Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 12 juni 2013 – HTTS mot rådet

(målen T‑128/12 och T‑182/12)

ˮGemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran i syfte att hindra kärnvapenspridning – Frysning av tillgångar – Uppenbart oriktig bedömningˮ

1.                     Domstolsförfarande – Rättegångshinder som inte kan avhjälpas – Rättens prövning ex officio – Krav på ett berättigat intresse av att få saken prövad fram till att domstolen meddelat beslut – Begreppet berättigat intresse av att få saken prövad – Talan som kan medföra en fördel för den som väckt den (Tribunalens rättegångsregler, artikel 113) (se punkterna 30, 31 och 35)

2.                     Europeiska unionen – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran – Åtgärder som vidtas i kampen mot terrorismen och kampen för att hindra kärnvapenspridning – Domstolsprövning – Räckvidd – Med hänsyn till effektiviteten skiljer sig omfattningen av kontrollen beroende på om det rör sig om åtgärder som vidtas i kampen för att hindra kärnvapenspridning eller åtgärder som vidtas i kampen mot terrorismen – Otillåtlighet (Artikel 29 FEU; Artikel 215.2 FEUF) (se punkterna 42–44)

3.                     Europeiska unionen – Domstolsprövning av huruvida institutionernas rättsakter är lagenliga – Restriktiva åtgärder mot Iran – Åtgärder som vidtas i kampen för att hindra kärnvapenspridning – Kontrollens omfattning – Begränsad kontroll vad gäller de allmänna bestämmelserna – Kontroll som omfattar bedömningen av sakomständigheterna och bevisprövningen vad gäller rättsakter som är tillämpliga för vissa enheter (Artikel 29 FEU; Artikel 215.2 FEUF; Rådets beslut 2010/413/Gusp; Rådets förordningar nr 961/2010, artikel 16.2 a, och nr 267/2012, artikel 23.2 e) (se punkterna 45–49)

4.                     Europeiska unionen – Domstolsprövning av huruvida institutionernas rättsakter är lagenliga – Restriktiva åtgärder mot Iran – Åtgärder som vidtas i kampen för att hindra kärnvapenspridning – Kontrollens omfattning – Undantag för uppgifter som institutionen erhållit kännedom om efter antagandet av det angripna beslutet (Rådets beslut 2010/413/Gusp, artikel 20.1 b; Rådets förordningar nr 961/2010, artikel 16.2 a, och nr 267/2012, artikel 23.2 e) (se punkterna 54 och 56)

5.                     Unionsrätt – Principer – Rätten till försvar – Restriktiva åtgärder mot Iran – Åtgärder som vidtas i kampen för att hindra kärnvapenspridning – Frysning av tillgångar hos personer, enheter eller organ som deltar i eller stödjer kärnvapenspridning – Skyldighet att informera om de omständigheter som läggs vederbörande till last – Omfattning (Rådets beslut 2010/413/Gusp, artikel 20.1 b; Rådets förordningar nr 961/2010, artikel 16.2 a, och nr 267/2012, artikel 23.2 e) (se punkterna 57 och 59)

6.                     Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Begränsning av domstolen – Restriktiva åtgärder mot Iran – Ogiltigförklaring av två olika delar i två rättsakter som innehåller identiska restriktiva åtgärder – Risk för att rättssäkerheten allvarligt påverkas – Verkningarna av den första rättsakten (Artikel 264 andra stycket FEUF; Domstolens stadga, artikel 60 andra stycket; Rådets beslut 2010/413/Gusp; Rådets förordning nr 267/2012) (se punkterna 74, 75 och 77–79)

Saken

I mål T 128/12 talan om ogiltigförklaring av rådets beslut 2012/35/Gusp av den 23 januari 2012 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 19, s. 22) i den mån sökandens namn, med ny motivering, är uppfört i bilaga II till rådets beslut 2010/413/Gusp av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, s. 39), och av rådets genomförandeförordning (EU) nr 54/2012 av den 23 januari 2012 om genomförande av förordning (EU) nr 961/2010 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 19, s. 1), i den mån sökandens namn, med ny motivering, är uppfört i bilaga VIII till rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 (EUT L 281, s. 1). I mål T 182/12 talan om ogiltigförklaring av rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, s. 1), i den del som sökanden fortsatt upptagits i förteckningen över personer och enheter vilkas tillgångar omfattas av frysningsåtgärder.

Domslut

1) Målen T‑128/12 och T‑182/12 förenas vad gäller domen.

2) I mål T‑128/12 finns ej längre anledning att pröva yrkandet om ogiltigförklaring av rådets genomförandeförordning (EU) nr 54/2012 av den 23 januari 2012 om genomförande av förordning (EU) nr 961/2010 om restriktiva åtgärder mot Iran, såvitt avser HTTS Hanseatic Trade Trust & Shipping GmbH.

3) Rådets beslut 2012/35/Gusp av den 23 januari 2012 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran ogiltigförklaras i den del HTTS Hanseatic Trade Trust & Shipping GmbH uppförs i bilaga II till beslut 2010/413.

4) Bilaga IX till rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010, ogiltigförklaras såvitt avser HTTS Hanseatic Trade Trust & Shipping GmbH.

5) Verkningarna av rådets beslut 2010/413/Gusp av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran, i dess lydelse enligt beslut 2012/35, ska bestå i förhållande till HTTS Hanseatic Trade Trust & Shipping GmbH, efter sistnämnda besluts ikraftträdande, den tjugonde dagen efter offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning, till dess det delvisa ogiltigförklarandet av förordning nr 267/2012 börjat gälla.

6) Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som HTTS Hanseatic Trade Trust & Shipping GmbH har haft.

7) Förbundsrepubliken Tyskland ska bära sina rättegångskostnader.