Mål T‑110/15
International Management Group
mot
Europeiska kommissionen
”Tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Handlingar som ingår i en av Olafs utredningar – Nekad tillgång – Undantag för skyddet av syftet med inspektioner, utredningar och revisioner – Skyldighet att göra en konkret och individuell prövning – Kategori av handlingar”
Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 26 maj 2016
1. Unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten att få tillgång till handlingar – Motiveringsskyldighet – Räckvidd
(Artikel 296 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4.2 och 4.3)
2. Unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten att få tillgång till handlingar – Nekad tillgång – Möjlighet att stödja sig på allmänna presumtioner som är tillämpliga på vissa kategorier av handlingar – Syfte
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4)
3. Unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten att få tillgång till handlingar – Skyddet av syftet med inspektioner, utredningar och revisioner – Tillämpning på handlingarna i en utredningsakt hos Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) – Allmän presumtion för att ett utlämnande av dessa handlingar skulle undergräva skyddet för syftet med en sådan utredning
(Europaparlamentets och rådets förordningar nr 1049/2001, artikel 4.2 tredje strecksatsen, och nr 883/2013, artiklarna 9 och 10)
4. Unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten att få tillgång till handlingar – Nekad tillgång – Möjlighet att stödja sig på allmänna presumtioner som är tillämpliga på vissa kategorier av handlingar – Skyldighet att göra en individuell prövning av samtliga handlingar som omfattas av en allmän begäran om tillgång – Föreligger inte
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4)
5. Unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten att få tillgång till handlingar – Skyddet av syftet med inspektioner, utredningar och revisioner – Övervägande allmänintresse av att handlingarna utlämnas – Begrepp – Den berördes särskilda intresse av att försvara sig mot anklagelser som framkommit sedan en artikel publicerats i en tidning – Omfattas inte
(Artikel 15 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, skälen 1 och 2 samt artiklarna 2.1 och 4.2 tredje strecksatsen)
6. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) – Förordning nr 883/2013 om utredningar som utförs av Olaf – Utredningssekretess – Utredningsakt som offentliggjorts olagligen – Omständighet som inte rättfärdigar att undantag görs från sekretessen som gäller för utredningsakten till förmån för den person som omfattas av utredningen
(Europaparlamentets och rådets förordningar nr 1049/2001 och nr 883/2013, artikel 10)
1. Se domen.
(se punkt 27)
2. Det står den institution som ska pröva en ansökan om tillgång till handlingar fritt att grunda sig på allmänna presumtionsregler som är tillämpliga på vissa kategorier av handlingar, eftersom allmänna överväganden av liknande slag kan tillämpas på ansökningar om utlämnande av handlingar av samma slag.
Ratio legis för att tillämpa sådana allmänna presumtionsregler hänför sig till den omständigheten att det är absolut nödvändigt att säkerställa ett korrekt genomförande av de aktuella förfarandena och att garantera att syftet med dessa inte äventyras. Erkännandet av en allmän presumtionsregel kan följaktligen motiveras av att tillgången till handlingar i vissa förfaranden inte är förenlig med ett korrekt genomförande av dessa förfaranden, och av risken för att dessa förfaranden undermineras. Allmänna presumtionsregler gör det således möjligt att bevara integriteten i förfarandet genom att begränsa inblandning från tredje part. Tillämpning av specifika regler som föreskrivs i en rättsakt beträffande ett förfarande vid en av unionsinstitutionerna och för vilket de begärda handlingarna har upprättats är ett av de kriterier som motiverar att en allmän presumtionsregel erkänns.
(se punkterna 28 och 32)
3. Vid tolkningen av undantaget från rätten att få tillgång till handlingar som föreskrivs i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar föreligger en allmän presumtion för att ett utlämnande av handlingarna i en utredningsakt hos Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) i princip skulle undergräva skyddet för syftet med Olafs utredningsverksamhet. Att med stöd av nämnda förordning ge allmän tillgång till handlingar i Olafs akter, medan Olafs utredningsförfarande fortfarande pågår, skulle principiellt sett underminera ett korrekt genomförande av detta förfarande. Samma slutsats gör sig gällande för utredningar som Olaf nyligen avslutat.
Det regelverk som är tillämpligt på Olafs verksamhet, det vill säga förordning nr 883/2013 om utredningar som utförs av Olaf, utesluter nämligen, i princip, att personer som berörs därav har rätt till tillgång till Olafs akter. Det är endast för det fall att de myndigheter som mottar den slutliga rapporten har för avsikt att vidta åtgärder som går de berörda personerna emot som myndigheterna – i enlighet med de handläggningsregler som är tillämpliga på dem – måste ge tillgång till Olafs slutliga rapport för att dessa personer ska kunna utöva sin rätt till försvar. Att bevilja allmänheten tillgång till Olafs akter eller slutliga rapporter skulle allvarligt underminera det regelverk som har instiftats genom förordning nr 883/2013.
(se punkterna 33, 36 och 37)
4. Då en allmän presumtion lagts till grund för att vägra tillgång till handlingar som begärts utlämnade med stöd av förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, kan skyldigheten att kontrollera huruvida den allmänna presumtionsregeln i fråga verkligen är tillämplig inte tolkas så, att den berörda institutionen måste göra en individuell prövning av samtliga handlingar som begärs utlämnade i det enskilda fallet. En sådan skyldighet skulle frånta den allmänna presumtionen dess ändamålsenliga verkan, det vill säga möjligheten för den berörda institutionen att ge en allmän begäran om tillgång till handlingar ett allmänt svar.
(se punkt 39)
5. Enligt artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar ska undantaget om skydd för utredningsverksamhet inte tillämpas om det föreligger ett övervägande allmänintresse av att den aktuella handlingen lämnas ut.
Angående behovet av att de begärda handlingarna lämnas ut med hänvisning till ett övervägande intresse av att bättre kunna försvara sig mot anklagelser som framkommit sedan en artikel publicerats i en tidning, bevisar inte ett dylikt argument i sig att det föreligger ett allmänintresse av att handlingarna som ingår i en utredning hos Europeiska byrån för bedrägeribekämpning lämnas ut och som väger tyngre än skyddet av sekretessen i den mening som avses i artikel 4 i förordning nr 1049/2001. Med beaktande av den allmänna princip om tillgång till handlingar som slås fast i artikel 15 FEUF och skälen 1 och 2 i förordning nr 1049/2001, ska detta intresse vara av objektiv och generell karaktär och får således inte förväxlas med särskilda eller privata intressen. Det följer nämligen av artikel 2.1 i nämnda förordning att varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att få tillgång till institutionernas handlingar. Av detta framgår att förordningen har till syfte att säkerställa allmänhetens tillgång till offentliga handlingar och inte endast att säkerställa att den som ansöker om tillgång till handlingar ska få tillgång till de handlingar som rör honom eller henne.
Således ska det särskilda intresse, som den som ansöker om tillgång till handlingar som rör honom eller henne personligen kan göra gällande, generellt sett inte vara avgörande vare sig vid bedömningen av huruvida det föreligger ett övervägande allmänintresse eller vid intresseavvägningen enligt artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001.
(se punkterna 53–56)
6. Blotta omständigheten att en del av Europeiska byrån för bedrägeribekämpnings (OLAF) sekretessbelagda akt kan ha offentliggjorts på olaglig väg rättfärdigar inte i sig att det görs undantag från de sekretessbestämmelser som gäller för Olafs utredningsakter till förmån för den person som berörs av utredningen i fråga. Den omständigheten att uppgifter som skyddas av artikel 10 i förordning nr 883/2013 om utredningar som utförs av Olaf obehörigen läckt ut, innebär inte att Olafs slutliga rapport har lämnats ut och blivit allmänt tillgänglig på det sätt som avses i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.
(se punkterna 59 och 67)