BESLUT AV ORDFÖRANDEN FÖR EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

den 13 februari 2012

Mål F‑118/11 R

Marcuccio

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Interimistiskt förfarande – Begäran om uppskov med verkställighet – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Föreligger inte”

Saken:      Talan som väckts med stöd av artiklarna 278 FEUF och 157 EA samt artikel 279, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Luigi Marcuccio bland annat har yrkat uppskov med verkställigheten av beslutet att avslå hans begäran av den 30 juni 2011 att kommissionen ska anta ett beslut som enligt sökanden själv avser den ”yrkesrelaterade” åkomma som medfört att han beviljats invaliditetspension.

Avgörande:      Ansökan om interimistiska åtgärder avslås. Frågan om rättegångskostnader anstår.

Sammanfattning

1.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Fumus boni juris – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Kumulativ karaktär – Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga – I vilken ordning och på vilket sätt prövning ska ske – Utrymme för skönsmässig bedömning för domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder

(Artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF, personaldomstolens rättegångsregler, artikel 102.2)

2.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Bevisbörda

(Artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF, personaldomstolens rättegångsregler, artikel 102. 2)

1.      I artikel 102.2 i personaldomstolens rättegångsregler föreskrivs att en ansökan om interimistiska åtgärder ska ange de omständigheter som ställer krav på skyndsamhet och de faktiska och rättsliga grunder på vilka den begärda åtgärden omedelbart framstår som befogad.

Villkoren om krav på skyndsamhet och om att den begärda åtgärden omedelbart ska framstå som befogad (fumus boni juris) är kumulativa, vilket innebär att det inte kan förordnas om interimistiska åtgärder när ett av villkoren inte är uppfyllt.

Vid denna helhetsbedömning i det interimistiska förfarandet förfogar rätten över ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning och är fri att med avseende på de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet avgöra sättet att pröva om dessa villkor är uppfyllda liksom i vilken ordning denna prövning ska utföras, då det inte finns någon rättslig bestämmelse i vilken det föreskrivs ett redan upprättat analysschema för bedömningen av om det är nödvändigt att bevilja interimistiska åtgärder.

(se punkterna 16–18)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 3 juli 2008, Plasa mot kommissionen, F-52/08 R, punkterna 21 och 22 och där angiven rättspraxis, 15 februari 2011, de Pretis Cagnodo och Trampuz de Pretis Cagnodo mot kommissionen, F-104/810 R, punkt 16

2.      Syftet med det interimistiska förfarandet är inte att säkerställa ersättning för skada, utan att säkerställa att domen får full verkan med avseende på dess materiella innehåll. För att detta syfte ska kunna uppnås måste de åtgärder som yrkas vara brådskande. Detta innebär att det, för att undvika att sökanden orsakas allvarlig och irreparabel skada, ska vara nödvändigt att de interimistiska åtgärderna beslutas och får verkan redan innan målet avgörs i sak. Dessutom är det den part som har ansökt om interimistiska åtgärder som har bevisbördan för att vederbörande inte kan vänta till målet har prövats i sak utan att åsamkas en sådan skada.

(se punkt 20)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 19 december 2002, Esch-Leonhardt m.fl. mot ECB, T-320/02 R, punkt 2