Talan väckt den 7 oktober 2009 - Almamet GmbH Handel mit Spänen und Pulvern aus Metall mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål T-410/09)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Almamet GmbH Handel mit Spänen und Pulvern aus Metall (Ainring, Tyskland) (ombud: advokaterna S. Hautbourg och C. Renner)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 22 juli 2009 (ärende COMP/39.396) till den del det avser sökanden,

i andra hand sätta ned de böter som åläggs genom artikel 2 i beslutet

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har yrkat att förstainstansrätten ska delvis ogiltigförklara kommissionens beslut K(2009) 5791 slutligt av den 22 juli 2009 (ärende COMP/39.396 - Kalciumkarbid- och magnesiumbaserade reaktanter för stål- och gasindustrin) om ett förfarande enligt artiklarna 81 EG och 53 EES, i vilket kommissionen ansåg att ett antal leverantörer av kalciumkarbid- och magnesiumgranulat som ägnade sig åt marknadsuppdelning, fördelning av kvoter och kunder, samordnad prissättning samt utbyte av känsliga kommersiella upplysningar om en väsentlig del av marknaden inom EES därigenom åsidosatte de ovannämnda fördragsbestämmelserna (det angripna beslutet), till den del detta beslut avser sökanden och i andra hand sätta ned de böter som ålagts sökanden genom artikel 2 i det angripna beslutet.

Sökanden har åberopat tre grunder till stöd för sin talan om ogiltigförklaring.

I den första grunden har sökanden hävdat att kommissionen åsidosatte sökandens rätt till försvar genom att använda dokument mot sökanden som beslagtagits utanför ramen för kommissionens undersökningsbeslut.

I den andra grunden har sökanden hävdat att kommissionen med avseende på magnesium inte styrkt att de överträdelser ägt rum som anges i artikel 1 i det angripna beslutet. Sökanden anser att de handlingar som beslagtogs rättsstridigt visserligen fördes till handlingarna i ärendet, men att de i grunden var oprecisa och inkonsekventa. Sökanden har anfört att återstoden av bevisningen består av ett muntligt yttrande mot bakgrund av tillkännagivandet om förmånlig behandling som inte bara är oprecist, utan dessutom är en oriktig framställning av vissa omständigheter som har bestritts av andra parter. På grundval härav anser sökanden att bevisbördan beträffande den överträdelse som gjorts gällande fortfarande ligger på kommissionen.

I den tredje grunden har sökanden hävdat att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning med hänsyn till att det var fråga om en enstaka och fortlöpande överträdelse. Bland annat är kalciumkarbidgranulat och magnesiumgranulat inte fullständigt utbytbara. Sökanden har vidare hävdat att det inte fanns någon allmän och överbyggande plan avseende de båda produkterna som styrktes av att olika möten hållits beträffande var och en av dem.

Sökanden har i andra hand åberopat fyra grunder till stöd för sitt yrkande om nedsättning av de böter som ålagts genom artikel 2 i det angripna beslutet.

I den fjärde grunden har sökanden hävdat att kommissionen åsidosatte punkterna 23 och 26 i tillkännagivandet om förmånlig behandling¹ genom att inte medge nedsättning i enlighet med detta tillkännagivande. Sökanden anser att uppgifterna i sökandens ansökan om förmånlig behandling har ett betydande mervärde. Sökanden anser särskilt att kommissionen inte hade rätt att underlåta att medge nedsättning av böterna på den enda grunden att sökandens ansökan inte innehöll några upplysningar om den påstådda överträdelsen avseende magnesium, eftersom den överträdelsen inte utgör en del av förfarandet.

I den femte grunden har sökanden hävdat att kommissionen åsidosatte artiklarna 81 EG och 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003² samt punkt 32 i riktlinjerna för beräkning av böter,³ genom att den fastställde det slutgiltiga beloppet för böterna till en nivå som översteg tio procent av sökandens senaste reviderade omsättning. Sökanden har hävdat att kommissionen beräknade bötesbeloppet på grundval av sökandens omsättning pro forma för år 2008 i stället för sökandens senaste reviderade omsättning för år 2007. Sökanden anser vidare att kommissionen skulle ha tillämpat en nedsättning med 20 procent i enlighet med punkt 37 i riktlinjerna för beräkning av böter sedan det högsta tillåtna bötesbeloppet på tio procent hade beräknats.

I den sjätte grunden har sökanden hävdat att kommissionen åsidosatte proportionalitetsprincipen när den fastställde ett för högt bötesbelopp med avseende på sökanden. Sökanden har hävdat att det är uppenbart oproportionerligt att fastställa böter till ett belopp som medför ett negativt bokfört värde eller minskar ett företags bokförda värde till noll. De ålagda böterna överstiger dessutom den finansiella kapaciteten för en handlare som i likhet med sökanden arbetar med mycket dyrbara produkter och mycket låga vinstmarginaler. Sökanden anser slutligen att kommissionen, genom den nedsättning med 20 procent som den tillämpat, inte tillräckligt har beaktat sökandens särskilda situation som kommissionen uttryckligen har erkänt och att böterna fortfarande ligger på en oproportionerlig nivå.

I den sjunde grunden har sökanden hävdat att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den ansåg att sökanden inte uppfyllde kraven i punkt 35 i riktlinjerna för beräkning av böter. Sökanden anser att kommissionen fastställde bötesbeloppet till en nivå som oåterkalleligen kommer att sätta sökandens ekonomiska bärkraft i fara och innebära att företagets tillgångar förlorar sitt värde. Sökanden har dessutom gjort gällande att kommissionen gjorde en oriktig bedömning när den ansåg att det inte fanns någon särskild ekonomisk kontext eller samhällssammanhang som behövde beaktas med avseende på sökanden.

____________

¹ - Kommissionens tillkännagivande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (Text av betydelse för EES) (EUT C 298, 8.12.2006, s. 17).

² - Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1).

³ - Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, s. 2).