Överklagande ingett den 17 februari 2013 av Ioannis Ntouvas av det beslut som personaldomstolen meddelade den 11 december 2012 i mål F-107/11, Ioannis Ntouvas mot ECDC

(Mål T-94/13 P)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Ioannis Ntouvas (Agios Stefanos, Grekland) (ombud: advokaten V. Kolias)

Övrig part i målet: Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (Stockholm, Sverige)

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

upphäva personaldomstolens dom av den 11 december 2012 i mål F-107/11, Ioannis Ntouvas mot ECDC, genom vilken klagandens talan om ogiltigförklaring av klagandens betygsrapport för år 2010 ogillades och han förpliktades att ersätta rättegångskostnaderna,

ogiltigförklara det beslut som angreps i första instans, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden fjorton grunder.

1.    Första grunden: Åsidosättande av rättsreglerna om bevisbörda och bevisfördelning, eftersom personaldomstolen biföll svarandens begäran om förlängning av fristen för att inge svarsinlagan i första instans, trots att svaranden inte hade förebringat bevisning för de omständigheter som påstods motivera förlängningen.

2.    Andra grunden: Ett väsentligt fel begicks när de faktiska omständigheterna slogs fast, genom att personaldomstolen fann att ansökan i första instans delgavs motparten den 7 november 2011 och inte den 4 november 2011.

3.    Tredje grunden: Felaktig bedömning av faktiska omständigheter, genom att personaldomstolen uppfattade handlingarna i målet om motbevisning av motpartens argument till stöd för begäran om förlängning av fristen för att inge svarsinlagan i första instans på ett felaktigt sätt och gjorde en felaktig bedömning av dessa.

4.    Fjärde grunden: Felaktig rättslig kvalificering av de faktiska omständigheterna, eftersom personaldomstolen felaktigt ansåg att de omständigheter som motparten åberopade i samband med begäran om förlängning av fristen för att inge svarsinlagan i första instans var exceptionella.

5.    Femte grunden: Felaktig slutsats och även felaktig rättslig bestämning av de faktiska omständigheterna, genom att personaldomstolen felaktigt slog fast att klaganden inte hade yrkat att tredskodom skulle avkunnas och att inte heller vad klaganden gjort gällande utgjorde ett yrkande om tredskodom.

6.    Sjätte grunden: Felaktig bedömning av handlingarna i målet, eftersom personaldomstolen ansåg att två tjänster hos motparten var väsentligt olika.

7.    Sjunde grunden: Felaktig fastställelse av bevisbördan, eftersom personaldomstolen på grund av bristande bevisning avslog klagandens yrkande att minst en av ledamöterna i motpartens gemensamma kommitté med ansvar för bedömningarna var jävig, medan denna bevisning bestod av handlingar som angavs i ansökan till första instans och som var tillgängliga för motparten, alternativt att personaldomstolen underlät att fullgöra sina skyldigheter, som en förvaltningsdomstol som ska avgöra ett personalmål, att vidta nödvändiga åtgärder för processledning för att erhålla dessa handlingar. Personaldomstolen missuppfattade dessutom den rättsliga grunden för klagandens yrkande och misstolkade artikel 9.6 i genomföranderegel nr 20 om bedömning (genomföranderegeln) som antogs av ECDC:s direktör den 17 april 2009.

8.    Åttonde grunden: Feltolkning av och underlåtelse att pröva ett yrkande om att förfaranderegler saknas för ECDC:s gemensamma kommitté med ansvar för bedömningarna.

9.    Nionde grunden: Förvrängning av bevisningen, i andra hand rättslig kvalificering av faktiska omständigheter, eftersom personaldomstolen ansåg att klagandens yrkande var ogrundat till den del det avsåg att ECDC:s gemensamma kommitté inte kontrollerade de omständigheter som den var skyldig att kontrollera enligt artikel 9.4 i genomföranderegeln.

10.    Tionde grunden: Felaktig bedömning, i andra hand rättslig kvalificering, av faktiska omständigheter, genom att personaldomstolen ansåg att resonemanget i yttrandet från ECDC:s gemensamma kommitté med ansvar för bedömningarna var tillräckligt.

11.    Elfte grunden: Feltolkning av ett yrkande och felaktig rättslig kvalificering av faktiska omständigheter, eftersom personaldomstolen feltolkade klagandens yrkande med avseende på att resonemanget i yttrandet från ECDC:s gemensamma kommitté med ansvar för bedömningarna var otillräckligt och fann att det utgjorde en uppenbart felaktig bedömning samt att det ovannämnda resonemanget var tillräckligt.

12.    Tolfte grunden: Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna, genom att personaldomstolen fann att den omtvistade betygsrapporten inte var behäftad med en uppenbart felaktig bedömning beträffande klagandens effektivitet i fråga om arbetsbörda.

13.    Trettonde grunden: Felaktig rättslig kvalificering av de faktiska omständigheterna, eftersom personaldomstolen fann att kritiken i den ifrågasatta betygsrapporten var proportionerlig, trots att motparten under bedömningsperioden inte hade gjort klaganden uppmärksam på de förmodade problemen med hans uppträdande.

14.    Fjortonde grunden: Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna, eftersom personaldomstolen ansåg att klagandens arbetsbörda var betydligt mindre än den i verkligheten var.

____________