TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 8 juli 2010

Mål T‑368/09 P

Roberto Sevenier

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Avskedsansökan ­– Kommissionens vägran att godta återkallelsen av avskedsansökan och att hänskjuta ärendet till invaliditetskommittén – Tidsfrist för klagomål – Dröjsmål – Ursäktligt misstag föreligger inte”

Saken:      Överklagande av det beslut som Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) meddelade den 8 juli 2009 i mål F-62/08, Sevenier mot kommissionen (REGP 2009, s. I‑A‑1‑249 och II‑A‑1‑1351), med yrkande om att beslutet ska upphävas.

Avgörande: Överklagandet ogillas. Roberto Sevenier ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader i denna instans.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Överklagande – Föregående administrativt klagomål – Tyst avslagsbeslut mot vilket klagomål inte anförts inom den föreskrivna fristen

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Överklagande – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister – Utgången frist – Ursäktligt misstag – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

3.      Överklagande – Grunder – Grund avseende missuppfattning av bevisning

1.      Ett uttryckligt beslut att avslå en ansökan, vilket upprättas efter ett tyst avslag på samma ansökan, är en rent bekräftande rättsakt och medför således inte att en ny tidsfrist för klagomål börjar löpa till förmån för den berörda parten, eftersom artikel 91.3 andra strecksatsen i tjänsteföreskrifterna, av vilken följer att ”[o]m ett klagomål uttryckligen avslås efter ett tyst avslag, och detta sker innan tidsfristen för överklagande löpt ut, … tidsfristen för överklagandet [ska] ... börja löpa på nytt”, inte kan tillämpas analogt på ansökningsstadiet och innan klagomålet inges.

(se punkt 29)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 17 november 2000, Martinelli mot kommissionen, T‑200/99, REGP 2000, s. I‑A‑253 och II‑1161, punkt 11 och där angiven rättspraxis

2.      Enligt artikel 91.2 i tjänsteföreskrifterna är ett överklagande till unionsdomstolen endast tillåtet då ett klagomål över den åtgärd som går någon emot anförts till tillsättningsmyndigheten enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna inom den tidsfrist som där föreskrivs. De tidsfrister som avser det administrativa förfarandet vilka föreskrivs i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna utgör tvingande rätt och är inte något som parterna eller domstolen kan råda över, eftersom de har införts för att säkerställa en tydlighet och trygghet för rättsliga förbindelser. Ett försenat överklagande ska avvisas bland annat om inte klaganden kan anföra ett ursäktligt misstag. Ett sådant misstag kan nämligen vara försvarligt för att ett klagomål inges för sent.

Begreppet ursäktligt misstag avser endast särskilda omständigheter, när exempelvis de aktuella institutionerna har uppträtt på ett sätt som, ensamt eller i avgörande grad, varit ägnat att skapa ursäktlig förvirring hos en enskild som är i god tro och som visar sådan aktsamhet som förväntas av en normalt vaksam person. I ett sådant fall kan administrationen nämligen inte åberopa sitt eget åsidosättande av principerna om rättssäkerhet och om skydd för berättigade förväntningar, vilket låg till grund för den enskildes misstag.

(se punkterna 42, 43, 46 och 57)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: ovannämnda målet Martinelli mot kommissionen, punkt 10 och där angiven rättspraxis; 2 maj 2001, Barleycorn Mongolue och Boixader Rivas mot parlamentet och rådet, T‑208/00, REGP 2001, s. I‑A‑103 och II‑479, punkt 29; 16 september 2009, Boudova m.fl. mot kommissionen, T‑271/08 P, s. I‑B‑1‑71 och II‑B‑1‑441, punkterna 71 och 72 och där angiven rättspraxis

3.      En klagande som gör gällande att tribunalen har missuppfattat bevisningen ska ange exakt vilka omständigheter som tribunalen har missuppfattat och visa de bedömningsfel som klaganden anser har orsakat denna missuppfattning hos tribunalen.

(se punkt 53)

Hänvisning till

Domstolen: 7 januari 2004, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, i de förenade målen C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, REG 2004, s. I‑123, punkt 50; 25 oktober 2007, Komninou m.fl. mot kommissionen, C‑167/06 P, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 41