Talan väckt den 12 augusti 2008 - Ligny Pesca di Guaiana Francesco m.fl. mot kommissionen

(Mål T-330/08)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Ligny Pesca di Guaiana Francesco e C. Snc (Trapani, Italien), Macaluso Gaetano (Palermo, Italien), Gallo (Salerno, Italien), Severino Pesca (Salerno, Italien), Gallo Pesca (Salerno, Italien), Fulvia di Pappalardo Luigi Matteo (Cetara, Italien), Federazione Nazionale delle Imprese di Pesca (Rom, Italien) (ombud: A. Clarizia, avvocato, P. Ziotti, avvocato)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

bifalla de yrkanden som framställts i ansökan och följaktligen ogiltigförklara den förordning varigenom föreskrivs att fiske efter blåfenad tonfisk i Atlanten öster om longitud 45 °V och i Medelhavet med snörpvadsfartyg som seglar under italiensk flagg är förbjudet från och med den 16 juni 2008 (artikel 1 i förordningen), men även att gemenskapens operatörer från och med den 16 juni 2008 inte ska godta landning, placering i kassar för uppfödning eller gödning, och omlastning i gemenskapens vatten eller hamnar av blåfenad tonfisk fångad av ovannämnda fartyg i Atlanten öster om longitud 45 °V och i Medelhavet (artikel 3.1 i förordningen).

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i denna instans enligt artikel 87 i förstainstansrättens rättegångsregler, inklusive kostnader för juridiskt bistånd till sökandena.

Grunder och huvudargument

Grunder och huvudargument är desamma som åberopats i mål T-305/08, Republiken Italien mot kommissionen och mål T-313/08, Veromar di Tudisco Alfio & Salvatore S. n. c. mot kommissionen. Det görs särskilt gällande att den angripna förordningen har en felaktig rättslig grund, nämligen artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (EGT L 358, s. 59) som inte är lämplig för att anta de bestämmelser som den angripna förordningen innehåller. I stället borde artikel 26.2 och 26.3 ha använts som rättslig grund.

____________