Mål T‑470/11

Total SA

och

Elf Aquitaine SA

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Marknaden för metakrylater – Böter – Moderbolagens och dotterbolagets solidariska ansvar för dotterbolagets överträdelse − Omedelbar betalning av hela bötesbeloppet av dotterbolaget – Nedsättning av dotterbolagets böter till följd av en dom från tribunalen – Kommissionens skrivelser med krav på betalning från moderbolagen av det belopp som kommissionen återbetalat till dotterbolaget, jämte dröjsmålsränta – Talan om ogiltigförklaring – Rättsakt mot vilken talan kan väckas – Upptagande till sakprövning – Dröjsmålsränta”

Sammanfattning – Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 29 april 2015

1.      Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Rättsakter som förändrar sökandens rättsliga ställning – Skrivelse från kommissionen med anmodan om betalning av böter, jämte dröjsmålsränta, som ålagts fler bolag solidariskt, efter det att ett av de solidariskt ansvariga bolagen betalat hela det ursprungliga bötesbeloppet och en del av detta belopp återbetalats till sistnämnda bolag – Talan kan inte upptas till sakprövning vad rör bötesbeloppet som huvudfordran, medan talan kan upptas till sakprövning vad avser skyldigheten att betala dröjsmålsränta

(Artikel 263 FEUF)

2.      Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Grund som anförts för första gången i ett yttrande rörande en invändning om rättegångshinder – Avvisning

(Domstolens stadga, artiklarna. 21 och 53 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c)

3.      Konkurrens – Böter – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Räckvidd – Behörighet att fastställa betalningsvillkoren för böterna – Påförande av dröjsmålsränta – Räckvidd – Bötesbelopp som ålagts flera bolag solidariskt och betalats av ett av dessa bolag för samtliga bolags räkning – Tillämpning av dröjsmålsränta gentemot övriga solidariskt ansvariga bolag efter det att bötesbeloppet nedsatts för, och delvis återbetalats till, det bolag som betalat hela det ursprungliga bötesbeloppet – Omfattas inte

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

1.      Endast åtgärder som har sådana bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, utgör sådana akter som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF. Talan kan inte väckas mot preliminära åtgärder vilkas syfte är att förbereda det slutliga beslutet. Vid bedömningen huruvida en åtgärd kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring ska det fästas avseende vid innehållet i den åtgärd som är föremål för en talan om ogiltigförklaring i syfte att fastställa huruvida åtgärden kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring. Åtgärdens form saknar i princip betydelse i detta avseende.

Kommissionens skrivelser med krav på betalning från moderbolagen av böter som ålagts dem solidariskt med sina dotterbolag för överträdelser av konkurrensreglerna, sedan bötesbeloppet nedsatts och en del av bötesbeloppet återbetalats till det dotterbolag som först betalat böterna, har bindande rättsverkningar, i det avseendet att de innebär att kommissionens ståndpunkt slutgiltigt slås fast och kan bli föremål för tvångsverkställighet.

En talan om ogiltigförklaring av sådana skrivelser kan inte upptas till sakprövning om den rör bötesbeloppet som huvudfordran, eftersom moderbolagens juridiska situation inte har förändrats i detta avseende. Om sådana skrivelser innehåller ett krav på dröjsmålsränta, så förändrar de dock moderbolagens juridiska situation, eftersom de dessförinnan inte var skyldiga att betala sådan ränta, om deras dotterbolag direkt betalat det ursprungliga bötesbeloppet som ålagts dem solidariskt. Sådana skrivelser kan därför bli föremål för talan om ogiltigförklaring.

(se punkterna 73, 74, 82, 83, 95, 96, 99 och 101)

2.      Se domen.

(se punkt 107)

3.      Kommissionens befogenhet att ålägga böter för överträdelser av konkurrensreglerna omfattar rätten att bestämma förfallodagen för böterna och från vilken dag dröjsmålsränta ska börja löpa, att fastställa räntesatsen och att besluta om närmare föreskrifter för verkställigheten av dess beslut genom att vid behov kräva att en bankgaranti ställs som täcker böternas kapitalbelopp och ränta. Den fördel som företagen skulle kunna få genom att betala böterna för sent, om en sådan befogenhet inte fanns, skulle nämligen försvaga de sanktioner som kommissionen ålägger inom ramen för sin uppgift att övervaka tillämpningen av konkurrensreglerna.

Det är berättigat att tillämpa dröjsmålsränta på böter för att undvika att fördragets ändamålsenliga verkan omintetgörs genom ensidigt handlande från de företag som dröjer med att betala de böter som de ålagts. Dröjsmålsränta har i allmänhet som enda syfte att ersätta borgenären för dröjsmålet med betalningen av dess penningfordran, eftersom det alltid medför skada att berövas ett penningbelopp.

Med hänsyn härtill kan kommissionen rätteligen inte begära dröjsmålsränta för ett bötesbelopp som ålagts flera bolag solidariskt, när ett av de ansvariga bolagen direkt betalat hela bötesbeloppet för samtliga berörda bolags räkning, när bötesbeloppet delvis ska återbetalas sedan bötesbeloppet nedsatts vad avser det bolag som betalat bötesbeloppet. De ansvariga bolagen är inte i dröjsmål med betalningen i en sådan situation.

Det räcker härvid att det bolag som betalat hela det ursprungliga bötesbeloppet klart deklarerat att betalningen även omfattar övriga solidariskt ansvariga bolag, och det är inte nödvändigt att förstnämnda bolag avger ett tillkännagivande om gemensam betalning enligt kommissionens begäran.

(se punkterna 109−113, 115 och 116)