Talan väckt den 24 januari 2014 – Bredenkamp m.fl. mot rådet och kommissionen

(Mål T-66/14)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: John Arnold Bredenkamp (Harare, Zimbabwe), Echo Delta (Holdings) PCC Ltd (Castletown, Isle of Man), Scottlee Holdings (Private) Ltd (Harare) och Fodya (Private) Ltd (Harare) (ombud: P. Moser, QC (Queen's Counsel) och G. Martin, Solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen och Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

vidta en åtgärd för processledning och förplikta svarandena att tillhandahålla samtliga uppgifter och förebringa all bevisning som dessa institutioner kan ha avseende förteckningar över sökandena,

förplikta rådet eller kommissionen att ersätta sökandena för den ideella skada och sakskada som dessa lidit till följd av att EU vidtagit rättsstridiga sanktionsåtgärder mot sökandena, genom att föra in och låta sökandenas namn kvarstå i bilagan till rådets förordning (EG) nr 314/2004, i enlighet med rådets gemensamma ståndpunkt 2009/68/Gusp, kommissionens förordning (EU) nr 77/2009, rådets beslut 2010/92/ Gusp, kommissionens förordning (EU) nr 173/2010, rådets beslut 2011/101/ Gusp och kommissionens förordning (EU) nr 174/2011,

förplikta svarandena att erlägga ränta med årlig kapitalisering med Euribor-räntesatsen plus 2 procent (eller den räntesats som tribunalen finner skälig) på det belopp som ska betalas till sökandena från den dag dom meddelas,

förplikta svarandena att ersätta sökandenas rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökandena har åberopat fyra grunder.

Den förstå grunden. De ifrågavarande rättsakterna saknar rättslig grund, eftersom de utfärdades endast på grundval av artiklarna 60 EG och 301 EG som gäller uteslutande bestämmelser avseende tredjeland, men inte privatpersoner eller bolag.

Den andra grunden. De ifrågavarande rättsakterna har visat sig innehålla uppenbara faktiska fel genom att det inte visades att det fanns starka band med Zimbabwes regering eller ekonomiskt eller annat stöd för regimen. Svarandena fullgjorde därmed inte bevisbördan, vilket resulterade i ett rättsstridigt beslutsförfarande.

Den tredje grunden. Genom de ifrågavarande rättsakterna åsidosattes väsentliga formföreskrifter, eftersom motiveringen var bristfällig och eftersom sökandena inte fick möjlighet att yttra sig eller försvara sig.

Den fjärde grunden. Genom de ifrågavarande rättsakterna åsidosattes grundläggande EU-rättsliga principer som även anges i artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), genom att sökandenas rätt till deras egen egendom rättsstridigt begränsades.