DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen)
den 30 maj 2024(*)
”Begäran om förhandsavgörande – Konsumentskydd – Direktiv 2011/83/EU – Artikel 8.2 – Distansavtal som ingås elektroniskt – Näringsidkarens informationsskyldighet – Beställning som medför betalningsskyldighet – Beställning genom att aktivera en knapp eller en motsvarande funktion på en webbplats – Skyldighet för näringsidkaren att för denna knapp eller denna funktion ange orden ’beställning förenad med betalningsskyldighet’ eller någon motsvarande formulering – Villkorad betalningsskyldighet”
I mål C‑400/22,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Landgericht Berlin (Regionala domstolen i Berlin, Tyskland) genom beslut av den 2 juni 2022, som inkom till domstolen den 16 juni 2022, i målet
VT,
UR
mot
Conny GmbH,
meddelar
DOMSTOLEN (femte avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden E. Regan samt domarna Z. Csehi, M. Ilešič (referent), I. Jarukaitis och D. Gratsias,
generaladvokat: G. Pitruzzella,
justitiesekreterare: handläggaren K. Hötzel,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 27 september 2023,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– VT och UR, genom N. Meise, Rechtsanwältin,
– Conny GmbH, genom C. Heber, Rechtsanwältin,
– Europeiska kommissionen, genom I. Rubene, E. Schmidt och G. von Rintelen, samtliga i egenskap av ombud,
och efter att den 14 november 2023 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 8.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 2011, s. 64).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan, å ena sidan, VT och UR, som är hyresvärdar för en bostad (nedan tillsammans kallade hyresvärdarna) och, å andra sidan, Conny GmbH. Målet rör en hyresgästs rättigheter (nedan kallad den aktuelle hyresgästen) som överlåtits till Conny GmbH vilket, i egenskap av förvärvare av dessa rättigheter, kräver återbetalning av överskjutande hyra från nämnda hyresvärdar.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
3 I skälen 4, 5, 7 och 39 i direktiv 2011/83 anges följande:
”(4) Enligt artikel 26.2 [FEU] ska den inre marknaden omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor och tjänster samt etableringsfrihet säkerställs. En harmonisering av vissa aspekter av distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler krävs för att främja en verklig inre marknad för konsumenter med en god balans mellan en hög konsumentskyddsnivå och konkurrenskraftiga företag, samtidigt som subsidiaritetsprincipen respekteras.
(5) … En fullständig harmonisering av vissa bestämmelser om konsumentinformation och ångerrätt i distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler kommer … att bidra till en hög konsumentskyddsnivå och till att den inre marknaden fungerar bättre i förhållandet mellan näringsidkare och konsumenter.
…
(7) En fullständig harmonisering av vissa huvudaspekter i lagstiftningen bör leda till betydligt större rättssäkerhet för både konsumenter och näringsidkare. Både konsumenter och näringsidkare bör kunna förlita sig på ett enda regelverk grundat på tydligt definierade rättsliga begrepp som reglerar vissa aspekter i avtal mellan näringsidkare och konsumenter i hela [Europeiska] unionen. Effekten av en sådan harmonisering bör bli att de hinder som följer av de fragmenterade bestämmelserna undanröjs och att den inre marknaden fullbordas på detta område. Dessa hinder kan bara undanröjas genom att det införs enhetliga unionsbestämmelser. Konsumenterna bör också tillförsäkras en hög enhetlig skyddsnivå i hela unionen.
…
(39) Vad gäller distansavtal som ingås på webbplatser är det viktigt att säkerställa att konsumenten fullt ut kan läsa och förstå huvudinslagen i avtalet innan beställningen görs. Därför bör det föreskrivas i detta direktiv att dessa uppgifter ska visas omedelbart intill den bekräftelse som krävs för att beställning ska kunna göras. Det måste också ses till att konsumenten vid sådana tillfällen kan fastställa från och med vilken tidpunkt denne är bunden av en skyldighet att erlägga betalning till näringsidkaren. Därför bör konsumentens uppmärksamhet, med hjälp av en otvetydig lydelse, särskilt fästas på att beställning innebär skyldighet att erlägga betalning till näringsidkaren.”
4 I artikel 1 i detta direktiv, med rubriken ”Syfte”, föreskrivs följande:
”Syftet med detta direktiv är att åstadkomma ett konsumentskydd på hög nivå och därigenom bidra till att den inre marknaden fungerar korrekt genom att tillnärma vissa aspekter av medlemsstaternas lagar och andra författningar avseende avtal som ingåtts mellan konsumenter och näringsidkare.”
5 I artikel 2 i nämnda direktiv, med rubriken ”Definitioner”, anges följande:
”I detta direktiv gäller följande definitioner:
…
7. distansavtal: varje köpe- eller tjänsteavtal som ingås mellan näringsidkaren och konsumenten med stöd av ett organiserat system för distansförsäljning eller tillhandahållande av tjänster på distans, utan att näringsidkaren och konsumenten samtidigt är fysiskt närvarande, enbart med utnyttjande av ett eller flera medel för distanskommunikation fram till och inbegripet den tidpunkt då avtalet ingås.
…”
6 I artikel 3 i samma direktiv, vilken har rubriken ”Tillämpningsområde”, föreskrivs följande i punkterna 1 och 5:
”1. Detta direktiv ska tillämpas på alla avtal som ingås mellan en näringsidkare och en konsument enligt de villkor och i den omfattning som anges i bestämmelserna i direktivet. …
…
5. Detta direktiv ska inte påverka nationell allmän avtalsrätt, till exempel bestämmelser om ett avtals giltighet, ingående eller verkan, om sådana allmänna avtalsrättsliga aspekter inte regleras i detta direktiv.”
7 Artikel 4 i direktiv 2011/83, med rubriken ”Harmoniseringsnivå”, har följande lydelse:
”Medlemsstaterna får inte i sin nationella lagstiftning behålla eller införa bestämmelser som avviker från bestämmelserna i detta direktiv, inklusive strängare eller mindre stränga bestämmelser som ger en annan konsumentskyddsnivå om inget annat anges i detta direktiv.”
8 Artikel 6 i detta direktiv, med rubriken ”Informationskrav vid distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler”, har följande lydelse i punkt 1:
”Innan konsumenten blir bunden av ett distansavtal eller ett avtal utanför fasta affärslokaler eller ett motsvarande erbjudande ska näringsidkaren klart och tydligt ge konsumenten information om följande:
a) Varornas eller tjänsternas huvudsakliga egenskaper, i en omfattning som är lämplig för mediet och för varorna eller tjänsterna.
…
e) Det sammanlagda priset för varan eller tjänsten, inklusive skatter eller, om varan eller tjänsten är av sådan art att priset rimligen inte kan beräknas i förväg, det sätt på vilket priset beräknas …
…
o) Avtalets löptid, om tillämpligt, eller villkor för uppsägning av avtalet om löptiden är obegränsad eller avtalet förnyas automatiskt.
p) Om tillämpligt, kortaste giltighetstid för konsumentens skyldigheter enligt avtalet.
…”
9 Artikel 8 i nämnda direktiv har rubriken ”Formella krav för distansavtal”. I punkt 2 i den artikeln föreskrivs följande:
”Om ett distansavtal som ska ingås elektroniskt innebär en betalningsskyldighet för konsumenten ska näringsidkaren tydligt och väl synligt göra konsumenten uppmärksam på den information som ingår i artikel 6.1 a, e, o och p, innan konsumenten gör beställningen.
Näringsidkaren ska se till att konsumenten i samband med beställningen uttryckligen medger att beställningen är förenad med betalningsskyldighet. Om beställningen görs genom att trycka på en knapp eller aktivera någon liknande funktion ska knappen eller den motsvarande funktionen märkas i väl läsbar form endast med orden ’beställning förenad med betalningsskyldighet’ eller någon motsvarande otvetydig lydelse som anger att verkställandet av beställningen medför en betalningsskyldighet gentemot näringsidkaren. Om detta stycke inte följs av näringsidkaren ska konsumenten inte vara bunden av avtalet eller beställningen.”
Tysk rätt
10 I 312j § Bürgerliches Gesetzbuch (civillagen), i den lydelse som är tillämplig i målet vid den nationella domstolen (nedan kallad BGB), föreskrivs följande i punkterna 3 och 4:
”(3) När det gäller [konsumentavtal som ingås elektroniskt och som avser en tjänst som tillhandahålls av näringsidkaren mot ersättning] ska näringsidkaren utforma beställningen så att konsumenten i samband med beställningen uttryckligen medger att han eller hon åtar sig en betalningsskyldighet. När beställningen görs med hjälp av en knapp, är näringsidkarens skyldighet enligt första meningen endast uppfylld om knappen är märkt i väl läsbar form enbart med orden ’beställning förenad med betalningsskyldighet’ eller någon motsvarande otvetydig lydelse.
(4) [Konsumentavtal som ingås elektroniskt och som avser en tjänst som tillhandahålls av näringsidkaren mot ersättning] ska endast anses ha ingåtts om näringsidkaren uppfyller sin skyldighet enligt punkt 3.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
11 Hyresvärdarna och den aktuelle hyresgästen har ingått ett hyresavtal avseende en bostad som enligt nationell rätt omfattas av en övre gräns för hyran, vilket innebär att hyresgästen, om denna övre gräns överskrids, har rätt till återbetalning av överskjutande hyra.
12 Conny, vilket är ett bolag med begränsat ansvar bildat enligt tysk rätt och som är registrerat för branschen inkassotjänster, erbjuder via sin webbplats hyresgäster som hyr lägenheter att ingå ett sysslomannaavtal, enligt vilket Conny kan väcka talan i egenskap av förvärvare av hyresgästernas samtliga rättigheter gentemot hyresvärdarna om den övre gränsen för hyrorna har överskridits.
13 För att ingå ett sådant avtal på bolagets webbplats måste hyresgästerna godkänna bolagets allmänna villkor, i vilka det hänvisas till att avtalet medför betalningsskyldighet, och därefter klicka på en knapp för att beställa. Hyresgästerna ska som vederlag betala en ersättning motsvarande en tredjedel av den årliga hyra som sparas om Connys försök att göra gällande hyresgästernas rättigheter blir framgångsrika. När ett kravbrev skickas till hyresvärden, ska hyresgästen utge ett vederlag motsvarande den ersättning som skulle betalas till en advokat enligt bestämmelserna i lagen om ersättning till advokater.
14 Eftersom den månatliga hyran i förevarande fall översteg den enligt nationell lagstiftning tillåtna, ingick den aktuelle hyresgästen ett sådant sysslomannaavtal med Conny i syfte att göra gällande sina rättigheter gentemot hyresvärdarna. Hyresgästen registrerade sig för detta på Connys webbplats, kryssade i en ruta för att godta de allmänna villkoren och bekräftade sin beställning genom att klicka på motsvarande knapp. Därefter undertecknade nämnde hyresgäst ett formulär från Conny, med rubriken ”Bestätigung, Vollmachtserteilung und Abtretung, Genehmigung” (Medgivande, lämnande av fullmakt och överlåtelse, godkännande), som inte innehöll några uppgifter om hyresgästens betalningsskyldighet.
15 Genom skrivelse av den 21 januari 2020 gjorde Conny hos hyresvärdarna gällande den aktuelle hyresgästens rättigheter enligt den nationella hyreslagstiftningen. Conny gjorde i detta syfte gällande att det hyresbelopp som angavs i det avtal som hade ingåtts mellan denne hyresgäst och hyresvärdarna översteg den övre gräns som fastställts i dessa bestämmelser.
16 Eftersom denna skrivelse inte fick någon verkan, väckte Conny talan mot hyresvärdarna vid Amtsgericht Berlin-Mitte (Distriktsdomstolen i Berlins centrum, Tyskland) med åberopande av de överlåtna anspråken.
17 Amtsgericht Berlin-Mitte (Distriktsdomstolen i Berlins centrum) biföll talan, bland annat med motiveringen att den erlagda hyran översteg den hyra som hyresvärdarna hade rätt att kräva, och detta i den omfattning som Conny hade gjort gällande.
18 Hyresvärdarna överklagade denna dom till Landgericht Berlin (Regionala domstolen i Berlin, Tyskland), som är den hänskjutande domstolen. De angav bland annat att Conny inte kunde göra gällande den aktuelle hyresgästens rättigheter, eftersom det sysslomannaavtal som låg till grund för överlåtelsen av dessa rättigheter var ogiltigt på grund av att Conny inte hade uppfyllt kraven i 312j § punkt 3 andra meningen BGB, genom vilken artikel 8.2 i direktiv 2011/83 har införlivats med den nationella rättsordningen.
19 Den hänskjutande domstolen har till att börja med angett att utgången i målet om överklagande uteslutande beror på tolkningen av artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83. Den hänskjutande domstolen vill i detta avseende bland annat få klarhet i huruvida kravet i artikel 8.2 i nämnda direktiv, jämförd med 312j § punkterna 3 och 4 BGB, enligt vilket beställningsknappen ska innehålla en uttrycklig uppgift om den betalningsskyldighet som är knuten till beställningen eller innehålla en motsvarande formulering, är tillämpligt i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet.
20 Den hänskjutande domstolen har gjort gällande att hyresgästens betalningsskyldighet i förevarande fall inte uppkommer redan på grund av den beställning som den aktuelle hyresgästen gjort på Connys webbplats, utan kräver att ytterligare förutsättningar också är uppfyllda, såsom att hyresgästens rättigheter görs gällande med framgång eller att ett kravbrev sänds till hyresvärden.
21 Följaktligen uppkommer frågan huruvida artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83 ska tolkas så, att ett distansavtal som ingåtts elektroniskt även medför en ”betalningsskyldighet”, i den mening som avses i denna bestämmelse, när en skyldighet att betala vederlag först uppstår under vissa senare förutsättningar, till exempel endast om en rättsprocess som omfattas av uppdraget senare ger resultat eller om ett kravbrev senare skickas till en tredje part.
22 Den hänskjutande domstolen har påpekat att de nationella bestämmelser som införlivar artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83 inte har tolkats enhetligt i nationell rättspraxis.
23 Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland) har slagit fast att det skyddssyfte som eftersträvas med 312j § punkterna 3 och 4 BGB ”i undantagsfall inte påverkas”, eftersom konsumenten kräver betalning av en eventuell befintlig fordran och eftersom en ersättning endast ska betalas till näringsidkaren på vissa villkor, det vill säga endast om man vinner framgång.
24 I nationella domstolar i lägre instans och i nationell doktrin har dock artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83 och 312j § punkterna 3 och 4 BGB ansetts ha ett betydligt större tillämpningsområde. Där har det nämligen ansetts att dessa bestämmelser även omfattar rättshandlingar i vilka skyldigheten att betala ersättning endast indirekt följer av att avtalet har ingåtts eller är knuten till uppfyllandet av andra villkor eller handlingar från konsumentens sida.
25 Den hänskjutande domstolen förespråkar den sistnämnda tolkningen. För detta talar, för det första, ordalydelsen i artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83, av vilken det framgår att skyldigheten att använda en knapp med den angivna informationen föreligger endast då beställningen ”medför” en betalningsskyldighet för konsumenten. Redan ingåendet av ett elektroniskt avtal medför emellertid i sig en betalningsskyldighet, och detta även om denna skyldighet inte inträder automatiskt, utan endast är möjlig eller inte helt utesluten.
26 För det andra talar innebörden av och syftet med artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83 för en extensiv tolkning på så sätt att innebörden av och syftet med denna bestämmelse även avser avtal där hyresgästen endast ska betala ett vederlag i form av ekonomisk ersättning om andra särskilda villkor är uppfyllda, i förevarande fall endast om hyresgästens rättigheter görs gällande med framgång eller om ett kravbrev sänds till hyresvärden. Det framgår nämligen av artikel 1 i direktivet samt av skälen 4, 5 och 7 i detsamma att direktivet syftar till att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå genom att konsumentinformationen och konsumenternas säkerhet garanteras i transaktionerna med näringsidkarna.
27 Det skulle emellertid inte vara förenligt med ett sådant syfte att endast låta de konsumenter vars senare betalningsskyldighet redan förelåg vid tidpunkten för avtalets ingående omfattas av skyddet enligt direktiv 2011/83, samtidigt som detta skydd inte ges till konsumenter vars betalningsskyldighet ännu inte har uppstått med bindande verkan vid tidpunkten för avtalets ingående, utan är beroende av att andra villkor, som konsumenterna inte kan utöva något inflytande över.
28 En tolkning som strider mot den tolkning som det redogjorts för i punkterna 24–27 ovan skulle leda till en avsevärd sänkning av den konsumentskyddsnivå som unionslagstiftaren vill uppnå, eller till och med helt eller delvis urholka innehållet i direktiv 2011/83, under sådana omständigheter som dem som är aktuella i målet vid den hänskjutande domstolen. Det kan nämligen inte uteslutas att näringsidkarna i framtiden i sina allmänna villkor inför villkor som gör konsumentens betalningsskyldighet beroende av att andra villkor är uppfyllda, detta för att kunna undslippa de skyldigheter som åligger dem enligt artikel 8.2 i direktiv 2011/83.
29 För det tredje anser den hänskjutande domstolen att om unionslagstiftaren hade velat begränsa informationsskyldigheten till att endast avse fall där det föreligger en ovillkorlig betalningsskyldighet, så skulle den ha gjort detta uttryckligen genom att i skälen eller i bestämmelserna i direktiv 2011/83 ange att den konsumentskyddsnivå som garanteras genom detta direktiv inte omfattar avtal i vilka konsumentens betalningsskyldighet ännu inte har fastställts vid tidpunkten för ingåendet av dessa avtal. Detta nämns emellertid inte på något sätt i direktivet.
30 Mot denna bakgrund beslutade Landgericht Berlin (Regionala domstolen i Berlin) att vilandeförklara målet och hänskjuta följande tolkningsfråga till EU-domstolen:
”Är det förenligt med artikel 8.2 andra stycket i [direktiv 2011/83] att en nationell bestämmelse (i det aktuella fallet: 312j § punkt 3 andra meningen och punkt 4 BGB, i dess lydelse från den 13 juni 2014 till den 27 maj 2022), tolkas så, att den, liksom artikel 8.2 andra stycket i [direktiv 2011/83], är tillämplig när det, vid den tidpunkt då avtalet har ingåtts elektroniskt, inte förelåg en ovillkorlig skyldighet för konsumenten att betala till näringsidkaren, utan bara på vissa ytterligare villkor – till exempel endast om en rättsprocess som omfattas av uppdraget senare ger resultat eller om ett kravbrev senare skickas till en tredje part?”
Huruvida begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning
31 Conny har ifrågasatt relevansen av den hänskjutande domstolens fråga genom att bland annat motsätta sig tanken att en tredje part, såsom hyresvärdarna i det nationella målet, kan göra gällande ett eventuellt fel i rättsförhållandet mellan en konsument (som överlåtit en rättighet) och en näringsidkare (som förvärvat denna rättighet). Enligt Conny skulle detta nämligen leda till att en tredje part skulle kunna neutralisera ett avtal som hyresgästen har ingått med en näringsidkare just för att utöva sina rättigheter i egenskap av konsument gentemot denna tredje part.
32 Det ska härvidlag erinras om att det av fast rättspraxis framgår att det, enligt det förfarande för samarbete mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna som införts genom artikel 267 FEUF, uteslutande ankommer på den nationella domstolen, vid vilken målet anhängiggjorts och vilken har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till EU-domstolen. Domstolen är följaktligen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som ställts av den nationella domstolen avser tolkningen eller giltigheten av en unionsbestämmelse (dom av den 12 oktober 2023, KBC Verzekeringen, C‑286/22, EU:C:2023:767, punkt 21 och där angiven rättspraxis).
33 Frågor om tolkningen av unionsrätten presumeras således vara relevanta. En tolkningsfråga från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen eller giltighetsprövningen av en unionsbestämmelse inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågeställningen är hypotetisk eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom av den 12 oktober 2023, KBC Verzekeringen, C‑286/22, EU:C:2023:767, punkt 22 och där angiven rättspraxis).
34 I förevarande fall avser den hänskjutande domstolens frågor bland annat tolkningen av 312j § punkterna 3 och 4 BGB, genom vilken artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83 har införlivats med den nationella rättsordningen. I nämnda nationella bestämmelser föreskrivs att ett konsumentavtal som ingås elektroniskt och som avser en tjänst som tillhandahålls av näringsidkaren mot ersättning endast kan anses ha ingåtts om näringsidkaren har iakttagit sin informationsskyldighet gentemot konsumenten, varvid det ska framgå att konsumenten, genom beställningen, uttryckligen medger att han eller hon åtar sig en betalningsskyldighet. I artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83 anges emellertid endast att om näringsidkaren inte uppfyller den skyldighet som föreskrivs i denna bestämmelse, så ska konsumenten inte vara bunden av avtalet eller beställningen.
35 Det framgår emellertid av den hänskjutande domstolens svar på en begäran om upplysningar från EU-domstolen att den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet gör det möjligt för en tredje part att bestrida giltigheten av ett sysslomannaavtal som ingåtts mellan en konsument och en näringsidkare när näringsidkaren, med stöd av detta avtal, i konsumentens namn har väckt talan mot denne tredje part. Enligt den hänskjutande domstolen har tredje part möjlighet att agera på detta sätt trots att den rättsregel som denne åberopar uteslutande syftar till att skydda nämnde konsument, och trots att konsumenten, när överträdelsen av denna regel väl har konstaterats, behåller möjligheten att bekräfta avtalet eller ingå ett nytt avtal med näringsidkaren.
36 Mot bakgrund av detta svar kan det inte anses att det är uppenbart av handlingarna i målet att den begärda tolkningen av artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83 inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller att frågeställningen är hypotetisk.
37 Eftersom domstolen dessutom har tillgång till samtliga uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på den fråga som ställts till den, konstaterar domstolen att förevarande begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning.
Tolkningsfrågan
38 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83 ska tolkas så, att vad gäller distansavtal som ingås på webbplatser är näringsidkarens där angivna skyldighet, nämligen att se till att konsumenten i samband med beställningen uttryckligen medger att beställningen är förenad med betalningsskyldighet, tillämplig även när konsumenten är skyldig att betala ersättning till näringsidkaren först efter det att ett senare villkor har uppfyllts.
39 Domstolen påpekar inledningsvis att distansavtal enligt artikel 2 led 7 i direktiv 2011/83 definieras som ”varje köpe- eller tjänsteavtal som ingås mellan näringsidkaren och konsumenten med stöd av ett organiserat system för distansförsäljning eller tillhandahållande av tjänster på distans, utan att näringsidkaren och konsumenten samtidigt är fysiskt närvarande, enbart med utnyttjande av ett eller flera medel för distanskommunikation fram till och inbegripet den tidpunkt då avtalet ingås”. Av detta följer att ett sysslomannaavtal som syftar till att göra gällande en hyresgästs rättigheter gentemot hyresvärden, vilket ingåtts med näringsidkaren på dennes webbplats, såsom det avtal som är aktuellt i det nationella målet, omfattas av begreppet ”distansavtal” och således av direktivets tillämpningsområde, såsom det definieras i artikel 3.1 i direktivet.
40 Eftersom direktiv 2011/83, i enlighet med artikel 4 i detsamma, medför en i princip fullständig harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning vad gäller direktivets bestämmelser, är omfattningen av den informationsskyldighet som föreskrivs i artikel 8.2 andra stycket i direktivet avgörande, inom ramen för principen om konform tolkning, för omfattningen av de rättigheter konsumenterna tillerkänns i den nationella lagstiftning genom vilken denna bestämmelse införlivas med medlemsstaternas rättsordningar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 oktober 2023, Sofatutor, C‑565/22, EU:C:2023:735, punkt 38).
41 Vid tolkningen av en unionsbestämmelse ska inte bara bestämmelsens lydelse beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 12 oktober 2023, KBC Verzekeringen, C‑286/22, EU:C:2023:767, punkt 32 och där angiven rättspraxis).
42 Vad för det första gäller lydelsen av artikel 8.2 i direktiv 2011/83, erinrar domstolen om att det i första stycket i denna bestämmelse föreskrivs att om ett distansavtal som ska ingås elektroniskt innebär en betalningsskyldighet för konsumenten, så ska näringsidkaren, innan konsumenten gör sin beställning, tydligt och väl synligt göra konsumenten uppmärksam på de olika uppgifter som anges i artikel 6.1 i direktivet och som i huvudsak avser varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper, det sammanlagda priset, avtalets löptid och, om tillämpligt, kortaste giltighetstid för konsumentens skyldigheter.
43 I artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83 föreskrivs att näringsidkaren ska se till att konsumenten i samband med beställningen uttryckligen medger att beställningen är förenad med betalningsskyldighet. I denna bestämmelse preciseras att om det är nödvändigt att trycka på en knapp eller aktivera någon liknande funktion för att utföra beställningen, så ska knappen eller den motsvarande funktionen vara märkt i väl läsbar form endast med orden ”beställning förenad med betalningsskyldighet” eller någon motsvarande otvetydig lydelse som anger att beställningen medför en betalningsskyldighet för konsumenten gentemot näringsidkaren. Vidare anges att konsumenten inte är bunden av avtalet eller beställningen, om detta villkor inte är uppfyllt.
44 Av detta följer att när ett distansavtal ingås elektroniskt genom en beställningsprocess och åtföljs av en betalningsskyldighet för konsumenten, ska näringsidkaren dels, innan beställningen görs, ge konsumenten väsentlig information om avtalet, dels uttryckligen informera konsumenten om att denne genom att göra beställningen är bunden av en betalningsskyldighet (dom av den 7 april 2022, Fuhrmann-2, C‑249/21, EU:C:2022:269, punkt 25).
45 Vad gäller den sistnämnda skyldigheten framgår det av den klara ordalydelsen i artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83 att beställningsknappen eller den liknande funktionen ska vara märkt i väl läsbar form och vara av otvetydig lydelse, varvid det anges att beställningen medför en skyldighet för konsumenten att betala näringsidkaren och att endast den uppgift som finns på knappen eller den motsvarande funktionen ska beaktas vid bedömningen av huruvida näringsidkaren har uppfyllt sin skyldighet att se till att konsumenten vid beställningen uttryckligen medger att beställningen medför en betalningsskyldighet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 april 2022, Fuhrmann-2, C‑249/21, EU:C:2022:269, punkterna 26 och 28).
46 Ordalydelsen i artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83‑enligt vilken en näringsidkare, när denne ingår ett distansavtal elektroniskt genom en beställningsprocess och denna åtföljs av en betalningsskyldighet för konsumenten, uttryckligen ska informera konsumenten om denna skyldighet innan denne gör sin beställning‑föreskriver emellertid inte någon åtskillnad mellan villkorade och ovillkorliga betalningsskyldigheter.
47 Tvärtom framgår det av denna ordalydelse att den informationsskyldighet som föreskrivs i nämnda bestämmelse är tillämplig när beställningen ”medför” en betalningsskyldighet. Av detta kan följaktligen slutsatsen dras att näringsidkarens skyldighet att informera konsumenten uppkommer vid den tidpunkt då konsumenten oåterkalleligen accepterar att vara bunden av en betalningsskyldighet, för det fall ett villkor som denne inte råder över uppfylls, även om detta villkor inte var uppfyllt vid den aktuella tidpunkten.
48 Domstolen har för övrigt preciserat att slutförandet av en beställningsprocess som medför en betalningsskyldighet för konsumenten är ett grundläggande steg, eftersom det innebär att konsumenten går med på att vara bunden inte bara av distansavtalet utan även av betalningsskyldigheten (dom av den 7 april 2022, Fuhrmann-2, C‑249/21, EU:C:2022:269, punkt 30). Det är nämligen just aktiveringen av en knapp eller en liknande funktion i syfte att slutföra beställningen som innebär att konsumenten oåterkalleligen accepterar att vara bunden av en betalningsskyldighet.
49 Vad för det andra gäller det sammanhang och de mål som artikel 8.2 i direktiv 2011/83 är knuten till, ska det påpekas att denna bestämmelse ingår i en mekanism som bygger på ett antal bestämmelser som, såsom framgår av artikel 1 i direktivet, jämförd med skälen 4, 5 och 7 i detta, syftar till att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå genom att konsumentinformationen och konsumenternas säkerhet garanteras i transaktionerna med näringsidkarna, med en god balans mellan en hög konsumentskyddsnivå och konkurrenskraftiga företag (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 april 2022, Fuhrmann-2, C‑249/21, EU:C:2022:269, punkt 21, och dom av den 5 maj 2022, Victorinox, C‑179/21, EU:C:2022:353, punkt 39 och där angiven rättspraxis).
50 I skäl 39 i direktiv 2011/83 betonas särskilt vikten av att se till att konsumenten, när distansavtal ingås på webbplatser, kan fastställa från och med vilken tidpunkt denne är bunden av en skyldighet att erlägga betalning till näringsidkaren och att konsumenten, med hjälp av en otvetydig lydelse, särskilt uppmärksammas på att beställning innebär skyldighet att erlägga betalning till näringsidkaren.
51 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 45 i sitt förslag till avgörande skulle en tolkning av artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83 som innebär att denna bestämmelse inte är tillämplig när konsumenten inte har en ovillkorlig betalningsskyldighet till näringsidkaren, utan endast är skyldig att betala näringsidkaren ersättning först efter det att ett senare villkor har uppfyllts, strida mot direktivets syften, vilka anges i punkterna 49 och 50 ovan, nämligen att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå och, mer specifikt, att, med hjälp av en otvetydig lydelse, särskilt uppmärksamma konsumenten på att beställning medför skyldighet att erlägga betalning till näringsidkaren.
52 En sådan tolkning skulle nämligen leda till att näringsidkaren inte är skyldig att uppfylla sin informationsskyldighet enligt denna bestämmelse, nämligen att upplysa konsumenten om de ekonomiska konsekvenserna av beställningen, vid den tidpunkt då konsumenten fortfarande kan avstå från denna beställning, utan först senare, när ersättningen förfaller till betalning.
53 Såsom den hänskjutande domstolen har påpekat skulle en sådan tolkning följaktligen ge näringsidkarna möjlighet att undslippa den informationsskyldighet som föreskrivs i artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83 vid just den tidpunkt då denna skyldighet kan visa sig vara till nytta för konsumenten, genom att helt enkelt i de allmänna avtalsvillkoren införa klausuler som gör konsumentens betalningsskyldighet beroende av att objektiva villkor uppfylls som inte är beroende av att konsumenten uttrycker sin vilja.
54 Det ska emellertid understrykas att det i artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83 endast föreskrivs att konsumenten i sådana fall inte är bunden av det berörda avtalet. Enligt artikel 3.5 i direktiv 2011/83 ska direktivet inte påverka nationell allmän avtalsrätt, till exempel bestämmelser om ett avtals giltighet, ingående eller verkan, om sådana allmänna avtalsrättsliga aspekter inte regleras i direktivet självt.
55 Den tolkning som gjorts i punkterna 49–53 ovan påverkar följaktligen inte konsumentens möjlighet att, efter att ha erhållit ytterligare information om betalningsskyldigheten, besluta sig för att låta verkningarna av ett avtal eller en beställning bestå, vilka fram till dess inte var bindande för konsumenten på grund av att näringsidkaren vid ingåendet av avtalet inte hade uppfyllt sin skyldighet enligt artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83.
56 Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska den hänskjutna frågan besvaras enligt följande. Artikel 8.2 andra stycket i direktiv 2011/83 ska tolkas så, att vad gäller distansavtal som ingås på webbplatser är näringsidkarens där angivna skyldighet, nämligen att se till att konsumenten i samband med beställningen oåterkalleligen medger att beställningen är förenad med betalningsskyldighet, tillämplig även när konsumenten är skyldig att betala ersättning till näringsidkaren först efter det att ett senare villkor har uppfyllts.
Rättegångskostnader
57 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:
Artikel 8.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG
ska tolkas så, att
vad gäller distansavtal som ingås på webbplatser är näringsidkarens där angivna skyldighet, nämligen att se till att konsumenten i samband med beställningen uttryckligen medger att beställningen är förenad med betalningsskyldighet, tillämplig även när konsumenten är skyldig att betala ersättning till näringsidkaren först efter det att ett senare villkor har uppfyllts.
Underskrifter