Mål T‑552/13

Oil Turbo Compressor Co. (Private Joint Stock)

mot

Europeiska unionens råd

”Talan om ogiltigförklaring – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran som vidtagits i syfte att hindra kärnvapenspridning – Frysning av tillgångar – Tidsfrist för väckande av talan – Talan har väckts för sent – Avvisning – Skadeståndstalan – Avvisning”

Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 23 oktober 2015

1.      Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Rättsakt som innebär restriktiva åtgärder mot en person eller en enhet – Rättsakt som offentliggjorts och som de aktuella personerna underrättats om – Dagen för underrättelsen om rättsakten – Den berörda personen underrättas genom offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning– Tillåtet – Allmän skyldighet att upplysa personer som rättsakter riktar sig till om vilka rättsmedel som finns tillgängliga och vilka tidsfrister som gäller för att utnyttja dessa – Föreligger inte

(Artiklarna 263 fjärde och sjätte styckena FEUF och 275 FEUF andra stycket; tribunalens rättegångsregler (1991), artikel 102; rådets förordning nr 267/2012, artikel 46.3)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Rättsakt som innebär restriktiva åtgärder mot en person eller en enhet – Rättsakt som offentliggjorts och som de aktuella personerna underrättats om – Dagen för underrättelsen om rättsakten – Den berörda personen underrättas genom offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning – Tillåtet – Villkor – Omöjligt för rådet att företa en delgivning – Rådets omsorgsplikt – Räckvidd

(Artiklarna 263 sjätte stycket FEUF och 275 andra stycket FEUF; tribunalens rättegångsregler (1991), artikel 102; rådets förordningar nr 1245/2011 och nr 267/2012)

3.      Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Anmälan – Begrepp – Delgivning till en sökandes ombud – Villkor

(Artikel 263 sjätte stycket FEUF)

4.      Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Rättsakt som innebär restriktiva åtgärder mot en person eller en enhet – Rättsakt som inte offentliggjorts och som sökanden inte underrättats om – Den dag den berörde får kännedom om rättsakten

(Artiklarna 263 sjätte stycket FEUF och 275 andra stycket FEUF; tribunalens rättegångsregler (1991), artikel 102; rådets förordningar nr 1245/2011 och nr 267/2012)

5.      Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Genomförandeåtgärder – Vägran att vidta åtgärder som går utöver att ersätta den ogiltigförklarade rättsakten – Ifrågasättande med avseende på räckvidden för genomförandeskyldigheten – Rättsmedel – Passivitetstalan

(Artiklarna 263 FEUF, 265 FEUF och 266 FEUF)

6.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Fastställelse av föremålet för tvisten – Skadeståndsyrkande som framställts för första gången i repliken – Avvisning

(Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 44.1 c och 48.2)

1.      När det gäller restriktiva åtgärder mot Iran står det inte rådet fritt att godtyckligt välja hur dess beslut ska meddelas de berörda. Det är endast när det är omöjligt att personligen delge den berörde den rättsakt genom vilken restriktiva åtgärder vidtas eller upprätthålls mot honom eller henne som talefristen börjar löpa då ett meddelande publiceras i officiella tidningen.

Den omständigheten att ett sådant meddelande inte innehåller någon anvisning om möjligheten för de personer och enheter som omfattas av de restriktiva åtgärderna att väcka talan vid tribunalen i enlighet med bestämmelserna i artikel 275 andra stycket FEUF och artikel 263 fjärde och sjätte styckena FEUF, kan inte vederlägga konstaterandet att detta offentliggörande gjorde det möjligt för den berörda personen eller enheten att bli underrättat om skälen till att vederbörande infördes i förteckningen över de personer och enheter som omfattas av de restriktiva åtgärderna mot Iran.

När det saknas en uttrycklig bestämmelse i unionsrätten, anses det nämligen inte föreligga en allmän skyldighet för unionens administrativa myndigheter och domstolar att upplysa medborgarna om tillgängliga rättsmedel och villkoren för deras utnyttjande.

Förordning nr 267/2012 innehåller inte någon bestämmelse som tvingar rådet att i samband med delgivning genom offentliggörande av ett meddelande i EUT ange vilka rättsmedel som står till förfogande och villkoren för deras utnyttjande. I synnerhet innehåller inte artikel 46.3 i denna förordning, i vilken det föreskrivs att de berörda personerna och enheterna ska underrättas om skälen till att de restriktiva åtgärderna vidtagits, någon sådan skyldighet.

(se punkterna 43 och 67–69)

2.      I fråga om restriktiva åtgärder mot Iran ska det anses att rådet omöjligen kan underrätta en fysisk eller juridisk person eller en enhet personligen om en rättsakt som innebär restriktiva åtgärder mot denne antingen när denna persons eller enhets adress inte är offentlig och inte har lämnats till rådet, eller när översändandet av underrättelsen till den adress som rådet förfogar över misslyckas trots att rådet med all nödvändig omsorg försökt att utföra en sådan delgivning.

När rådet har skickat en skrivelse med mottagningsbevis för att underrätta en enhet om att den förts in i förteckningen över personer och enheter som omfattas av de restriktiva åtgärderna mot Iran och det iranska postverket har sänt skrivelsen i retur till rådet med stämpeln ”Adressaten avflyttad” befinner sig rådet i en situation där det omöjligen kan genomföra delgivningen personligen, vilken motsvarar den situation som rådet skulle ha befunnit sig i den berörda enhetens adress hade varit okänd. Detta gäller även om enhetens adress skulle vara korrekt.

Detta sätt att befordra post är nämligen känt av det iranska postväsendet. Det är även en lämplig metod för personlig delgivning, eftersom en delgivning genom rekommenderat brev med undertecknat mottagningsbevis gör det möjligt att med säkerhet fastställa den tidpunkt då talefristen börjar löpa (dies a quo).

Det ska anses att rådet, som endast förfogar över begränsade resurser i Iran för att söka privatadresserna till samtliga personer och enheter som omfattas av restriktiva åtgärder, har visat prov på den omsorg som krävs vad gäller dess skyldighet att delge sökandebolaget de restriktiva åtgärder som vidtagits mot det.

Härav följer att rådet var berättigat att förlita sig på det iranska postverkets upplysning att den berörda enheten hade flyttat, utan att det ankom på rådet att göra ett nytt försök att delge meddelandet per post, eller genom andra åtgärder.

(se punkterna 44 och 47–51)

3.      Se domen.

(se punkt 62)

4.      Se domen.

(se punkterna 72–76)

5.      Se domen.

(se punkt 81)

6.      Se domen.

(se punkterna 86, 91 och 92)