punkterna 207, 210–212, 213 och där angiven rättspraxis, 214–219 samt 222
5. Det befordringssystem som har införts med stöd av kommissionens interna regler baseras på en kvantifiering av kvalifikationer och kännetecknas av att tjänstemän årligen tilldelas olika typer av poäng, dels meritpoäng, som motsvarar det betyg som tjänstemannen fått vid den regelbundna utvärderingen enligt artikel 43 i tjänsteföreskrifterna, dels prioritetspoäng, som tilldelas som komplement, som inte i sig är avgörande för befordran och som syftar till att belöna tjänstemän för arbete som går utöver den enskildes arbetsbeskrivning eller tjänstemän som med framgång har tagit på sig ytterligare arbetsuppgifter i institutionens intresse. Detta befordringssystem strider inte mot artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, eftersom de olika poängtyperna syftar till att belöna väl utfört arbete och tilldelningen av dem alltid ska motiveras med synpunkter på kvalifikationerna.
Detsamma gäller för de ytterligare prioritetspoäng, vilka inte påverkar den kvot som generaldirektoratet har fastlagt för prioritetspoäng, som kan tilldelas på förslag av befordringskommittén efter det att en begäran om omprövning från en tjänsteman som anser att han skulle ha tilldelats ett högre antal prioritetspoäng har bifallits, eftersom dessa poäng tilldelas enligt samma kriterier som de prioritetspoäng som tilldelas inom varje generaldirektorat, det vill säga utifrån de berörda tjänstemännens kvalifikationer.
(se punkterna 119–124)
Hänvisning till: ovannämnda målet Buendía Sierra mot kommissionen, punkterna 136–138, 305 och 306