Överklagande ingett den 23 september 2020 av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 4 december 2020 i mål T-414/17, Hypo Vorarlberg Bank AG mot Gemensamma resolutionsnämnden
(Mål C-663/20 P)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) (ombud: H. Ehlers, P.A. Messina och J. Kerlin, i egenskap av ombud, samt H.-G. Kamann, F. Louis och P. Gey, Rechtsanwälte)
Övrig part i målet: Hypo Vorarlberg Bank AG
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva tribunalens dom av den 23 september 2020, Hypo Vorarlberg Bank mot Gemensamma resolutionsnämnden (T-414/17, EU:T:2020:437),
ogilla yrkandet om ogiltigförklaring, och
förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Den första grunden: Åsidosättande av artikel 85.3 i tribunalens rättegångsregler, missuppfattning av bevisning och åsidosättande av SRB:s rätt till en rättvis rättegång.
SRB gör genom den första grunden gällande att tribunalen tolkade och tillämpade artikel 85.3 i sina rättegångsregler fel, när den konstaterade att SRB inte på ett korrekt sätt hade bestyrkt sitt beslut av den 11 april 2017 om beräkningen av 2017 års förhandsbidrag till Gemensamma resolutionsnämnden (SRB/ES/SRF/2017/05) (det omtvistade beslutet), eftersom den bevisning som SRB lade fram vid förhandlingen beträffande korrekt bestyrkande avvisades. SRB hävdar därvidlag för det första att det var motiverat att lägga fram bevisning vid förhandlingen för att visa att SRB:s beslut var korrekt bestyrkt, eftersom frågan om bristande bestyrkande inte tidigare hade behandlats i den skriftliga delen av förfarandet eller genom en processledande åtgärd eller ett beslut om bevisning från tribunalens sida. För det andra hävdar SRB att tribunalen missuppfattade den bevisning som lades fram, såtillvida att den inte tog hänsyn till den och förklarade att den, även om den hade kunnat beaktas i målet, inte räckte för att styrka påståendet. Vidare anför klaganden att tribunalen, genom att förklara att den bevisning som lades fram i alla händelser inte styrkte ett oupplösligt samband mellan den pappershandling som SRB:s ordförande undertecknade för hand och bilagan till det omtvistade beslutet, underlät att beakta referensnumret på pappershandlingen, genom vilket den handlingen är oupplösligt kopplad till den elektroniska filen, vilken innehåller det omtvistade beslutet jämte bilagan. För det tredje hävdar klaganden att tribunalen åsidosatte dess rätt till en rättvis rättegång, genom att inte ta upp frågan om bristande bestyrkande före förhandlingen, inte godta att SRB lade fram ytterligare bevisning och inte vid något tillfälle gav SRB någon indikation om att den ansåg bevisningen bristfällig.
Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 296 FEUF
Genom den andra grunden gör SRB gällande att tribunalen överdrev kraven I artikel 296 FEUF och artikel 47 I stadgan om de grundläggande rättigheterna, då den förklarade att det omtvistade beslutet inte var tillräckligt motiverat, eftersom Hypo Vorarlberg Bank inte fullt ut kunde kontrollera om beräkningarna i beslutet var riktiga. Enligt klaganden lyckades inte tribunalen förlika de kraven med den tystnadsplikt som följer av artikel 339 FEUF – som tribunalen inte alls nämnde i den överklagade domen – och av andra unionsrättsliga principer. Förordning (EU) 2015/63,1 som beräkningen av bidragen är grundad på och vars giltighet Hypo Vorarlberg Bank inte har ifrågasatt, utgör en proportionerlig avvägning mellan principerna om öppenhet, skyldigheten av iaktta professionell tystnadsplikt och övriga målsättningar med den förordningen, särskilt att nå en viss nivå av bidrag till finansieringen av den gemensamma resolutionsfonden och få in bidra från alla de relevanta institutionerna på ett rättvist och proportionerligt sätt. SRB gör gällande att den följde det regelverket i skälen till det omtvistade beslutet och därmed uppfyllde sin motiveringsskyldighet i beslutet.
____________
1 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44).