Language of document :

Talan väckt den 28 juni 2022 – Deutsche Bank mot Gemensamma resolutionsnämnden

(Mål T-398/22)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Deutsche Bank AG (Frankfurt am Main, Tyskland) (ombud: advokaterna H. Berger och M. Weber)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara Gemensamma resolutionsnämndens beslut av den 11 april 2022 om beräkningen av 2022 års förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRB/ES/2022/18), inklusive bilagor, såvitt det omtvistade beslutet, inklusive bilaga I, bilaga II och bilaga III, avser sökandens förhandsbidrag,

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

Genom den första grunden gör sökanden gällande att det omtvistade beslutet utgör ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 andra stycket FEUF jämte artikel 41.1 och 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan), samt rätten till ett effektivt domstolsskydd enligt artikel 47.1 i stadgan, eftersom beslutet är bristfälligt motiverat i flera avseenden, i synnerhet vad gäller svarandens utövande av sitt lagstadgade utrymme för skönsmässig bedömning, dess underlåtenhet att lämna ut uppgifter från andra institutioner och den omständigheten att det i praktiken är omöjligt att få till stånd en domstolsprövning av beslutet.

Genom den andra grunden gör sökanden gällande att beslutet utgör ett åsidosättande av artikel 4 i genomförandeförordning (EU) 2015/81,1 jämförd med artiklarna 69 och 70 i förordning (EU) nr 806/2014,2 samt artiklarna 16, 17, 41 och 52 i stadgan, såtillvida svaranden fastställde den årliga målnivån för 2022 till 14 253 573 821,46 euro. I andra hand gör sökanden gällande att artiklarna 69 och 70 i förordning (EU) nr 806/2014 strider mot överordnade rättsregler.

Genom den tredje grunden gör sökanden gällande att artiklarna 6, 7 och 9 i bilaga I till delegerad förordning (EU) 2015/631 strider mot överordnade rättsregler, bland annat av det skälet att dessa bestämmelser strider mot kravet på en riskanpassad bidragsberäkning, proportionalitetsprincipen, samt kravet på att ta full hänsyn till faktiska omständigheter.

Den fjärde grunden avser att beslutet utgör ett åsidosättande av sökandens näringsfrihet enligt artikel 16 i stadgan jämte proportionalitetsprincipen, eftersom de underliggande riskjusteringsmultiplikatorerna inte står i proportion till sökandens mycket höga förlustabsorberingskapacitet och inte tar hänsyn till den betydligt lägre risken för att sökanden kommer behöva ta den gemensamma resolutionsfonden i anspråk i händelse av dess resolution.

Genom den femte grunden gör sökanden gällande att beslutet utgör ett åsidosättande av artiklarna 16 och 20 i stadgan, jämte proportionalitetsprincipen och rätten till en god förvaltning, eftersom svarandens många skönsmässiga bedömningar innehåller uppenbara felaktigheter.

Den sjätte grunden avser att artikel 20.1 första och andra meningen i den delegerade förordningen strider mot artikel 103.7 i direktiv 2014/59/EU1 och mot kravet på en riskanpassad bidragsberäkning.

____________

1 Rådets genomförandeförordning (EU) 2015/81 av den 19 december 2014 om fastställande av enhetliga villkor för tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 vad gäller förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (EUT L 15, 2015, s. 1).

1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

1 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44).

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190).