Language of document : ECLI:EU:C:2014:135

Mål C‑456/12

O

mot

Minister voor Immigratie, Integratie en Asiel

och

Minister voor Immigratie, Integratie en Asiel

mot

B

(begäran om förhandsavgörande från Raad van State (Nederländerna))

”Direktiv 2004/38/EG – Artikel 21.1 FEUF – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier – Personer som omfattas av denna rätt – Rätt för en tredjelandsmedborgare som är familjemedlem till en unionsmedborgare att uppehålla sig i den medlemsstat där unionsmedborgaren är medborgare – Unionsmedborgarens återvändande till den medlemsstaten efter kortare vistelser i en annan medlemsstat”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 12 mars 2014

1.        Unionsmedborgarskap – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Direktiv 2004/38 – De som åtnjuter – En unionsmedborgares familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare och som upphåller sig i den medlemsstat där unionsmedborgaren är medborgare – Omfattas inte

(Artikel 21 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38, artiklarna 1 a, 2.2 och 3.1)

2.        Unionsmedborgarskap – Bestämmelser i fördraget – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Unionsmedborgare som återvänder till den medlemsstat där han eller hon är medborgare efter att uteslutande i egenskap av unionsmedborgare ha vistats i en annan medlemsstat – Härledd uppehållsrätt för personens familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare – Villkor – Unionsmedborgarens verkningsfulla vistelse i den mottagande medlemsstaten enligt artiklarna 7 och 16 i direktiv 2004/38 – Analog tillämpning av villkoren för beviljande enligt direktivet

(Artikel 21.1 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38, artiklarna 6.1, 7.1, 7.2, 16.1 och 16.2)

3.        Unionsmedborgarskap – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Direktiv 2004/38 – De som åtnjuter – Unionsmedborgares familjemedlem som är tredjelandsmedborgare efter unionsmedborgarens återvändande till den medlemsstat där vederbörande är medborgare – Villkor

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38, artiklarna 7.1, 7.2 och 16)

4.        Unionsmedborgarskap – Bestämmelser i fördraget – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Unionsmedborgare som återvänder till den medlemsstat där han eller hon är medborgare efter att uteslutande i egenskap av unionsmedborgare ha vistats i en annan medlemsstat – Härledd uppehållsrätt för personens familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare – Ställning som unionsmedborgares familjemedlem under åtminstone en del av vistelsen i den mottagande medlemsstaten – Föreligger inte – Härledd uppehållsrätt föreligger inte

(Artikel 21.1 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38, artiklarna 2.2, 6.1, 7.2 och 16.2)

1.        Artikel 21.1 FEUF och bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier ger inte tredjelandsmedborgare några självständiga rättigheter utan endast härledda rättigheter till följd av att en unionsmedborgare har utövat sin rätt till fri rörlighet.

För det första följer det av en bokstavlig tolkning av nämnda direktiv att det endast är då en unionsmedborgare har utövat sin rätt till fri rörlighet genom att bosätta sig i en annan medlemsstat än den där han eller hon är medborgare som en tredjelandsmedborgare som är familjemedlem till en unionsmedborgare tillerkänns en härledd uppehållsrätt enligt direktivet.

För det andra, vad beträffar den teleologiska tolkningen av bestämmelserna i direktiv 2004/38 erinrar domstolen om att även om direktiv 2004/38 har som syfte att underlätta och stärka utövandet av den primära och individuella rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier som direkt tillerkänns varje unionsmedborgare, är det dock villkoren för utövandet av denna rätt som regleras i direktivet.

Mot denna bakgrund kan direktivet inte anses medföra en härledd uppehållsrätt för en tredjelandsmedborgare, som är familjemedlem till en unionsmedborgare, när unionsmedborgaren vistas i den medlemsstat där han eller hon är medborgare.

(se punkterna 36, 39, 41 och 43)

2.        Artikel 21.1 FEUF ska tolkas så, att i en situation där en unionsmedborgare har utvecklat och befäst ett familjeliv tillsammans med en tredjelandsmedborgare under en verkningsfull vistelse – med stöd av och i överensstämmelse med villkoren enligt artikel 7.1 och 7.2 eller artikel 16.1 och 16.2 i direktiv 2004/38 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier – i en annan medlemsstat än den där han eller hon är medborgare, ska direktivets bestämmelser tillämpas analogt när nämnda unionsmedborgare, tillsammans med sin familjemedlem, återvänder till sin ursprungsmedlemsstat. Villkoren för att bevilja en härledd uppehållsrätt för nämnda tredjelandsmedborgare, som är familjemedlem till unionsmedborgaren, i unionsmedborgarens ursprungsmedlemsstat bör således i princip inte vara strängare än de som föreskrivs i nämnda direktiv för att bevilja en tredjelandsmedborgare, som är familjemedlem till en unionsmedborgare, en härledd uppehållsrätt i en situation där unionsmedborgaren har utövat sin rätt till fri rörlighet genom att bosätta sig i en annan medlemsstat än den där han eller hon är medborgare.

I en situation där en unionsmedborgare återvänder till den medlemsstat där han eller hon är medborgare efter att ha vistats – uteslutande i egenskap av unionsmedborgare och med stöd av och i överensstämmelse med unionsrätten – i en mottagande medlemsstat tillsammans med en tredjelandsmedborgare, som är medlem av unionsmedborgarens familj, är nämligen syftet med att bevilja nämnda tredjelandsmedborgare en härledd uppehållsrätt att undanröja ett hinder för att lämna den medlemsstat som arbetstagaren kommer ifrån. Undanröjandet sker genom att nämnda unionsmedborgare garanteras möjlighet att i den sistnämnda medlemsstaten fortsätta leva det familjeliv som han eller hon har utvecklat eller befäst i den mottagande medlemsstaten.

Vad vidare beträffar villkoren för att bevilja en tredjelandsmedborgare som är familjemedlem till en unionsmedborgare en härledd uppehållsrätt när unionsmedborgaren återvänder, finner domstolen att trots att direktiv 2004/38 inte omfattar ett sådant fall av återvändande är det motiverat med en analog tillämpning av direktivet eftersom det i båda fallen är unionsmedborgaren som utgör den referensperson som gör att en tredjelandsmedborgare, som är familjemedlem till unionsmedborgaren, kan erhålla en härledd uppehållsrätt.

Således uppstår ett sådant hinder för att lämna den medlemsstat där unionsmedborgaren är medborgare som beror på att hans eller hennes familjemedlemmar, som är tredjelandsmedborgare, nekas en härledd uppehållsrätt vid arbetstagarens återvändande till den medlemsstat som vederbörande kommer ifrån endast när unionsmedborgarens vistelse i den mottagande medlemsstaten är så verkningsfull att han eller hon kan utveckla eller befästa ett familjeliv i den medlemsstaten. Det är sålunda endast en verkningsfull vistelse i en mottagande medlemsstat med stöd av och i överensstämmelse med villkoren i artikel 7.1 i direktivet som i princip vittnar om att det rör sig om bosättning, och därmed om en verkningsfull vistelse för unionsmedborgaren i den medlemsstaten, under vilken det är naturligt att ett familjeliv utvecklas och befästs i den medlemsstaten, som vid unionsmedborgarens återvändande till den medlemsstat i vilken vederbörande är medborgare, ger upphov till en härledd uppehållsrätt med stöd av artikel 21.1 FEUF för den tredjelandsmedborgare med vilken unionsmedborgaren har haft ett familjeliv i den mottagande medlemsstaten.

(se punkterna 49, 50–53, 56 och 61 samt domslutet)

3.        Endast en vistelse som uppfyller villkoren i artikel 7.1 och 7.2 eller artikel 16 i direktiv 2004/38 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier kan ge upphov till en härledd uppehållsrätt för en unionsmedborgares familjemedlem, som är tredjelandsmedborgare, vid unionsmedborgarens återvändande till den medlemsstat där vederbörande är medborgare. Kortare vistelser, såsom helger och semestrar som har tillbringats i en annan medlemsstat än den där unionsmedborgaren är medborgare, faller under artikel 6 i direktiv 2004/38 och uppfyller inte nämnda villkor, även om de betraktas tillsammans.

(se punkt 59)

4.        En tredjelandsmedborgare som inte, åtminstone under en del av sin vistelse i den mottagande medlemsstaten, har haft ställning som familjemedlem i den mening som avses i artikel 2.2 i direktiv 2004/38 har inte i den medlemsstaten kunnat erhålla en härledd uppehållsrätt med stöd av artiklarna 7.2 och 16.2 i direktiv 2004/38. Mot denna bakgrund kan en sådan tredjelandsmedborgare inte heller, vid den berörda unionsmedborgarens återvändande till den medlemsstat där han eller hon är medborgare, erhålla en härledd uppehållsrätt med stöd av artikel 21.1 FEUF.

(se punkt 63)