TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)
den 6 september 2013 (*)
”Dumpning – Import av vissa fettalkoholer och blandningar av dessa med ursprung i Indien, Indonesien och Malaysia – Begärd justering för valutaomräkningar – Bevisbörda – Skada – Slutgiltig antidumpningstull”
I mål T‑6/12,
Godrej Industries Ltd, Mumbai (Indien),
VVF Ltd, Mumbai,
företrädda av advokaten B. Servais,
sökande,
mot
Europeiska unionens råd, företrätt av J.-P. Hix, i egenskap av ombud, biträdd av advokaterna G. Berrisch och A. Polcyn,
svarande,
med stöd av
Sasol Olefins & Surfactants GmbH, Hamburg (Tyskland),
Sasol Germany GmbH, Hamburg,
företrädda av advokaten V. Akritidis och J. Beck, solicitor,
och av
Europeiska kommissionen, företrädd av M. França och A. Stobiecka-Kuik, båda i egenskap av ombud,
intervenienter,
angående en talan om ogiltigförklaring av rådets genomförandeförordning (EU) nr 1138/2011 av den 8 november 2011 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa fettalkoholer och blandningar av dessa med ursprung i Indien, Indonesien och Malaysia (EUT L 293, s. 1),
meddelar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av ordföranden I. Pelikánová samt domarna K. Jürimäe och M. van der Woude (referent),
justitiesekreterare: handläggaren S. Spryropoulos,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 24 april 2013,
följande
Dom (1)
[utelämnas]
Förfarandet och parternas yrkanden
10 Sökandena har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 5 januari 2012.
11 Kommissionen ansökte, genom handling som inkom till tribunalens kansli den 24 februari 2012, om att få intervenera till stöd för rådets yrkanden.
12 Sasol Olefins & Surfactants GmbH och Sasol Germany GmbH (nedan tillsammans kallade Sasol) ansökte, genom handling som inkom till tribunalens kansli den 28 mars 2012, om att få intervenera till stöd för rådets yrkanden.
13 Genom beslut av ordföranden på tribunalens fjärde avdelning av den 19 april 2012 tilläts kommissionen intervenera.
14 Genom beslut av ordföranden på tribunalens fjärde avdelning av den 4 juni 2012 tilläts Sasol intervenera.
15 Sökandena yrkar att tribunalen ska
– ogiltigförklara den angripna förordningen såvitt avser dem, och
– förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.
16 Rådet har, med stöd av kommissionen och Sasol, yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.
[utelämnas]
Den andra grunden: Sökandens försäljning till Cognis har medtagits vid beräkningen av skademarginalen
59 Sökandenas andra grund kan delas in i tre delar. För det första har sökandena gjort gällande att artikel 3.6 och 3.7 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, s. 51, rättelse i EUT L 7, 2010, s. 22) (nedan kallad grundförordningen) har åsidosatts. De anser att deras försäljning till Cognis borde ha undantagits från skadeanalysen. Vidare innebär den påstådda skadans självförvållade natur att det under alla förhållanden inte går att fastställa ett sådant orsakssamband mellan den dumpade importen och skadan som krävs enligt artikel 3.6 i grundförordningen. Även om det antas att den påstådda skadan har visats föreligga, ska den anses ha orsakats av ”[andra] faktorer” i den mening som avses i artikel 3.7 i grundförordningen, på samma sätt som i vissa tidigare beslut från kommissionen och rådet. Denna försäljning borde även ha undantagits från beräkningen av skademarginalen. Som andra grund har sökandena gjort gällande att artikel 3.2 i grundförordningen har åsidosatts. Eftersom försäljningen till Cognis inte har undantagits vid prövningen av orsakssambandet har kommissionen och rådet inte genomfört en objektiv granskning och deras fastställande av skadan grundas inte på faktiska bevis. För det tredje har sökandena åberopat att även artikel 9.4 i grundförordningen har åsidosatts eftersom rådet inte har undantagit försäljningen av den berörda produkten till Cognis och har infört en antidumpningstull utan att på ett korrekt sätt bedöma skademarginalen.
60 Kommissionen har bestritt samtliga av sökandenas argument.
Huruvida artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen har åsidosatts
61 Tribunalen erinrar inledningsvis om att det i artikel 1.1 i grundförordningen föreskrivs att ”en antidumpningstull får tas ut på alla dumpade produkter vilkas övergång till fri omsättning inom [unionen] vållar skada”. Enligt artikel 3.2 i samma förordning ska fastställande av skada grundas på faktiska bevis och inbegripa en objektiv granskning, särskilt av den dumpade importens omfattning.
62 Det framgår av artikel 3.6 i grundförordningen att unionsinstitutionerna ska visa att det just är den dumpade importen som, på grund av sin omfattning och prisnivå, har åsamkat gemenskapsindustrin väsentlig skada. Detta är den så kallade analysen av i vilken mån skadan kan tillskrivas den dumpade importen. Det framgår därefter av artikel 3.7 i grundförordningen att institutionerna dels ska granska andra kända faktorer utöver den dumpade importen vilka samtidigt med denna skadar gemenskapsindustrin, dels säkerställa att den skada som vållas av dessa faktorer inte tillskrivs den dumpade importen. Detta är den så kallade analysen av i vilken mån skadan kan tillskrivas andra faktorer än den dumpade importen
63 Syftet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen är således att tillse att unionsinstitutionerna särskiljer de skadliga verkningarna av den dumpade importen från verkningarna av andra faktorer. Om institutionerna avstod från att särskilja verkningarna av de olika faktorerna skulle de inte ha fog för att dra slutsatsen att det är den dumpade importen som åsamkat gemenskapsindustrin väsentlig skada.
64 Vidare framgår av rättspraxis att kommissionen och rådet vid fastställandet av skadan är skyldiga att undersöka bland annat om den skada som de anser föreligga kan bero på unionsproducenternas eget beteende (domstolens dom av den 11 juni 1992 i mål C‑358/89, Extramet Industrie mot rådet, REG 1992, s. I‑3813, punkt 16).
65 Tribunalen erinrar slutligen om att gemenskapsindustrin definieras på följande sätt i artikel 4.1 a i grundförordningen: ”[B]egreppet ’gemenskapsindustri’ [avser] alla producenter inom [unionen] vilka tillverkar den likadana produkten eller de producenter vars sammanlagda tillverkning av produkten utgör en betydande del, enligt definitionen i artikel 5.4, av [unionens] sammanlagda tillverkning av denna produkt, utom i följande fall:
a) När producenter är förbundna med exportörer eller importörer eller själva är importörer av den produkt som påstås vara dumpad, får begreppet ’gemenskapsindustri’ begränsas till att avse övriga producenter. ...”
66 Det är mot bakgrund av dessa överväganden som tribunalen kommer att pröva den andra grunden.
67 Omständigheten att en producent som själv importerar den produkt som påstås vara dumpad tas med när gemenskapsindustrin definieras innebär inte per automatik att dennes import inte ska anses utgöra ”[andra] faktorer” i den mening som avses i artikel 3.7 i grundförordningen. Det framgår nämligen av ovan i punkt 64 redovisad rättspraxis att kommissionen och rådet med hänsyn till denna bestämmelse är skyldiga att beakta alla andra faktorer än den dumpade importen som kan innebära att det inte går att fastställa ett orsakssamband mellan dumpningen och den skada som gemenskapsindustrin har lidit. Det faktum att en skada kan vara självförvållad på grund av att en unionsproducent köper dumpade varor med ursprung i länder som ingår i en antidumpningsundersökning är således en ”annan faktor” som kommissionen och rådet är skyldiga att beakta vid skadeanalysen. Emellertid, och i motsats till vad sökandena har anfört, framgår det inte av vare sig grundförordningen eller rättspraxis att en unionsproducents import av dumpade produkter med ursprung i länder som ingår i antidumpningsundersökningen aldrig kan beaktas vid skadeanalysen.
68 I förevarande fall framgår det av den angripna förordningen att rådet faktiskt i skäl 61 i förordningen har prövat huruvida Cognis skulle anses utgöra en del av gemenskapsindustrin trots Cognis import från länder som ingår i antidumpningsundersökningen. Vidare har rådet i skäl 69 i den angripna förordningen undersökt huruvida den omtvistade försäljningen borde undantas från skadeanalysen och beräkningen av skademarginalen eftersom en eventuell påstådd skada som rör dessa inköp skulle vara självförvållad.
69 Tribunalen finner att rådet inte har begått något fel genom att dra slutsatsen att det inte fanns något tvingande skäl att utesluta den omtvistade försäljningen från analysen.
70 Det är nämligen för det första utrett att försäljningen faktiskt gällde dumpade varor. Försäljningen kunde således bidra till att skada uppkom för gemenskapsindustrin. Även om denna skada skulle anses vara självförvållad vad gäller Cognis, skulle detta inte vara fallet för hela gemenskapsindustrin, det vill säga för den andra importören. Det faktum att Cognis har återkallat sitt klagomål innebär under alla förhållanden inte att detta konstaterande kan ifrågasättas.
71 För det andra framgår det av skäl 69 i den angripna förordningen att under undersökningsperioden berodde Cognis import i huvudsak på en tillfällig stängning av en av Cognis produktionsanläggningar. Dessa köp av dumpade produkter var således främst betingade av den ekonomiska konjunkturen. Som rådet har påpekat kan för övrigt sådan import otvivelaktigt även syfta till att begränsa de skadevållande effekterna av dumpningen.
72 Förvisso framgår det, såsom sökandena har påpekat, av skäl 17 i den angripna förordningen att Cognis hade importerat den berörda produkten från sökandena i flera år. Emellertid var den omstridda försäljningen av liten omfattning under undersökningsperioden, och den var ännu mindre under de föregående åren. Det framgår av sifferuppgifter från rådet, vilka inte har bestritts av sökandena, att importen under undersökningsperioden endast motsvarade 9 till 11 procent av Cognis produktion, och endast mellan 4 och 5 procent av denna hade ursprung i Indien. Exempelvis utgjorde importen från Indien åren 2007 och 2008 mindre än 1 procent av Cognis totala produktion och importen från andra tredjeländer utgjorde cirka 1 procent. Vidare motsvarade sökandenas försäljning till Cognis år 2009 endast 4,3 procent av den totala importen från Indien, och 5,3 procent av den totala importen från de två andra länder som ingår i antidumpningsundersökningen. Sökandenas försäljning till Cognis under undersökningsperioden var således till största delen av mycket tillfällig natur.
73 Vad för det tredje gäller de beslut och förordningar från kommissionen och rådet som sökandena har åberopat till stöd för sina argument räcker det med att konstatera att såväl i dessa ärenden som i det förevarande fallet (se punkt 68 ovan) har rådet och kommissionen faktiskt undersökt huruvida unionsproducenternas import är en sådan ”[annan] faktor” i den mening som avses i artikel 3.7 i grundförordningen som kan innebära att det inte går att fastställa ett orsakssamband.
74 Mot bakgrund av ovanstående underkänner tribunalen samtliga sökandens argument om att den omtvistade försäljningen till Cognis ska undantas från skadeanalysen och prövningen av orsakssambandet. Eftersom sökandena inte har framfört några ytterligare argument angående undantagandet av denna försäljning från beräkningen av skademarginalen ska sökandens argument att artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen har åsidosatts underkännas i sin helhet.
[utelämnas]
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Godrej Industries Ltd och VVF Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som åsamkats Europeiska unionens råd, Sasol Olefins & Surfactants GmbH och Sasol Germany GmbH.
3) Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.
Pelikánová Jürimäe van der Woude
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 6 september 2013.
Underskrifter