Mål T‑401/11 P
Livio Missir Mamachi di Lusignano
mot
Europeiska kommissionen
”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Personlig skada för den avlidne tjänstemannens anhöriga – Skada som tjänstemannen led före sin död – Tribunalens och personaldomstolens respektive behörighet – Regel om att det måste föreligga överensstämmelse mellan ansökan om skadestånd och klagomålet mot beslutet om avslag på denna ansökan”
Sammanfattning – Tribunalens dom (avdelningen för överklaganden) av den 10 juli 2014
1. Domstolsförfarande – Fördelning av behörighet mellan de olika unionsdomstolarna – Talan vid personaldomstolen rörande den skada som en tjänstemans anhöriga lidit både som arvingar och i eget namn och för egen räkning – Personaldomstolen saknar behörighet att meddela avgörande vad avser yrkandet om ersättning för personlig skada – Tribunalens behörighet – Möjlighet för klagandena att väcka en samlad talan vid tribunalen om ersättning för samtliga typer av skador
(Artiklarna 257 FEUF, 268 FEUF, 270 FEUF och 340 FEUF; domstolens stadga, bilaga I, artikel 8.3 andra stycket; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
2. Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Objektiv identitet – Grunder och argument som inte förekommer i klagomålet, men som har nära samband med detta – Upptagande till sakprövning – Yrkande om dröjsmålsränta framförs för första gången vid tribunalen, för det fall att det omtvistade beslutet ogiltigförklaras – Upptagande till sakprövning – Talan rör endast ersättning – Saknar betydelse
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
1. Enligt det rådande rättsläget i unionsrätten gäller följande vad rör behörighetsuppdelningen mellan tribunalen och personaldomstolen i en tvist mellan en tjänsteman och den institution denne tillhör eller tillhörde. En tvist som har uppkommit till följd av det anställningsförhållande som knyter eller knöt vederbörande till denna institution omfattas av tillämpningsområdet för artikel 270 FEUF och artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, och den faller således utanför tillämpningsområdet för artiklarna 268 FEUF och 340 FEUF, vilka reglerar unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar i allmänhet.
I en tvist mellan anhöriga till en avliden tjänsteman och den institution tjänstemannen tillhörde gäller följande. Om de anhöriga väcker talan för att få ersättning för en personlig skada, oavsett om det är fråga om en ekonomisk eller ideell skada, så är det subjektiva personliga villkoret avseende den rättighetsägande tjänstemannens ställning inte uppfyllt, och personaldomstolen saknar således i princip behörighet att pröva målet med hänsyn till den personkrets som omfattas av artikel 270 FEUF och artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna. Detta innebär att när de anhöriga begär ersättning för olika skador som orsakats av samma handling, så måste de med nödvändighet väcka talan i två olika mål, det ena vid personaldomstolen, och det andra vid tribunalen, beroende på om de väcker talan som rättsinnehavare till tjänstemannen i fråga eller om de begär ersättning för personlig ekonomisk eller ideell skada. Helt skilda materiella villkor gäller för talan i respektive mål.
Med hänsyn till skäl knutna till rättssäkerhetshänsyn, god rättskipning, processekonomi och nödvändigheten av att undvika att domstolsavgöranden strider mot varandra bör dessa anhöriga emellertid ha rätt att förena dessa yrkanden i en och samma talan. Denna enda talan ska väckas vid tribunalen och detta på grund av följande två skäl. Tribunalen är den allmänna domstolen eller den domstol som hanterar allmän rätt, och den har därför fullständig jurisdiktion, till skillnad från personaldomstolen, som är en domstol som hanterar undantagsfall. Tribunalen är också den överordnade domstol till vilken personaldomstolen är knuten enligt artikel 257 FEUF. Enligt artikel 8.3 andra stycket i bilaga I till domstolens stadga ska personaldomstolen förklara sig obehörig för att tribunalen ska kunna döma i ärendet, om personaldomstolen och tribunalen behandlar ärenden som avser samma sakfråga.
(se punkterna 47, 51, 65, 66 och 73−75)
2. I systemet med förfaranden för att föra talan enligt artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna kan ett skadeståndsyrkande, som för första gången framställs vid tribunalen, upptas till prövning, även om det föregående administrativa klagomålet endast avsåg ogiltigförklaring av det beslut som påstås vara skadebringande, eftersom en ansökan om ogiltigförklaring implicit kan innebära en ansökan om ersättning för den påstådda skadan. Ett yrkande om dröjsmålsränta får också prövas av tribunalen, om det angripna beslutet ogiltigförklaras, även om det inte uttryckligen nämnts i det föregående administrativa klagomålet. Dessa lösningar gäller inte endast talan om ogiltigförklaring utan även tvister som endast rör skadestånd.
(se punkterna 92−94)