TRIBUNALENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)

den 7 december 2011

Mål T‑274/11 P

VE

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Kontraktsanställda – Utlandstillägg – Villkoren i artikel 4 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna – Begreppet normalt hemvist – Missuppfattning av de faktiska omständigheterna – Uppenbart att överklagandet delvis ska avvisas och delvis ska ogillas”

Saken:      Överklagande av den dom som meddelats av Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) den 15 mars 2011 i mål F‑28/10, VE mot kommissionen, i vilket det yrkas att denna dom ska upphävas.

Avgörande:      Överklagandet ogillas. VE ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader i denna instans.

Sammanfattning

1.      Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Tribunalens prövning av bevisvärderingen – Ej möjlig utom vid missuppfattning

Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.1)

2.      Överklagande – Grunder – Otillräcklig motivering – Personaldomstolens användning av en underförstådd motivering – Tillåtet – Villkor

(Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artikel 36 och bilaga I, artikel 7.1)

1        Domstolen i första instans är både ensam behörig att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, och att bedöma dessa faktiska omständigheter. Bedömningen av de faktiska omständigheterna av domstolen som dömer i första instans är därför inte, utom i det fall då uppgifterna vid den domstolen har missuppfattats, en rättsfråga som i sig är underställd tribunalens kontroll. Denna missuppfattning måste framstå som uppenbar av handlingarna i målet, utan att det är nödvändigt att göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna och av bevisningen.

(se punkt 18)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 26 september 2008, T‑227/07 P, Kerstens mot kommissionen, REUP 2008, s. I‑B-1-37 och II‑B-1-267, punkterna 60‐62 och där angiven rättspraxis

2        Den skyldighet att motivera domarna som åvilar personaldomstolen enligt artikel 36 i domstolens stadga och artikel 7.1 i bilaga I till denna stadga innebär inte någon skyldighet för denna domstol att lämna en uttömmande redogörelse för vart och ett av de resonemang som parterna i tvisten fört. Motiveringen kan således vara underförstådd, under förutsättning att den ger de berörda personerna möjlighet att få reda på skälen till varför de ifrågavarande åtgärderna vidtagits och tribunalen tillräckligt underlag för att utöva sin kontroll.

(se punkt 34)

Hänvisning till

Tribunalen: 2 juli 2010, T‑485/09 P, Lafili mot kommissionen, punkt 72 och där angiven rättspraxis