PERSONALDOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 9 december 2008

Mål F-106/05

T

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Sjukledighet – Sjukledighet har dragits av från den årliga ledigheten – Löneavdrag – Begäran om att föra över årlig ledighet till kommande år – Avvisning – Skadeståndsyrkande”

Saken: Talan väckt av T med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA med yrkande om, för det första, ogiltigförklaring av de beslut som fattats av kommissionen varigenom fastställs att en del av den frånvaro som ägde rum under åren 2004 och 2005 är ogiltig, och varigenom den aktuella sjukfrånvaron dragits av från den årliga ledigheten och det beslutas om löneavdrag, och, för det andra, ogiltigförklaring av kommissionens beslut att neka T att föra över mer än tolv dagar till år 2005 av den årliga ledighet som inte tagits ut under år 2004, samt, för det tredje, att kommissionen ska förpliktas att utge skadestånd till T.

Avgörande: Kommissionen ska utge ersättning till sökanden till ett belopp av 5 000 euro. Talan ogillas i övrigt. Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta tre fjärdedelar av sökandens rättegångskostnader. Sökanden ska bära en fjärdedel av sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Administrativt förfarande – Begäran om ersättning för skada som lidits till följd av en rättsakt som återkallats

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Frist för att väcka klagomål – Beräkning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2; rådets förordning nr 1182/71, artikel 3.4)

3.      Tjänstemän – Sjukledighet – Styrkande av sjukdom – Uppvisande av läkarintyg – Presumtion att frånvaron är giltig

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 59.1 och 59.3)

1.      Inom det system av rättsmedel som inrättats genom artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna gäller att när en berörd part avser att begära ersättning för den skada som den lidit till följd av en rättsakt som gått denne emot och som institutionen sedan återkallat, inleds inte det administrativa förfarandet genom att ett klagomål lämnas in, eftersom den rättsakt som gått den berörda parten emot inte ska anses ha existerat. Det ankommer således på den berörda parten att till administrationen lämna in en begäran i den mening som avses i artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna, och sedan, för det fall begäran avslås, lämna in ett klagomål med avseende på avslaget.

För det fall den rättsakt som gått den berörda parten emot återkallas efter det att klagomålet lämnats in, förutsatt att det skett inom de föreskrivna fristerna, står det däremot i strid med förfarandets systematik att kräva att den berörda parten ska inleda ett nytt administrativt förfarande och lämna in en begäran i den mening som avses i artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna till administrationen. Det ankommer endast på den berörda parten att efter det att administrationen har avgjort klagomålet, antingen genom ett tyst eller uttryckligt beslut, att inom de föreskrivna fristerna väcka talan om ersättning för den skada som den berörda parten påstås ha lidit till följd av den återkallade rättsakten.

(se punkterna 94 och 95)

2.      Då tjänsteföreskrifterna är en rättsakt från rådet och det saknas särskilda regler avseende de frister som avses i artikel 90, är det således de regler som fastställs i artikel 3.4 i förordning nr 1182/71 om regler för bestämning av perioder, datum och frister som ska tillämpas på de frister som föreskrivs i artikel 90.2, enligt vilken klagomål ska anföras inom tre månader.

(se punkterna 98 och 99)

Hänvisning till

Domstolen 2 maj 1985, 38/84, K mot parlamentet, REG 1985, s. 1267, punkt 20; 15 januari 1987, 152/85, Misset mot rådet, REG 1987, s. 223, punkterna 8 och 9

Förstainstansrätten 26 september 1996, T‑192/94, Maurissen mot revisionsrätten, REGP 1996, s. I‑A‑425 och II‑1229, punkt 28; 30 maj 2002, T‑197/00, Onidi mot kommissionen, REGP 2002, s. I‑A‑69 och II‑325, punkt 50

3.      När en tjänsteman, som är frånvarande till följd av sjukdom, har uppvisat ett läkarintyg, kan administrationen, såsom framgår av bestämmelserna i artikel 59.1 i tjänsteföreskrifterna, endast behandla denna frånvaro som ogiltig antingen under förutsättning att läkarundersökningen som tjänstemannen genomgått visar att tjänstemannen kan utöva sina tjänsteuppgifter, eller, för det fall den berörda parten bestrider att slutsatserna vid läkarundersökningen är välgrundade, under förutsättning att den läkare som självständigt utsetts inom ramen för förlikningsförfarandet har bekräftat slutsatserna. Det är endast då detta villkor är uppfyllt som administration med tillämpning av artikel 59.3 i tjänsteföreskrifterna kan dra av den ogiltiga frånvaron från tjänstemannens årliga ledighet och, för det fall denna ledighet konsumerats, göra löneavdrag för denna period.

(se punkt 112)