BESLUT AV FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE
den 27 april 2005 (*)
”Interimistiskt förfarande – Interimistiska åtgärder – Passivitetstalan – Upptagande till sakprövning – Direktiv 91/414/EEG”
I mål T‑34/05 R,
Makhteshim-Agan Holding BV, Amsterdam (Nederländerna),
Alfa Georgika Efodia AEVE, Athen (Grekland),
Aragonesas Agro, SA, Madrid (Spanien),
företrädda av advokaterna C. Mereu och K. Van Maldegen,
sökande,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av M.B. Doherty, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
svarande,
angående en ansökan om att det skall förordnas om vissa interimistiska åtgärder avseende utvärderingen av endosulfan för ett eventuellt införande i bilaga 1 till rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236),
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE
följande
Beslut
Tillämpliga bestämmelser
1 I rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236) fastställs bland annat den ordning inom gemenskapen som skall tillämpas vid givande och återkallande av tillstånd för utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden.
2 I artikel 4 i direktiv 91/414 föreskrivs att ”[m]edlemsstaterna skall säkerställa att ett växtskyddsmedel endast godkänns om … dess verksamma ämnen finns upptagna i bilaga 1”. De verksamma ämnen som fanns på marknaden två år efter anmälan av direktiv 91/414 och som inte var införda i bilaga 1 till direktivet kan på vissa villkor dock omfattas av övergångsregler. Enligt artikel 8.2 i direktiv 91/414 får sålunda ”en medlemsstat under tolv år efter anmälan av detta direktiv godkänna att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga 1 och som fanns på marknaden två år efter anmälan av detta direktiv släpp[a]s ut på marknaden inom sitt territorium”. Denna period på tolv år, som löpte ut den 26 juli 2003, har genom kommissionens förordning (EG) nr 2076/2002 av den 20 november 2002 om förlängning av den tidsperiod som avses i artikel 8.2 i rådets direktiv 91/414/EEG samt om att inte förteckna vissa verksamma ämnen i bilaga I till det direktivet och att återkalla godkännanden för växtskyddsmedel som innehåller dessa ämnen (EGT L 319, s. 3) för vissa ämnen förlängts till den 31 december 2005. Endosulfan, som är ett aktivt ämne som bland annat används för att tillverka insektsmedel, återfinns bland de ämnen som berörs av denna förlängning.
3 Under den övergångsperiod som föreskrivs i artikel 8.2 i direktiv 91/414 skall de berörda aktiva ämnena bli föremål för ett arbetsprogram efter vars slutförande de kan införas i bilaga 1 till direktiv 91/414 eller tvärtom inte införas där, om säkerhetskraven enligt artikel 5 i direktiv 91/414 inte är uppfyllda eller om nödvändiga uppgifter och data inte har inlämnats ”inom den fastställda tiden”. I artikel 8.2 i direktiv 91/414 föreskrivs slutligen att formerna för detta arbetsprogram skall fastställas genom en förordning av kommissionen.
4 I kommissionens förordning (EEG) nr 3600/92 av den 11 december 1992 om närmare bestämmelser för genomförandet av den första etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i rådets direktiv 91/414 om utsläppande av växtskyddsprodukter på marknaden (EGT L 366, s. 10; svensk specialutgåva, område 3, volym 46, s. 203) organiseras förfarandet för utvärdering av ett antal ämnen inför deras eventuella införande i bilaga 1 till direktiv 91/414. Bland dessa ämnen finns endosulfan.
5 Enligt artikel 5.2 b i förordning nr 3600/92 skall en rapporterande medlemsstat utnämnas för utvärderingen av varje berört verksamt ämne. Konungariket Spanien har utnämnts som rapporterande medlemsstat med uppgift att, med tillämpning av kommissionens förordning (EG) nr 933/94 av den 27 april 1994 om fastställande av verksamma ämnen i växtskyddsmedel och om val av rapporterande medlemsstater för genomförandet av kommissionens förordning nr 3600/92 (EGT L 107, s. 8 ; svensk specialutgåva, område 3, volym 57, s. 13), granska endosulfan.
Bakgrund och förfarande
6 Makhteshim-Agan Holding BV, Aragonesas Agro, SA, och Alfa Georgika Efodia AEVE är bolag vars verksamhet bland annat omfattar produktion och försäljning av endosulfan och endosulfanbaserade växtskyddsmedel. Aragonesas Agro är ett dotterbolag till Makhteshim-Agan Holding och distributör för detta bolag. Aragonesas Agro är innehavare av godkännanden för försäljning i Spanien av vissa endosulfanbaserade växtskyddsmedel. Alfa Georgika Efodia är ett dotterbolag till Makhteshim-Agan Holding och distributör för detta bolag samt innehavare av godkännanden för försäljning i Grekland för vissa endosulfanbaserade växtskyddsmedel.
7 Makhteshim Agan Intern. Coordination finns bland de sju producenter som anges i bilaga 1 till förordning nr 933/94 och som har meddelat att det avser att få endosulfan infört i bilaga 1 till direktiv 91/414. Kommissionen har i sitt yttrande hänvisat till detta företag under benämningen Makhteshim Agan International Coordination Center. Sökandena har i sin ansökan om interimistiska åtgärder preciserat att Makhteshim Agan International Coordination Center är ett dotterbolag till Makhteshim-Agan Holding.
8 Före tidsfristen den 31 oktober 1995, som fastställts i förordning nr 933/94 i ändrad lydelse, var det endast Makhteshim Agan International Coordination Center och AgrEvo GmbH, som hädanefter benämns Bayer CropScience AG, som, i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 3600/92, tillställde Konungariket Spanien handlingar beträffande endosulfan. Makhteshim Agan International Coordination Center och AgrEvo samlade efter detta överlämnande sina ansträngningar i en arbetsgrupp kallad arbetsgruppen för endosulfan (task force endosulfan).
9 Efter att ha undersökt den inlämnade dokumentationen riktade Konungariket Spanien i februari månad 2000 ett förslag till rapport beträffande endosulfan till kommissionen.
10 Under sommaren år 2000 skickade kommissionen, med tillämpning av artikel 7.3 i förordning nr 3600/92, förslaget till rapport till medlemsstaterna och till AgrEvo, i dess egenskap av företrädare för arbetsgruppen för endosulfan.
11 Från januari månad till juli månad år 2001 organiserade den brittiska myndigheten för växtskyddsmedel (Pesticide Safety Directorate) på kommissionens vägnar flera möten med experter från ett antal medlemsstater för att granska förslaget till rapport och de kommentarer som det föranledde. Den 27 juni 2001 sändes den rapport som utarbetats efter denna granskning till medlemsstaterna och den 25 augusti 2001 överlämnades denna rapport till arbetsgruppen för endosulfan för kommentarer och kompletterande förtydliganden.
12 Efter att ha konstaterat att det krävdes viss ytterligare information för granskningen av endosulfan antog kommissionen den 21 november 2001 beslut 2001/810/EG om beslutet om att eventuellt föra in vissa verksamma ämnen i bilaga I till direktiv 91/414 (EGT L 305, s. 32). Genom detta beslut uppsköts tidsfristen för att lämna in nya uppgifter beträffande endosulfan till den 25 maj 2002. För långtidsstudier fastställdes tidsfristen för inlämnande till den 31 maj 2003.
13 Den 8 mars 2002 ägde ett möte rum, i vilket arbetsgruppen för endosulfan och de spanska myndigheterna deltog.
14 Arbetsgruppen för endosulfan ingav de undersökningar som begärts till den 25 maj 2002 före utgången av denna frist.
15 Den 17 juli 2002 hölls ett nytt möte med de spanska myndigheterna.
16 Arbetsgruppen för endosulfan ingav de undersökningar som begärts till den 31 maj 2003 före utgången av denna frist.
17 Den 22 januari 2004 hölls ett nytt möte, i vilket arbetsgruppen för endosulfan och de spanska myndigheterna deltog. En expert inom området för miljö och ekotoxikologi meddelade vid detta möte arbetsgruppen för endosulfan vissa farhågor beträffande endosulfan.
18 Den 26 januari 2004 överlämnade Konungariket Spanien till en av medlemmarna i arbetsgruppen för endosulfan den rapport om utvärdering av de uppgifter som denna grupp framlagt i maj månad år 2002 och år 2003.
19 Den 11 mars 2004 hölls ett möte mellan kommissionen och medlemsstaterna under vilket det fastställdes att det saknades uppgifter som motiverade införande av endosulfan i bilaga 1 till direktiv 91/414.
20 Den 17 maj 2004 hölls ett trepartsmöte som kommissionen, de spanska myndigheterna och företrädare för arbetsguppen för endosulfan med tillämpning av artikel 6.4 i direktiv 91/414 deltog i. Företrädaren för kommissionen meddelade vid detta möte arbetsgruppen för endosulfan att kommissionen planerade att föreslå Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa (nedan kallad kommittén) att inte införa endosulfan i bilaga 1 till direktiv 91/414 och att syftet med mötet var att ge arbetsgruppen för endosulfan möjlighet att framlägga sina synpunkter. Företrädaren för kommissionen preciserade att arbetsgruppen för endosulfan kunde skicka sina kommentarer före den 21 juni 2004, men att någon ny uppgift till stöd för dess argumentering inte kunde godtas, eftersom fristen den 31 maj 2003 redan hade överskridits.
21 Den 25 juni 2004 ställde företrädare för arbetsgruppen för endosulfan en skrivelse till kommissionen för att ifrågasätta det sätt på vilket utvärderingen av endosulfan hade skett och lämna vissa ytterligare tekniska förklaringar.
22 Genom skrivelse av den 12 juli 2004 bad kommissionen Konungariket Spanien att inte beakta de nya undersökningarna från arbetsgruppen för endosulfan.
23 Den 24 september 2004 skickade arbetsgruppen för endosulfan via sin rådgivare en skrivelse till kommissionen. I inledningen till denna skrivelse preciserade arbetsgruppen för endosulfan att den skrev för att ”formellt be kommissionen att ingripa för intresset av god förvaltningssed för att säkerställa en korrekt tillämpning av gemenskapsrätten och skydda därtill hörande rättigheter och de berättigade förväntningarna [från arbetsgruppen för endosulfan]”. Arbetsgruppen för endosulfan anmodade dessutom kommissionen att ”förvissa sig om att utvärderingen av endosulfan från vetenskaplig och rättslig synpunkt [hade] genomförts korrekt och att meddela arbetsgruppen sitt beslut i detta avseende”. I samma skrivelse preciserade arbetsgruppen för endosulfan att ”kommissionen [var] skyldig att på ett opartiskt sätt undersöka uppgifterna från arbetsgruppen för endosulfan, att ingripa för intresset av god förvaltningssed och att återförvisa granskningen av endosulfan till rapportören eller till de fackorgan som upprättats med stöd av gemenskapsrätten med uppgift att undersöka alla relevanta uppgifter och därvid använda de särskilda kriterier för utvärdering som fastställts genom direktiv 91/414”. Arbetsgruppen för endosulfan avslutade sin skrivelse med att förelägga kommissionen att inom 60 dagar ta ställning.
24 Genom skrivelse av den 26 november 2004 svarade kommissionen på begäran från arbetsgruppen för endosulfan. I denna skrivelse informerade kommissionen arbetsgruppen för endosulfan om att den förberedde ett förslag till beslut om att inte införa endosulfan i bilaga 1 till direktiv 91/414, och att den avsåg att framlägga detta förslag för kommittén vid dess första möte år 2005. Kommissionen angav även att den i sin skrivelse av den 12 juli 2004 hade erinrat om förfarandet enligt förordning nr 3600/92 och de frister som föreskrivs för avslutande av granskningen av de ämnen som åsyftas i denna förordning. Kommissionen påpekade slutligen att syftet med begäran från arbetsgruppen för endosulfan var att kommissionen skulle utvärdera de undersökningar som framlagts kort dessförinnan och som krävde en ingående analys, varför denna begäran stred emot den begäran vars syfte var att kommissionen generellt skulle ta ställning till handlingarna inom en frist på 60 dagar.
25 Genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 31 januari 2005 har Bayer CropScience och sökandena, med stöd av artikel 232 EG, väckt passivitetstalan. Sökandena har i denna ansökan, i första hand, i huvudsak yrkat att förstainstansrätten skall
– fastställa att kommissionen har åsidosatt sin skyldighet att dels undersöka de uppgifter som inlämnats för granskning av endosulfan, dels säkerställa sökandenas rätt till en opartisk rättegång (due process) under denna granskning, och
– ålägga kommissionen att iaktta sina skyldigheter och i detta syfte pröva alla de uppgifter som förelagts för granskningen av endosulfan och iaktta deras rätt till en opartisk rättegång (due process).
26 Genom särskild handling som inkom till förstainstansrättens kansli den 31 januari 2005 har sökandena framställt förevarande ansökan om intermistiska åtgärder. I sin ansökan har sökandena yrkat att förstainstansrättens ordförande, med stöd av artikel 105.2 i förstainstansrättens rättegångsregler, skall pröva denna innan kommissionen framför sina synpunkter.
27 Den 8 februari 2005 ställde förstainstansrättens ordförande vissa skriftliga frågor till kommissionen, som denna besvarade genom skrivelse daterad den 9 februari 2005.
28 Den 11 februari 2005 ingav sökandena en skrivelse till förstainstansrättens kansli med vissa kommentarer av kommissionens skrivelse daterad den 9 februari 2005. Förstainstansrättens ordförande beslöt att denna skrivelse skulle fogas till handlingarna. Genom handling som inkom till kansliet den 11 februari 2005 framförde kommissionen sina synpunkter om ansökan om interimistiska åtgärder.
29 På anmodan av förstainstansrättens ordförande ingav sökandena den 22 februari 2005 ett nytt yttrande. I detta yttrande begärde sökandena att förstainstansrättens ordförande skulle ålägga kommissionen att framlägga vissa protokoll och program från kommitténs möten i den mån som det i dessa hänvisas till endosulfan.
30 Genom skrivelse av den 2 mars 2005, som följande dag inkom till förstainstansrättens kansli, framlade kommissionen sina synpunkter på det yttrande som sökandena ingav den 22 februari 2005. På begäran av förstainstansrättens ordförande preciserade kommissionen att den formellt hade förelagt kommittén ett förslag till beslut om att inte införa endosulfan i bilaga 1 till direktiv 91/414. Till sina synpunkter bifogade kommissionen en kopia av sitt förslag till beslut och preciserade att kommittén vid sitt möte den 14 och den 15 februari 2005 hade godtagit detta förslag.
31 Den 8 mars 2005 anmodade förstainstansrätten sökandena att eventuellt yttra sig över de faktiska förtydliganden som kommissionen lämnat på begäran av förstainstansrättens ordförande. Som svar på denna anmodan yttrade sig sökandena i skrivelse av den 11 mars 2005, som kommissionen besvarade den 16 mars 2005.
Yrkanden
32 Sökandena har yrkat att förstainstansrätten skall
– ”ålägga kommissionen att inte med stöd av direktiv [91/414] avsluta granskningen av det aktiva växtskyddsämnet endosulfan och följaktligen inte, i enlighet med artikel 19 i direktiv [91/414], förelägga [kommittén] ett förslag vid dennas möte den 14 och den 15 februari 2005, eller vid varje annat möte som hålls innan målet vid den nationella domstolen avgörs, om att inte införa endosulfan i bilaga 1,” eller ”ålägga kommissionen att inte anta och/eller i [Europeiska unionens] officiella tidning offentliggöra ett beslut om att inte införa endosulfan i bilaga 1 till direktiv [91/414] (för det fall att ett förslag i den mening som avses i artikel 19 i direktiv [91/414] redan framlagts för [kommittén] och kommittén godkänt detta)”,
– ”vidta alla andra interimistiska åtgärder som förstainstansrättens ordförande anser vara lämpliga för att skydda sökandenas ställning till dess att målet vid den nationella domstolen har avgjorts”, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
33 Kommissionen har yrkat att förstainstansrätten skall
– avvisa eller ogilla talan, och
– förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
34 I artikel 104.2 i rättegångsreglerna föreskrivs att en ansökan om interimistiska åtgärder skall ange föremålet för talan, de omständigheter som ställer krav på skyndsamhet och de faktiska och rättsliga grunder på vilka den begärda åtgärden omedelbart framstår som befogad (fumus boni juris). Dessa villkor är kumulativa, vilket innebär att det inte kan förordnas om interimistiska åtgärder när ett av villkoren inte är uppfyllt (beslut av domstolens ordförande av den 14 oktober 1996 i mål C-268/96 P(R), REG 1996, s. I‑4971, punkt 30). Domstolen skall även i förekommande fall göra en avvägning mellan de föreliggande intressena (beslut av domstolens ordförande av den 23 februari 2001 i mål C-445/00 R, Österrike mot rådet, REG 2001, s. I‑1461, punkt 73).
35 Vid denna helhetsbedömning förfogar domstolen som prövar en ansökan om en interimistisk åtgärd över ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning och är fri att med avseende på de särskilda omständigheterna i fallet i fråga avgöra sättet att pröva om dessa olika villkor är uppfyllda, liksom i vilken ordning denna prövning skall utföras, då det inte i någon bestämmelse i gemenskapsrätten föreskrivs ett i förväg upprättat analysschema för bedömningen av om det är nödvändigt att bevilja interimistiska åtgärder (beslut av domstolens ordförande av den 19 juli 1995 i mål C-149/95 P(R), kommissionen mot Atlantic Container Line m.fl., REG 1995, s. I-2165, punkt 23).
36 Det är mot bakgrund av dessa överväganden som förevarande ansökan om interimistiska åtgärder skall prövas.
Parternas argument
Huruvida ansökan kan upptas till sakprövning
37 Enligt kommissionen är det av i huvudsak sju skäl uppenbart att talan i målet vid den nationella domstolen inte kan upptas till sakprövning. För det första grundar sig denna talan på en förväxling mellan å ena sidan passivitetstalan, som väcks med stöd av artikel 232 EG, och å andra sidan talan om ogiltigförklaring med stöd av artikel 230 EG. För det andra har kommissionen ännu inte antagit någon bindande rättsakt, varför kommissionens påstådda passivitet inte påverkar sökandenas rättsliga situation. För det tredje är sökandenas föreläggande otydligt när det gäller vilka rättsakter som kommissionen anmodas anta. För det fjärde har kommissionen inte haft någon skyldighet att vidta åtgärder inom den av sökandena fastställda fristen. För det femte har kommissionens svar av den 26 november 2004 – även om det antas att kommissionen varit skyldig att vidta åtgärder i det avseende som sökandena önskade – inneburit ett stopp för kommissionens påstådda passivitet. För det sjätte saknar förstainstansrätten behörighet att rikta förelägganden till kommissionen. För det sjunde har Aragonesas Agro och Alfa Georgika Efodia inte behörighet att vidta åtgärder med stöd av artikel 232 EG.
38 Kommissionen har dessutom hävdat att ansökan om interimistiska åtgärder inte i sig kan upptas till sakprövning. För det första är ansökan förhastad. För det andra står den i strid med talan i målet vid den nationella domstolen. För det tredje föregriper de begärda åtgärderna talan i målet vid den nationella domstolen. För det fjärde är ansökan om att ”alla andra interimistiska åtgärder” skall vidtas oförenlig med artikel 44.1 d i rättegångsreglerna.
39 Sökandena har hävdat att det inte borde prövas huruvida talan i målet vid den nationella domstolen kan tas upp till sakprövning. De har tillagt att den omständigheten att Makhteshim-Agan Holding har gjort en anmälan och har framlagt fullständig dokumentation är tillräckligt för att detta bolag skall särskiljas från alla de andra aktörerna. Aragonesas Agro och Alfa Georgika Efodia har deltagit i anmälningsförfarandet genom förmedling av Makhteshim-Agan Holding och har således samma rättigheter. I den mån som sökandenas talan avser passivitet kan de inte ifrågasätta en rättsakt på det nationella planet. Den omständigheten att sökandenas ansökan inte kan upptas till sakprövning strider således dels mot deras grundläggande rättighet till effektiva sanktionsåtgärder, dels mot deras rättighet att höras.
40 I sitt yttrande daterat den 22 februari 2005 tillade sökandena bland annat att den omständigheten att kommissionen inte hade prövat de ifrågavarande uppgifterna påverkade deras rättsliga situation.
Fumus boni juris
41 Sökandena har hävdat att kommissionen har åsidosatt artikel 95.3 EG och artikel 152.1 EG, artikel 5.1 i direktiv 91/414, principen om god förvaltningssed, i den mening som avses i artikel 211 EG, ”enligt vilken kommissionen åläggs att skyndsamt och opartiskt undersöka varje mål inom ramen för sin behörighet enligt direktiv [91/414] och iaktta rätten till försvar och rätten till en opartisk rättegång”, rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar, proportionalitetsprincipen, likabehandlingsprincipen, motiveringsskyldigheten, rätten att utöva näringsverksamhet och äganderätten.
42 Kommissionen har hävdat att grunderna till stöd för talan i målet vid den nationella domstolen är ytterst svaga, bland annat eftersom kommissionen inte hade någon skyldighet att vidta åtgärder före den 27 november 2004.
Kravet på skyndsamhet
43 Sökandena har hävdat att det är uppenbart att kommissionens passivitet är uppenbart rättsstridig och att det således inte är nödvändigt att pröva om det i förevarande fall föreligger allvarlig och irreparabel skada. Sökandena har dessutom hävdat att det på grund av det nära förestående yttrandet från kommittén är särskilt brådskande med de begärda åtgärderna. Det råder ingen tvekan om dels att kommittén motsätter sig införandet av endosulfan i bilaga 1 till direktiv 91/414, dels att kommissionen på grundval av detta yttrande kommer att anta ett formellt beslut om att inte införa endosulfan i bilaga 1 till direktiv 91/414. Enligt sökandena kommer offentliggörandet av detta beslut i Europeiska unionensofficiella tidning att medföra att alla godkännanden avseende de växtskyddsmedel som innehåller endosulfan återkallas från marknaden.
44 Sökanden tillade att det i avsaknad av interimistiska åtgärder kommer att ske en utveckling på marknaden som blir mycket svår, rent av omöjlig, att vända.
45 Först och främst förlorar Makhteshim-Agan Holding hela sin verksamhet för framställning och försäljning av endosulfanbaserade växtskyddsmedel inom Europeiska unionen. Makhteshim-Agan Holding övertog under år 2003 denna verksamhet från bolaget Bayer CropScience, på grundval av nya uppgifter och användningsområden som visade att endosulfan kunde användas riskfritt i den mening som avses i direktiv 91/414, och detta innan den rapporterande medlemsstaten uttalade tvivel beträffande detta ämne.
46 Vidare förlorar Aragonesas Agro sina godkännanden för försäljning i Spanien av sina endosulfanbaserade växtskyddsmedel. Detta medför för det första förlust av marknadsandelar, som även är kännbart med avseende på företagets andra produkter, för det andra ökade kostnader och, för det tredje, uppsägning av anställda.
47 När det gäller Alfa Georgika Efodia innebär slutligen förbudet mot endosulfan för det första att endosulfanbaserade växtskyddsmedel försvinner från detta bolag, för det andra förlust av kommersiella avtal, för det tredje andra affärsförluster till följd av att dess produktsortiment uttunnas och, för det fjärde, personalminskningar.
48 Kommissionen har som svar på dessa påpekanden ansett att sökandena inte har visat att det brådskade med att förordna om de begärda interimistiska åtgärderna. För det första är sökandenas rättsliga situation, i avsaknad av en bindande rättsakt, oförändrad. För det andra är själva principen om att kommissionen skall anta en rättsakt, på samma sätt som innehållet i den, fortfarande oviss. För det tredje får ett beslut, även om det beslut som antas är negativt, inte omedelbart någon verkan. För det fjärde är den skada som åberopats rent ekonomisk och kan senare bli föremål för ersättning.
Intresseavvägningen
49 Sökandena har i huvudsak hävdat att de begärda åtgärderna endast innebär att status quo upprätthålls. Sökandena har även framhållit att kommissionens uppförande är oproportionerligt i förhållande till syftet med direktiv 91/414. Endosulfan används dessutom sedan många decennier och har, i sin egenskap av riskfri produkt, i sin senaste inkapslade form tillåtits i Italien, i Grekland och i Portugal.
50 Kommissionen har hävdat att i det fall då det är nödvändigt att göra en intresseavvägning ger den företräde för skyddet för folkhälsan. (beslut av förstainstansrättens ordförande den 11 april 2003 i mål T-392/02 R, Solvay Pharmaceuticals mot rådet, REG 2003, s. II‑1825, punkt 122).
Förstainstansrättens ordförandes bedömning
51 Eftersom parternas skriftliga yttranden innehåller alla de uppgifter som krävs för att pröva ansökan om interimistiska åtgärder behöver parterna inte avge muntliga yttranden.
52 Kommissionen har i sitt yttrande hävdat att det är flera skäl till att ansökan om interimistiska åtgärder inte kan upptas till sakprövning. Dessa skäl beror i huvudsak dels på att det är uppenbart att talan i målet vid den nationella domstolen inte kan upptas till sakprövning, dels på de begärda interimistiska åtgärdernas karaktär (punkterna 37 och 38 ovan).
53 Enligt fast rättspraxis skall frågan huruvida talan kan upptas till sakprövning i princip inte prövas i ett interimistiskt förfarande för att inte föregripa prövningen av saken i målet. Det kan emellertid visa sig nödvändigt att fastställa om vissa omständigheter föreligger som gör det möjligt att dra slutsatsen att talan rörande huvudsaken, som ansökan om interimistiska åtgärder hänför sig till, kan prövas, när det, såsom i detta fall, har hävdats att det är uppenbart att en sådan talan skall avvisas (se bland annat beslut av domstolens ordförande av den 27 januari 1988 i mål 376/87 R, Distrivet mot rådet, REG 1988, s. 209, punkt 21, samt beslut av förstainstansrättens ordförande den 30 juni 1999 i mål T-13/99 R, Pfizer Animal Health mot rådet, REG 1999, s. II-1961, punkt 121, och beslutet i det ovan i punkt 50 nämnda målet Solvay Pharmaceuticals mot rådet, punkt 53).
54 I förevarande fall finns det anledning att var för sig pröva upptagandet till sakprövning av de två yrkanden som sökandena i första hand har framfört i sin talan i sak, det vill säga i första hand deras yrkande att förstainstansrätten skall fastställa kommissionens passivitet, och i andra hand deras yrkande att förstainstansrättens skall meddela ett föreläggande för kommissionen.
Yrkandet att förstainstansrätten skall fastställa kommissionens passivitet
55 Sökandena har inom ramen för talan i målet vid den nationella domstolen i huvudsak yrkat att förstainstansrätten skall fastställa att kommissionen har underlåtit att uppfylla sin påstådda skyldighet att dels undersöka de uppgifter som arbetsgruppen för endosulfan lämnat, dels iaktta sökandenas rätt till en opartisk rättegång (punkt 25 ovan).
56 Om det antas att ett sådant yrkande är förenligt med syftet med artikel 232 EG, vilket för en enskild innebär att det skall fastställas att en institution har underlåtit att uppfylla sin skyldighet ”att till personen i fråga rikta någon annan rättsakt än en rekommendation eller ett yttrande”, skall det under alla förhållanden kontrolleras att de andra villkoren för att passivitetstalan skall kunna upptas till sakprövning är uppfyllda.
57 I artikel 232 andra stycket EG föreskrivs dock att en passivitetstalan ”endast [skall] tas upp om den berörda institutionen dessförinnan anmodats att vidta åtgärder”. Enligt fast rättspraxis skall en sådan anmodan vara tillräckligt tydlig och precis för att kommissionen konkret skall kunna utröna vilket beslut som den anmodas anta. Av anmodan skall dessutom framgå att syftet är att tvinga kommissionen att ta ställning (se, för ett liknande resonemang, domstolens beslut av den 18 november 1999 i mål C-249/99 P, Pescados Congelados Jogamar mot kommissionen, REG 1999, s. I‑8333, punkt 18, och förstainstansrättens dom av den 3 juni 1999 i mål T-17/96, TF1 mot kommissionen, REG 1999, s. II‑1757, punkt 41).
58 Det ankommer inte i förevarande fall på förstainstansrätten att avgöra huruvida föreläggandet från arbetsgruppen för endosulfan var tillräckligt tydligt och precist, i den mening som avses i ovannämnda rättspraxis, för att ge kommissionen möjlighet att konkret utröna innehållet i det beslut som den anmodades anta.
59 Inom ramen för detta interimistiska förfarande finns det däremot anledning att pröva huruvida det, sedan det antagits att kommissionen på goda grunder anmodats att vidta åtgärder, i detta skede finns tillräckligt underlag för att det skall kunna anses att kommissionen inte har tagit ställning till föreläggandet från arbetsgruppen för endosulfan.
60 Av fast rättspraxis följer i detta avseende att med orden ”underlåtit att till personen i fråga rikta någon annan rättsakt” i artikel 232 EG avses passivitet genom underlåtenhet att vidta åtgärder eller att ta ställning men inte antagandet av en annan rättsakt än den som berörda personer hade funnit önskvärd eller nödvändig (domstolens dom av den 13 juli 1971 i mål 8/71, Deutscher Komponistenverband mot kommissionen, REG 1971, s. 705, svensk specialutgåva, volym 1, s. 593, punkt 2, av den 15 december 1988 i de förenade målen 166/86 och 220/86, Irish Cement mot kommissionen, REG 1988, s. 6473, punkt 17, och av den 24 november 1992 i de förenade målen C-15/91 och C‑108/91, Buckl m.fl. mot kommissionen, REG 1992, s. I‑6061, punkt 17).
61 I förevarande fall informerade kommissionen i sin skrivelse av den 26 november 2004 arbetsgruppen för endosulfan om att den avsåg att för kommittén framlägga ett förslag till beslut om att inte införa endosulfan i bilaga 1 till direktiv 91/414.
62 När kommittén avger ett fördelaktigt utlåtande över ett förslag till beslut om att – med tillämpning av artikel 5.3 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, s. 23) – inte införa ett aktivt ämne i listan, skall kommissionen, med förbehåll för en eventuell resolution av Europaparlamentet som antas med tillämpning av artikel 8 i beslut 1999/468, själv ”anta de föreslagna åtgärderna”. Ett sådant förslag markerar således kommissionens vilja att avsluta granskningen av det aktiva ämnet i fråga.
63 I sin skrivelse av den 26 november 2004 avvisade kommissionen dessutom argumenteringen från arbetsgruppen för endosulfan, enligt vilken granskningen av endosulfan inte skett enligt ”ett rättvist förfarande”. Kommissionen hänvisade i detta avseende bland annat till sin skrivelse av den 12 juli 2004, som i kopia ställts till företrädare för arbetsgruppen för endosulfan, i vilken den hade bett de spanska myndigheterna att inte undersöka uppgifterna från arbetsgruppen för endosulfan och erinrat om att fristen för att framlägga ytterligare undersökningar hade löpt ut.
64 Mot bakgrund av dessa omständigheter anser förstainstansrätten i detta skede att kommissionens skrivelse av den 26 november 2004 tydligt visar kommissionens vägran dels att undersöka uppgifterna från arbetsgruppen för endosulfan innan den för kommittén framlade ett förslag till beslut om att inte införa endosulfan, dels att ge sökandena förmånen av ytterligare processuella garantier innan det ovannämnda förslaget framlades för kommittén.
65 Det verkar för övrigt som om sökandena själva instämmer häri, eftersom de i sin ansökan har gjort gällande att ”kommissionens svarsskrivelse av den 26 november 2004 med nödvändighet innebär att rapportören och/eller kommissionen inte har undersökt de nya uppgifterna och sökandenas argumentering i samband härmed, och att de inte avser att göra det eller, genom att ta itu med de bekymmer som rapportören inte informerade sökandena om förrän i januari 2004, iaktta rätten till en opartisk rättegång”.
66 Följaktligen har förstainstansrättens ordförande i detta skede, och utan att på något vis föregripa det beslut som förstainstansrätten i samband med talan i målet vid den nationella domstolen kan komma att fatta i denna fråga, inte tillräckligt underlag för att anse att skrivelsen av den 26 november 2004 inte utgör ett ställningstagande i fråga om de åtgärder som kommissionen anmodades anta. I detta skede skall det således anses vara uppenbart att sökandenas yrkande om fastställande av kommissionens passivitet inte kan upptas till sakprövning.
67 Det är under alla förhållanden fast rättspraxis att det rättsmedel som föreskrivs i artikel 232 EG bygger på uppfattningen att det vid rättsstridig passivitet från den ifrågasatta institutionens sida skall vara möjligt att väcka talan vid domstolen eller förstainstansrätten för att få fastställt att underlåtenheten att vidta åtgärder strider mot EG-fördraget, då den berörda institutionen inte har avhjälpt denna underlåtenhet. Denna fastställelse får enligt artikel 233 EG till följd att svarandeinstitutionen är skyldig att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domstolens eller förstainstansrättens dom, utan att detta påverkar sådana yrkanden om utomobligatoriskt skadestånd som kan följa av samma avgörande. I det fall den rättsakt vars uteblivande är föremål för tvisten har antagits efter det att talan väckts, men innan dom har meddelats, kan den omständigheten att domstolen eller förstainstansrätten fastställer att den ursprungliga underlåtenheten att handla var rättsstridig inte få de verkningar som avses i artikel 233 EG. Av detta följer, liksom i ett fall då svarandeinstitutionen har efterkommit uppmaningen att vidta åtgärder inom tidsfristen på två månader, att det i ett sådant fall inte längre finns något föremål för talan, varför det inte längre finns anledning att pröva ansökan (domstolens beslut av den 13 december 2000 i mål C-44/00 P, Sodima mot kommissionen, REG 2000, s. I‑11231, punkt 83, och förstainstansrättens dom av den 17 februari 1998 i mål T-105/96, Pharos mot kommissionen, REG 1998, s. II‑285, punkterna 41 och 42).
68 I förevarande fall har kommissionen i sitt yttrande daterat den 2 mars 2005 dock preciserat att den formellt för kommittén hade framlagt ett förslag till beslut om att inte införa endosulfan i bilaga 1 till direktiv 91/414 (se punkt 30 ovan). Såsom redan fastställts i punkt 62 ovan markerar ett sådant förslag tydligt kommissionens vilja att avsluta granskningen av det aktiva ämnet i fråga.
69 Det skall i detta avseende tilläggas att den omständigheten att ett sådant förslag inte vid första påseende utgör en rättsakt som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring inte hindrar att den kan utgöra ett ställningstagande som innebär att den påstådda passiviteten upphör, om den utgör den nödvändiga förutsättningen för ett förfarande som i princip skall utmynna i en rättsakt som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring (förstainstansrättens dom av den 27 juni 1995 i mål T-186/94, Guérin automobiles mot kommissionen, REG 1995, s. II‑1753, punkt 25, och domen i det ovan i punkt 67 nämnda målet Pharos mot kommissionen, punkt 43).
70 Följaktligen finns det i detta skede all anledning att anse att den omständigheten att kommissionen formellt har framlagt ett förslag till beslut om att inte införa endosulfan i bilaga 1 till direktiv 91/414, och detta utan att dessförinnan ha vidtagit de åtgärder som arbetsgruppen för endosulfan begärt, utgör ett ställningstagande till det föreläggande som denna grupp meddelat.
71 Passiviteten upphör emellertid den dag då den som anmodade institutionen har mottagit ställningstagandet (förstainstansrättens dom av den 27 januari 2000 i de förenade målen T-194/97 och T-83/98, Branco mot kommissionen, REG 2000, s. II‑69, punkt 55).
72 I förevarande fall har kommissionen angivit att den, den 1 mars 2005, till en företrädare för arbetsgruppen för endosulfan skickade en kopia på det förslag till beslut som godkänts av kommittén. I sitt yttrande daterat den 11 mars 2005 bekräftade sökandena att Makhteshim-Agan Holding den 1 mars 2005 hade mottagit en kopia av detta förslag. Dessutom delgav förstainstansrättens kansli, den 7 mars 2005, sökandena kommissionens yttrande, daterat den 2 mars 2005, som i bilaga innehöll en kopia av kommissionens förslag till beslut. Även om det antas att kommissionen efter att ha mottagit föreläggandet från arbetsgruppen för endosulfan befann sig i en passivitetssituation, förefaller det i detta skede följaktligen som om denna situation upphörde senast den 7 mars 2005.
73 I detta skede har förstainstansrättens ordförande således inte tillräckligt underlag för att anse att det fortfarande finns anledning att pröva sökandenas yrkande att förstainstansrätten skall fastställa kommissionens passivitet.
Yrkande att ett föreläggande skall meddelas kommissionen
74 Utöver yrkandet om fastställelse av kommissionens passivitet har sökandena i första hand yrkat att förstainstansrätten skall ålägga kommissionen att iaktta sina skyldigheter, bland annat genom att undersöka alla de uppgifter som framlagts för granskningen av endosulfan och genom att iaktta sökandenas föregivna processuella rättigheter.
75 På denna punkt räcker det att erinra om att gemenskapsdomstolen inte har behörighet att rikta förelägganden till en institution inom ramen för en talan som väckts med stöd av artikel 232 EG (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 1 april 1993 i mål C-25/91, Pesqueras Echebastar mot kommissionen, REG 1993, s. I‑1719, punkt 14, och förstainstansrättens beslut av den 27 maj 1994 i mål T-5/94, J mot kommissionen, REG 1994, s. II‑391, punkt 17).
76 Förstainstansrättens ordförande har således inte tillräckligt underlag för att kunna anse att sökandenas yrkande att förstainstansrätten skall meddela ett föreläggande för kommissionen kan upptas till sakprövning.
77 I detta skede synes det vara uppenbart att talan i målet vid den nationella domstolen inte kan upptas till sakprövning eller att det beträffande denna i varje fall till en del saknas anledning att döma i saken, och att det i övrigt skall fastställas att det är uppenbart att talan inte kan upptas till sakprövning.
78 Utan att det är nödvändigt att uttala sig om dels de andra grunder för att talan inte kan upptas till sakprövning som kommissionen har åberopat, dels sökandenas yrkande att det skall förordnas att kommissionen skall framlägga protokollen och programmen från kommitténs möten i den mån det i dessa hänvisas till endosulfan, skall ansökan om interimistiska åtgärder följaktligen avslås.
På dessa grunder fattar
FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE
följande beslut:
1) Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.
2) Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.
Luxemburg den 27 april 2005
Justitiesekreterare | | Ordförande |