Language of document : ECLI:EU:T:2020:609

TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)

den 16 december 2020 (*)

”Personalmål – Tjänstemän – Ersättning för sjukvårdskostnader – Maximibelopp för ersättning för sömnapnéapparater – Talan om ogiltigförklaring – Rent bekräftande rättsakt föreligger inte – Berättigat intresse av att få saken prövad – Upptagande till prövning – Gemensamma regler om sjukförsäkring för tjänstemän – Allmänna genomförandebestämmelser”

I mål T‑736/19,

HA, företrädd av advokaten S. Kreicher,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av T. Bohr, A.-C. Simon och M. Brauhoff, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

angående en talan enligt artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut om fastställande av ett maximibelopp på 3 100 euro för ersättning för hyra av en medicinsk apparat under perioden 1 mars 2019–29 februari 2024,

meddelar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)

sammansatt av ordföranden S. Gervasoni (referent) samt domarna L. Madise och P. Nihoul,

justitiesekreterare: E. Coulon,

följande

Dom

 Tillämpliga bestämmelser

1        I artikel 72 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen, i den lydelse som är tillämplig i förevarande mål (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), föreskrivs följande:

”1.      En tjänsteman, hans make om maken inte är berättigad till förmåner av samma art och på samma nivå enligt någon annan bestämmelse i lag eller annan författning, hans barn och andra underhållsberättigade enligt artikel 2 i bilaga 7, är försäkrade mot sjukdom upp till 80 % av de faktiska kostnaderna om inte annat följer av de regler som upprättats i samförstånd mellan tillsättningsmyndigheterna vid institutioner efter samråd med Kommittén för tjänsteföreskrifter. …

2.      En tjänsteman som har stannat kvar i unionens tjänst till pensionsberättigande ålder eller som uppbär invaliditetsersättning skall vara berättigad till de förmåner som anges i punkt 1 efter att ha lämnat tjänsten. …”

2        Artikel 20 i de gemensamma reglerna om sjukförsäkring för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade de gemensamma reglerna), med rubriken ”Allmänna regler för ersättning”, har följande lydelse:

”1.      För att bevara den ekonomiska balansen i det gemensamma sjukförsäkringssystemet och värna om principen om socialförsäkring som ligger till grund för artikel 72 i tjänsteföreskrifterna kan det i de allmänna genomförandebestämmelserna fastställas maximibelopp för ersättning för vissa slags behandlingar.

2.      När det inte har fastställts något maximibelopp för ersättningen för en viss behandling skall det inte betalas ut någon ersättning för den del av kostnaderna som anses orimliga i förhållande till de normala kostnaderna i det land där kostnaderna uppkommit. Hur stor del av kostnaderna som är att anse som orimliga bestäms från fall till fall av avräkningskontoret efter utlåtande från förtroendeläkaren.

…”

3        I artikel 35.2 i de gemensamma reglerna föreskrivs följande:

”Innan ett beslut fattas om ett klagomål som lämnas in på grundval av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna skall tillsättningsmyndigheten eller, i förekommande fall, förvaltningsrådet begära in yttrande från förvaltningskommittén.

…”

4        I artikel 52 i de gemensamma reglerna, med rubriken ”Fastställande och uppdatering av reglerna för kostnadsersättning”, föreskrivs följande:

”1.      I enlighet med artikel 72.1 tredje stycket i tjänsteföreskrifterna skall institutionerna bemyndiga kommissionen att genom allmänna genomförandebestämmelser fastställa reglerna för ersättning av kostnaderna i syfte att bevara den ekonomiska balansen i systemet och värna om principen om socialförsäkring, som ligger till grund för artikel 72.1 första stycket i tjänsteföreskrifterna.

2.      De allmänna genomförandebestämmelserna skall fastställas efter yttrande från förvaltningskommittén och samråd med Kommittén för tjänsteföreskrifterna.”

5        I avsnittet ”Allmänna definitioner” i Europeiska kommissionens beslut av den 2 juli 2007 om allmänna genomförandebestämmelser om ersättning för sjukvårdskostnader (nedan kallade AGB), anges följande:

”…

För vissa behandlingar som fastställs i dessa AGB krävs förhandstillstånd för att få ersättning, det vill säga ett förfarande är nödvändigt för att sådan ersättning ska betalas. Den försäkrade personen ska ge in ansökan om förhandstillstånd till avräkningskontoret innan vården eller behandlingarna inleds, utom i brådskande fall, på det formulär som är avsett för detta ändamål, och åtföljas av en detaljerad läkarordination samt, beroende på vilka behandlingar det rör sig om, en fullständig medicinsk rapport. Beslutet om ansökan ska antas efter utlåtande från förtroendeläkaren som ska uttala sig om huruvida behandlingen är medicinskt motiverad.

Det framgår av artikel 20 i de gemensamma reglerna att när det inte har fastställts något maximibelopp för ersättningen, även vid allvarlig sjukdom, kan den del av kostnaderna som påtagligt överskrider de normala priser som tillämpas i det land där behandlingarna har utförts uteslutas från ersättningen.

Andelen orimliga kostnader bestäms från fall till fall av avräkningskontoret efter utlåtande från förtroendeläkaren. Förtroendeläkaren ska uttala sig om den medicinska behandlingens exakta natur för att göra det möjligt för avräkningskontoret att jämföra de tariffer som tillämpas.

…”

6        I avdelning II i AGB, med rubriken ”Regler för ersättning”, finns kapitel 11, med rubriken ”Proteser, ortopediska artiklar och annan medicinsk utrustning”. Punkt 3 i kapitel 11 har rubriken ”Ortopediska artiklar, förbandsartiklar och annan medicinsk utrustning”. I nämnda punkt 3 föreskrivs följande:

”3.1.      Kostnader för förvärv, hyra eller reparation av de artiklar eller den utrustning som anges i tabellen i bilaga II ersätts till 85 procent eller till 100 procent vid allvarlig sjukdom, inom de gränser som fastställs för var och en av dessa kostnader och som anges i tabellen.

3.4.      Förhandstillstånd krävs för hyra av ortopediska artiklar eller ortopedisk utrustning för en sammanhängande användningstid på minst tre månader.

…”

7        Bilaga II till AGB har rubriken ”Ortopediska artiklar, förbandsartiklar och annan medicinsk utrustning som ersätts till 85 procent eller till 100 procent vid allvarlig sjukdom”. Bilagan består av följande tabell:

Produkter

LO: läkarordination

FT: förhandstillstånd (detaljerat läkarutlåtande och kostnadsförslag erfordras)

Varaktighet/tidsfrist

Normal ersättningsnivå

Högsta ersättningsbelopp uppgående till 85 % (EUR)

Högsta ersättningsbelopp uppgående till 100 % (EUR)

Upplysningar

Utrustning kopplad till vårdbehovet

1

Kompresser, elastiska förband …

LO

NEJ


85 %






Åderbråcksstrumpor

LO

NEJ


85 %



3 par per år


2

Köp eller ändring av ortopediska sulor (per sula)

LO

NEJ


85 %

65

65

4 stycken per år



Reparation av sulan

Ersätts inte


0 %





3

Kryckor och käppar










Köp

LO

NEJ


85 %






Hyra

LO

NEJ


85 %






Reparation

Ersätts inte






4

Externa bröstproteser

LO

NEJ


85 %



2 stycken per sida per år



Behåar eller trikåer anpassade till proteser

Ersätts inte


0 %





5

Enkla rullstolar som kan drivas med egen kraft









Köp

LO

FT

5 år

85 %

650





Hyra < 3 månader

LO

NEJ


85 %






Hyra>= 3 månader

LO

FT

5 år

85 %

650





Reparation

FT


85 %






Underhåll (däck, etcetera)

Ersätts inte


0 %





6

Gåram 2 hjul och sits









Köp

LO

FT


85 %

140

140

1 medgivande som inte kan förlängas



Hyra < 3 månader

LO

NEJ


85 %






Hyra>= 3 månader

LO

FT


85 %






Reparationer

Ersätts inte


0 %





7

Stol med hål, duschstol (för hemmet)









Köp

LO

FT


85 %

100

100

1 medgivande som inte kan förlängas



Hyra < 3 månader

LO

NEJ


85 %






Hyra>= 3 månader

LO

FT


85 %






Reparationer

Ersätts inte


0 %





8

Sjukhussäng (för hemmet)









Köp

LO

FT


85 %

1 000

1 000

1 medgivande som inte kan förlängas



Hyra < 3 månader

LO

NEJ


85 %






Hyra>= 3 månader

LO

FT


85 %






Reparation eller användning på vårdinrättning

Ersätts inte


0 %





9

Madrasser som motverkar liggsår, inklusive kompressor









Förvärv

LO

FT

3 år

85 %

500

500




Hyra < 3 månader

LO

NEJ


85 %






Hyra>= 3 månader

LO

FT


85 %





10

Sömnapnéapparat (CPAP), inklusive luftfuktare










Köp

LO

FT

5 år

85 %

1 700

1 700




Hyra < 3 månader

LO

NEJ


85 %






Hyra>= 3 månader

LO

FT


85 %






Tillbehör och underhåll CPAP utom inköpsår

LO

FT

1 år

85 %

350




11

Blodtrycksmätare

LO

FT

5 år

85 %

125

125




Reparation

Ersätts inte


0 %





12

Aerosol










Köp

LO

FT

5 år

85 %

125

125




Hyra

LO

NEJ


85 %






Hyra>= 3 månader

LO

FT


85 %






Reparation

Ersätts inte


0 %





13

Utrustning för efterkontroll och behandling av diabetes som behandlas med insulin










Blodsockermätare

LO

FT

3 år

100 %


75




Stickor, insulinsprutor, lansetter

LO

FT


100 %



LO endast för det första köpet


14

Utrustning för efterkontroll och behandling av diabetes …










Blodsockermätare

LO

FT

3 år

85 %

75





Stickor

LO

FT


85 %

500


Högsta ersättningsbelopp per år


15

Inkontinensutrustning

LO

FT

1 år

85 %

600

600


16

Stomiutrustning

LO

NEJ


85 %





17

Hårprotes – peruk

LO

FT

1 år

85 %

750

750



18

Par ortopediska korrigerande skor som är måttillverkade










Inköp vid fotåkomma med undantag av 100 %

LO

FT


85 %

720

NA

2 par per år



Inköp vid fotåkomma med undantag av 100 %

LO

FT


100 %

NA

1 440

2 par per år



Inköp vid allvarlig fotsjukdom

LO

FT


100 %

NA


2 par per år



Reparation mot uppvisande av faktura

NEJ

NEJ


85 %





19

Ben, bensegment, ledortoser










Förvärv

LO

FT

Ska definieras individuellt, kostnadsberäkning erfordras



Reparation mot uppvisande av faktura

LO

FT

Ska definieras individuellt


20

Andra apparater vars beräknade kostnad överstiger 2 000 EUR

LO

FT

Ska definieras individuellt, kostnadsberäkning erfordras,



eller specifik utrustning, elektrisk, elektronisk och/eller måttillverkade vid allvarlig sjukdom (förvärv)

LO

FT

Ska definieras individuellt, kostnadsberäkning erfordras

21

Utrustning för spolning, termometrar

Ersätts inte


0 %





22

Vakuumsystem för behandling av impotens

LO

FT



200

200



23

Apparat för mätning av koaguleringstid

LO

FT





Kriterier: vid livslång behandling med koagulationshämmande medel


24

Injektionssprutor

LO

FT





Kriterier: vid diabetes (se 13) …


25

Fasta kostnader för ombyggnad av bostaden eller ett fordon, hemelektronik, …

Ersätts inte


0 %




 Bakgrund till tvisten

8        Sökanden, en tidigare tjänsteman vid kommissionen, är ansluten till Europeiska gemenskapernas institutioners gemensamma sjukförsäkringssystem (RCAM).

9        Sedan år 2012 använder hon sig av en apparat för andningshjälp med kontinuerligt positivt luftvägstryck som är avsedd att lindra sömnapnéer (nedan kallad CPAP‑apparat).

10      Sökanden fick flera förhandstillstånd från avräkningskontoret i Ispra (Italien) för att hyra en CPAP-apparat under perioden 1 mars 2012–28 februari 2014.

11      Den 10 februari 2014 gav sökanden in en ny ansökan om förhandstillstånd för att hyra en CPAP-apparat.

12      Som svar på denna ansökan utfärdade avräkningskontoret, den 24 februari 2014, ett förhandstillstånd för att köpa en CPAP-apparat för perioden 1 mars 2014–28 februari 2019. I tillståndet angavs följande:

”Mot bakgrund av behandlingens långa varaktighet och dess effektivitet är det endast medicinskt motiverat att köpa, och inte hyra, en CPAP-apparat. Utrustning som kan förnyas vart femte år, såsom föreskrivs i AGB, med underhåll redan från det andra året.”

13      Den 8 november 2014 gav sökanden in en ansökan om ersättning för de kostnader för att hyra hennes CPAP-apparat som hon haft sedan den 1 mars 2014.

14      Genom beslut av den 22 december 2014 utfärdade avräkningskontoret ett förhandstillstånd till sökanden för att hyra en CPAP-apparat för perioden 1 mars 2014–28 februari 2019 (nedan kallat beslutet av den 22 december 2014). I beslutet fastställdes ett maximibelopp för ersättning på 1 700 euro, vilket motsvarar det belopp som föreskrivs i AGB för köp av en CPAP-apparat (se tionde raden i den tabell som återges i punkt 7 ovan).

15      Sökanden gav, genom skrivelse av den 22 februari 2015, in ett klagomål mot beslutet av den 22 december 2014.

16      Tillsättningsmyndigheten bestämde, genom beslut av den 25 juni 2015, att maximibeloppet på 1 700 euro skulle ökas med 1 400 euro. Det totala ersättningsbeloppet uppgick därmed till 3 100 euro. Ökningen motsvarade ersättningen under fyra år för de kostnader för underhåll och inköp av tillbehör som uppkommit efter det första året efter köpet av en CPAP-apparat (se tionde raden i den tabell som återges i punkt 7 ovan).

17      Avräkningskontoret antog då ett nytt beslut, daterat den 5 oktober 2015, genom vilket det utfärdade ett förhandstillstånd till sökanden för att hyra en CPAP‑apparat för perioden 1 mars 2014–28 februari 2019 (nedan kallat beslutet av den 5 oktober 2015). I detta beslut fastställdes ett maximibelopp för ersättning på 3 100 euro.

18      Genom skrivelse av den 20 december 2018 ansökte sökanden om förlängt förhandstillstånd för att hyra en CPAP-apparat.

19      Som svar på denna ansökan tillät avräkningskontoret, genom beslut av den 17 januari 2019, hyra av en CPAP-apparat för perioden 1 mars 2019–29 februari 2024, i samband med vilket maximibeloppet för ersättning fastställdes till 3 100 euro (nedan kallat beslutet av den 17 januari 2019).

20      Sökanden bestred beslutet av den 17 januari 2019 genom skrivelse av den 1 februari 2019 som skickades till avräkningskontoret.

21      Avräkningskontoret meddelade den 12 april 2019 att det inte fann skäl att göra ändring i beslutet av den 17 januari 2019.

22      Sökanden gav, genom skrivelse av den 14 april 2019, in ett klagomål mot beslutet av den 17 januari 2019. I sitt klagomål gjorde sökanden bland annat gällande att detta beslut hade antagits i strid med den lagstiftning som var tillämplig. Hon framhöll även intresset av att hyra en CPAP-apparat, snarare än att köpa en sådan, i Frankrike, det land där hon var bosatt.

23      Förvaltningskommittén fann, i yttrande av den 12 juli 2019, att det fanns anledning att fastställa beslutet av den 17 januari 2019.

24      Tillsättningsmyndigheten avslog sökandens klagomål genom beslut av den 13 augusti 2019 (nedan kallat beslutet av den 13 augusti 2019). Tillsättningsmyndigheten grundade sig bland annat på den omständigheten att de faktorer som avsåg det franska sjukförsäkringssystemet inte påverkade lagenligheten av beslutet av den 17 januari 2019.

 Förfarandet och parternas yrkanden

25      Sökanden har, genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 4 november 2019, väckt förevarande talan.

26      På förslag av referenten anmodade tribunalen (fjärde avdelningen) parterna, som en åtgärd för processledning enligt artikel 89 i tribunalens rättegångsregler, att besvara vissa skriftliga frågor. Parterna svarade på frågorna enligt åtgärden för processledning inom den angivna fristen.

27      Ingen av parterna har begärt att det ska hållas en förhandling. Eftersom tribunalen finner att den har tillräckligt underlag genom handlingarna i akten, har den beslutat att avgöra talan utan att inleda det muntliga förfarandet.

28      Sökanden har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara beslutet av den 13 augusti 2019, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

29      Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

30      Det finns anledning att inledningsvis precisera saken i förevarande mål.

 Saken i målet

31      Kommissionen har påpekat att denna talan riktas mot beslutet av den 13 augusti 2019 om avslag på det klagomål som ingetts mot beslutet av den 17 januari 2019 och inte mot sistnämnda beslut. Enligt kommissionen är syftet med talan emellertid att utverka att beslutet av den 17 januari 2019 ogiltigförklaras, vilket sökanden har bekräftat i sin replik.

32      Det framgår av fast rättspraxis att det administrativa klagomålet, såsom det avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, och det uttryckliga eller tysta avslaget på detsamma är en oskiljaktig del av ett komplext förfarande och endast utgör ett villkor för att talan ska kunna väckas vid domstol. Under dessa förhållanden får en talan, även om den formellt är riktad mot beslutet om avslag på klagomålet, till följd att domstolen prövar den rättsakt som går någon emot och mot vilken klagomålet har anförts (dom av den 17 januari 1989, Vainker/parlamentet, 293/87, EU:C:1989:8, punkt 8, och dom av den 13 december 2018, CH/parlamentet, T‑83/18, EU:T:2018:935, punkt 56), såvida inte avslaget på klagomålet har en annan räckvidd än den rättsakt som klagomålet avsåg (dom av den 25 oktober 2006, Staboli/kommissionen, T‑281/04, EU:T:2006:334, punkt 26, och dom av den 28 maj 2020, Cerafogli/ECB, T‑483/16 RENV, ej publicerad, EU:T:2020:225, punkt 70).

33      Även om det i förevarande fall är så, att beslutet av den 13 augusti 2019 innehåller en rättslig och faktisk motivering som är utförligare än de upplysningar som avser den skrivelse som innehåller beslutet av den 17 januari 2019, har det ändå samma räckvidd som detta beslut (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2006, Staboli/kommissionen, T‑281/04, EU:T:2006:334, punkt 27).

34      Följaktligen ska förevarande talan anses vara riktad mot det ursprungliga beslut som gått sökanden emot, nämligen beslutet av den 17 januari 2019.

35      Med beaktande av att den berörda personen, inom ramen för systemet i tjänsteföreskrifterna, måste framställa ett klagomål mot det beslut som vederbörande bestrider och väcka talan mot det beslut genom vilket nämnda klagomål avslås, har domstolen dessutom funnit att talan kan tas upp till prövning oavsett om den är riktad enbart mot det beslut mot vilket klagomålet har anförts, mot beslutet om avslag på klagomålet eller mot båda dessa beslut tillsammans, under förutsättning att klagomålet har anförts och talan väckts inom de frister som föreskrivs i de bestämmelser som är tillämpliga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 januari 1989, Koutchoumoff/kommissionen, 224/87, EU:C:1989:38, punkt 7). I enlighet med principen om processekonomi kan domstolen emellertid fastställa att det saknas anledning att särskilt besluta om de yrkanden som avser beslutet att avslå klagomålet när den konstaterar att nämnda yrkanden saknar självständigt innehåll och i själva verket flyter ihop med yrkandena avseende det beslut mot vilket klagomålet riktas (se dom av den 21 februari 2018, LL/parlamentet, C‑326/16 P, EU:C:2018:83, punkt 38 och där angiven rättspraxis, dom av den 28 maj 2020, Cerafogli/ECB, T‑483/16 RENV, ej publicerad, EU:T:2020:225, punkt 72).

36      Det saknas i förevarande fall anledning att särskilt besluta om lagenligheten av beslutet av den 13 augusti 2019 om avslag på klagomålet, eftersom de yrkanden som avser det beslutet saknar självständigt innehåll och i själva verket flyter ihop med yrkandena avseende det beslut mot vilket klagomålet riktas (se punkt 33 ovan).

 Huruvida talan kan tas upp till prövning

37      Kommissionen har i sitt svaromål framställt en första invändning om rättegångshinder som avser att beslutet av den 17 januari 2019 har en bekräftande karaktär. Den har i dupliken dessutom framställt en andra invändning om rättegångshinder som avser att sökanden saknar ett berättigat intresse av att få saken prövad. Även om en invändning om rättegångshinder utgör tvingande rätt som unionsdomstolen kan pröva när som helst i förfarandet, kan det härvidlag konstateras att kommissionen inte har angett skälen till att den väntade till dupliken för att framställa den andra invändningen om rättegångshinder, trots att den hade tillräckligt underlag för att göra det i sitt svaromål.

 Den första invändningen om rättegångshinder som avser att beslutet av den 17 januari 2019 har en bekräftande karaktär

38      Kommissionen har hävdat att beslutet av den 17 januari 2019 enbart utgör en bekräftelse av beslutet av den 5 oktober 2015, vilket – eftersom det inte alls har bestritts av sökanden inom de frister som föreskrivs – har vunnit laga kraft.

39      Kommissionen har tillagt att endast förekomsten av nya och väsentliga omständigheter kan motivera en ny prövning av ett tidigare beslut som vunnit laga kraft. Den har preciserat att en omständighet är väsentlig om den innebär att de villkor som gällde för den tidigare rättsakten ändras. I förevarande fall kan sökanden inte göra gällande någon väsentlig omständighet. De båda beslut som anges i punkt 38 ovan har nämligen samma syfte, innebär tillämpning av samma regler, avser samma person och fastställer samma maximibelopp för ersättning. Den enda skillnaden mellan de båda besluten avser den period under vilka tillståndet enligt besluten är tillämpligt. Den skillnaden påverkar inte alls den omständigheten att beslutet av den 17 januari 2019 har en bekräftande karaktär.

40      Kommissionen har dessutom angett att sökanden endast ansökt om att det förhandstillstånd som tidigare beviljats ska förlängas.

41      Sökanden har hävdat att hennes talan kan tas upp till prövning och att kommissionens påstående att beslutet av den 17 januari 2019 enbart utgör en bekräftelse av beslutet av den 5 oktober 2015 är felaktigt. Sökanden anser i synnerhet att beslutet av den 5 oktober 2015 endast var giltigt till och med den 28 februari 2019, varför dess ogiltighet gjorde det nödvändigt att anta ett nytt beslut för den följande perioden.

42      Sökanden har tillagt att beslutet av den 17 januari 2019 inte enbart utgör en förlängning av ett tillstånd som beviljats tidigare, utan utgör ett verkligt beslut, eftersom ett beviljande av ett förhandstillstånd inte avgörs av de tidigare tillståndsbesluten.

43      Det följer härvidlag av fast rättspraxis att ett beslut ska anses utgöra enbart en bekräftelse av ett tidigare beslut om det aktuella beslutet inte innehåller några nya uppgifter jämfört med det tidigare beslutet och det inte har föregåtts av en ny prövning av den situation som adressaten av detta tidigare beslut befinner sig i (dom av den 13 november 2014, Spanien/kommissionen, T‑481/11, EU:T:2014:945, punkt 28, se, även, dom av den 15 september 2016, Italien/kommissionen, T‑353/14 och T‑17/15, EU:T:2016:495, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

44      Det är uppenbart att frågan huruvida det rör sig om en bekräftande rättsakt inte ens uppkommer i fall där den senare rättsakten har ett annat innehåll än den tidigare rättsakten (dom av den 13 november 2014, Spanien/kommissionen, T‑481/11, EU:T:2014:945, punkt 30).

45      Så är fallet i förevarande mål. Beslutet av den 17 januari 2019 har nämligen inte samma syfte som beslutet av den 5 oktober 2015. Medan det sistnämnda beslutet innebar att sökanden tilläts att hyra en CPAP-apparat för perioden 1 mars 2014–28 februari 2019 (se punkt 17 ovan), tilläts sökanden enligt beslutet av den 17 januari 2019 att hyra en sådan apparat för perioden 1 mars 2019–29 februari 2024 (se punkt 19 ovan).

46      Verkningarna av beslutet av den 5 oktober 2015 var begränsade i tiden. Om det inte hade antagits något nytt beslut skulle sökanden nämligen inte ha kunnat få ersättning för de kostnader för att hyra en CPAP-apparat som hon hade från och med den 1 mars 2019. Beslutet av den 17 januari 2019 hade just till verkan att sökanden, genom att hon tilläts att genomföra en sådan hyrestransaktion, kunde få ersättning för dessa kostnader.

47      Beslutet av den 17 januari 2019 är följaktligen ett nytt beslut som, därmed, inte kan anses utgöra enbart en bekräftelse av beslutet av den 5 oktober 2015.

48      Det ska tilläggas att den omständigheten att beslutet av den 17 januari 2019 innebär tillämpning av samma maximibelopp för ersättning som beslutet av den 5 oktober 2015 inte kan medföra att förstnämnda beslut enbart utgör en bekräftelse av sistnämnda beslut. Den tidsmässiga räckvidden av beslutet av den 5 oktober 2015, som var begränsad med avseende på tillståndet enligt beslutet (se punkt 46 ovan), var nämligen med nödvändighet begränsad även med avseende på det maximibelopp för ersättning som fastställdes i beslutet, eftersom detta maximibelopp är av underordnad betydelse i förhållande till det tillstånd för hyra för vilket maximibeloppet tillämpades.

49      Det saknar dessutom betydelse, dels att det i formuläret för förhandstillstånd görs åtskillnad mellan ansökningar om ”tillstånd” och ansökningar om ”förlängning av tillstånd”, dels att sökanden har ansett att hennes ansökan omfattades av sistnämnda kategori. Det är nämligen den angripna rättsaktens innehåll som gör det möjligt att fastställa huruvida det rör sig om en rättsakt som går någon emot och inte hur myndigheten eller dess mottagare har betecknat rättsakten (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 15 januari 2009, Braun-Neumann/parlamentet, T‑306/08 P, EU:T:2009:6, punkt 32).

50      Den första invändningen om rättegångshinder som åberopats av kommissionen ska följaktligen underkännas.

 Den andra invändningen om rättegångshinder som avser att sökanden antas sakna ett berättigat intresse av att få saken prövad

51      Kommissionen har påpekat att sökanden inte har gjort gällande någon sifferuppgift om kostnaden för att hyra den CPAP-apparat som hon har begärt ersättning för. Kommissionen anser att den av det skälet inte är i stånd att bedöma huruvida sökanden har ett berättigat intresse av att få saken prövad.

52      Enligt fast rättspraxis krävs det för att en talan ska tas upp till prövning att sökanden har ett intresse av att få den angripna rättsakten ogiltigförklarad. Ett sådant intresse förutsätter att själva ogiltigförklaringen av rättsakten kan få rättsverkningar och att talan således kan medföra en fördel för den person som har väckt den (dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen, C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkt 55, och dom av den 24 september 2019, VF/ECB, T‑39/18, ej publicerad, EU:T:2019:683, punkt 139).

53      Om beslutet inte helt utfaller till sökandens fördel ska denna dessutom tillerkännas ett berättigat intresse av att få saken prövad för att unionsdomstolen ska kontrollera huruvida beslutet är lagenligt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 mars 2009, TF1/kommissionen, T‑354/05, EU:T:2009:66, punkterna 85 och 86).

54      I förevarande fall bestämde avräkningskontoret genom beslutet av den 17 januari 2019, som antogs som svar på ansökan om förhandstillstånd den 20 december 2018 (se punkt 18 ovan), att ett maximibelopp skulle gälla för ersättning av sökandens kostnader för hyra av CPAP-apparat.

55      Det är klart att ett upphävande av ett sådant maximibelopp, som skulle kunna följa av en eventuell ogiltigförklaring av beslutet av den 17 januari 2019 och beslutet av den 13 augusti 2019, skulle medföra en fördel för sökanden.

56      Vidare ankommer det inte på sökanden, till skillnad från vad kommissionen har hävdat, att lämna sifferuppgifter som gör det möjligt att uppskatta denna fördel, eftersom en sådan uppskattning i förekommande fall rör saken och inte frågan huruvida talan kan tas upp till prövning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 mars 2009, TF1/kommissionen, T‑354/05, EU:T:2009:66, punkt 86).

57      Den andra invändningen om rättegångshinder som åberopats av kommissionen ska följaktligen också underkännas.

 Prövning i sak

58      Till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring har sökanden åberopat en enda grund, som avser att det inte i någon av de bestämmelser som är tillämpliga föreskrivs ett maximibelopp för ersättning för hyra av en CPAP-apparat. Eftersom beslutet av den 17 januari 2019 innebär tillämpning av ett sådant maximibelopp, strider det således, enligt sökanden, mot nämnda bestämmelser, varför beslutet är rättsstridigt.

59      Sökanden har även påpekat att kommissionen inte har lämnat någon objektiv uppgift som gör det möjligt att konstatera att det pris för att hyra CPAP-apparater som tillämpas i Frankrike är orimligt.

60      Sökanden har dessutom understrukit att kommissionen inte har visat att en långtidsanvändning gör det nödvändigt att köpa en CPAP-apparat.

61      Sökanden har vidare nämnt vilka fördelar hyra av en CPAP-apparat har jämfört med köp av en sådan apparat.

62      Sökanden har slutligen bestritt att det förekommer diskriminering mellan försäkrade personer som hyr en CPAP-apparat och de som köper en sådan apparat.

63      Kommissionen har bestritt sökandens argument.

64      Det ska inledningsvis erinras om att avräkningskontoret i förevarande fall, när det antog beslutet av den 17 januari 2019, tillämpade ett maximibelopp för ersättning (se punkt 19 ovan). Kommissionen bekräftade för övrigt att det förhåll sig så – i sitt svar på frågorna enligt den åtgärd för processledning som tribunalen hade beslutat om (se punkt 26 ovan) – när den angav att begränsningen till 3 100 euro för den ersättning som sökanden hade begärt inte grundades på artikel 20.2 i de gemensamma reglerna vilka, enligt kommission, inte var tillämpliga i förevarande fall.

65      Det ska vidare understrykas att det i artikel 20 i de gemensamma reglerna, i vilken det hänvisas till målet att bevara den ekonomiska balansen i RCAM, i punkt 1 i denna artikel föreskrivs att det genom AGB ska införas maximibelopp för vissa behandlingar. Det föreskrivs även, i punkt 2 i denna artikel, att när det inte har fastställts något maximibelopp har avräkningskontoret möjlighet att inte betala ut någon ersättning för den del av kostnaderna som anses orimliga i förhållande till de normala kostnaderna i det land där dessa kostnader uppkommit (se punkt 2 ovan).

66      Det föreskrivs följaktligen uttryckligen i de gemensamma reglerna att det är möjligt att inte införa maximibelopp för ersättning genom AGB. Det föreskrivs till och med ett särskilt förfarande för att bevara den ekonomiska balansen i RCAM i ett sådant fall.

67      I AGB anges vilket förfarande som ska tillämpas när inget maximibelopp för ersättning har införts. I avsnittet ”Allmänna definitioner” i AGB anges således att den andel kostnader som anses vara orimliga bestäms från fall till fall av avräkningskontoret efter utlåtande från förtroendeläkaren, som ska uttala sig om den medicinska behandlingens exakta natur för att göra det möjligt för avräkningskontoret att jämföra de tariffer som tillämpas (se punkt 5 ovan).

68      Det följer således av systematiken i de relevanta bestämmelserna i de gemensamma reglerna och i AGB, såsom denna framgår i punkterna 65–67 ovan, att det ankommer på kommissionen, som är den behöriga myndigheten för att anta AGB, om den avser att införa ett maximibelopp för ersättning med avseende på en behandling, att uttryckligen ange detta maximibelopp i dessa bestämmelser.

69      För det fall det inte uttryckligen anges något maximibelopp för en behandling i AGB kan nämnda AGB, till skillnad från vad kommissionen har hävdat, följaktligen inte tolkas så, att det genom dessa underförstått har införts ett sådant maximibelopp. Det är därmed det särskilda förfarande som det hänvisas till i punkt 66 ovan som är avsett att säkerställa den ekonomiska balansen i RCAM.

70      Det kan konstateras att, såsom framgår av den tabell som återges i punkt 7 ovan, det i AGB inte föreskrivs något maximibelopp för ersättning för hyra av en CPAP-apparat.

71      I tabellen är en kolumn nämligen särskilt ägnad det maximibelopp som ersättningsnivån gäller för, och inget belopp anges beträffande de rader som avser hyra av CPAP-apparater, oavsett om det gäller för en kortare eller en längre tid än tre månader.

72      Prövningen av de tillämpliga bestämmelsernas lydelse, som är helt otvetydig, medger således slutsatsen att det inte finns något maximibelopp för ersättning såvitt avser hyra av en CPAP-apparat.

73      Förvaltningskommittén påpekade för övrigt, i sitt yttrande av den 12 juli 2018 (se punkt 23 ovan), att det i AGB endast föreskrivs ett sådant maximibelopp för köp av en CPAP-apparat.

74      Vidare framgår det av den tabell som återges i punkt 7 ovan ett maximibelopp för ersättning för kostnader som uppkommer till följd av hyra av rullstolar, vilket belopp gäller för en bestämd hyrestid som också anges i tabellen. Den omständigheten att det i samma tabell anges ett maximibelopp för ersättning för hyra av en medicinsk utrustning, medan ett sådant belopp inte anges för hyra av en annan utrustning, bekräftar att det inte har införts något maximibelopp för sistnämnda utrustning, ens underförstått.

75      Kommissionens övriga argument påverkar inte slutsatsen i punkt 72 ovan.

76      För det första anser kommissionen att AGB bygger på förutsättningen att det, vid långtidsanvändning av en CPAP-apparat, är nödvändigt att köpa apparaten, av såväl medicinska som budgetmässiga skäl. Detta förklarar att det inte har ansetts lämpligt att i AGB införa ett maximibelopp för ersättning för hyra under flera års tid, ett fall som inte bör förekomma.

77      Den tolkning av AGB som kommissionen har föreslagit följer emellertid inte av dessa bestämmelsers lydelse. Det görs däri nämligen endast åtskillnad mellan hyra av CPAP-apparater för en kortare tid än tre månader, för vilken något förhandstillstånd inte behövs, och hyra för en längre tid, för vilken ett sådant tillstånd är obligatoriskt, utan att minsta tidsgräns anges för sistnämnda fall.

78      I kolumnen ”Upplysningar”, vilken är särskilt ägnad de preciseringar som krävs för att tolka den tabell som återges i punkt 7 ovan, anges det inte heller att det för långtidsanvändning är nödvändigt att köpa en CPAP-apparat. Det skulle för övrigt ha kunnat vara så, att det i nämnda tabell inte hänvisades till möjligheten att hyra en CPAP-apparat för en längre tid än tre månader.

79      Den omständigheten att medicinska skäl vid långtidsanvändning kan göra det nödvändigt att köpa, i stället för att hyra, en CPAP-apparat, om en sådan omständighet antas vara styrkt, förklarar slutligen inte för den skull varför det inte finns något sådant omnämnande i AGB, vilka är avsedda att läsas och förstås av de försäkrade personerna. Kommissionen har för övrigt inte angett vilka medicinska skäl som bör leda till att köp av en CPAP-apparat främjas framför hyra av en sådan.

80      För det andra innebär inte den omständigheten att hyra av en CPAP-apparat för en längre tid än tre månader, liksom köp av en sådan apparat, kräver ett förhandstillstånd – till skillnad från vad kommissionen har hävdat – att det maximibelopp för ersättning som föreskrivs i AGB för köp av en sådan apparat även ska tillämpas när apparaten hyrs för en längre tid.

81      Förekomsten av ett förhandstillstånd innebär nämligen inte nödvändigtvis att ett maximibelopp för ersättning ska tillämpas, såsom framgår av de rader i den tabell som återges i punkt 7 ovan vilka avser hyra för en längre tid än tre månader av gåramar, stolar med hål, sjukhussängar, madrasser som motverkar liggsår och aerosoler.

82      Kommissionen har inte heller angett någon bestämmelse som visar att det finns en koppling mellan skyldigheten att ha ett förhandstillstånd och förekomsten av ett maximibelopp för ersättning.

83      Vad för det tredje avser kommissionens argument att AGB, för att vara förenliga med principen om likabehandling av försäkrade personer, ska tolkas på så sätt att det i dessa införs ett maximibelopp för hyra av CPAP-apparater för en längre tid gör tribunalen följande bedömning. En omotiverad skillnad i behandling av de försäkrade personer som köper en CPAP-apparat och de som hyr en sådan apparat för en längre tid, om en sådan skillnad antas vara styrkt, kan inte, i syfte att iaktta principen om likabehandling, leda till en tolkning av AGB som strider mot deras lydelse samt mot systematiken i de relevanta bestämmelserna i de gemensamma reglerna och i AGB (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 17 juli 2015, EEB/kommissionen, T‑685/14, ej publicerat, EU:T:2015:560, punkt 31 och där angiven rättspraxis). Samma bedömning gör sig gällande beträffande en risk för att det maximibelopp som föreskrivs för köp av en CPAP-apparat kringgås eller en risk för att den ekonomiska balansen i RCAM äventyras. I de gemensamma reglerna föreskrivs för övrigt, såsom bland annat framgår av artikel 20.2 i dessa regler, mekanismer som gör det möjligt att undvika att vissa orimliga kostnader ersätts av RCAM.

84      Att det skulle finnas en skillnad mellan de kostnadsbelopp som uppkommer till följd av hyra av CPAP-apparater och de kostnadsbelopp som uppkommer till följd av köp av sådana apparater, som är tillräckligt systematisk och väsentlig för att utgöra diskriminering, stöds i vart fall inte av någon bevisning. Det finns inte heller något stöd för att det finns ett tillvägagångssätt som innebär att det maximibelopp som föreskrivs vid köp av en CPAP-apparat kringgås. Det har slutligen inte visats att det finns en risk för att den ekonomiska balansen i RCAM äventyras till följd av att det saknas ett maximibelopp för ersättning för hyra av CPAP-apparater.

85      Även om det antas att en konstruktiv tolkning av AGB är tänkbar, trots att, såsom kommissionen korrekt har påpekat, unionsbestämmelser som ger rätt till ekonomiska förmåner ska tolkas restriktivt (se dom av den 18 september 2003, Lebedef m.fl./kommissionen, T‑221/02, EU:T:2003:239, punkt 38 och där angiven rättspraxis), kan således inget av de skäl som kommissionen har anfört motivera en sådan tolkning (se punkt 84 ovan).

86      För det fjärde har kommissionen bestritt flera argument som den anser att sökanden ha åberopat. Kommissionen har således angett att den inte nekar ersättning för hyra av en CPAP-apparat. Den har hävdat att den anmärkning som avser en bristfällig motivering, som åberopats av sökanden, inte kan tas upp till prövning. Kommissionen har påmint om att RCAM utgör ett självständigt system och att avräkningskontoret är skyldigt att tillämpa de gemensamma bestämmelserna och AGB. Den har påpekat att sökanden inte har gjort gällande någon sifferuppgift om kostnaden för att hyra en CPAP-apparat. Kommissionen har bestritt att det förekommer diskriminering mellan försäkrade personer beroende på platsen för deras bosättning. Den har angett att avräkningskontoret, som hade anmodat sökanden att översända ett läkarintyg om att det är omöjligt att köpa en CPAP-apparat, har visat sig beredd att ta emot ytterligare upplysningar som sökanden inte har meddelat. Kommissionen har slutligen understrukit att sökanden i sin ansökan inte har framfört något argument om att systemet för ersättning för CPAP-apparater i Frankrike skulle främja hyra av sådana apparater och har tillagt att ett sådant påstående i vart fall inte är välgrundat.

87      Det är tillräckligt att konstatera att sökandens argument, som kommissionen har kritiserat på detta sätt, saknar samband med frågan huruvida det finns ett maximibelopp för ersättning i AGB. Även om det antas att dessa argument är välgrundade, påverkar de följaktligen inte den slutsats som nämns i punkt 72 ovan.

88      Mot bakgrund av övervägandena i punkterna 64–87 ovan finner tribunalen att avräkningskontoret, genom att fastställa ett maximibelopp för ersättning i sitt svar på den ansökan om förhandstillstånd som ingetts av sökanden, har åsidosatt AGB.

89      I en rättsgemenskap gäller att institutionerna, vilka de än är, inte kan bortse från de regler som är tillämpliga på dem (dom av den 10 april 2019, Gamaa Islamya Égypte/rådet, T‑643/16, EU:T:2019:238, punkt 228).

90      Av det ovan anförda följer att talan ska bifallas såvitt avser den grund som har åberopats av sökanden och att beslutet av den 17 januari 2019 och beslutet av den 13 augusti 2019 följaktligen ska ogiltigförklaras.

 Rättegångskostnader

91      Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har tappat målet ska yrkandet bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)

följande:

1)      Europeiska kommissionens beslut av den 17 januari 2019 om fastställande av ett maximibelopp på 3 100 euro för ersättning för hyra av en medicinsk apparat under perioden 1 mars 2019–29 februari 2024 och kommissionens beslut av den 13 augusti 2019 om avslag på klagomålet mot förstnämnda beslut ogiltigförklaras.

2)      Kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

Gervasoni

Madise

Nihoul

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 16 december 2020.

Underskrifter


*      Rättegångsspråk: franska.