Talan väckt den 21 april 2008 - Beifa Group mot harmoniseringsbyrån - Schwan-STABILO Schwanhäußer (formgivning av skrivredskap)

(Mål T-148/08)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Beifa Group Co. Ltd (tidigare Ningbo Beifa Group Co. Ltd) (Zhejiang, Kina) (ombud: R. Davis, Barrister och N. Cordell, Solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Motpart vid överklagandenämnden: Schwan-STABILO Schwanhäußer GmbH & Co KG (Heroldsberg, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

ogiltigförklara det beslut som fattats av tredje överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 31 januari 2008 i ärende R 1352/2006-3,

återförvisa ärendet till annulleringsenheten för en vidare prövning av ansökan om ogiltighetsförklaring,

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerad gemenskapsformgivning som är föremål för ansökan om ogiltigförklaring: Formgivning av "skrivredskap" - registrerad gemenskapsformgivning nr 352315-0007

Innehavare av gemenskapsformgivningen: Sökanden

Part som ansökt om ogiltigförklaring av gemenskapsformgivningen: Motparten vid överklagandenämnden

Varumärkesrätt som den som ansökt om ogiltigförklaring innehar: Ett nationellt figurmärke föreställande ett skrivredskap som registrerats den 14 december 2006 för varor i klass 16 - registrering nr DE 30045470

Annulleringsenhetens beslut: Ogiltigförklaring av den omtvistade formgivningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 25.1 e i rådets förordning nr 6/2002, eftersom tredje överklagandenämnden tillämpade ett oriktigt kriterium då den prövade om sökanden hade använt varumärket på det sätt som krävs enligt denna bestämmelse. Tredje överklagandenämnden borde ha tagit ställning till huruvida motparten vid överklagandenämnden hade använt varumärket på ett sådant sätt som avses i artikel 25.1 e i rådets förordning nr 6/2002 och i tysk nationell rätt. När tredje överklagandenämnden fattade sitt beslut enligt artikel 25.1 e i rådets förordning nr 6/2002 borde den ha tillämpat det kriterium rörande varumärkesintrång som följer av tysk rätt.

____________