Förenade målen C‑168/16 och C‑169/16
Sandra Nogueira m.fl.
mot
Crewlink Ireland Ltd
och
Miguel José Moreno Osacar
mot
Ryanair Designated Activity Company
(begäran om förhandsavgörande, från cour du travail de Mons)
”Begäran om förhandsavgörande – Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet – Behörighet vid tvister om anställningsavtal – Förordning (EG) nr 44/2001 – Artikel 19 led 2 a – Begreppet ’den ort där arbetstagaren vanligtvis utför … sitt arbete’ – Luftfartsbranschen – Kabinpersonal – Förordning (EEG) nr 3922/91 – Begreppet ’stationeringsort’ ”
Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 14 september 2017
1. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Bestämmelser i denna förordning som anses motsvara bestämmelser i Brysselkonventionen – Tolkning av nämnda bestämmelser i enlighet med domstolens praxis rörande konventionen – Behörighet vid tvister om anställningsavtal – Begreppet den ort där arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete eller den ort där det affärsställe vid vilket arbetstagaren anställts är beläget –Självständig tolkning – Motsvarande bestämmelser i Romkonventionen ska beaktas – Tillåtet
(Romkonventionen av den 19 juni 1980, inledningen, rådets förordning nr 44/2001, artikel 19 led 2)
2. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Behörighet vid tvister om anställningsavtal – Begreppet den ort där arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete – Extensiv tolkning
(Rådets förordning nr 44/2001, artikel 19 led 2 a)
3. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Behörighet vid tvister om anställningsavtal – Begreppet den ort där arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete – Fastställande då arbetet fullgörs i flera medlemsstater – Anställningsförhållanden på transportområdet – Kriterier för att fastställa denna ort
(Romkonventionen av den 19 juni 1980, artikel 5 punkt 1; rådets förordning nr 44/2001, artikel 19 led 2 a)
4. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Behörighet vid tvister om anställningsavtal – Begreppet den ort där arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete – Talan som väckts av en arbetstagare som ingår i ett flygbolags kabinpersonal eller som ställts till nämnda flygbolags förfogande – Begreppet kan inte likställas med begreppet stationeringsort i bilaga III till förordning nr 3922/91 – Begreppet stationeringsort utgör en betydelsefull faktor för att fastställa denna ort
(Rådets förordningar nr 3922/91, bilaga III, och nr 44/2001, artikel 19 led 2 a)
5. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Behörighet vid tvister om anställningsavtal – Begreppet den ort där arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete – Talan som väckts av en arbetstagare som ingår i ett flygbolags kabinpersonal eller som ställts till nämnda flygbolags förfogande – Orten kan inte likställas med territoriet i den medlemsstat vars nationalitet flygbolagets flygplan har
(Chicagokonventionen av den 7 december 1944, artikel 17; rådets förordning nr 44/2001, rådets förordning artikel 19 led 2 a)
1. Se domen.
(se punkterna 45–48, 55 och 56)
2. Se domen.
(se punkt 57)
3. Vad gäller ett anställningsavtal som fullgörs på flera konventionsstaters territorium, och i avsaknad av ett faktiskt centrum för arbetstagarens anställningsförhållande från vilket denne uppfyller merparten av sina förpliktelser gentemot arbetsgivaren, har EU-domstolen slagit fast att artikel 5.1 i Brysselkonventionen – med hänsyn till nödvändigheten av att fastställa den ort till vilken tvisten har den starkaste anknytningen för att utse den domstol som är mest lämpad att avgöra tvisten och även för att tillförsäkra arbetstagaren ett tillräckligt skydd, eftersom denne är den svagare avtalsparten liksom i syfte att begränsa antalet behöriga domstolar – ska tolkas så, att bestämmelsen avser den ort där, eller från vilken, arbetstagaren faktiskt uppfyller huvuddelen av sina förpliktelser gentemot sin arbetsgivare. Under dylika förhållanden ska uttrycket ”den ort där arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete” i artikel 19 led 2 a i Bryssel I‑förordningen således tolkas så, att det avser den ort där, eller från vilken, arbetstagaren faktiskt uppfyller huvuddelen av sina förpliktelser gentemot sin arbetsgivare.
I förevarande fall avser de nationella målen arbetstagare som är anställda som kabinpersonal av ett flygbolag eller som ställts till nämnda flygbolags förfogande. När den domstol i en medlemsstat som ska pröva ett sådant mål inte utan svårighet kan fastställa ”den ort där arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete”, ska nämnda domstol – för att pröva sin egen behörighet – identifiera ”den ort från vilken” arbetstagaren uppfyllde huvuddelen av sina förpliktelser gentemot sin arbetsgivare. Det följer, såsom generaladvokaten påpekade i punkt 95 i sitt förslag till avgörande, även av EU-domstolens praxis att den nationella domstolen, för att rent konkret fastställa denna ort, ska utgå från en rad omständigheter.
Såsom generaladvokaten betonade i punkt 85 i sitt förslag till avgörande har EU-domstolen, beträffande de särskilda anställningsförhållanden som föreligger inom transportbranschen, i dom av den 15 mars 2011, Koelzsch (C‑29/10, EU:C:2011:151, punkt 49), och dom av den 15 december 2011, Voogsgeerd (C‑384/10, EU:C:2011:842, punkterna 38–41), angett flera omständigheter som nationella domstolar kan beakta. Nämnda domstolar ska bland annat fastställa i vilken medlemsstat den ort är belägen varifrån arbetstagaren utför sina transportuppdrag, den ort dit arbetstagaren återvänder efter uppdraget, där denne mottar instruktioner avseende sina uppdrag och organiserar sitt arbete samt den ort där arbetstagaren har sina arbetsredskap. Under sådana omständigheter som dem som råder i de nationella målen ska – såsom generaladvokaten underströk i punkt 102 i sitt förslag till avgörande – även den ort beaktas där de flygplan är stationerade ombord på vilka arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete.
(se punkterna 58–61, 63 och 64)
4. Artikel 19 led 2 a i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att begreppet ”den ort där arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete” i den mening som avses i denna bestämmelse inte kan – vid fastställande av en domstols behörighet att pröva en talan som väckts av en arbetstagare som ingår i ett flygbolags kabinpersonal eller som ställts till nämnda flygbolags förfogande – likställas med begreppet ”stationeringsort” i bilaga III till rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1899/2006 av den 12 december 2006.
Begreppet ”stationeringsort” utgör emellertid en betydelsefull faktor för att fastställa ”den ort där arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete”. Detta begrepp definieras nämligen i bilaga III till förordning nr 3922/91, under OPS 1.1095, såsom den ort där kabinpersonalen systematiskt påbörjar och avslutar sin arbetsdag, organiserar sitt dagliga arbete och där de anställda, under den period deras anställningsavtal gäller, har bosatt sig i närheten och står till lufttrafikföretagets förfogande. Det vore endast för det fall käromålen, såsom dem i de nationella målen, med beaktande av de faktiska omständigheterna i varje enskilt fall hade en närmare anknytning till en annan ort än ”stationeringsorten” som stationeringsorten skulle förlora sin relevans för att fastställa ”den ort varifrån arbetstagarna vanligtvis utför sitt arbete” (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 februari 2002, Weber, C‑37/00, EU:C:2002:122, punkt 53, och, analogt, dom av den 12 september 2013, Schlecker, C‑64/12, EU:C:2013:551, punkt 38 och där angiven rättspraxis).
(se punkterna 70, 73 och 77 samt domslutet)
5. Se domen.
(se punkterna 75 och 76)