Talan väckt den 2 oktober 2013 – Inclusion Alliance for Europe mot kommissionen
(Mål T-539/13)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Sökande: Inclusion Alliance for Europe GEIE (Bukarest, Rumänien) (ombud: advokaten S. Famiani)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
ogiltigförklara kommissionens beslut av den 17 juli 2013 genom vilket kommissionen har krävt betalning av det totala beloppet 212 411, 89 euro för projekt nr 224482 benämnt MARE (80 352, 07 euro), nr 216820 benämnt SENIOR (53 138, 40 euro) och för projekt nr 225010 benämnt ECRN (78 231, 42 euro), och
förplikta kommissionen att utge ersättning om totalt 3 000 000 euro för förmögenhetsskador och ideella skador som lidits, eller ett belopp som beräknas under förfarandet, och därutöver ersätta rättegångskostnaderna, räntekostnaderna samt beakta penninginflationen för de beviljade beloppen.
Grunder och huvudargument
Sökandeföretaget i det förevarande förfarandet som har deltagit i tre projekt vilka har godkänts inom ramen för det sjunde programmet inom området för gemenskapens forskningsarbete, teknisk utveckling och demonstration (2007-2013), motsätter sig kommissionens beslut om delvis återbetalning av det beviljade biståndet.
Till stöd för sin talan åberopar sökanden åtta grunder.
Första grunden hänför sig till otillämpligheten och avsaknad av verkan av den finansiella guiden av år 2010 avseende projekten MARE och SENIOR.
– Det görs gällande att den finansiella guiden av år 2010 inte har retroaktiv verkan, varför guiden av år 2007, vilken var i bruk vid tiden då avtalet slöts, i stället borde ha använts.
Den andra grunden avser kommissionens och det företag som var ansvarigt för revisionens överträdelse av sökandens rätt att bli hörd.
Det görs gällande att kommissionen har satt reglerna i bilaga II i avtalet ur spel, antingen med avseende på rätten till ett kontradiktoriskt förfarande, eller avseende iakttagande av tidsfristen för inlämning av rapporter.
Tredje grunden gäller kommissionens åsidosättande av samarbetsprincipen och principen om ömsesidigt förtroende med avseende på sökanden, särskilt vad gäller en dålig administration och en skadlig misstänksam attityd.
Som fjärde grund avses ovissheten om vilka regler som är tillämpliga på små och medelstora företag med avseende på erkännande av kostnaderna för projektet.
Det görs gällande att kommissionen inte har lyft fram de juridiska riskerna med felmekanismer i bokföringssystemet som skulle kunna ge avslag för alla kostnader i ett projekt.
Det femte grunden hänför sig till otillämpligheten av det internationella revisionsförbundets normer och av den europeiska lagstiftningen i fråga om revisionen för små och medelstora företag.
Som sjätte grund avses godtagandet av kostnader för projektet och underlåtenhet att utvärdera revisonen.
Den sjunde grunden hänför sig till det faktum att företaget som var ansvarigt för revisionen grundade sina slutsatser om tillbakavisande av kostnader i huvudsak på den omständigheten att arbetsplaneringen uteslutande används.
– Det görs gällande att revisorerna har underkänt vissa resekostnader, eftersom de inte inkluderades i det ursprungliga planeringsdokumentet (Dow). Det är dock normalt att arbetsprogrammet blir mer och mer detaljerat för varje år.
Den åttonde grunden gäller sökandens legala rätt att få betalt för arbete som är korrekt utfört, samt en obehörig vinst för kommissionen.
– Det görs gällande att resultaten från projekten MARE, SENIOR och ECNR lämnades in till kommissionen inom den föreskrivna tiden. Kommissionen godkände de utmärkta resultaten, de skrevs under av den ansvariga kommissionären på området, och ECNR förlängdes ytterligare sex månader tack vare det förtjänstfulla arbete som utförts. Beslutet att underkänna de totala kostnaderna för projekten gick således mot principen om berättigad rätt att få betalt för utfört arbete, vilket föranleder ett antagande om obehörig vinst för kommissionen.