Talan väckt den 4 maj 2009 - Budapesti Erőmű mot kommissionen

(Mål T-182/09)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Budapesti Erőmű Rt. (Budapest, Republiken Ungern) (ombud: M. Powell, solicitor och advokaterna C. Arhold, K. Struckmann och A. Hegyi)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 4 juni 2008 i ärendet Statligt stöd C 41/05 i den del som det avser de energiköpsavtal som sökanden ingått,

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, och

besluta om varje annan åtgärd som krävs för god rättskipning.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2008) 2223 slutligt av den 4 juni 2008, varigenom det statliga stöd som de ungerska myndigheterna beviljat vissa elenergiproducenter i form av långsiktiga energiköpsavtal avseende el som ingåtts mellan nätoperatören Magyar Villamos Müvek Rt. ("MVM"), ägd av den ungerska staten, och dessa producenter före tidpunkten för Republiken Ungerns inträde i Europeiska Unionen (Statligt stöd C 41/2005 (ex NN 49/2005) - Icke-återvinningsbara kostnader i Ungern) har förklarats som oförenligt med den inre marknaden. Sökanden utpekas i det omtvistade beslutet som mottagare av det påstådda statliga stödet och enligt beslutet ålades Ungern att återkräva stödet, inklusive ränta, från sökanden.

Sökanden gör gällande att kommissionen felaktigt har betraktat tidpunkten för Ungerns inträde i EU som den relevanta tidpunkten för bedömningen. Kommissionen borde istället ha tagit ställning till huruvida sökandens energiköpsavtal innehöll inslag av statligt stöd mot bakgrund av de faktiska och rättsliga omständigheterna vid tidpunkten för avtalens ingående. Sökanden gör vidare gällande att kommissionen åsidosatte artikel 87.1 EG och gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den slog fast att energiköpsavtalen innebär en ekonomisk fördel. Sökanden hävdar dessutom att kommissionen gjorde sig skyldig till en felaktig tillämpning av anslutningsfördraget för Ungern och av artikel 1.b v i rådets förordning nr 659/1999¹ (nedan kallad procedurförordningen)

I motsats till vad kommissionen hävdat gör sökanden gällande att det inte var fråga om någon snedvridning av konkurrensen och att bilaga IV till anslutningsfördraget inte utgör någon uttömmande uppräkning av de stödåtgärder som kan anses utgöra befintligt stöd utan endast fastställer ett undantag från principen att alla stödåtgärder som införts före anslutningen till fördraget i sig utgör befintligt stöd. Sökanden gör dessutom gällande att kommissionen åsidosatte artikel 87.3 EG, som möjliggör undantag för statligt stöd för kraftvärme, artiklarna 86.2, 88.1 och 88.3 EG liksom artikel 14 i procedurförordningen som avser återkrav av individuellt stöd.

Vidare hävdar sökanden att kommissionen saknade behörighet att bedöma de aktuella energiköpsavtalen, eftersom de ingicks innan Ungern blev medlem i EU.

Sökanden gör även gällande att kommissionen åsidosatte väsentliga formföreskrifter såsom rätten att yttra sig och skyldigheten att företa en omsorgsfull och opartisk utredning. Sökanden hävdar dessutom att kommissionen åsidosatte väsentliga formföreskrifter genom att göra en samfälld bedömning av energiköpsavtalen utan att ta ställning till de väsentliga villkoren i varje energiköpsavtal för sig. För att kunna ta ställning till om energiköpsavtalen innehåller inslag av statligt stöd måste kommissionen enligt sökanden bedöma huruvida dessa avtal innebär en ekonomisk fördel för energiproducenter vilket i sin tur innebär att det är absolut nödvändigt att göra en individuell bedömning av varje energiköpsavtal. Vidare hävdar sökanden att den metod som kommissionen använde var otillräcklig för en riktig bedömning av huruvida ett betydande antal individuella åtgärder utgjorde statligt stöd. För att energiköpsavtalen skulle ha kunnat anses utgöra befintliga stödordningar skulle kommissionen varit tvungen att följa förfarandet för lämpliga åtgärder som anges i artikel 88.1 EG och i artikel 18 i procedurförordningen.

Sökanden hävdar även att kommissionen genom det angripna beslutet åsidosatt den motiveringsskyldighet som slås fast i artikel 253 EG.

Slutligen gör sökanden gällande att kommissionen missbrukade den makt den har enligt bestämmelserna om statligt stöd genom att i enlighet med det förfarande som beskrivs i artikel 88.2 EG anta ett negativt beslut om upphävande av energiköpsavtalen utan att ens ha fastställt att dessa avtal innebar några ekonomiska fördelar.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1)