TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen)
den 25 januari 2023 (*)
”EU-varumärke – Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket V8 – Absoluta registreringshinder – Beskrivande karaktär – Artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001 – Särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning saknas – Artikel 7.3 i förordning 2017/1001”
I mål T‑320/22,
Scania CV AB, Södertälje (Sverige), företrätt av advokaterna C. Langenius, P. Sundin och S. Falkner,
klagande,
mot
Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), företrädd av T. Frydendahl, i egenskap av ombud,
motpart,
meddelar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen),
sammansatt av ordföranden A. Kornezov (referent) samt domarna D. Petrlík och K. Kecsmár,
justitiesekreterare: E. Coulon,
efter den skriftliga delen av förfarandet,
med beaktande av att ingen av parterna inom tre veckor efter delgivningen av underrättelsen om att den skriftliga delen av förfarandet avslutats hade inkommit med någon begäran om muntlig förhandling, och av att tribunalen, med tillämpning av artikel 106.3 i tribunalens rättegångsregler, har beslutat att avgöra målet på handlingarna,
följande
Dom
1 Klaganden, Scania CV AB (nedan kallat Scania CV eller bolaget), har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 23 mars 2022 (ärende R 1868/2020‑4) (nedan kallat det överklagade beslutet).
Bakgrund till tvisten
2 Den 6 september 2019 ingav Scania CV till EUIPO en ansökan om registrering som EU-varumärke av följande figurkännetecken:
3 De varor som registreringsansökan avsåg omfattas av klasserna 7, 9 och 12 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar för var och en av dessa klasser följande beskrivning:
– klass 7: ”Bulldozrar, grävmaskiner, jordschaktningsmaskiner, vägbyggnadsmaskiner; lyftanordningar för gods; motorer för stationärt, industriellt och marint bruk, hydraulmotorer; avgasrenare för motorer, cylindrar för motorer och maskiner, katalysatorer, bränslebesparare för motorer, styrmekanismer för maskiner, elmotorer och motorer, ljuddämpare för motorer, tändningsanordningar för motorer, startapparater för motorer, andra delar, reservdelar och tillbehör av eller avsedda för fordonsmotorer av alla slag; kardanknutar, vevaxlar, kopplingar (ej för landfordon), transmissioner och transmissionsaxlar (ej för landfordon), växellådor (ej för landfordon); ventiler (maskindelar)”
– klass 9: ”Elektroniska kontroll-, styr- och regleranordningar för motorer”
– klass 12: ”Motorlastbilar, bärgningsbilar, bussar, långfärdsbussar och andra kommersiella fordon; motorer för fordon, elmotorer för fordon; reservdelar och beslag för kommersiella fordon, inklusive luftfilter, bränslefilter och oljefilter, drivremmar, kopplingar, växellådor, transmissioner och drivaxlar, rullager, avgasrör, stötdämpare, bromsar, delar till hydrauliska bromsar, bromsklossar, bromsskivor, bromsbelägg, fläktar, fläktremmar”
4 Genom beslut av den 22 juli 2020 avslog granskaren ansökan om registrering av det aktuella kännetecknet i den del den avsåg de varor som anges i punkt 3 ovan, med stöd av artikel 7.1 b och c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1). Granskaren fann även att Scania CV inte hade visat att det aktuella kännetecknet hade förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning i den mening som avses i artikel 7.3 i förordning 2017/1001.
5 Den 22 september 2020 överklagade Scania CV granskarens beslut vid EUIPO.
6 EUIPO:s första överklagandenämnd, som bestod av en enda ledamot, avslog överklagandet genom beslut av den 20 april 2021.
7 Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 9 juni 2021, vilken registrerades under målnummer T‑327/21, överklagade Scania CV första överklagandenämndens beslut av den 20 april 2021 och yrkade att det skulle ogiltigförklaras.
8 Genom beslut av den 24 augusti 2021 återkallade första överklagandenämnden sitt beslut av den 20 april 2021, i enlighet med artikel 103 i förordning 2017/1001 och artikel 70 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625 av den 5 mars 2018 om komplettering av förordning 2017/1001 och om upphävande av delegerad förordning (EU) 2017/1430 (EUT L 104, 2018, s. 1), på grund av ett uppenbart fel som EUIPO hade gjort. I beslutet av den 20 april 2021, som meddelades av en enda ledamot, hade överklagandet nämligen inte avslagits såsom uppenbart ogrundat, vilket strider mot kraven i artikel 36.1 g i delegerad förordning 2018/625. Ärendet återförvisades sedan till fjärde överklagandenämnden, som avgjorde ärendet i en sammansättning bestående av tre ledamöter.
9 Genom beslut av den 30 mars 2022, Scania CV/EUIPO (V8) (T‑327/21, ej publicerat, EU:T:2022:207), konstaterade tribunalen att det inte längre fanns anledning att pröva det överklagande som avses i punkt 7 ovan.
10 Genom det överklagade beslutet avslog fjärde överklagandenämnden överklagandet med motiveringen att det aktuella kännetecknet dels var beskrivande för de omtvistade varorna i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning 2017/1001, dels saknade särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i samma förordning. Överklagandenämnden ansåg även att Scania CV inte hade visat att kännetecknet hade förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning i den mening som avses i artikel 7.3 i förordning 2017/1001.
Parternas yrkanden
11 Scania CV har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det överklagade beslutet,
– ändra det överklagade beslutet och bifalla ansökan om registrering av det aktuella kännetecknet med avseende på samtliga omtvistade varor, och
– förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.
12 EUIPO har yrkat att tribunalen ska
– ogilla överklagandet, och
– förplikta Scania CV att ersätta EUIPO:s kostnader för det fall tribunalen kallar parterna till en förhandling.
Rättslig bedömning
13 Scania CV har till stöd för sitt överklagande i huvudsak åberopat tre grunder. Den första grunden avser åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning 2017/1001, den andra grunden avser åsidosättande av artikel 7.1 b i samma förordning och den tredje grunden avser åsidosättande av artikel 7.3 i nämnda förordning.
Den första grunden: Åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning 2017/1001
14 Scania CV har i huvudsak gjort gällande att överklagandenämnden åsidosatte artikel 7.1 c i förordning 2017/1001, eftersom det aktuella kännetecknet inte är beskrivande för de omtvistade varorna.
15 EUIPO har bestritt vad Scania CV har anfört i denna del.
16 Tribunalen gör följande bedömning. Enligt artikel 7.1 c i förordning 2017/1001 får registrering inte ske av varumärken som endast består av tecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung, tiden för deras framställande eller andra egenskaper hos varorna eller tjänsterna.
17 Ett kännetecken omfattas av förbudet mot registrering i artikel 7.1 c i förordning 2017/1001 endast om det har ett tillräckligt direkt och konkret samband med de ifrågavarande varorna eller tjänsterna, så att omsättningskretsen omedelbart och utan vidare eftertanke kan uppfatta en beskrivning av de ifrågavarande varorna och tjänsterna eller en av deras egenskaper (se dom av den 12 januari 2005, Deutsche Post EURO EXPRESS/harmoniseringskontoret (EUROPREMIUM), T‑334/03, EU:T:2005:4, punkt 25 och där angiven rättspraxis, och dom av den 22 juni 2005, Metso Paper Automation/harmoniseringskontoret (PAPERLAB), T‑19/04, EU:T:2005:247, punkt 25 och där angiven rättspraxis).
18 Bedömningen av huruvida ett kännetecken är beskrivande kan endast göras med utgångspunkt i de aktuella varorna eller tjänsterna och hur omsättningskretsen uppfattar kännetecknet (se dom av den 25 oktober 2005, Peek & Cloppenburg/harmoniseringskontoret (Cloppenburg), T‑379/03, EU:T:2005:373, punkt 37 och där angiven rättspraxis).
19 I förevarande fall har Scania CV inte bestritt överklagandenämndens definition av omsättningskretsen. Överklagandenämnden fann i detta avseende, beträffande de omtvistade varorna i klass 7, att omsättningskretsen bestod av fackmän inom byggbranschen eller professionella användare, såsom mekaniker och tillverkare av fordon, fartyg samt motorer och maskiner för industriellt bruk. När det gäller de omtvistade varorna i klass 9 bestod omsättningskretsen enligt överklagandenämnden i huvudsak av professionella användare inom industrin, såsom tillverkare av motorer och maskiner för industriellt bruk. Vad slutligen gäller de omtvistade varorna i klass 12, bestod omsättningskretsen av mekaniker och företag för vägtransport och cabotage vid gods- och persontransport. Enligt överklagandenämnden skulle bedömningen av huruvida det aktuella kännetecknet kunde registreras göras med beaktande av omsättningskretsen i Europeiska unionen.
20 Det ska dessutom påpekas, vilket inte har bestritts av Scania CV, att det aktuella figurkännetecknet innehåller uttrycket ”V8”, varvid siffran ”8” är placerad ovanför bokstaven ”V” och att kännetecknet återges i olika metalliska nyanser mot en svart bakgrund, vilket ger det ett visst intryck av att vara tredimensionellt, glänsande och putsat. Scania CV har inte heller bestritt överklagandenämndens konstaterande att uttrycket ”V8” motsvarar en generisk beteckning för en motortyp, nämligen en V-motor med 8 cylindrar.
21 Det är dessa överväganden som ska utgöra grunden för prövningen – mot bakgrund av överklagandenämndens bedömning i det överklagade beslutet – av Scania CV:s argumentation, som bland annat avser frågan huruvida det föreligger ett tillräckligt direkt och konkret samband mellan det aktuella kännetecknet och de omtvistade varorna.
22 Scania CV har för det första hävdat att uttrycket ”V8” inte är beskrivande för samtliga omtvistade varor. Enligt bolaget kan detta uttryck nämligen endast anses vara beskrivande med avseende på V-motorer med 8 cylindrar.
23 Tribunalen påpekar härvidlag att överklagandenämnden i det överklagade beslutet fann att det aktuella kännetecknet, och särskilt uttrycket ”V8”, var beskrivande för de omtvistade varornas art, avsedda användning eller egenskaper.
24 Vad särskilt beträffar de varor i klass 7 som motsvarar beskrivningen ”bulldozrar, grävmaskiner, jordschaktningsmaskiner, vägbyggnadsmaskiner”, ”lyftanordningar för gods” och ”motorer för stationärt, industriellt och marint bruk, hydraulmotorer och motorer för bulldozrar, grävmaskiner, jordschaktningsmaskiner och vägbyggnadsmaskiner” framhöll överklagandenämnden att det aktuella kännetecknet var beskrivande för dessa varors art eller egenskaper, i synnerhet med hänsyn till att dessa varor bestod av en V-motor med 8 cylindrar eller var utrustade med en sådan motor. Vad gäller övriga omtvistade varor i klass 7 och de omtvistade varorna i klass 9 fann överklagandenämnden att det aktuella kännetecknet var beskrivande för varornas avsedda användning, i synnerhet med hänsyn till att dessa varor var avsedda att användas med en V-motor med 8 cylindrar. Vad slutligen beträffar de varor i klass 12 som motsvarar beskrivningen ”motorlastbilar, bärgningsbilar, bussar, långfärdsbussar och andra kommersiella fordon”, ”motorer för fordon” och ”elmotorer för fordon”, ansåg överklagandenämnden att kännetecknet var beskrivande för dessa varors egenskaper, i synnerhet med hänsyn till att dessa varor var utrustade med en V-motor med 8 cylindrar eller bestod av en sådan motor. Vad gäller övriga omtvistade varor i klass 12 angav överklagandenämnden att kännetecknet var beskrivande för deras avsedda användning, i synnerhet med hänsyn till att dessa varor var avsedda att användas tillsammans med kommersiella fordon utrustade med en V-motor med 8 cylindrar.
25 Scania CV har inte bestritt att de olika omtvistade varorna kan bestå av en V-motor med 8 cylindrar, vara utrustade med eller bestå av en sådan motor eller vara avsedda att användas tillsammans med en sådan motor eller med kommersiella fordon som är utrustade med en sådan motor.
26 Scania CV har emellertid gjort gällande att uttrycket ”V8” endast kan anses vara beskrivande med avseende på V-motorer med 8 cylindrar, men inte med avseende på de övriga omtvistade varorna.
27 Detta argument kan inte anses övertygande. Tribunalen finner i likhet med vad EUIPO har anfört att detta argument bygger på en felaktig tolkning av artikel 7.1 c i förordning 2017/1001, enligt vilken denna bestämmelse endast utgör hinder för registrering av kännetecken som i handeln visar varornas art eller beskaffenhet. Det framgår dock av denna bestämmelses ordalydelse att den även utgör hinder för registrering av kännetecken som i handeln visar varornas avsedda användning eller andra egenskaper.
28 Eftersom det i förevarande fall är utrett att de omtvistade varorna, förutom motorer, kan vara utrustade med en V-motor med 8 cylindrar eller avsedda att användas tillsammans med en sådan motor eller med kommersiella fordon utrustade med en sådan motor, gjorde överklagandenämnden inte någon felaktig bedömning när den fann att uttrycket ”V8” var beskrivande bland annat för vissa av de omtvistade varornas avsedda användning eller egenskaper.
29 Scania CV har således inte visat att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning när den fann att uttrycket ”V8” var beskrivande för samtliga omtvistade varor.
30 Scania CV har för det andra gjort gällande att även om uttrycket ”V8” var beskrivande för de omtvistade varorna, är kännetecknets figurelement tillräckligt originella, unika och ovanliga för att det ska kunna anses att det inte är beskrivande, eftersom de kan avleda omsättningskretsens uppmärksamhet från uttryckets beskrivande betydelse.
31 Tribunalen erinrar härvidlag om att enligt rättspraxis är den avgörande frågan vid bedömningen av om det aktuella kännetecknet är beskrivande huruvida figurelementen, ur omsättningskretsens synvinkel, förändrar innebörden av det sökta varumärket i förhållande till de berörda varorna. Om ordelementet i ett varumärke är beskrivande är varumärket som helhet betraktad beskrivande om de grafiska beståndsdelarna i varumärket inte gör det möjligt att avleda omsättningskretsen från det beskrivande budskap som ordelementet förmedlar (se dom av den 26 april 2018, Pfalzmarkt für Obst und Gemüse/EUIPO (100 % Pfalz), T‑220/17, ej publicerad, EU:T:2018:229, punkt 29 och där angiven rättspraxis).
32 Tribunalen konstaterar, i likhet med överklagandenämnden, att den omständigheten att det aktuella kännetecknet framträder i olika metalliska nyanser mot en svart bakgrund visserligen ger kännetecknet ett visst intryck av att vara tredimensionellt, glänsande och putsat. Uttrycket ”V8” förblir emellertid klart läsbart och dominerar det helhetsintryck som detta kännetecken ger. Det ska framhållas att Scania CV inte heller har bestritt överklagandenämndens bedömning att placeringen av siffran ”8” ovanför bokstaven ”V” inte är anmärkningsvärd eller ovanlig. Härav följer att det aktuella kännetecknets figurelement är rent dekorativa och inte gör det möjligt att avleda omsättningskretsens uppmärksamhet från det beskrivande budskap som förmedlas genom uttrycket ”V8”.
33 Denna slutsats påverkas inte av Scania CV:s argument att det aktuella kännetecknet är resultatet av ett långt designarbete, varvid man vid den grafiska utformningen av bokstaven ”V” inspirerades av utseendet på de ventilkåpor som används i Scania CV:s motorer. Tribunalen påpekar nämligen, i likhet med överklagandenämnden, att omsättningskretsen inte känner till nämnda designarbete och att det arbetet inte på något sätt påverkar hur omsättningskretsen uppfattar det aktuella kännetecknet i samband med de omtvistade varorna.
34 I den mån Scania CV har hänvisat till exempel, hämtade från EUIPO:s riktlinjer för granskning, på kännetecken som består av beskrivande eller icke särskiljande ord, men som anses kunna registreras på grund av deras figurelement, erinrar tribunalen om att EUIPO:s riktlinjer för granskning inte utgör bindande rättsakter vid tolkningen av unionsrättsliga bestämmelser (dom av den 19 december 2012, Leno Merken, C‑149/11, EU:C:2012:816, punkt 48). Enligt rättspraxis ska lagenligheten av en registrering av ett kännetecken som EU-varumärke inte bedömas mot bakgrund av EUIPO:s riktlinjer för granskning, utan mot bakgrund av bestämmelserna i förordning 2017/1001, såsom de tolkats av unionsdomstolen (se dom av den 1 juni 2016, Grupo Bimbo/EUIPO (Formen på en chokladkaka med fyra cirklar), T‑240/15, ej publicerad, EU:T:2016:327, punkt 58 och där angiven rättspraxis).
35 Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den fann att det aktuella kännetecknets figurelement inte kunde innebära att kännetecknet skulle anses sakna beskrivande karaktär.
36 Scania CV har för det tredje gjort gällande att granskaren hade bifallit ansökan om registrering av det aktuella kännetecknet med avseende på ”karosser för fordon och reservdelar för sådana fordonskarosser” och ”chassin för fordon” i klass 12, med motiveringen att kännetecknet inte var beskrivande för dessa varor. Enligt bolaget borde detsamma gälla för de omtvistade varorna.
37 Det ska emellertid påpekas att överklagandenämnden i det överklagade beslutet inte uttalade sig om huruvida det aktuella kännetecknet var beskrivande eller inte för de varor som anges i punkt 36 ovan, eftersom dessa varor inte omfattades av saken i ärendet. Härav följer att det inte finns någon motsägelse i överklagandenämndens bedömning.
38 Det ska vidare påpekas att Scania CV inte har angett några övertygande omständigheter som visar att de varor som nämns i punkt 36 ovan är jämförbara med de omtvistade varorna. I avsaknad av sådana preciseringar kan bedömningen att det aktuella kännetecknet saknar beskrivande karaktär med avseende på de förstnämnda varorna inte överföras på de sistnämnda varorna.
39 För det fjärde har Scania CV gjort gällande att det i förevarande fall inte föreligger något skyddsvärt allmänintresse som utgör hinder för registrering av det aktuella kännetecknet, eftersom ansökan om registrering av kännetecknet inte avser uttrycket ”V8” som sådant, utan endast den särskilda figurativa utformningen av det uttryck som det sökta kännetecknet utgörs av.
40 Det följer av rättspraxis att förbudet i artikel 7.1 c i förordning 2017/1001 mot att registrera beskrivande kännetecken eller upplysningar som varumärken svarar mot ett mål av allmänintresse, nämligen att kännetecken och upplysningar som beskriver egenskaper hos de varor eller tjänster som registreringsansökan avser kan användas fritt av alla. Denna bestämmelse utgör således hinder mot att sådana kännetecken eller upplysningar förbehålls ett enda företag genom att de registreras som varumärke (se dom av den 23 oktober 2003, harmoniseringskontoret/Wrigley, C‑191/01 P, EU:C:2003:579, punkt 31 och där angiven rättspraxis).
41 Såsom angetts i punkterna 29 och 35 ovan gjorde överklagandenämnden en riktig bedömning när den fann att uttrycket ”V8” är beskrivande för samtliga omtvistade varor och att kännetecknets figurelement inte kan innebära att kännetecknet ska anses sakna beskrivande karaktär. I motsats till vad Scania CV har gjort gällande innebär således den omständigheten att det aktuella kännetecknet som helhet betraktad är beskrivande för de omtvistade varorna att det allmänintresse som avses i punkt 40 ovan utgör hinder för att det registreras för dessa varor.
42 Scania CV har för det femte gjort gällande att omsättningskretsen uppfattar det aktuella kännetecknet som en ”kvalitetsstämpel” som anger att de varor som utbjuds under detta varumärke är varor från Scania av premiumkaraktär. Bolaget har vidare hänvisat till marknadsundersökningar som visar att omsättningskretsen associerar det aktuella kännetecknet med Scania CV. Bolaget har även hänvisat till sina marknadsandelar, vilka vittnar om att kännetecknet har hög igenkänning.
43 Tribunalen finner dock i likhet med EUIPO att detta argument och denna bevisning avser det sätt på vilket Scania CV har använt det aktuella kännetecknet på marknaden och omsättningskretsens uppfattning av kännetecknet som en följd av denna användning. Enligt rättspraxis är sådana argument eller bevis inte relevanta vid tillämpningen av artikel 7.1 c i förordning 2017/1001, vilken endast avser ursprungliga egenskaper hos ett kännetecken som är föremål för en registreringsansökan. Det är nämligen endast vid tillämpningen av artikel 7.3 i förordning 2017/1001 som det ska bedömas huruvida det kännetecken som registreringsansökan avser faktiskt har använts (se dom av den 29 september 2021, Enosi Mastichoparagogon Chiou/EUIPO (MASTIHACARE), T‑60/20, ej publicerad, EU:T:2021:629, punkt 44 och där angiven rättspraxis).
44 Av det ovan anförda följer att överklagandet inte kan vinna bifall på den första grunden avseende åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning 2017/1001.
Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning 2017/1001
45 Scania CV har i huvudsak gjort gällande att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning när den fann att det aktuella kännetecknet även saknade särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordning 2017/1001.
46 Tribunalen gör i denna del följande bedömning. Enligt rättspraxis anses beskrivande kännetecken eller upplysningar, i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning 2017/1001, inte kunna fylla varumärkets grundläggande funktion, nämligen att identifiera varans eller tjänstens kommersiella ursprung (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 oktober 2003, harmoniseringskontoret/Wrigley, C‑191/01 P, EU:C:2003:579, punkt 30, och dom av den 27 februari 2002, Eurocool Logistik/harmoniseringskontoret (EUROCOOL), T‑34/00, EU:T:2002:41, punkt 37). De beskrivande kännetecken som avses i artikel 7.1 c i förordning 2017/1001 saknar således även särskiljningsförmåga, utan att det påverkar möjligheten att förvärva särskiljningsförmåga till följd av användning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 september 2020, achtung!/EUIPO, C‑214/19 P, ej publicerad, EU:C:2020:632, punkt 35).
47 Eftersom överklagandenämnden i förevarande fall gjorde en riktig bedömning när den fann att det aktuella kännetecknet var beskrivande i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning 2017/1001, såsom angetts i punkterna 14–44 ovan, ska detta kännetecken följaktligen även anses sakna särskiljningsförmåga.
48 Av det ovan anförda följer att överklagandet inte kan vinna bifall på den andra grunden avseende åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning 2017/1001.
Den tredje grunden: Åsidosättande av artikel 7.3 i förordning 2017/1001
49 Scania CV har i huvudsak gjort gällande att överklagandenämnden åsidosatte artikel 7.3 i förordning 2017/1001 när den fann att bolaget inte hade visat att det aktuella kännetecknet hade förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning. Enligt Scania CV följer det av den bevisning som bolaget lade fram vid EUIPO under det administrativa förfarandet, bland annat marknadsundersökningarna samt uppgifterna om bolagets marknadsandelar och försäljningssiffror, att det aktuella kännetecknet har förvärvat en sådan särskiljningsförmåga med avseende på samtliga omtvistade varor eller åtminstone de omtvistade varor som omfattas av klass 12.
50 EUIPO har bestritt vad Scania CV har anfört i denna del.
51 Tribunalen erinrar om att enligt artikel 7.3 i förordning 2017/1001 utgör de absoluta registreringshinder som anges i artikel 7.1 b–d i samma förordning inte hinder för registrering av ett varumärke om detta till följd av dess användning har förvärvat särskiljningsförmåga i fråga om de varor eller tjänster för vilka det ansöks om registrering.
52 För att ett varumärke ska kunna förvärva särskiljningsförmåga till följd av användning krävs det att åtminstone en betydande andel av omsättningskretsen tack vare varumärket kan ange att varorna eller tjänsterna kommer från ett visst företag (se dom av den 15 december 2005, BIC/harmoniseringskontoret (Formen på en cigarettändare med stift), T‑262/04, EU:T:2005:463, punkt 61 och där angiven rättspraxis. Se även, analogt, dom av den 4 maj 1999, Windsurfing Chiemsee, C‑108/97 och C‑109/97, EU:C:1999:230, punkt 52).
53 Bevisbördan för att särskiljningsförmåga har förvärvats till följd av användning i den mening som avses i artikel 7.3 i nämnda förordning, åligger den som har ansökt om registrering (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 november 2021, Jakober/EUIPO (Formen på en kopp), T‑658/20, ej publicerad, EU:T:2021:795, punkt 45 och där angiven rättspraxis).
54 Enligt artikel 7.3 i förordning 2017/1001 ska särskiljningsförmåga ha förvärvats till följd av användning av det äldre varumärket vid tidpunkten för registreringsansökan (dom av den 11 juni 2009, Imagination Technologies/harmoniseringskontoret, C‑542/07 P, EU:C:2009:362, punkt 49).
55 Frågan huruvida ett varumärke har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning ska bedömas i förhållande till de varor eller tjänster som registreringsansökan avser och med beaktande av hur omsättningskretsen uppfattar varumärket (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 mars 2003, Alcon/harmoniseringskontoret – Dr. Robert Winzer Pharma (BSS), T‑237/01, EU:T:2003:54, punkt 51 och där angiven rättspraxis).
56 Enligt rättspraxis ska den behöriga myndigheten, för att avgöra om ett varumärke har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning, göra en prövning av det enskilda fallet utifrån en helhetsbedömning av de uppgifter som kan visa att varumärket har kommit att bli sådant att man tack vare det kan ange att den aktuella varan eller tjänsten kommer från ett visst företag (se, analogt, dom av den 19 juni 2014, Oberbank m.fl., C‑217/13 och C‑218/13, EU:C:2014:2012, punkt 40 och där angiven rättspraxis).
57 För att avgöra om ett varumärke har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning ska hänsyn tas till bland annat varumärkets marknadsandel, i hur stor omfattning, hur länge och på hur stort geografiskt område varumärket har använts, hur stora investeringar som har gjorts för att marknadsföra det, hur stor del av omsättningskretsen som tack vare varumärket kan ange att varan kommer från ett visst företag, utlåtanden från industri- och handelskamrar och andra branschorganisationer samt opinionsundersökningar (se dom av den 21 april 2015, Louis Vuitton Malletier/harmoniseringskontoret – Nanu-Nana (Återgivning av ett grått schackmönster), T‑360/12, ej publicerad, EU:T:2015:214, punkt 90 och där angiven rättspraxis).
58 För att ett varumärke ska kunna registreras med stöd av artikel 7.3 i förordning 2017/1001, krävs enligt rättspraxis att det visas att varumärket har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning i den del av unionen där ursprunglig särskiljningsförmåga saknades enligt artikel 7.1 b–d i samma förordning (se dom av den 8 juli 2009, Mars/harmoniseringskontoret – Ludwig Schokolade (Formen på en chokladbit), T‑28/08, ej publicerad, EU:T:2009:253, punkt 45 och där angiven rättspraxis).
59 Det är dessa överväganden som ska utgöra grunden för prövningen – mot bakgrund av överklagandenämndens bedömning i det överklagade beslutet – av Scania CV:s argumentation, som bland annat avser de olika bevis som bolaget har lagt fram för att visa att det aktuella kännetecknet har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning.
Marknadsundersökningar
60 Scania CV har i huvudsak gjort gällande att de marknadsundersökningar som den lade fram vid EUIPO under det administrativa förfarandet och som genomförts i Sverige, Förenade kungariket, Danmark, Finland, Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien visar att en betydande del av omsättningskretsen associerar det aktuella kännetecknet med Scania CV. Enligt bolaget ansåg 64 procent av respondenterna att det aktuella kännetecknet hänförde sig till ett ”specifikt företag” och att minst 39 procent av dessa personer spontant associerade kännetecknet med Scania CV.
61 Tribunalen konstaterar att det följer av rättspraxis att opinionsundersökningar eller marknadsundersökningar som syftar till att fastställa hur stor andel av omsättningskretsen som associerar det aktuella varumärket med det berörda företaget utgör ”direkta” bevis för att varumärket har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning, i synnerhet när de innehåller frågor som inte är ledande och de grundar sig på ett representativt urval (dom av den 19 oktober 2022, Louis Vuitton Malletier/EUIPO – Wisniewski (Återgivning av ett schackmönster II), T‑275/21, ej publicerad, EU:T:2022:654, punkt 111; se även, för ett liknande resonemang, dom av den 29 januari 2013, Germans Boada/harmoniseringskontoret (Manuell kakelskärare), T‑25/11, ej publicerad, EU:T:2013:40, punkterna 74, 75 och 88, och dom av den 19 juni 2019, adidas/EUIPO – Shoe Branding Europe (Återgivning av tre parallella ränder), T‑307/17, EU:T:2019:427, punkt 131).
62 Även om en opinionsundersökning kan ingå bland de omständigheter som kan läggas till grund för bedömningen av huruvida ett varumärke har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning, så kan resultatet av en sådan opinionsundersökning inte anses utgöra den enda avgörande omständigheten som gör att det kan slås fast att sådan särskiljningsförmåga föreligger (se, analogt, dom av den 19 juni 2014, Oberbank m.fl., C‑217/13 och C‑218/13, EU:C:2014:2012, punkt 48).
63 I det överklagade beslutet fann överklagandenämnden att dessa marknadsundersökningar hade ett begränsat bevisvärde, eftersom de inte grundade sig på ett representativt urval. Överklagandenämnden ansåg att respondenterna inte kunde anses utgöra ett representativt urval av omsättningskretsen för de omtvistade varorna i klasserna 7 och 9, eftersom samtliga deltagare i dessa undersökningar var anställda inom vägtransport- eller godssektorn, medan omsättningskretsen för dessa varor i huvudsak utgjordes av fackmän inom byggsektorn, professionella användare såsom mekaniker och tillverkare av fordon, fartyg samt motorer och maskiner för industriellt bruk, samt professionella användare inom industrin såsom tillverkare av motorer och maskiner för industriellt bruk. Överklagandenämnden ansåg vidare att antalet respondenter, särskilt i de marknadsundersökningar som genomförts i Förenade kungariket, Danmark, Finland, Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien, var litet eller till och med mycket litet. Överklagandenämnden påpekade dessutom att nämnda undersökningar inte avsåg övriga tjugo medlemsstater, för vilka endast en förteckning över antalet sålda lastbilar under det sökta varumärket hade ingetts.
64 Scania CV har för det första bestritt att de aktuella undersökningarna inte grundade sig på ett representativt urval. Enligt bolaget är omsättningskretsen för de olika omtvistade varorna i hela unionen homogen, eftersom den består av fackmän som på olika sätt är knutna till marknaden för vägtransport och cabotage vid gods- och persontransporter. I motsats till vad överklagandenämnden fann anser bolaget således att respondenterna i marknadsundersökningarna utgjorde ett representativt urval av omsättningskretsen för samtliga omtvistade varor, även för dem som ingår i klasserna 7 och 9. Enligt bolaget innebär den omständigheten att omsättningskretsen för samtliga varor är homogen att de frågor som ställs i de aktuella marknadsundersökningarna skulle besvaras på samma sätt, oavsett vilken fackman som tillfrågats.
65 Tribunalen påpekar i detta avseende följande. Överklagandenämnden fann i det överklagade beslutet – vilket inte bestritts av Scania CV – dels att de omtvistade varorna i klass 7 var avsedda för fackmän inom byggbranschen, eller för professionella användare, såsom mekaniker och tillverkare av fordon, fartyg samt motorer och maskiner för industriellt bruk, dels att de omtvistade varorna i klass 9 huvudsakligen var avsedda för professionella användare inom industrin, såsom tillverkare av motorer och maskiner för industriellt bruk.
66 Vidare fann överklagandenämnden i beslutet – vilket inte heller bestritts av Scania CV – att respondenterna i de aktuella marknadsundersökningarna endast bestod av anställda inom väg- eller godstransportsektorn.
67 Tribunalen konstaterar således, i likhet med överklagandenämnden, att respondenterna i marknadsundersökningarna inte ingick i omsättningskretsen för de omtvistade varorna i klasserna 7 och 9. Anställda inom väg- eller godstransportsektorn utgör nämligen varken fackmän inom byggbranschen, eller professionella användare såsom mekaniker eller tillverkare av fordon, fartyg eller motorer eller maskiner för industriellt bruk. De utgör inte heller professionella användare inom industrin såsom tillverkare av motorer och maskiner för industriellt bruk.
68 I det avseendet finner tribunalen att det inte finns fog för Scania CV:s påstående att respondenterna i marknadsundersökningarna och omsättningskretsen för de omtvistade varorna i klasserna 7 och 9 ingår i en homogen grupp. Såsom konstaterats i punkterna 19, 65 och 67 ovan är omsättningskretsen i förevarande fall nämligen inte begränsad till en enda ekonomisk sektor och förefaller därför vara heterogen. Scania CV har för övrigt inte lagt fram någon bevisning som styrker bolagets påstående om motsatsen. Detta innebär att det inte, som bolaget har gjort gällande, kan anses finnas en presumtion för att omsättningskretsen uppfattar de omtvistade varorna i klasserna 7 och 9 i huvudsak på samma sätt som respondenterna i marknadsundersökningarna.
69 Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den fann att marknadsundersökningarna grundade sig på ett icke representativt urval av omsättningskretsen för de omtvistade varorna i klasserna 7 och 9.
70 Det kan dessutom konstateras att den övriga bevisning som Scania CV har lagt fram inte heller avser dessa varor. Under dessa omständigheter finner tribunalen att bolaget inte har visat att det aktuella kännetecknet har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av att det använts för de omtvistade varorna i klasserna 7 och 9.
71 Vad för det andra gäller de omtvistade varorna i klass 12, där omsättningskretsen bland annat bestod av fackmän inom företag för vägtransport och cabotage vid gods- och persontransporter, fann överklagandenämnden, såsom det erinrats om i punkt 63 ovan, att de marknadsundersökningar som nämns i punkt 60 ovan grundade sig på ett icke representativt urval, eftersom antalet personer som deltog i dessa undersökningar var litet, eller till och med mycket litet.
72 Scania CV har genmält följande. I motsats till vad överklagandenämnden fann i det överklagade beslutet var antalet respondenter i marknadsundersökningarna lämpligt och tillräckligt. Eftersom omsättningskretsen är homogen var det enligt bolaget inte nödvändigt att tillfråga ett större antal personer för att erhålla statistiskt tillförlitliga resultat.
73 Tribunalen konstaterar i detta avseende att det följer av den rättspraxis som anges i punkt 58 ovan att det för att ett varumärke ska kunna registreras med stöd av artikel 7.3 i förordning 2017/1001 krävs att det visas att varumärket har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning i den del av unionen där det ursprungligen saknade särskiljningsförmåga enligt artikel 7.1 b–d i samma förordning. Vad gäller ett varumärke som saknar ursprunglig särskiljningsförmåga i samtliga medlemsstater följer härav att ett sådant varumärke endast kan registreras med stöd av den bestämmelsen om det kan styrkas att det har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning i hela unionen (se dom av den 25 juli 2018, Société des produits Nestlé m.fl./Mondelez UK Holdings & Services, C‑84/17 P, C‑85/17 P och C‑95/17 P, EU:C:2018:596, punkt 76 och där angiven rättspraxis).
74 Domstolen har i detta avseende preciserat att det vore orimligt att kräva att bevis för ett sådant förvärv ska läggas fram för varje enskild medlemsstat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 maj 2012, Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli/harmoniseringskontoret, C‑98/11 P, EU:C:2012:307, punkt 62).
75 Domstolen har i detta sammanhang preciserat att det ska göras åtskillnad mellan å ena sidan de förhållanden som ska bevisas, det vill säga att ett kännetecken som saknar ursprunglig särskiljningsförmåga har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning och å andra sidan, de bevismedel som kan styrka sådana förhållanden. Det finns nämligen ingen bestämmelse i förordning 2017/1001, enligt vilken det krävs att förvärv av särskiljningsförmåga till följd av användning i varje enskild medlemsstat ska styrkas genom särskild bevisning (dom av den 25 juli 2018, Société des produits Nestlé m.fl./Mondelez UK Holdings Services, C‑84/17 P, C‑85/17 P och C‑95/17 P, EU:C:2018:596, punkterna 79 och 80).
76 Det kan därför inte uteslutas att bevis på att ett visst kännetecken har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning kan vara relevant med avseende på flera medlemsstater eller till och med hela unionen. Det förekommer bland annat att ekonomiska aktörer, när det gäller vissa varor eller tjänster, för samman flera medlemsstater inom samma distributionsnätverk och behandlar dessa medlemsstater, i synnerhet vad gäller marknadsföringsstrategierna för dessa, som om de utgjorde en enda nationell marknad. Bevisen på att ett kännetecken har använts på en sådan gränsöverskridande marknad kan i det fallet vara relevanta för samtliga berörda medlemsstater. Samma sak gäller i de fall då omsättningskretsen i en medlemsstat på grund av de geografiska, kulturella eller språkliga banden mellan två medlemsstater har tillräcklig kännedom om de varor eller tjänster som finns på den andra medlemsstatens nationella marknad (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2018, Société des produits Nestlé m.fl./Mondelez UK Holdings & Services, C‑84/17 P, C‑85/17 P och C‑95/17 P, EU:C:2018:596, punkterna 80–82).
77 Det nu sagda innebär att det, för att ett varumärke som saknar ursprunglig särskiljningsförmåga i samtliga medlemsstater i unionen ska kunna registreras med stöd av artikel 7.3 i förordning 2017/1001, visserligen inte krävs att sökanden lägger fram bevis för att nämnda varumärke har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning för varje enskild medlemsstat. Däremot måste de bevis som läggs fram kunna styrka att varumärket har förvärvat en sådan särskiljningsförmåga i samtliga medlemsstater i unionen. Vad gäller ett varumärke som inte har ursprunglig särskiljningsförmåga i hela unionen, måste varumärkets genom användning förvärvade särskiljningsförmåga nämligen styrkas i hela unionen, och inte enbart i en betydande eller övervägande del av unionen. Detta innebär att även om sådan bevisning kan läggas fram på ett övergripande sätt för samtliga berörda medlemsstater eller separat för olika medlemsstater eller grupper av medlemsstater räcker det däremot inte att den som har bevisbördan endast lägger fram ofullständig bevisning för förvärvad särskiljningsförmåga, i den meningen att det saknas bevisning för en del av unionen, om så bara för en enda medlemsstat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2018, Société des produits Nestlé m.fl./Mondelez UK Holdings Services, C‑84/17 P, C‑85/17 P och C‑95/17 P, EU:C:2018:596, punkterna 83 och 87).
78 I förevarande fall saknade det aktuella kännetecknet ursprunglig särskiljningsförmåga i hela unionen. Scania CV var således skyldigt att visa att kännetecknet hade förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning i samtliga medlemsstater i unionen.
79 De marknadsundersökningar som Scania CV har lagt fram och som nämns i punkt 60 ovan avser emellertid endast åtta medlemsstater. Bolaget har i detta avseende gjort gällande att även om dessa särskilt avsåg omsättningskretsens uppfattning i Sverige, Förenade kungariket, Danmark, Finland, Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien, var de även relevanta vid bedömningen av huruvida det aktuella kännetecknet hade förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning i de övriga tjugo medlemsstaterna i unionen, eftersom omsättningskretsen var homogen i hela unionen.
80 Scania CV:s påstående att omsättningskretsen är homogen i hela unionen, oberoende av i vilket geografiskt område de fackmän som ingår i omsättningskretsen är verksamma, har emellertid inte på något sätt styrkts. Detta påstående motsägs i själva verket av resultaten från marknadsundersökningarna, av vilka det framgår att graden av association mellan det aktuella kännetecknet och Scania CV varierar kraftigt från en medlemsstat till en annan.
81 Vidare har Scania CV inte gjort gällande att marknadsundersökningarna i fråga är relevanta för de tjugo övriga medlemsstaterna av det skälet att bolaget låtit flera medlemsstater ingå i samma distributionsnätverk och behandlat dessa medlemsstater, särskilt vad gäller marknadsföringsstrategierna, som om de utgjorde en och samma nationella marknad, eller genom de geografiska, kulturella eller språkliga banden mellan vissa medlemsstater, i den mening som avses i den rättspraxis som det erinrats om i punkt 76 ovan.
82 Scania CV har således inte visat att de ovannämnda marknadsundersökningarna var relevanta för bedömningen av huruvida det aktuella kännetecknet hade förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning i de tjugo medlemsstater som inte omfattades av dessa undersökningar.
83 Härav följer att Scania CV:s argument, som avses i punkt 72 ovan, att antalet respondenter i marknadsundersökningarna var lämpligt och tillräckligt är verkningslöst, eftersom dessa undersökningar endast avsåg omsättningskretsens uppfattning i en del av unionen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 januari 2013, Manuell kakelskärare, T‑25/11, ej publicerad, EU:T:2013:40, punkterna 73 och 88).
84 Av det ovan anförda följer att marknadsundersökningarna i fråga inte var relevanta vid bedömningen av om det aktuella kännetecknet har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning med avseende på de omtvistade varorna i klasserna 7 och 9. Vad beträffar de omtvistade varorna i klass 12 var nämnda marknadsundersökningar visserligen relevanta men de omfattade endast en del av unionen, varvid tjugo medlemsstater inte omfattades alls.
Scania CV:s marknadsandelar och försäljningssiffror
85 Scania CV har i huvudsak gjort gällande att de uppgifter om bolagets marknadsandelar och försäljningssiffror som det lade fram vid EUIPO under det administrativa förfarandet visar att bolaget är ledande på marknaden för tillverkning och försäljning av lastbilar på europeisk nivå och att det aktuella kännetecknet har hög igenkänning.
86 Tribunalen konstaterar i denna del följande. Vid bedömningen av huruvida ett varumärke har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning ska, enligt rättspraxis, bland annat varumärkets marknadsandel beaktas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 april 2015, Återgivning av ett grått schackmönster, T‑360/12, ej publicerad, EU:T:2015:214, punkt 90 och där angiven rättspraxis). Bevisning avseende försäljningsvolymen för varor eller tjänster som försetts med ett varumärke kan också beaktas för att visa att ett varumärke har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning, i den mån den bevisningen kan utgöra stöd för annan bevisning, såsom uttalanden av branschorganisationer eller marknadsundersökningar (dom av den 19 oktober 2022, Återgivning av ett schackmönster II, T‑275/21, ej publicerad, EU:T:2022:654, punkt 56; se även, för ett liknande resonemang, dom av den 29 januari 2013, Manuell kakelskärare, T‑25/11, ej publicerad, EU:T:2013:40, punkterna 74 och 75).
87 I det överklagade beslutet fann överklagandenämnden i huvudsak att Scania CV:s marknadsandelar och försäljningssiffror inte kunde visa att det aktuella kännetecknet hade förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning. Överklagandenämnden konstaterade inledningsvis att försäljningen av lastbilar med det aktuella kännetecknet endast motsvarade cirka 2 procent av samtliga registreringar av lastbilar i Europa år 2019. Därefter ansåg överklagandenämnden i huvudsak att Scania CV inte hade visat att det aktuella kännetecknet var ett lyx- eller premiummärke. Slutligen framhöll överklagandenämnden att de uppgifter som bolaget hade lämnat om sina marknadsandelar och försäljningssiffror inte härrörde från oberoende källor.
88 Det ska härvidlag påpekas att det framgår av de uppgifter som Scania CV har lämnat bland annat att bolaget år 2019 var ledande på marknaden för tillverkning och försäljning av lastbilar på europeisk nivå, med en marknadsandel på cirka 19 procent. Under samma år uppgick antalet lastbilar som bolaget sålde i Europa till cirka 60 500 enheter, varav ungefär 10 procent hade försetts med det aktuella kännetecknet.
89 Tribunalen framhåller för det första att de uppgifter som hänför sig till Scania CV i allmänhet, och inte specifikt till det aktuella kännetecknet, på sin höjd, i förekommande fall, kan utgöra en del av sammanhanget, men de ger inte någon direkt och konkret information om användningen av det aktuella kännetecknet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 oktober 2022, Återgivning av ett schackmönster II, T‑275/21, ej publicerad, EU:T:2022:654, punkterna 49 och 50).
90 Den omständigheten att Scania CV, bland annat, år 2019 hade en marknadsandel på cirka 19 procent på den europeiska marknaden för tillverkning och försäljning av lastbilar och sålde cirka 60 500 lastbilar i Europa, kan på sin höjd endast utgöra en bakgrundsuppgift.
91 För det andra framhåller tribunalen, i likhet med överklagandenämnden, att den del av marknaden som konkret tillskrivs de lastbilar som såldes under det aktuella kännetecknet år 2019 i Europa var liten. Av de uppgifter som Scania CV har tillhandahållit framgår nämligen att försäljningen av lastbilar med det aktuella kännetecknet endast motsvarade cirka 2 procent av alla registreringar av lastbilar i Europa år 2019.
92 En sådan marknadsandel visar inte att det aktuella kännetecknet har en hög grad av marknadspenetration och kan inte, i sig, visa att kännetecknet har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning hos en betydande andel av omsättningskretsen. Dessutom ska det under alla omständigheter påpekas att denna uppgift berör unionen i dess helhet. Scania CV har emellertid inte lämnat några uppgifter om sin marknadsandel på de nationella marknaderna i medlemsstaterna. Förteckningen i det överklagade beslutet över det antal lastbilar som försetts med det aktuella kännetecknet och som sålts i de olika medlemsstaterna, visar på mycket stora variationer från en medlemsstat till en annan. Följaktligen visar inte uppgiften om marknadsandelen för de varor som är försedda med det aktuella kännetecknet att det har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning i de tjugo medlemsstater som inte omfattas av marknadsundersökningarna.
93 Vad för det tredje gäller de uppgifter om försäljningsvolymen för lastbilar försedda med det aktuella kännetecknet som Scania CV har lämnat, framgår det av rättspraxis att försäljningsvolymerna i sig inte visar att omsättningskretsen uppfattar det omtvistade varumärket som en upplysning om kommersiellt ursprung. Med avseende på medlemsstater beträffande vilka det inte har ingetts något uttalande från branschorganisationer eller någon marknadsundersökning, kan särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning i princip inte styrkas enbart genom att uppgifter om försäljningsvolymer inges (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 januari 2013, Manuell kakelskärare, T‑25/11, ej publicerad, EU:T:2013:40, punkt 75, och dom av den 24 februari 2016, Coca-Cola/harmoniseringskontoret (Formen på en konturflaska utan räfflor), T‑411/14, EU:T:2016:94, punkt 72 och där angiven rättspraxis).
94 Av detta följer att uppgifterna om försäljning av lastbilar som är försedda med det aktuella kännetecknet i de tjugo medlemsstater som inte omfattades av marknadsundersökningarna inte i sig är tillräckliga för att visa att kännetecknet har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning. Det kan under alla omständigheter konstateras att det av dessa uppgifter framgår att försäljningen av lastbilar som försetts med det aktuella kännetecknet i vissa av dessa medlemsstater endast var mycket liten eller till och med symbolisk.
95 För det fjärde ska det framhållas att Scania CV har hävdat att det aktuella kännetecknet endast används i samband med bolagets dyraste varor som ingår i premiumsegmentet. Enligt bolaget är det följaktligen normalt att det antal sålda lastbilar som försetts med det aktuella kännetecknet inte är stort. Bolaget anser i huvudsak att detta inte har någon inverkan på det aktuella kännetecknets förmåga att väcka igenkänning, med hänsyn till att lyxmärken ofta åtnjuter högre igenkänning och renommé än varumärken som inte hör till denna kategori.
96 Det är visserligen riktigt att omsättningskretsens kännedom om ett lyx- eller premiummärke inte nödvändigtvis står i proportion till försäljningsvolymen för de varor som försetts med detta varumärke. Eftersom lyxmärken har en marknadsföringsstrategi som grundar sig på sällsynthet och exklusivitet, kan omsättningskretsen nämligen känna till dem, även om den inte köper varor med dessa varumärken (dom av den 19 oktober 2022, Återgivning av ett schackmönster II, T‑275/21, ej publicerad, EU:T:2022:654, punkt 60).
97 Såsom överklagandenämnden har påpekat har Scania CV i förevarande fall emellertid inte lagt fram någon bevisning som kan styrka att det aktuella kännetecknet är ett lyx- eller premiummärke och att en betydande andel av omsättningskretsen följaktligen associerar detta med Scania CV, trots den mycket låga eller till och med symboliska försäljningsvolymen för de varor som försetts med det aktuella kännetecknet i vissa medlemsstater.
98 Av det ovan anförda följer att Scania CV:s marknadsandelar och försäljningssiffror inte kunde visa att det aktuella kännetecknet hade förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning, vad gäller de omtvistade varorna i klass 12, i de tjugo medlemsstater som inte omfattades av marknadsundersökningarna.
99 Eftersom Scania CV, i strid med vad som krävs enligt den rättspraxis som anges i punkterna 73–77 ovan, inte har visat att det aktuella kännetecknet har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning i samtliga medlemsstater i unionen, kan överklagandet följaktligen inte vinna bifall såvitt avser någon del av den tredje grunden. Överklagandet ska således ogillas i sin helhet, utan att det är nödvändigt att pröva huruvida Scania CV:s andra yrkande om ändring av det överklagade beslutet kan tas upp till prövning.
Rättegångskostnader
100 Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
101 I förevarande fall har Scania CV visserligen tappat målet. EUIPO har emellertid endast yrkat att bolaget ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna för det fall att parterna kallas till en förhandling. Eftersom tribunalen har beslutat att avgöra målet på handlingarna, ska vardera parten bära sina rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)
följande:
1) Överklagandet ogillas.
2) Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 25 januari 2023.
Justitiesekreterare | | Ordförande |