TRIBUNALENS DOM (sjätte avdelningen)
den 6 juni 2013(*)
”Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsförfarande – Gemenskapsformgivning bestående i en återgivning av urtavlor – Oregistrerade tidigare formgivningar – Ogiltighetsgrund – Nyhet – Artiklarna 4, 5 och 25.1 b i förordning (EG) nr 6/2002 – Särprägel – Helhetsintrycken skiljer sig åt – Artiklarna 4, 6 och 25.1 b i förordning nr 6/2002 – Tidigare upphovsrätt – Artikel 25.1 f i förordning nr 6/2002”
I mål T‑68/11,
Erich Kastenholz, Troisdorf (Tyskland), företrädd av advokaten L. Acker,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), inledningsvis företrädd av S. Hanne, därefter av D. Walicka, båda i egenskap av ombud,
svarande,
varvid motparten i förfarandet vid harmoniseringsbyråns överklagandenämnd, som intervenerat vid tribunalen, var
Qwatchme A/S, Løsning (Danmark), företrätt av advokaten M. Zöbisch,
angående en talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns tredje överklagandenämnd den 2 november 2010 (ärende R 1086/2009‑3) om ett ogiltighetsförfarande mellan Erich Kastenholz och Qwatchme A/S,
meddelar
TRIBUNALEN (sjätte avdelningen)
sammansatt av ordföranden H. Kanninen samt domarna S. Soldevila Fragoso (referent) och A. Popescu,
justitiesekreterare: handläggaren S. Spyropoulos,
med beaktande av ansökan som inkom till tribunalens kansli den 25 januari 2011,
med beaktande av harmoniseringsbyråns svarsinlaga som inkom till tribunalens kansli den 17 maj 2011,
med beaktande av intervenientens svarsinlaga som inkom till tribunalens kansli den 6 maj 2011,
med beaktande av den ändrade sammansättningen av tribunalens avdelningar,
efter förhandlingen den 8 november 2012,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Intervenienten, Qwatchme A/S, ingav den 28 september 2006 en ansökan om registrering av en gemenskapsformgivning till harmoniseringsbyrån i enlighet med rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1).
2 Den sökta formgivningen återges nedan i svartvitt:
3 Den i punkt 2 angivna formgivningen registrerades samma dag som ansökan inkom, med nummer 000602636-0003 (nedan kallad den omtvistade formgivningen). De produkter som formgivningen är avsedd att användas för ingår i klass 10.07 i Locarnoöverenskommelsen av den 8 oktober 1968 om upprättande av en internationell klassificering för mönster och motsvarar följande beskrivning: ”Urtavlor, del av urtavlor, klockvisare”.
4 Sökanden, Erich Kastenholz, ingav den 25 juni 2008 en ansökan om ogiltigförklaring av den omtvistade formgivningen till harmoniseringsbyrån, i enlighet med artikel 52 i förordning nr 6/2002. Till stöd för ansökan om ogiltigförklaring anförde han dels den grund som föreskrivs i artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002, eftersom formgivningen inte uppfyllde kraven i artiklarna 4 och 5 i nämnda förordning på grund av att den inte kunde anses ny, dels den grund som föreskrivs i artikel 25.1 f i samma förordning, eftersom den omtvistade formgivningen innebar felaktig användning av en urtavla som var skyddad av den tyska lagstiftningen om upphovsrätt.
5 Sökanden gjorde bland annat gällande att den omtvistade formgivningen var identisk med formgivningen av en urtavla skyddad av den tyska lagstiftningen om upphovsrätt. Vid denna formgivning hade tekniken med överlappande färgade metallskivor använts ”Farbfolge II, 12 Stunden im 5-Minuten Takt” (Färgsekvens II, 12 timmar i 5‑minutersintervall). Den hade visats och offentliggjorts av konstnären Paul Heimbach mellan 2000 och 2005 och återges, i färg respektive svartvitt, på följande sätt:
”Farbfolge II, 12 Stunden im 5-Minuten Takt” (i färg)
”Farbfolge II” (2003) (i svartvitt)
6 Enligt sökanden var det med utgångspunkt från formgivningen ”Farbfolge II, 12 Stunden im 5-Minuten Takt” som artisten Paul Heimbach utvecklade urtavlan ”Farbzeiger II”, vilken återges nedan i svartvitt:
7 Sökanden gjorde även gällande att ”Farbfolge II, 12 Stunden im 5‑Minuten Takt”, ”Farbfolge II” (2003) och ”Farbzeiger II” var skyddade av den tyska lagstiftningen om upphovsrätt, eftersom de ”återgav en urtavla som förändrades ständigt med visarnas rörelser och vilken var utformad så att det på varje visare satt fast en färgad, halvgenomskinlig skiva som gav upphov till olika färger varje gång skivorna överlappade varandra”.
8 I en senare inlaga av den 27 oktober 2008, ingiven till harmoniseringsbyråns annulleringsenhet, gjorde sökanden gällande, såvitt avser kraven på nyhet och särprägel i artikel 4 i förordning nr 6/2002, att den omtvistade formgivningen uppvisade samma särdrag som formgivningen ”Farbfolge II, 12 Stunden im 5-Minuten Takt”, såsom denna har återgetts i färg och i svartvitt ovan i punkt 5. Han ingav även två originalverk av Paul Heimbach till harmoniseringsbyrån, nämligen ”Farbfolge (5/17)” (Färgsekvens (5/17)), signerat och daterat februari 2000, och ”Farbfolge II (89/100)” (Färgsekvens II (89/100)), signerat och daterat september 2003. De var varianter på formgivningen ”Farbfolge II, 12 Stunden im 5-Minuten Takt”, som sökanden hade åberopat inledningsvis. De återges på följande sätt:
”Farbfolge (5/17)”
”Farbfolge II (89/100)”
9 De olika återgivningar, vidareutvecklingar och varianter av ”Farbfolge II, 12 Stunden im 5-Minuten Takt” som nämnts ovan i punkterna 5, 6 och 8 utgör såväl formgivningar som prövades under ogiltighetsförfarandet vid harmoniseringsbyrån (nedan kallade de tidigare formgivningarna) som de konstverk som bedömdes i samma förfarande (nedan kallade de tidigare konstverken).
10 Genom beslut av den 16 juli 2009 avslog annulleringsenheten ansökan om ogiltigförklaring och fann därvid att den omtvistade formgivningen och de tidigare formgivningarna var olika på grund av skillnaderna mellan skivorna. Annulleringsenheten grundade denna slutsats dels på att de tidigare formgivningarna inte kunde utgöra hinder för att anse att den omtvistade formgivningen var ny, eftersom ingen av figurerna i återgivningen av den omtvistade formgivningen fanns med i någon av de tidigare formgivningarna, dels på att de tidigare formgivningarna innehöll ett stort urval olika färger, medan den omtvistade formgivningen bara innehöll högst tre färgnyanser, och således gav ett annat helhetsintryck än de tidigare formgivningarna, vilket innebar att den kunde anses ha särprägel. Annulleringsenheten preciserade också att den omtvistade formgivningen, på grund av skillnaderna mellan de berörda formgivningarna, inte innebar en användning av ett verk som var skyddat av den tyska lagstiftningen om upphovsrätt.
11 Den 25 oktober 2009 överklagade sökanden annulleringsenhetens beslut till harmoniseringsbyrån med stöd av artiklarna 55–60 i förordning nr 6/2002.
12 Genom beslut av den 2 november 2010 (nedan kallat det angripna beslutet) avslog tredje överklagandenämnden överklagandet på följande grunder. För det första skiljde sig den omtvistade formgivningen från de tidigare formgivningarna på så sätt att färgerna på urtavlan i de motstående formgivningarna skiljde sig starkt från varandra och gav en kunnig användare olika helhetsintryck. Den omtvistade formgivningen hade därför särprägel och kunde således inte vid tillämpningen av artikel 5 i förordning nr 6/2002 anses vara identisk med de tidigare formgivningarna. För det andra innebar skillnaderna mellan de motstående formgivningarna att den omtvistade formgivningen inte kunde anses utgöra vare sig en återgivning eller en anpassning av de tidigare konstverken.
Parternas yrkanden
13 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet,
– återförvisa ärendet för prövning av det upphovsrättsliga skyddet, och
– förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.
14 Harmoniseringsbyrån och intervenienten har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
15 Vid förhandlingen återkallade sökanden sitt andra yrkande, vilket antecknades i förhandlingsprotokollet.
Rättslig bedömning
Sökandens begäran om bevisupptagning i form av ett sakkunnigutlåtande
16 Sökanden har begärt att tribunalen ska tillåta att en konstprofessor deltar i förfarandet i egenskap av sakkunnig. Syftet är att styrka att ursprungsidén till de tidigare konstverken, närmare bestämt idén att visa tiden med hjälp av olika färger och förtoningar, är upphovsrättsligt skyddad samt att ge den sakkunniga personen, om denna tillåts delta, möjlighet att vid förhandlingen bidra med kompletterande förklaringar till det sakkunnigutlåtande som ingavs under det administrativa förfarandet.
17 Harmoniseringsbyrån anser inte att någon konstprofessor ska tillåtas delta i förfarandet vid tribunalen i egenskap av sakkunnig, eftersom innehållet i sakkunnigutlåtandet inte är relevant för att styrka att konstverken ska skyddas mot registrering av den omtvistade formgivningen.
18 Intervenienten anser att begäran om bevisupptagning genom sakkunnigutlåtande, såsom sökanden har framställt den, är irrelevant.
19 Tribunalen påpekar härvid att den enligt rättegångsreglerna har rätt att efter eget skön bestämma huruvida det ska ske bevisupptagning, exempelvis genom inhämtande av sakkunnigutlåtande. Enligt artikel 65 i rättegångsreglerna får tribunalen besluta om bevisupptagning i form av sakkunnigutlåtande, antingen på eget initiativ eller på begäran av någon av parterna. När ansökan innehåller en begäran om inhämtande av sakkunnigutlåtande och klart anger skälen för en sådan åtgärd ska tribunalen bedöma huruvida begäran är relevant mot bakgrund av saken i målet och behovet av att vidta en sådan åtgärd.
20 I det nu aktuella fallet skulle en konstprofessor i egenskap av sakkunnig enbart bedöma de faktiska omständigheterna i målet och avge ett kvalificerat utlåtande om dem grundat på yrkesmässig sakkunskap.
21 Frågan huruvida den ursprungliga idén till ett konstverk skyddas av upphovsrätt är emellertid av rättslig natur och ligger, inom ramen för det aktuella förfarandet, utanför den kompetens som innehas av en person som är sakkunnig på konstområdet.
22 Tribunalen avslår således sökandens begäran.
Huruvida de argument som sökanden har anfört för första gången inför tribunalen kan upptas till sakprövning
23 Harmoniseringsbyrån har gjort gällande att sökandens förklaringar om faktiska omständigheter angående den relevanta delen av marknaden inte anfördes vid förfarandet vid överklagandenämnden och inte får åberopas för första gången inför tribunalen.
24 Sökanden försöker genom dessa argument visa utvecklingen av den del av marknaden som avser dekorativa klockor. Inom denna del utvecklades principen om urtavlan som ändrar färg för första gången inom ramen för de tidigare formgivningarna. Sökanden anser att detta är en viktig omständighet vid bedömningen av de helhetsintryck som en kunnig användare får av de motstående formgivningarna.
25 Tribunalen gör följande bedömning. Enligt artikel 135.4 i rättegångsreglerna kan parternas inlagor inte ändra föremålet för tvisten vid överklagandenämnden. Tribunalens uppgift, inom ramen för förevarande talan, är nämligen att pröva lagenligheten i de beslut som överklagandenämnderna meddelat. Dess prövning kan således enbart avse de faktiska och rättsliga omständigheter som lagts fram vid överklagandenämnden (se, för ett liknande resonemang och analogt, förstainstansrättens dom av den 22 juni 2004 i mål T‑66/03, Drie Mollen sinds 1818 mot harmoniseringsbyrån – Nabeiro Silveira (Galáxia), REG 2004, s. II‑1765, punkt 45). På samma sätt kan sökanden inte vid tribunalen ändra ramen för tvisten, såsom denna bestämdes genom de yrkanden och omständigheter som framställdes respektive åberopades av sökanden och av intervenienten (se, för ett liknande resonemang och analogt, domstolens dom av den 26 april 2007 i mål C‑412/05 P, Alcon mot harmoniseringsbyrån, REG 2007, s. I‑3569, punkt 43, och dom av den 18 december 2008 i mål C‑16/06 P, Les Éditions Albert René mot harmoniseringsbyrån, REG 2008, s. I‑10053, punkt 122).
26 I motsats till vad harmoniseringsbyrån har hävdat är syftet med sökandens argument inte att få tribunalen att göra en ny prövning av de faktiska omständigheterna i målet mot bakgrund av de förklaringar om faktiska omständigheter som nu för första gången lagts fram inför tribunalen. Argumentet utgör i stället en vidareutveckling av den argumentation som sökanden anförde i syfte att styrka att den omtvistade formgivningen saknar särprägel på grund av att den utgör en återgivning av en idé eller en ny princip som utvecklades första gången inom ramen för de tidigare formgivningarna (se, för ett liknande resonemang och analogt, domen i det ovan nämnda målet Alcon mot harmoniseringsbyrån, punkt 40).
27 Det framgår visserligen av handlingarna i målet att det ovan nämnda argumentet inte lades fram inför överklagandenämnden. Det framgår dock av ansökan att argumentet utgör en vidareutveckling av argumentationen angående den omtvistade formgivningens brist på särprägel, enligt vilken den omtvistade formgivningen bara är en återgivning av de tidigare formgivningarna, vilka byggde på idén eller ursprungsprincipen att visa hur tiden går genom förändringar av färgerna på klockans urtavla. Denna argumentation, vilken anförts i syfte att bestrida att den omtvistade formgivningen kan skyddas enligt artikel 4 i förordning nr 6/2002 med hänvisning till att den inte uppfyller kraven på nyhet och särprägel, framförde sökanden redan under det administrativa förfarandet. Sökanden gjorde nämligen gällande – dels inför annulleringsenheten, vad gäller tillämpningen av artikel 4 i förordning nr 6/2002, dels genom en kompletterande inlaga av den 27 oktober 2008 med sökandens svar på intervenientens yttrande vid tribunalen – att den omtvistade formgivningen uppvisade exakt samma särdrag som konstnären Paul Heimbachs konstverk. Inför överklagandenämnden anförde sökanden vidare, med avseende på tillämpningen av artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002, att de motstående formgivningarna hade två eller tre ytor som var färgade på samma sätt och att formgivningarna därför gav samma helhetsintryck. I motsats till vad harmoniseringsbyrån har gjort gällande innebär dessa påståenden, även om de är kortfattade, att argumentet att den omtvistade formgivningen saknar särprägel ska anses ha anförts redan i samband med sökandens ansökan om ogiltigförklaring.
28 Argumentet kan således tas upp till sakprövning.
Prövning i sak
29 Sökanden har anfört tre grunder till stöd för sin talan. Som första grund har det gjorts gällande att överklagandenämnden åsidosatte artiklarna 4 och 5 jämförda med artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002. Den andra grunden avser åsidosättande av artiklarna 4 och 6 jämförda med artikel 25.1 b i samma förordning. Såvitt avser den tredje grunden har sökanden gjort gällande att överklagandenämnden åsidosatte artikel 25.1 f i förordningen.
Den första grunden: Åsidosättande av artiklarna 4 och 5 jämförda med artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002
30 Sökanden anser att överklagandenämnden grundade det angripna beslutet huvudsakligen på den omtvistade formgivningens särprägel och att dess prövning av nyhetskravet var otillräcklig. Överklagandenämnden skiljde sålunda inte klart mellan dessa två villkor.
31 Sökanden har härvid gjort gällande att begreppet nyhet ska tolkas objektivt och att det följer av artikel 5 i förordning nr 6/2002 att det bara ska fastställas huruvida den omtvistade formgivningen är identisk med de tidigare formgivningar som gjorts tillgängliga för allmänheten före den dag då ansökan om registrering lämnades in. Sökanden har vidare preciserat att ”identisk” (eller, enligt formuleringen i artikel 5.2 i förordning nr 6/2002, ”identisk utom på oväsentliga punkter”) i detta sammanhang inte kan jämställas med identitet mellan de motstående formgivningarnas helhetsintryck inom ramen för bedömningen av om den omtvistade formgivningen ska anses ha särprägel enligt artikel 6 i förordning nr 6/2002.
32 Harmoniseringsbyrån och intervenienten har bestritt sökandens argument.
33 Enligt artikel 4.1 i förordning nr 6/2002 ska en formgivning skyddas som en gemenskapsformgivning enbart i den mån den är ny och särpräglad.
34 Enligt artikel 5.1 b i samma förordning ska en gemenskapsformgivning betraktas som ny om ingen identisk formgivning har gjorts tillgänglig för allmänheten ”före den dag då en ansökan om registrering lämnades in avseende den formgivning för vilken skydd begärs eller, om prioritet åberopas, före den dag från vilken prioritet räknas”.
35 Vad gäller det nu aktuella fallet framgår det av punkt 23 i det angripna beslutet att de tidigare formgivningarna gjordes tillgängliga för allmänheten före den 28 september 2006, vilket var det datum då ansökan om registrering av den omtvistade formgivningen lämnades in till harmoniseringsbyrån. Ingen av parterna har bestritt denna omständighet.
36 Överklagandenämnden underströk, i punkt 27 i det angripna beslutet, att kraven på nyhet och särprägel är två skilda krav, men att de överlappar varandra i viss mån. Den fann härvid att om två gemenskapsformgivningar ger en kunnig användare olika helhetsintryck, så kan de inte anses identiska vid bedömningen av huruvida den senare formgivningen uppfyller nyhetskravet.
37 Det framgår av artikel 5.2 i förordning nr 6/2002 att två formgivningar ska anses identiska om deras utseende endast skiljer sig åt på oväsentliga punkter, det vill säga på punkter som inte uppfattas omedelbart och som således inte medför några skillnader, inte ens små, mellan formgivningarna. E contrario ska det vid bedömningen av huruvida en formgivning uppfyller nyhetskravet prövas om det finns skillnader mellan de motstående formgivningarna som inte är oväsentliga, även om de är små.
38 Såsom sökanden har gjort gällande går ordalydelsen i artikel 6 längre än den i artikel 5 i förordning nr 6/2002. Det är således möjligt att de skillnader som konstateras mellan de motstående formgivningarna inom ramen för tillämpningen av artikel 5 inte är tillräckliga, särskilt om de är små, för att de helhetsintryck som en kunnig användare får ska kunna anses skilja sig åt i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 6/2002. I ett sådant fall kan den omtvistade formgivningen anses ny enligt artikel 5 i förordning nr 6/2002, men den kommer inte att anses ha särprägel i den mening som avses i artikel 6 i samma förordning.
39 Eftersom kravet i artikel 6 i förordning nr 6/2002 går längre än det i artikel 5 i samma förordning, gäller omvänt att skillnaden i helhetsintryck som en kunnig användare upplever i den mening som avses i artikel 6, enbart kan grunda sig på förekomsten av objektiva skillnader mellan de motstående formgivningarna. Dessa skillnader måste således vara tillräckliga för att nyhetskravet i artikel 5 i förordning nr 6/2002 ska vara uppfyllt, i enlighet med vad som angetts ovan i punkt 37. Kraven på nyhet och särprägel överlappar således varandra i viss mån, såsom överklagandenämnden påpekade i punkt 27 i det angripna beslutet.
40 I det nu aktuella fallet är de motstående formgivningarna inte identiska i den mening som avses i artikel 5 i förordning nr 6/2002. De tidigare formgivningarna utmärker sig nämligen, såsom överklagandenämnden påpekade i punkt 25 i det angripna beslutet, genom en gradvis förändring av ett brett spektrum av färger som kombineras på olika sätt och växlar i intensitet under tidens gång. I den omtvistade formgivningen syns däremot bara två enhetliga nyanser eller färger vid klockslagen 12 och 6 och fyra enhetliga nyanser vid alla andra tidpunkter, och nyansernas intensitet varierar således inte i något fall. Dessa detaljer utgör, från ett objektivt perspektiv och oberoende av konsekvenserna för den kunnige användarens helhetsintryck, väsentliga skillnader mellan de motstående formgivningarna som gör det möjligt att pröva huruvida den omtvistade formgivningen uppfyller nyhetskravet.
41 Sökandens argument att formgivningen ”Farbfolge (5/17)”, återgiven ovan i punkt 8, består av två skivor som bara är färgade till hälften och således måste ge samma effekt som de två halvcirkelformade skivor som utgör den omtvistade formgivningen, föranleder inte någon annan bedömning.
42 Skillnaderna mellan den omtvistade formgivningen och den tidigare formgivningen ”Farbfolge (5/17)” följer nämligen inte av att de färgade skivorna i nämnda formgivningar är halvcirklar eller till hälften färgade helcirklar, utan av sättet på vilket de är färgade. Såsom framgår av punkt B2 i annulleringsenhetens beslut, sammanfattat i punkt 10 i det angripna beslutet, är – såvitt avser de tidigare formgivningarna ”Farbfolge (5/17)” och ”Farbfolge II (89/100)”, vilka återges ovan i punkt 8 – skivorna färgade på ett sätt som innebär att färgintensiteten ökar i medurs riktning, medan skivorna i den omtvistade formgivningen är enhetligt färgade. Dessa tidigare formgivningar innehåller dessutom en tredje skiva som saknar motsvarighet i den omtvistade formgivningen och som också bidrar till att de ger en annan visuell effekt än den omtvistade formgivningen. Såsom framgår av punkterna B1 och B2 i annulleringsenhetens beslut och av punkt 25 i det angripna beslutet är dessa egenskaper gemensamma för alla de tidigare formgivningarna och de ger upphov till en gradvis förändring av ett brett spektrum av färger som kombineras på olika sätt och växlar i intensitet under tidens gång. Denna förändring utgör det väsentliga särdraget i de tidigare formgivningarna, oberoende av om de färgade skivor som ingår i dem är halvcirklar eller till hälften färgade helcirklar.
43 Tribunalen anser således att överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den i punkt 25 i det angripna beslutet fastställde skillnaderna mellan de motstående formgivningarna, vilket gjorde det möjligt att pröva frågan huruvida den omtvistade formgivningen var ny, och när den fann att så var fallet.
44 Sökanden har gjort gällande att överklagandenämnden gjorde ett processuellt fel genom att den – när den vid bedömningen av huruvida den omtvistade formgivningen var ny mot bakgrund av de omständigheter som nämnts ovan i punkt 40 fann att de motstående formgivningarna inte var identiska – underlät att jämföra figurerna 3.1–3.7 i nämnda formgivning, återgivna ovan i punkt 2, med en av de tidigare formgivningarna, nämligen ”Farbfolge II, 12 Stunden im 5‑Minuten Takt”, återgiven i färg ovan i punkt 5. Enligt sökanden framgår det vid en jämförelse mellan den omtvistade formgivningen och den tidigare formgivningen ”Farbfolge II, 12 Stunden im 5-Minuten Takt” att återgivningarna av urtavlorna är nästan likadana i samtliga fall med den enda skillnaden att gränserna mellan färgerna är lite suddigare i den åberopade tidigare formgivningen.
45 Det framgår emellertid av punkt 25 i det angripna beslutet att överklagandenämnden jämförde den omtvistade formgivningen med den tidigare formgivningen ”Farbfolge II, 12 Stunden im 5-Minuten Takt”, återgiven i färg ovan i punkt 5, och att nämnden vid denna jämförelse beaktade alla figurer i den omtvistade formgivningen. Det framgår av nämnda punkt 25 att överklagandenämnden konstaterade, vad gäller den omtvistade formgivningen, att ”två nyanser eller färger [var] synliga på urtavlan vid klockslagen 12 och 6” och att ”fyra olika nyanser [var] synliga vid övriga tidpunkter”. Nämnden konstaterade även att ”den tidigare formgivningen genom en rörelse som kontrolleras av visarna kan ge upphov till ett brett spektrum av färger som kombineras på olika sätt och växlar i intensitet under timmarnas gång”. Överklagandenämnden beskrev således kortfattat de olika figurerna i den tidigare formgivningen ”Farbfolge II, 12 Stunden im 5‑Minuten Takt” – vilken var den enda som gjorde det möjligt att omedelbart se förändringen av färgerna och nyansernas intensitet var femte minut – och jämförde denna med den omtvistade formgivningen.
46 Överklagandenämnden preciserade dessutom i punkt 25 i det angripna beslutet, att ”det inte [kunde] uppstå två enhetliga färger eller nyanser vid klockslagen 12 och 6 i de tidigare formgivningarna”, vilket utgjorde en viktig skillnad mellan de motstående formgivningarna. Återgivningen av urtavlan vid klockslaget 12 i den omtvistade formgivningen, som visar två likformiga halvor, den ena vit och den andra svart, skiljer sig nämligen från den första figuren till vänster i den tidigare formgivningen ”Farbfolge II, 12 Stunden im 5-Minuten Takt”, som återgetts i färg ovan i punkt 5 och visar en kombination av olika toner av mörka färger och vitt. För övrigt kan den omtvistade formgivningen, såsom sökanden själv har medgett, vid klockslaget 12 inte hamna i samma position som den tidigare formgivningen ”Farbfolge II, 12 Stunden im 5-Minuten Takt”. På samma sätt, i motsats till vad sökanden har gjort gällande, är den position i den omtvistade formgivningen som visar klockslaget 6, vilken återges i två enhetliga grå toner, inte densamma som i den sjunde figuren till vänster i den tidigare formgivningen ”Farbfolge II, 12 Stunden im 5‑Minuten Takt”, som uppvisar en kombination av rött och grönt i olika toner och ger upphov till åtminstone fyra olika nyanser.
47 Det framgår av det ovan anförda att överklagandenämnden gjorde en jämförelse mellan den omtvistade formgivningen och den tidigare formgivningen ”Farbfolge II, 12 Stunden im 5-Minuten Takt”, återgiven i färg ovan i punkt 5, och att den därvid slog fast att de motstående formgivningarnas särdrag starkt skiljde sig åt.
48 Sökanden har dessutom gjort gällande att överklagandenämnden vid jämförelsen av de motstående formgivningarna borde ha beaktat att den omtvistade formgivningen hade registrerats i svartvitt och följaktligen borde ha slagit fast att färgen inte kan vara relevant vid bedömningen av nyhetskravet.
49 Detta argument saknar relevans. Såsom påpekats ovan i punkt 40 grundade överklagandenämnden sin bedömning beträffande nyhetskravet, såsom denna framgår av punkt 27 i det angripna beslutet, på de skillnader som fastställdes vid prövningen av huruvida den omtvistade formgivningen hade särprägel, såsom framgår av punkt 25 i det angripna beslutet. Den fann, vad gäller de tidigare formgivningarna, att den gradvisa förflyttningen av skivorna kunde ge upphov till ett brett spektrum av färger som kombineras på olika sätt och växlar i intensitet under tidens gång, medan det i den omtvistade formgivningen bara syns två enhetliga färger vid klockslagen 12 och 6 och fyra färger vid övriga tidpunkter, utan någon variation i intensiteten. Överklagandenämndens resonemang grundar sig således på de motstående formgivningarnas förmåga att ge upphov till ett visst färgspektrum, mer eller mindre brett, och en ständig förändring av färgtonerna, och inte på skillnaden i färger mellan dem. Överklagandenämnden kan således inte förebrås för att den vid bedömningen av skillnaderna mellan de motstående formgivningarna inte beaktade att den omtvistade formgivningen registrerades i svartvitt och inte slog fast att färgerna saknade relevans i det aktuella fallet.
50 Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den i punkt 27 i det angripna beslutet slog fast att de motstående formgivningarna inte kunde anses identiska i den mening som avses i artikel 5 i förordning nr 6/2002.
51 Talan kan således inte bifallas såvitt avser den första grunden.
Den andra grunden: Åsidosättande av artiklarna 4 och 6 jämförda med artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002
52 Sökanden anser att överklagandenämnden borde ha gjort en mindre strikt tolkning av begreppet särprägel och inte borde ha jämställt identitet mellan de motstående formgivningarnas helhetsintryck, i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 6/2002, med ”identisk” eller ”identisk utom på oväsentliga punkter” i den mening som avses i artikel 5 i samma förordning. Vidare anser sökanden att överklagandenämnden inte borde ha beaktat skillnaderna i färg mellan de motstående formgivningarna vid bedömningen av huruvida den omtvistade formgivningen är särpräglad.
53 Sökanden har dessutom gjort gällande att överklagandenämnden i det angripna beslutet inte prövade vilket helhetsintryck en kunnig användare får av de motstående formgivningarna, utan bara konstaterade att vissa skillnader gav en kunnig användare ett annat intryck.
54 Intervenienten har gjort gällande att den grad av frihet som formgivaren har haft begränsas av de tekniska krav som ställs på grund av de löstagbara färgade filmbitar som överlappar varandra och som utgör en nödvändig del av en urtavla vars färger ändras i takt med visarnas rörelser. Det räcker således med små skillnader för att det ska kunna fastställas att den omtvistade formgivningen har särprägel.
55 Enligt artikel 6.1 b i förordning nr 6/2002 ska frågan huruvida en formgivning har särprägel prövas, när det gäller registrerade gemenskapsformgivningar, mot bakgrund av det helhetsintryck som en kunnig användare får av formgivningen. Detta helhetsintryck ska skilja sig från det helhetsintryck som en kunnig användare får av de formgivningar som har gjorts tillgängliga för allmänheten före den dag då ansökan om registrering lämnades in eller, om prioritet åberopas, före den dag från vilken prioritet räknas. I artikel 6.2 i förordning nr 6/2002 preciseras att den grad av frihet formgivaren har haft vid utvecklingen av formgivningen ska beaktas vid denna prövning.
56 I detta avseende ska det preciseras att överklagandenämnden inte jämställde, i motsats till vad sökanden har anfört, identitet mellan motstående formgivningars helhetsintryck, i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 6/2002, med ”identisk” eller ”identisk utom på oväsentliga punkter”, i den mening som avses i artikel 5 i samma förordning. Överklagandenämnden fastställde i punkt 25 i det angripna beslutet skillnaderna mellan de motstående formgivningarna, närmare bestämt möjligheten att genom de tidigare formgivningarna uppnå en kombination av fler färger och en variation i färgintensiteten. Den fann vidare, i punkt 26 i det angripna beslutet, att dessa skillnader ur en kunnig användares perspektiv är tillräckligt betydelsefulla för att vederbörande ska få ett annat helhetsintryck.
57 Enligt rättspraxis är en kunnig användare en person som är särskilt uppmärksam och har viss kunskap om det tidigare konstnärliga läget, det vill säga om den samlade mängd redan befintliga formgivningar för den aktuella produkten som har gjorts tillgängliga för allmänheten vid tidpunkten för inlämnandet av ansökan om registrering av den berörda formgivningen (tribunalens dom av den 18 mars 2010 i mål T‑9/07, Grupo Promer Mon Graphic mot harmoniseringsbyrån – PepsiCo (cirkelformad reklamartikel), REU 2010, s. II‑981, punkt 62, och av den 9 september 2011 i mål T‑11/08, Kwang Yang Motor mot harmoniseringsbyrån – Honda Giken Kogyo (förbränningsmotor), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 23).
58 Beteckningen ”användare” förutsätter att personen i fråga använder den produkt som innefattar formgivningen för det ändamål som produkten är avsedd (tribunalens dom av den 22 juni 2010 i mål T‑153/08, Shenzhen Taiden mot harmoniseringsbyrån – Bosch Security Systems (kommunikationsutrustning), REU 2010, s. II‑2517, punkt 46, och domen i det ovannämnda målet Förbränningsmotor, punkt 24).
59 Därutöver tyder kvalificeringen ”kunnig” på att användaren, utan att vara idégivare eller teknisk expert, känner till de olika formgivningarna som förekommer på det aktuella området, besitter vissa kunskaper om de delar som dessa formgivningar vanligtvis brukar innehålla och på grund av sitt intresse för produkterna är relativt uppmärksam när han eller hon använder dem (domarna i de ovannämnda målen Kommunikationsutrustning, punkt 47, och Förbränningsmotor, punkt 25).
60 I det nu aktuella fallet framgår det av punkt 10 i det angripna beslutet att annulleringsenheten ansåg att en kunnig användare var en person som var väl förtrogen med klockformgivningar. Sökanden bestred inte denna slutsats vid överklagandenämnden. Enligt rättspraxis utgör annulleringsenhetens beslut och dess motivering en del av den bakgrund mot vilken det angripna beslutet fattas, en bakgrund som sökanden känner till och som gör det möjligt för domstolen att göra en fullständig prövning av beslutets lagenlighet såvitt avser frågan huruvida bedömningen av den berörda formgivningens särprägel är välgrundad (se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 6 oktober 2011 i mål T‑246/10, Industrias Francisco Ivars mot harmoniseringsbyrån – Motive (mekanisk hastighetsreducerare), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 20). Tribunalen finner därför att överklagandenämnden utgick från den kunnige användarens perspektiv, såsom denne kunnige användare hade definierats av överklagandenämnden, när den fastställde att skillnaderna mellan de motstående formgivningarna är tillräckligt betydelsefulla för att de ska ge olika helhetsintryck och följaktligen fastställde att den omtvistade formgivningen har särprägel.
61 I motsats till vad sökanden har gjort gällande beaktade överklagandenämnden inte skillnaden i färg mellan de motstående formgivningarna vid bedömningen av huruvida den omtvistade formgivningen har särprägel. Såsom angetts ovan i punkt 49 grundade överklagandenämnden sin bedömning på att, vad gäller de tidigare formgivningarna, den gradvisa förflyttningen av skivorna kan ge upphov till ett brett spektrum av färger som kombineras på olika sätt och växlar i intensitet under timmarnas gång, medan det i den omtvistade formgivningen bara syns två enhetliga färger vid klockslagen 12 och 6 och fyra färger vid övriga tidpunkter, utan någon variation i intensiteten. Överklagandenämndens resonemang grundar sig således på de motstående formgivningarnas förmåga att ge upphov till ett visst färgspektrum, mer eller mindre brett, och en ständig förändring av färgtonerna, och inte på skillnaden i färg mellan dem.
62 Även om det antas, såsom sökanden har hävdat, att skillnaderna mellan de motstående formgivningarna kan betraktas som små, kan de med lätthet uppfattas av en kunnig användare. Tribunalen erinrar härvid om att bedömningen av en formgivnings särprägel ska göras med beaktande av arten av den produkt som formgivningen används för eller ingår i, och i synnerhet den industrisektor dit den hör (domen i det ovannämnda målet Kommunikationsutrustning, punkt 43). I det nu aktuella målet, som avser urtavlor, del av urtavlor och klockvisare, finner tribunalen att de är avsedda för att bäras synligt på handleden och att den kunnige användaren kommer att ägna deras utseende särskild uppmärksamhet. Han eller hon kommer nämligen att betrakta dem uppmärksamt och kommer således att kunna uppfatta, såsom angetts ovan i punkt 56, att de tidigare formgivningarna ger upphov till dels fler färgkombinationer än den omtvistade formgivningen, dels, i motsats till denna, en variation i färgintensiteten. Med hänsyn till den betydelse som produkternas utseende har för den kunnige användaren kan dessa skillnader inte anses oviktiga för honom eller henne, inte ens om de är små.
63 Överklagandenämnden gjorde därför en riktig bedömning när den fann att de skillnader som nämnts ovan i punkt 56 hade en viktig betydelse för de helhetsintryck som de motstående formgivningarna ger, med den följden att de helhetsintryck som en kunnig användare får av dem skiljer sig åt.
64 Sökanden har dessutom gjort gällande att formgivningar av klockurtavlor kan utmynna i ett praktiskt taget obegränsat antal kopior eller återgivningar och att den som formgav den omtvistade formgivningen således hade möjlighet att inte återge den ursprungliga idén, utvecklad för första gången genom de tidigare formgivningarna, nämligen att visa tiden genom förändring av färgerna.
65 Överklagandenämnden underströk, i punkt 22 det angripna beslutet, att graden av formgivarens frihet bara begränsades av kravet att klockan ska mäta och visa tiden.
66 Intervenienten anförde som svar på en fråga från tribunalen under förhandlingen att syftet med dess argument avseende formgivarens frihet, mot bakgrund av dess uppfattning att formgivarens frihet var begränsad av tekniska skäl, var att bestrida överklagandenämndens bedömning på denna punkt. Detta antecknades i förhandlingsprotokollet.
67 Eftersom intervenienten vunnit framgång i målet såvitt avser förekomsten av en likhet mellan de motstående formgivningarna, vilken har bestridits genom förevarande talan, har den en rätt enligt artikel 134.2 andra stycket i rättegångsreglerna att framställa ett självständigt yrkande om ändring av det angripna beslutet såvitt avser formgivarens grad av frihet, vilken har stor betydelse för bedömningen av huruvida den omtvistade formgivningen har särprägel (se, analogt, förstainstansrättens dom av den 15 oktober 2008 i mål T‑405/05, Powerserv Personalservice mot harmoniseringsbyrån – Manpower (MANPOWER), REG 2008, s. II‑2883, punkt 24). Den rent formella omständigheten att intervenienten i sina inlagor inte uttryckligen har yrkat ändring av det angripna beslutet föranleder inte någon annan bedömning (se, analogt, tribunalens dom av den 14 september 2011 i mål T‑485/07, Olive Line International mot harmoniseringsbyrån – Knopf (O-live), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 65).
68 I motsats till vad intervenienten har gjort gällande var formgivarens grad av frihet emellertid inte begränsad i det nu aktuella fallet. Såsom framgår av punkt 3 ovan, motsvarar de produkter för vilka den omtvistade formgivningen har registrerats följande beskrivning: ”Urtavlor, del av urtavlor, klockvisare”. Denna beskrivning är tämligen vid, eftersom den inte innehåller någon precis uppgift om vilken typ av klockor som avses eller på vilket sätt klockorna visar tiden. Intervenienten kan således inte med framgång göra gällande att formgivarens frihet var begränsad av tekniska skäl.
69 Överklagandenämnden gjorde följaktligen en riktig bedömning när den fann att formgivarens frihet enbart begränsas av kravet på att klockan ska mäta och visa tiden.
70 Sökandens argument att formgivaren av den omtvistade formgivningen inte borde ha återgett den ursprungliga idén bakom de tidigare formgivningarna saknar grund. Möjligheterna till formgivning av en urtavla är visserligen praktiskt taget obegränsade och innefattar bland annat formgivning som innebär att färgen eller färgerna förändras. Vissa formgivningar kan vara mer komplexa, såsom de tidigare formgivningarna, där tiden visas med hjälp av färger eller färgnyanser som bildas genom att hela eller halva skivor, färgade med en enda färg, överlappar varandra och gör det möjligt för användaren att avläsa tiden genom att följa förändringen av nämnda färger eller nyanser. I de tidigare formgivningarna ökar eller minskar färgernas intensitet längs med skivan.
71 Den omtvistade formgivningen utgörs av en föga komplext utformad urtavla som ändrar färg och som, såsom angetts ovan i punkt 62, ur den kunnige användarens perspektiv skiljer sig åt från de tidigare formgivningarna genom betydelsefulla och inte oviktiga detaljer i urtavlornas utseende. Den kan således inte anses utgöra en återgivning av de tidigare formgivningarna eller av den ursprungliga idén som enligt sökanden utvecklades för första gången genom dessa.
72 Det ska dessutom understrykas, såsom framgår av artiklarna 1 och 3 i förordning nr 6/2002, att rätten till formgivningar i princip skyddar en produkts, eller delar av en produkts, utseende, men inte uttryckligen de idéer som ligger bakom dess utformning. Sökanden kan således inte med hänvisning till de tidigare formgivningarna framgångsrikt göra anspråk på skydd för idén bakom de tidigare formgivningarna, närmare bestämt idén om en urtavla som gör det möjligt att avläsa tiden med hjälp av färgerna på de skivor som den består av.
73 Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grunden.
Den tredje grunden: Åsidosättande av artikel 25.1 f i förordning nr 6/2002
74 Sökanden anser att överklagandenämnden underlät att beakta att de tidigare formgivningarna utgjorde ett konstverk som skyddas av den tyska upphovsrättslagstiftningen och att den grundläggande idén, nämligen att visa tiden genom olika färger och förtoningar, har använts i den omtvistade formgivningen utan tillstånd.
75 Dessutom har sökanden gjort gällande att det sakkunnigutlåtande som upprättats av en person som är specialist på Paul Heimbachs verk inte beaktades av överklagandenämnden trots att utlåtandet är relevant för att fastställa det upphovsrättsliga skyddets räckvidd.
76 Inledningsvis konstaterar tribunalen att sakkunnigutlåtandet, såsom framgår av handlingarna i det administrativa ärendet, inkom efter den förelagda fristen, varför det ankom på överklagandenämnden att pröva huruvida den skulle avvisas.
77 Det ska även betonas, såsom angetts ovan i punkt 21, att det inte ankommer på den sakkunniga personen att göra en rättslig bedömning av det upphovsrättsliga skyddets räckvidd eller av frågan huruvida det har skett ett intrång i upphovsrätten.
78 Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den inte beaktade de rättsliga övervägandena i det sakkunnigutlåtande som sökanden lämnade in under det administrativa förfarandet.
79 Vad gäller det intrång i upphovsrätten till de tidigare konstverken som sökanden har gjort gällande konstaterar tribunalen att det följer av artikel 25.1 f i förordning nr 6/2002 att en gemenskapsformgivning får förklaras ogiltig om formgivningen innebär en otillåten användning av ett verk som skyddas av en medlemsstats lagstiftning om upphovsrätt. Detta skydd kan således göras gällande av upphovsrättsinnehavaren när det av lagstiftningen i den medlemsstat i vilken verket skyddas följer att upphovsrättsinnehavaren kan förbjuda sådan användning av formgivningen.
80 Sökanden har emellertid inte, oaktat de bestämmelser som han har hänvisat till i punkt 39 i ansökan, inkommit med några uppgifter om räckvidden av det upphovsrättsliga skyddet i Tyskland, såsom uppgifter angående huruvida det upphovsrättsliga skyddet innebär att det enligt tysk lagstiftning är förbjudet med otillåten återgivning av den ursprungliga idén till tidigare konstverk utan att skyddet är begränsat till konstverkens utformning eller enskilda drag.
81 Såsom överklagandenämnden påpekade i punkt 32 i det angripna beslutet följer det av de internationella överenskommelser om upphovsrätt i vilka Tyskland är part att skyddet för upphovsrätten omfattar verkets utformning eller enskilda drag och inte de bakomliggande idéerna.
82 Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den tredje grunden. Talan ska således ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
83 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Harmoniseringsbyrån och intervenienten har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska harmoniseringsbyråns och intervenientens yrkanden bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (sjätte avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Erich Kastenholz ska ersätta rättegångskostnaderna.
Kanninen | Soldevila Fragoso | Popescu |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 6 juni 2013.
Underskrifter