Målen T‑537/10 och T‑538/10

Ursula Adamowski

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Ogiltighetsförfarande – Gemenskapsordmärket Fagumit och gemenskapsfigurmärket FAGUMIT – Det äldre nationella figurmärket FAGUMIT – Relativ ogiltighetsgrund – Artikel 8.3 och artikel 165.4 b i förordning (EG) nr 207/2009”

Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 29 november 2012

1.      Gemenskapsvarumärke – Bestämmelser i samband med utvidgningen av gemenskapen – Gemenskapsvarumärke som ansökts om eller registrerats före den 1 maj 2004 – Inte möjligt att förklara den äldre nationella rättigheten ogiltig med hänsyn till att den registrerats, ansökts om eller förvärvats i en ny medlemsstat före dagen för anslutningen – Mål

(Rådets förordning nr 207/165, artikel 165.4 b)

2.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Ombud eller företrädare för varumärkesinnehavaren som ansöker om registrering av märket i sitt eget namn utan innehavarens medgivande – Begrepp – varumärket som registrerats i ett land som inte är medlem i unionen – Omfattas

(Rådets förordning nr 2408/92, artikel 8.3)

3.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Ombud eller företrädare för varumärkesinnehavaren som ansöker om registrering av märket i sitt eget namn utan innehavarens medgivande – Mål

(Rådets förordning nr 2408/92, artikel 8.3)

1.      Artikel 165.4 b i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken har till syfte att utesluta möjligheten att ett gemenskapsvarumärke som registrerats eller ansökts om före den 1 maj 2004 kan ifrågasättas enbart på grund av vissa staters anslutning till unionen, då denna möjlighet inte fanns före anslutningen. Bestämmelsen i fråga syftar alltså inte till att hindra en varumärkesinnehavare från att efter den 1 maj 2004 inleda ett ogiltighetsförfarande som denne hade kunnat inleda redan före detta datum, såsom en ansökan med stöd av artikel 53.1 b i samma förordning.

(se punkt 18)

2.      Ogiltighetsgrunden i artikel 53.1 b i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken kan åberopas av innehavaren av det varumärke som omnämns i artikel 8.3 i denna förordning, även om detta märke endast är registrerat i ett land utanför unionen. I motsats till artikel 8.1, 8.2, 8.4 och 8.5 i förordning nr 207/2009, hänvisar artikel 8.3 nämligen inte till varumärken registrerade i en medlemsstat eller som har verkan i en sådan stat. Dessutom, om registrering av varumärket i en medlemsstat var ett villkor för tillämpningen av artikel 8.3 i förordning nr 207/2009, skulle denna bestämmelse vara överflödig med hänsyn till artikel 8.1 och 8.5.

(se punkt 19)

3.      Tillämpningen av artikel 8.3 i förordning nr 207/2009 förutsätter att den som ansöker om registrering av varumärket är eller har varit ombud eller företrädare för varumärkesinnehavaren, att ansökan har lämnats in i ombudets eller företrädarens namn utan innehavarens medgivande och utan att ombudet eller företrädaren har legitima skäl för sitt handlande. Denna bestämmelse syftar till att hindra att ombudet för innehavaren av ett varumärke gör intrång i detsamma. Ombudet skulle nämligen kunna använda de kunskaper och den erfarenhet som han eller hon har förvärvat under den tid vederbörande stod i affärsförbindelse med innehavaren och, följaktligen, på ett otillbörligt sätt dra nytta av de ansträngningar och den investering som gjorts av varumärkesinnehavaren. Ett eventuellt medgivande om att ansöka om registrering av varumärket i företrädarens eller ombudets namn ska vara klart, precist och ovillkorligt.

(se punkterna 22 och 23)