Talan väckt den 8 juli 2008 - Tyskland mot kommissionen

(Mål T-270/08)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: M. Lumma biträdd av advokaten C. von Donat)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

ogiltigförklara kommissionens beslut K (2008) 1615 slutligt av den 29 april 2008 om nedsättning av det bidrag som beviljats från den Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) enligt kommissionens beslut K (94) 1973 slutligt av den 5 augusti 1994 för det operativa programmet Berlin (öst) mål 1 (1994-1999) i Förbundsrepubliken Tyskland, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt det överklagade beslutet har kommissionen satt ned det finansieringsbidrag som beviljats från Eruf och som avsåg det operativa programmet för delstaten Berlins mål 1-område i Förbundsrepubliken Tyskland.

Sökanden har till stöd för sin talan för det första anfört att kommissionen värderat sakförhållandena felaktigt. Sökanden har särskilt anmärkt att kommissionen dels felbedömt vissa bedömningsresultat, dels på ett oförsvarbart sätt antagit förekomsten av systematiska fel vid förvaltningen och kontrollen.

För det andra har sökanden gjort gällande att det under förvaltningsperioden 1994-1999 inte fanns några rättsliga grunder för användningen av schablonmässiga och extrapolerade finansiella korrigeringar i det operativa programmet, eftersom det för denna förvaltningsperiod inte fanns några regleringar som var jämförbara med artikel 39 i förordning (EG) nr 1260/99¹. Någon tillräckligt bestämd rättslig grund finns inte heller vare sig i artikel 24 i förordning (EEG) nr 4253/88², i kommissionens interna riktlinjer av den 15 oktober 1997 om finansiella nettokorrigeringar i samband med tillämpningen av artikel 24 i förordning nr 4253/88, eller i principen för en sund ekonomisk förvaltning enligt artikel 274 EG. Sökanden anser även att det inte finns någon motsvarande långvarig och allmänt vedertagen förvaltningspraxis.

Sökanden har därutöver gjort gällande att det överklagade beslutet strider mot artikel 24.2 i förordning nr 4253/88, eftersom det inte föreligger några sådana oegentligheter som avses i denna förordning. Sökanden har i detta sammanhang dessutom gjort gällande att kommissionen, även för det fall att förutsättningarna för en nedsättning i enlighet med artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 förelegat, borde ha använt sig av sitt utrymme för skönsmässig bedömning och avvägt om sänkningen var proportionerlig.

I andra hand har sökanden anfört att de schablonmässiga rättelserna var oproportionerliga och att kommissionen inte haft tillräckligt stöd för sin extrapolering.

Sökanden har vidare anmärkt att svaranden åsidosatt sin skyldighet att tillräckligt motivera det överklagade beslutet.

Sökanden har slutligen gjort gällande att kommissionen åsidosatt principen om ett partnerskap, eftersom den trots upprepade bedömningar genom sina styrekonomer inte under något tillfälle under förvaltningsperioden 1994-1999 tagit hänsyn till finansiella konsekvenser på grund av brister i systemet.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna (EGT L 161, s. 1).

² - Rådets förordning nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter (EGT L 374, s. 1).