PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

1 februari 2007

Mål F-125/05

Vassilios Tsarnavas

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer hos tjänstemän som arbetar vid olika institutioner – Skadeståndsyrkande – Upptagande till sakprövning – Rimlig tidsfrist – Advokatarvoden – Administrativt förfarande – Ideell skada”

Saken: Talan väckt enligt artikel 236 EG och artikel 152 EA, genom vilken Vassilios Tsarnavas har yrkat dels ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 1 april 2005 genom vilken sökandens begäran om skadestånd, uppgående till 72 000 euro, avslogs för den materiella och ideella skada sökanden påstod sig ha lidit under befordringsomgångarna år 1998 och 1999, dels att kommissionen skall utge ovannämnda skadestånd.

Avgörande: Europeiska gemenskapernas kommission skall betala ett belopp om 3 000 euro till Vassilios Tsarnavas i ideellt skadestånd. Talan ogillas i övrigt. Europeiska gemenskapernas kommission skall bära sina egna rättegångskostnader och en tredjedel av
Vassilios Tsarnavas rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Tidsfrister – Begäran om skadestånd som framställs till en institution – Iakttagande av en skälig tidsfrist

(Domstolens stadga, artikel 46 ; tjänsteföreskrifterna, artikel 90)

2.      Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska skadestånd – Fel i tjänsten

1.      Det ankommer på tjänstemän och övriga anställda att inom en skälig tidsfrist göra en framställan vid institutionen för att erhålla skadestånd från gemenskapen för skada som denna har orsakat, vilken skall beräknas från den tidpunkt då tjänstemännen eller övriga anställda fick kännedom om den situation som ligger till grund för klagomålet. Huruvida tidsfristen är skälig skall bedömas med hänsyn till de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall och i synnerhet med hänsyn till tvistens betydelse för den berörde, sakens komplexitet samt de ifrågavarande parternas uppträdande. I detta hänseende finns det även anledning att göra en jämförelse med den femåriga preskriptionsfristen för väckandet av en talan om utomobligatoriskt skadestånd som följder av artikel 46 i domstolens stadga.

Om en tjänsteman klagar på upprepade felaktigheter och fel i tjänsten som begåtts av en institution i samband med olika befordringsomgångar, skall frågan huruvida den frist är skälig som den berörda tjänstemannen har låtit förflyta innan han framställde en begäran om skadestånd på grund av materiell skada avseende arvode och utgifter som den berördes advokat krävt i samband med olika påbörjade administrativa förfaranden, bedömas i förhållande till respektive förfarande.

Bedömningen av fristens skälighet blir emellertid en annan när det gäller ideell skada som uppkommit dels på grund av den situation av osäkerhet och oro som den berörde befunnit sig i under lång tid såvitt avser hans eventuella befordran inom ramen för den ifrågavarande befordringsomgången, och dels på grund av det förlorade förtroende gentemot institutionen som tjänstemannen anser att institutionens sammantagna handlingar och ageranden har gett upphov till. Dessa handlingar och ageranden skall nämligen vara föremål för en helhetsbedömning och deras lagenlighet och verkan kan endast uppfattas i sin helhet.

(se punkterna 69–73 och 81)

Hänvisning till

förstainstansrätten: den 6 juli 2001, T‑161/00, Tsarnavas mot kommissionen, REGP 2001, s. I‑A‑155 och II‑721, punkt 37 ; den 5 oktober 2004, T‑144/02, Eagle m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. II‑3381, punkterna 65 et 66

2.      Det förhållandet att god förvaltningssed inte har följts gentemot en tjänsteman i samband med olika befordringsomgångar, vilket lett till att denne framställt olika klagomål som åtminstone delvis visat sig vara berättigade eftersom de antingen lett till ett avtal mellan parterna eller att den angripna rättsakten återkallats eller till och med att gemenskapsdomstolen meddelat dom om ogiltigförklaring, utgör ett fel i tjänsten som medför en försenad handläggning av de ifrågavarande befordringsomgångarna för den berörde samt en situation av osäkerhet och oro avseende dennes yrkesmässiga framtid, vilket motiverar ett skadestånd för ideell skada.

Det förhållandet att sökanden senare pensionerades på grund av invaliditet kan inte undanröja en sådan skada som orsakats av administrationens agerande i samband med den berördes eventuella befordran vid tidigare befordringsomgångar.

(se punkterna 99 och 100)