Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Bucureşti (Rumänien) den 7 februari 2023 – Streaming Services Srl i konkurs, företrätt av konkursförvaltaren Cabinet Individual de Insolvență ”Mihai Florea” mot Agenţia Naţională de Administrare Fiscală - Direcţia Generală de Soluţionare a Contestaţiilor, Administraţia Judeţeană a Finanţelor Publice Călăraşi
(Mål C-69/23)
Rättegångsspråk: rumänska
Hänskjutande domstol
Curtea de Apel Bucureşti
Parter i det nationella målet
Klagande: Streaming Services Srl i konkurs, företrätt av konkursförvaltaren Cabinet Individual de Insolvență ”Mihai Florea”
Motparter: Agenţia Naţională de Administrare Fiscală - Direcţia Generală de Soluţionare a Contestaţiilor, Administraţia Judeţeană a Finanţelor Publice Călăraşi
Tolkningsfrågor
1. Innebär en enhetlig tolkning och tillämpning av unionsrätten att tillhandahållande av digitalt innehåll som det som är aktuellt i det nationella målet, som utgörs av interaktiva erotiska framträdanden som filmas och sänds i realtid på elektronisk väg/via internet och tillhandahålls av en beskattningsbar person i en EU-medlemsstat (P1, videochattstudio) till en annan beskattningsbar person i en annan EU-medlemsstat (P2, onlineplattform för direktströmning), utgör ett gemenskapsinternt tillhandahållande av tjänster som omfattas av den allmänna regeln i artikel 44 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt1 (mervärdesskattedirektivet), eller utgör det en tjänst i anknytning till tillhandahållandet av tillträde till ett underhållningsmässigt arrangemang i den mening som avses i artikel 53 i mervärdesskattedirektivet?
2. Vilken plats ska vid tolkning och tillämpning av artikel 53 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet) och artikel 32.1 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 av den 15 mars 2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för mervärdesskattedirektivet1 anses vara den plats där dessa arrangemang faktiskt äger rum när det rör sig om aktiviteter som utgörs av interaktiva erotiska framträdanden som filmas och sänds i realtid på elektronisk väg/via internet (såsom videochattverksamhet), som de som för handen i det nationella målet, för det fall
a) den fysiska personen (modellen) och videochattstudion,
b) plattformen för direktströmning och
c) den fysiska person som betalar en avgift för att få tillträde till dessa direktströmningstjänster (slutkunden)
befinner sig i olika medlemsstater/tredjeländer?
3. I vilken av de tre EU-medlemsstaterna ska då, mot bakgrund av svaret på de första två frågorna, mervärdesskatt på tillhandahållandet av tjänster deklareras respektive betalas in?
4. Utgör mervärdesskattedirektivet och principen om förbud mot dubbelbeskattning hinder för en nationell skattelagstiftning som artikel 307 i legea nr. 227/2015 (lag nr 227/2015), vilken innebär följande:
A) De nationella skattemyndigheterna i tillhandahållarens stat kan kvalificera gränsöverskridande tjänster som tillhandahålls av en beskattningsbar person i en EU-medlemsstat (P1 – videochattstudio), vilka utgörs av tillhandahållande (överlåtelse) av digitalt innehåll som det som är aktuellt i det nationella målet till en beskattningsbar person i en annan medlemsstat (P2) via en onlineplattform för direktströmning som är belägen i en annan stat (P3), som tjänster i anknytning till tillhandahållandet av tillträde till ett underhållningsmässigt arrangemang i den mening som avses i artikel 53 i mervärdesskattedirektivet, med den följden att mervärdesskatt på dessa tjänster ska tas ut i och betalas in till statskassan i den stat där tillhandahållaren har sitt huvudsäte, medan skattemyndigheterna i den stat där mottagaren av tjänsterna är etablerad (P2) vid en tidigare tidpunkt genom ett beskattningsbeslut som har blivit slutgiltigt, eftersom det inte har överklagats vid domstol har kvalificerat motsvarande tjänster som gemenskapsinterna tillhandahållanden av tjänster som omfattas av den allmänna regeln i artikel 44 i mervärdesskattedirektivet. Får skattemyndigheterna i en stat, som vid en senare tidpunkt handlägger ett ärende eller fattar ett beslut ex officio, göra en annan rättslig kvalificering av gränsöverskridande tjänster som är föremål för en skattekontroll i denna stat än den rättsliga kvalificering som skattemyndigheterna i en annan stat, som ursprungligen har behandlat ett ärende eller fattat ett beslut ex officio, redan har gjort av dessa tjänster genom ett beskattningsbeslut som har blivit slutgiltigt, eftersom det inte har överklagats vid domstol, vilket innebär dubbelt påförande av mervärdesskatt, eller är de skattemyndigheter som vid en senare tidpunkt handlägger ett ärende eller fattar ett beslut ex officio bundna av den rättsliga kvalificering av de aktuella gränsöverskridande tjänsterna som har gjorts av de skattemyndigheter som ursprungligen har behandlat ett ärende eller fattat ett beslut ex officio, när denna kvalificering har blivit slutgiltig, eftersom den inte har överklagats och [därför] inte längre kan ändras?
B) Vilken plats ska då i en situation som den förevarande, mot bakgrund av svaret på ovanstående frågor, anses vara platsen för tillhandahållande av tjänster enligt mervärdesskattedirektivet och principen om förbud mot dubbelbeskattning?
____________
1 EUT L 347, 2006, s. 1.
1 Rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 av den 15 mars 2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (omarbetning) (EUT L 77, 2011, s. 1).