Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesgericht Salzburg (Österrike) den 5 maj 2021 – FC mot FTI Touristik GmbH
(Mål C-287/21)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Landesgericht Salzburg
Parter i det nationella målet
Klagande: FC
Motpart: FTI Touristik GmbH
Tolkningsfrågor
Ska artikel 12.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang1 (nedan kallat direktivet) tolkas så, att en resenär i princip först kan säga upp ett paketreseavtal med åberopande av ”oundvikliga eller extraordinära omständigheter” direkt innan resan påbörjas eller kan denna uppsägning i enstaka fall även ske 3-4 månader dessförinnan?
För det fall en uppsägning i princip är tillåten utan någon begränsning i tiden uppkommer även frågorna
huruvida det med avseende på den prognos för den planerade reseperioden som resenären ska göra innan resan räcker att de tidigare nämnda omständigheterna och den negativa inverkan dessa har redan kan förutses med en viss sannolikhet och att det, för det fall det redan uppstått en fara, med övervägande sannolikhet inte kan förväntas någon förbättring, och
huruvida en uppsägning, som möjligen gjorts för tidigt, i så fall inte görs på resenärens ansvar, när de omständigheter som förelåg redan vid tiden för uppsägningen först direkt före den planerade avresan visar sig vara sådana, att reseanordnaren i slutändan inte alls kan genomföra resan eller att det skulle vara orimligt att förvänta sig att resenären ska delta?
Ska bedömningen av om det föreligger oundvikliga eller extraordinära omständigheter på resmålet eller i dess omedelbara närhet och om dessa väsentligen påverkar fullgörandet av paketresan ske
endast med beaktande av objektiva omständigheter eller ska även resenärens subjektiva omständigheter beaktas, bland annat det särskilda ändamålet med resan och det förhållandet att resenären skulle ha med sig två små barn, och
ska bedömningen av den förväntade faran under reseperioden förutom ditresan och återresan främst ske med beaktande av att resmålet är Sardinien och inte resten av Italien?
Föreligger det inte någon rätt till kostnadsfri uppsägning om de omständigheter, som resenären åberopat, redan förelåg eller åtminstone kunde förutses vid tidpunkten för bokningen eller kan detta åtminstone leda till att strängare kriterier tillämpas vid bedömningen av om den negativa inverkan är rimlig?
För det fall förutsättningarna för en kostnadsfri uppsägning inte är uppfyllda, uppkommer frågan huruvida avtalade ”skäliga standardiserade uppsägningsavgifter” i den mening som avses i artikel 12.1 i direktivet endast kan avse inom branschen normala procentsatser baserade på erfarenhet eller om det alltid ska göras en prövning av de förväntade sparade kostnaderna och intäkterna från en alternativ avsättning av resetjänsten i det konkreta fallet, med offentliggörande av reseanordnarens beräkningsgrund?
Kan nationell lagstiftning tillämpas vid bedömningen av om avtalade standardiserade uppsägningsavgifter är skäliga, om denna lagstiftning innebär att en domstol kan fastställa ett skönsmässigt belopp när den processuella bördan kan förväntas bli oproportionerligt hög?
Avser artikel 12.1 sista meningen i direktivet, enligt vilken researrangören på resenärens begäran ska tillhandahålla en motivering av summan av uppsägningsavgifterna, även en avtalat standardiserad uppsägningsavgift med en procentsats, och vilka rättsliga konsekvenser får det att researrangören inte eller inte i tillräcklig grad uppfyller denna skyldighet?
Åligger det researrangören att åberopa och har denne bevisbördan för att en avtalad standardiserad uppsägningsavgift med en procentsats är skälig eller åligger det alltid resenären att göra en invändning och bevisa vad researrangören beroende på tidpunkten för uppsägningen vanligtvis sparar och vanligtvis kan tjäna på att sälja resetjänsten på annat håll?
____________
1 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG(EUT L 326, 2015, s. 1).