TRIBUNALENS BESLUT (fjärde avdelningen)
13 november 2012(*)
”Talan om ogiltigförklaring – Tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Tyst avslag på begäran om tillgång – Tidsfrist för väckande av talan – Talan har väckts för sent – Uppenbart att talan ska avvisas”
I mål T‑278/11,
ClientEarth, London (Förenade kungariket),
Friends of the Earth Europe, Amsterdam (Nederländerna),
Stichting FERN, Leiden (Nederländerna),
Stichting Corporate Europe Observatory, Amsterdam,
företrädda av advokaten P. Kirch,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av K. Herrmann och C. ten Dam, båda i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens tysta beslut, som anses ha fattats den 22 april 2011, att neka sökandena tillgång till vissa handlingar rörande de frivilliga certifieringssystem för vilka erkännande från kommissionen sökts enligt artikel 18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (EUT L 140, s. 16),
meddelar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av ordföranden I. Pelikánová samt domarna K. Jürimäe (referent) och M. van der Woude,
justitiesekreterare: E. Coulon,
följande
Beslut
Tillämpliga bestämmelser
1 Artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EUT L 145, s. 43) rör behandlingen av bekräftande ansökningar. Artikeln har följande lydelse:
”1. En bekräftande ansökan skall behandlas skyndsamt. Institutionen skall inom 15 arbetsdagar efter det att en sådan ansökan registrerats antingen bevilja tillgång till den begärda handlingen och ge tillgång till den i enlighet med artikel 10 inom samma tidsfrist, eller skriftligen ange skälen för att ansökan helt eller delvis har avslagits. Om en ansökan helt eller delvis avslås skall institutionen underrätta sökanden om de rättsmedel som finns, nämligen att väcka talan mot institutionen och/eller framföra klagomål till ombudsmannen enligt de villkor som anges i artikel [263 FEUF] och [228 FEUF].
2. I undantagsfall, t.ex. om en ansökan avser en mycket omfattande handling eller ett mycket stort antal handlingar, får den tidsfrist som anges i punkt 1 förlängas med 15 arbetsdagar, förutsatt att sökanden underrättas på förhand och att utförliga skäl anges.
3. Om inget besked ges av institutionen inom den föreskrivna tidsfristen, skall ansökan anses ha avslagits och sökanden skall ha rätt att väcka talan mot institutionen och/eller framföra klagomål till ombudsmannen i enlighet med relevanta bestämmelser i [EUF-fördraget].”
Bakgrund till tvisten
2 Sökandena, ClientEarth, Friends of the Earth Europe, Stichting FERN och Stichting Corporate Europe Observatory, är icke-statliga organisationer som bland annat verkar på miljöskyddsområdet.
3 Genom en skrivelse av den 22 oktober 2010, som skickades via e-post till kommissionen, ansökte sökandena, med stöd av artikel 7.1 i förordning nr 1049/2001, om tillgång till ett flertal handlingar rörande de frivilliga certifieringssystem för vilka erkännande från kommissionen sökts enligt artikel 18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (EUT L 140, s. 16) (nedan kallad den ursprungliga ansökan).
4 Per e-post av den 12 november 2010 meddelade kommissionen sökandena dels att den ursprungliga ansökan hade registrerats den 22 oktober 2010, dels att tidsfristen för att lämna besked angående denna ansökan hade förlängts med 15 arbetsdagar.
5 Genom en svarsskrivelse av den 7 december 2010 som översändes per e-post, lämnade kommissionen ut en enda handling och avslog ansökan om tillgång till övriga handlingar som avsågs i den ursprungliga ansökan.
6 Genom ett e-postmeddelande av den 15 december 2010 som sökandena skickade till kommissionens generalsekretariat, med stöd av artikel 7.2 i förordning nr 1049/2001, ingav sökandena en bekräftande ansökan (nedan kallad den bekräftande ansökan).
7 Genom ett e-postmeddelande av den 12 januari 2011 meddelade kommissionen sökandena dels att den bekräftande ansökan hade registrerats den 15 december 2010, dels att tidsfristen för att lämna besked angående denna ansökan hade förlängts med 15 arbetsdagar, med stöd av artikel 8.2 i förordning nr 1049/2001, vilket innebar en förlängning till och med den 4 februari 2011. Som skäl för denna förlängning angav kommissionen att det var ett stort antal handlingar som begärdes ut, att handlingarna hade ett tekniskt innehåll och att det var nödvändigt att konsultera utomstående.
8 Genom ett e-postmeddelande av den 3 februari 2011 meddelade kommissionen sökandena att något definitivt besked inte skulle kunna ges inom den förlängda tidsfristen till och med den 4 februari 2011, eftersom den nödvändiga genomgången av de begärda handlingarna och konsultationen med kommissionens berörda avdelningar hade tagit längre tid än vanligt. Kommissionen meddelade även att den hade för avsikt att lämna besked i frågan snarast möjligt.
9 Genom ett e-postmeddelande av den 23 februari 2011 till kommissionens generalsekretariat gav sökandena uttryck för sin oro över kommissionens uteblivna besked angående den bekräftande ansökan och bad kommissionen att meddela dem exakt när de kunde vänta sig besked.
10 Kommissionen angav i ett e-postmeddelande av den 28 februari 2011 till sökandena att den bekräftande ansökan behandlades och att kommissionen skulle göra sitt yttersta för att lämna ett definitivt besked angående ansökan före slutet av mars 2011.
11 Genom ett e-postmeddelande av den 7 april 2011 uppmärksammade sökandena kommissionen på att den fortfarande inte hade gett något slutligt besked angående den bekräftande ansökan och bad kommissionen tillställa sökandena de begärda handlingarna inom sex arbetsdagar räknat från den 7 april 2011. Sökandena tillade att de, för det fall de inte hade erhållit besked före den 22 april 2011, skulle väcka talan vid tribunalen mot det tysta beslutet att avslå ansökan.
12 Kommissionen meddelade sökandena genom ett e-postmeddelande av den 14 april 2011, att på grund av nya omständigheter i ärendet i fråga och att dess kontor var stängda ”över påsken den 21–25 april 2011”, skulle kommissionen inte kunna lämna något definitivt besked angående den bekräftande ansökan före den 22 april 2011, men att den hoppades kunna lämna besked kort därefter.
13 Genom ett e-postmeddelande av den 18 april 2011 meddelade sökandena kommissionen att påskledigheten saknade relevans, eftersom den bekräftande ansökan hade ingetts och registrerats den 15 december 2010 och att 83 arbetsdagar hade förflutit sedan ansökan, eller 68 arbetsdagar sedan utgången av den yttersta fristen för att behandla en bekräftande ansökan och 53 arbetsdagar utöver den förlängning av tidsfristen som lagligen var tillåten enligt bestämmelserna i förordning nr 1049/2011.
14 Den 19 september 2011 fattade kommissionen ett uttryckligt beslut angående den bekräftande ansökan av den 15 december 2010, vilket omfattade en del av de handlingar som ansökan avsåg (nedan kallat det första uttryckliga beslutet).
Förfarandet
15 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 25 maj 2011 väckte sökandena förevarande talan mot det tysta beslutet att avslå deras bekräftande ansökan, vilket påstods ha fattats den 22 april 2011 (nedan kallat det angripna beslutet).
16 Den 2 april 2012 beslutade tribunalen att inleda det muntliga förfarandet och bestämde att förhandlingen skulle äga rum den 5 juni 2012, vilket delgavs parterna.
17 Genom en skrivelse till tribunalen av den 17 april 2012 meddelade kommissionen att sökandena den 8 februari 2012 hade mottagit en skrivelse av den 3 februari 2012 från kommissionen, vilken hade skickats i rekommenderat brev, varigenom kommissionen hade meddelat ytterligare ett uttryckligt beslut angående de handlingar som avsågs i den bekräftande ansökan vilka inte omfattades av det första uttryckliga beslutet (nedan kallat det andra uttryckliga beslutet). Kommissionen gjorde i skrivelsen formellt gällande att sökandena inte längre hade något berättigat intresse av att få saken prövad, och att det följaktligen inte längre fanns anledning att döma i saken. Den åberopade vidare att det var uppenbart att talan mot det angripna beslutet inte kunde prövas i sak. Talan väcktes nämligen efter utgången av den tidsfrist inom vilken en talan om ogiltigförklaring ska väckas. Det angripna beslutet ansågs, som tyst beslut, ha fattats efter utgången av den tidsfrist som anges i artikel 8.3 i förordning nr 1049/2001, den 4 februari 2011.
18 Efter föreläggande från tribunalen yttrade sig sökandena, genom en skrivelse av den 4 maj 2012, över kommissionens begäran att det ska fastställas att anledning saknas att döma i saken.
19 Efter föreläggande från tribunalen yttrade sig sökandena, genom en skrivelse av den 29 juni 2012, över kommissionens prejudiciella invändning att talan inte kan prövas i sak, vilken hade framställts i skrivelsen av den 17 april 2012, i och med att talan i fråga hade väckts för sent.
Parternas yrkanden
20 Sökandena har inledningsvis yrkat att tribunalen ska
– fastställa att kommissionen har åsidosatt artikel 4 i förordning nr 1049/2001, närmare bestämt artikel 4.2, 4.3 och 4.6, liksom artikel 8.1 och 8.2 i samma förordning,
– fastställa att kommissionen har åsidosatt artikel 4.1–4.4 i konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, som ingicks den 25 juni 1998 och som godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005 (EUT L 124, s. 1) (nedan kallad Århuskonventionen),
– fastställa att kommissionen har åsidosatt artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, s. 13),
– ogiltigförklara det tysta beslutet att vägra tillgång till de begärda handlingarna,
– förelägga kommissionen i enlighet med artikel 9.4 i Århuskonventionen att inom viss tid ge tillgång till alla efterfrågade handlingar såvitt de inte omfattas av de tvingande undantagsreglerna i artikel 4.1 i förordning nr 1049/2001, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna för eventuella intervenienter.
21 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– avvisa talan vad avser de 63 handlingar som lämnades ut på grundval av beslutet av den 19 september 2011, och
– besluta om rättegångskostnaderna i enlighet med gällande rätt.
22 I sin skrivelse av den 17 april 2012 har kommissionen yrkat att tribunalen ska
– avvisa talan, eftersom talan inte längre har något föremål,
– i andra hand, avvisa talan, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak.
23 I sin skrivelse av den 4 maj 2012 har sökandena yrkat att tribunalen
– mot bakgrund av kommissionens uppenbara dröjsmål i förfarandet, som utgör ett uppenbart åsidosättande av unionsreglerna om tillgång till handlingar och öppenhet, ska fastställa att en prövning av den aktuella talan inte längre har någon praktisk nytta för sökandena och att det inte längre finns anledning att döma i saken,
– med stöd av artikel 87 i tribunalens rättegångsregler, ska förplikta kommissionen att ersätta sökandenas rättegångskostnader.
Rättslig bedömning
24 Om det är uppenbart att en talan inte kan tas upp till prövning kan tribunalen, enligt artikel 111 i rättegångsreglerna, fatta ett motiverat beslut utan ytterligare behandling. Enligt artikel 113 i rättegångsreglerna kan tribunalen vidare när som helst på eget initiativ, efter att ha hört parterna, avgöra om talan ska avvisas till följd av att det föreligger ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas. Tribunalen anser att den, genom handlingarna och yttrandena som inkommit respektive avgetts under den skriftliga och den muntliga delen av förfarandet, förfogar över tillräckliga uppgifter i målet, varför någon ytterligare behandling inte är nödvändig.
25 I yttrandet av den 17 april 2012, som förts till handlingarna i målet som en begäran att det ska fastställas att anledning saknas att döma i saken, har kommissionen för det första gjort gällande att sökandena, efter det andra uttryckliga beslutet, som de delgavs den 8 februari 2012, varken har väckt talan om ogiltigförklaring av detta beslut inom föreskriven tid, eller har justerat sin talan med avseende på detta beslut. Sökandena har följaktligen inte längre något berättigat intresse av att få saken prövad, varför tribunalen bör fastställa att det saknas anledning att döma i saken.
26 För det andra har kommissionen, utan att göra en invändning om rättegångshinder genom särskild handling i enlighet med artikel 114.1 i rättegångsreglerna, i andra hand gjort gällande att talan ska avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak, mot bakgrund av att den väcktes efter utgången av den tidsfrist inom vilken sökandena skulle ha bestritt det angripna beslutets lagenlighet. Kommissionen har härvid gjort gällande att denna tidsfrist löpte ut den 14 april 2011.
27 I sitt yttrande över kommissionens begäran att det ska fastställas att anledning saknas att döma i saken, av den 4 maj 2012, har sökandena gjort gällande, för det första, att talan väcktes mot kommissionens tysta beslut som de anser kan dateras den 22 april 2011, på grundval av den skriftväxling de hade med kommissionen den 14–18 april 2011. För det andra har sökandena bestritt att det andra uttryckliga beslutet delgavs dem den 8 februari 2012. Detta meddelande var endast adresserat till en av sökandena. För det tredje har sökandena i huvudsak vidgått att de inte längre har intresse av att få tillgång till de handlingar som de hade framställt en begäran om, vilken kommissionen avslog genom det andra uttryckliga beslutet. För det fjärde har sökandena gjort gällande att kommissionen felaktigt gjort invändningen att tidsfristen inom vilken en talan om ogiltigförklaring av det andra uttryckliga beslutet skulle väckas hade löpt ut. Under alla omständigheter har sökandena, till följd av det andra beslutet, rätt att justera yrkandena och grunderna i ansökan. Sökandena har emellertid vidgått att de inte längre har någon praktisk nytta av ett avgörande i saken och att det således saknas anledning att pröva talan.
28 Som svar på en fråga som ställts som ett led i tribunalens processledning, angående huruvida talan i det aktuella målet har väckts inom den föreskrivna tidsfristen, har sökandena i huvudsak gjort gällande att det framgår av deras skriftväxling med kommissionen mellan den 3 februari och den 18 april 2011, och i synnerhet av de utfästelser som kommissionen därvid upprepade om att snarast möjligt fatta ett uttryckligt beslut, att de hade skäl att anta att det tysta beslutet inte hade fattats vid utgången av den föreskrivna tidsfristen den 4 februari 2011 utan vid en senare tidpunkt som de anser kan bestämmas till den 22 april 2011.
Tribunalens bedömning
29 Efter att ha hört parterna finner tribunalen att den på eget initiativ ska pröva huruvida talan i fråga kan tas upp till prövning med beaktande av den tidsfrist inom vilken sökandena hade att väcka talan, oaktat begäran att det ska fastställas att anledning saknas att döma i saken, vilken kommissionen formellt framställde i sitt yttrande av den 17 april 2012.
30 Det kan för det första påpekas att tidsfristerna för att väcka talan, enligt fast rättspraxis, utgör tvingande rätt, eftersom de upprättats för att säkerställa tydlighet och säkerhet i rättsliga situationer och för att undvika diskriminerande eller godtycklig behandling i rättsliga förfaranden. Det ankommer på unionsdomstolen att, även ex officio, granska om denna frist har iakttagits (domstolens dom av den 23 januari 1997 i mål C‑246/95, Coen, REG 1997, s. I‑403, punkt 21, och förstainstansrättens beslut av den 4 april 2008 i mål T‑503/07, Kulykovska-Pawlowski m.fl. mot parlamentet och rådet, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 6).
31 Det framgår även av fast rättspraxis att varken parterna eller rätten förfogar över tidsfristerna för att väcka talan (förstainstansrättens dom av den 15 mars 1995 i mål T‑514/93, Cobrecaf m.fl. mot kommissionen, REG 1995, s. II‑621, punkt 40, och av den 14 juli 1998 i mål T‑119/95, Hauer mot rådet och kommissionen, REG 1998, s. II‑2713, punkt 22, och förstainstansrättens beslut av den 25 juni 2003 i mål T‑287/02, AIT mot kommissionen, REG 2003, s. II‑2179, punkt 20).
32 För det andra kan det påpekas att det av såväl domstolens som tribunalens fasta praxis framgår att i avsaknad av uttryckliga bestämmelser som fastställer en tidsfrist inom vilken ett beslut ska anses ha fattats av den institution som anmodats att ta ställning och som anger vad beslutet ska anses innehålla, kan enbart den omständigheten att en institution inte låter höra av sig i princip inte jämställas med ett tyst beslut, utan att det rättsmedelssystem som inrättats genom EUF-fördraget ifrågasätts (domstolens dom av den 9 december 2004 i mål C‑123/03 P, kommissionen mot Greencore, REG 2004, s. I‑11647, punkt 45, förstainstansrättens dom av den 13 december 1999 i de förenade målen T‑189/95, T‑39/96 och T‑123/96, SGA mot kommissionen, REG 1999, s. II‑3587, punkt 27, och av den 9 september 2009 i mål T‑437/05, Brink’s Security Luxembourg mot kommissionen, REG 2009, s. II‑3233, punkt 55).
33 Enligt artikel 8.3 i förordning nr 1049/2001 ska en sådan bekräftande ansökan som avses i artikel 8.1 och 8.2 emellertid, om inget besked ges av institutionen inom den föreskrivna tidsfristen, anses ha avslagits och ge sökandena rätt att väcka talan mot institutionen i enlighet med bestämmelserna i EUF-fördraget.
34 I det aktuella målet är det ostridigt mellan parterna att det omtvistade beslutet är ett sådant tyst avslagsbeslut som avses i artikel 8.3 i förordning nr 1049/2001. Det framgår av handlingarna i målet att kommissionen inte hade lämnat besked till sökandena angående deras bekräftande ansökan av den 15 december 2010, när talan om ogiltigförklaring väcktes den 25 maj 2011, samt att sökandena, genom att väcka talan med stöd av de ovannämnda bestämmelserna i förordning nr 1049/2001, sökte bestrida rättsenligheten av vad som var ett avslagsbeslut från kommissionen.
35 För det tredje ska talan om ogiltigförklaring, enligt artikel 263 sjätte stycket FEUF, väckas inom två månader från den dag då åtgärden offentliggjordes eller delgavs sökanden eller, om så inte skett, från den dag då sökanden fick kännedom om åtgärden, alltefter omständigheterna.
36 Mot bakgrund av de nämnda fördragsbestämmelserna ska tribunalen först fastställa vid vilken tidpunkt det angripna beslutet tillkom i juridiskt hänseende och, därefter, beräkna den tidsfrist inom vilken sökandena hade möjlighet att bestrida detta besluts rättsenlighet.
37 Vad beträffar fastställandet av den tidpunkt då det angripna beslutet tillkom i juridiskt hänseende, framgår det av skäl 13 i förordning nr 1049/2001 att för att säkerställa att rätten till tillgång till handlingar respekteras fullt ut och ges full verkan, har lagstiftaren föreskrivit ett administrativt förfarande med två steg, som anges i artikel 7 respektive artikel 8 i förordningen, varigenom det bland annat ska vara möjligt att begära domstolsprövning. Detta är precis vad som gäller för tysta avslagsbeslut enligt artikel 8.3 i förordningen.
38 Det ska tilläggas att valet att hänvisa, i artikel 8.3 i förordning nr 1049/2001, till begreppet föreskriven tidsfrist, i stället för till en fast tidsfrist, har sin förklaring i att tidsfristen inom vilken en bekräftande ansökan ska behandlas, enligt artikel 8.1 och 8.2 i förordningen, kan variera mellan, som minst, 15 arbetsdagar och, som mest, 30 arbetsdagar, efter det att en sådan ansökan registrerats. Följaktligen ska den föreskrivna tidsfristen, i den mening som avses i artikel 8.3 i förordning nr 1049/2001, beräknas i varje enskilt fall utifrån den berörda institutionens förfarande för att behandla den bekräftande ansökan den har mottagit, enligt artikel 8.1 och 8.2 i förordning nr 1049/2011.
39 Tribunalen konstaterar att det är ostridigt mellan parterna att den tidsfrist inom vilken kommissionen hade att lämna besked angående den bekräftande ansökan, som registrerades av kommissionen den 15 december 2010, efter att ha förlängts med 15 arbetsdagar med stöd av artikel 8.2 i förordning nr 1049/2001, löpte ut den 4 februari 2011. Med beaktande av bestämmelserna i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister (EGT L 124, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 71), förteckningen över helgdagar år 2010 (EUT L 166, 2008, s. 18) och förteckningen över fridagar under år 2011 för Europeiska gemenskapens institutioner (EUT L 230, 2009, s. 10), finner tribunalen att beräkningen av tidsfristen för att lämna besked angående den bekräftande ansökan är korrekt. Den föreskrivna tidsfristen, i den mening som avses i artikel 8.3 i förordning nr 1049/2001, löpte således i det aktuella fallet ut den 4 februari 2011.
40 Av det som anförts i punkterna 35–39 ovan följer att det angripna beslutet, i form av ett tyst avslagsbeslut, tillkom den 4 februari 2011.
41 Vad beträffar beräkningen av den tidsfrist inom vilken sökandena hade möjlighet att bestrida det angripna beslutets rättsenlighet gör tribunalen följande bedömning. Den tidsfrist som avses i artikel 263 FEUF räknas, enligt artikel 101.1 i rättegångsreglerna, från den 5 februari 2011 och löpte, enligt artikel 102.2 i rättegångsreglerna, ut den 14 april 2011, det vill säga mer än en månad före den dag då talan väcktes, den 25 maj 2011.
42 De argument som sökandena har anfört föranleder inte någon annan bedömning.
43 Det kan inledningsvis konstateras att kommissionen förvisso angav, i sin skrivelse av den 3 februari 2011, att den hade för avsikt att lämna definitivt besked angående den bekräftande ansökan så snart som möjligt, därefter, i sin skrivelse av den 28 februari 2011, att den skulle göra sitt yttersta för att lämna slutligt besked angående ansökan före slutet av mars 2011 och slutligen, i skrivelsen av den 14 april 2011, att den avsåg att lämna ett sådant besked strax efter den 22 april 2011. Genom kommissionens skriftliga utfästelser uttryckte kommissionen sin avsikt gentemot sökandena att inom kort under första halvåret 2011, lämna ett definitivt besked angående den bekräftande ansökan.
44 Tribunalen erinrar vidare om att sökandena i sin skrivelse av den 7 april 2011 uttryckligen angav för kommissionen att de, för det fall de inte hade erhållit besked före den 22 april 2011, skulle väcka talan om ogiltigförklaring av det tysta beslutet, som, enligt dem, skulle anses ha tillkommit detta datum.
45 Tribunalen finner emellertid att ingendera av de två omständigheter som framhållits i punkterna 43 och 44 ovan kunde leda till att det tysta beslutet skulle anses vara fattat den 22 april 2011, som sökandena verkar ha ansett vid tillfället och som de gjort gällande både i sitt yttrande över begäran om fastställande av att det saknas anledning att döma i saken och i sitt yttrande av den 29 juni 2012.
46 Såsom tribunalen påpekade i punkt 31 ovan framgår det av fast rättspraxis att varken parterna eller rätten förfogar över tidsfristerna för att väcka talan. När sökandena gör gällande, såsom framgår av skrivelserna av den 4 maj och den 29 juni 2012 med avseende på skriftväxlingen mellan sökandena och kommissionen, att det tysta avslagsbeslutet, enligt artikel 8.3 i förordning nr 1049/2001, tillkom den 22 april 2011, försöker sökandena emellertid uppenbart att förfoga över tidsfristen för att väcka talan om ogiltigförklaring, genom att senarelägga det datum då beslutet hade tillkommit och, följaktligen, det datum då den föreskrivna tidsfristen för att väcka en ogiltighetstalan började löpa och när denna frist löpte ut.
47 Av det ovan anförda följer att talan, på grund av att den väckts för sent, ska avvisas i sin helhet, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak.
Rättegångskostnader
48 Enligt artikel 87.3 första stycket i rättegångsreglerna kan tribunalen besluta att kostnaderna ska delas, om särskilda omständigheter motiverar det.
49 Tribunalen finner härvid att kommissionens upprepade uttryckliga utfästelser, i skrivelserna av den 3 februari, den 28 februari och den 14 april 2011, som tribunalen framhållit i punkt 43 ovan, kunde ge upphov till berättigade förväntningar hos sökandena om ett nära förestående definitivt besked angående den bekräftande ansökan av den 15 december 2010. Såsom framgår av yttrandet över kommissionens begäran att det ska fastställas att det saknas anledning att döma i saken, gjorde sökandena följaktligen gällande, visserligen felaktigt men samtidigt helt och hållet förståeligt med hänsyn till att kommissionens utfästelser var uttryckliga, att de hade fått intrycket att behandlingen av ansökan fortlöpte och att den föreskrivna tidsfristens sista dag hade skjutits fram.
50 Tribunalen konstaterar vidare att det definitiva beskedet – trots kommissionens uttryckliga utfästelser i skrivelserna av den 3 februari, den 28 februari och den 14 april 2011, att lämna definitivt besked angående den bekräftande ansökan inom kort – inte lämnades förrän den 3 februari 2012, med en dags skillnad ett år efter utgången av den föreskrivna tidsfristen i artikel 8 i förordning nr 1049/2001. Kommissionen har således grovt överskridit denna tidsfrist.
51 Mot bakgrund av de särskilda omständigheterna som präglar kommissionens behandling av den bekräftande ansökan, är det skäligt att låta kommissionen bära sina rättegångskostnader och ersätta tre fjärdedelar av sökandenas rättegångskostnader. Sökandena ska följaktligen bära en fjärdedel av sina rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
följande:
1) Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak.
2) Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta tre fjärdedelar av ClientEarths, Friends of the Earth Europes, Stichting FERN:s och Corporate Europe Observatorys rättegångskostnader. ClientEarth, Friends of the Earth Europe, Stichting FERN och Corporate Europe Observatory ska bära en fjärdedel av sina rättegångskostnader.
Luxemburg den 13 november 2012.
Justitiesekreterare | | Ordförande |