Language of document : ECLI:EU:T:2000:52

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT

(andra avdelningen i utökad sammansättning)

den 24 februari 2000 (1)

”Talan om ogiltigförklaring - Ansökan underskriven av en advokat som inte är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet - Rättegångshinder”

I mål T-37/98,

Foreign Trade Association (FTA), Bryssel (Belgien),

Hypermarché Auchan S.A., Croix (Frankrike),

Karstadt Aktiengesellschaft, Essen (Tyskland),

Kaufhof Warenhaus AG, Köln (Tyskland),

Société anonyme CIVAD, som agerar under namnet La Blanche Porte, Tourcoing (Frankrike),

Otto-Versand GmbH & Co., Hamburg (Tyskland),

Quelle-Schickedanz AG & Co., Fürth (Tyskland),

Textilimportörerna, Stockholm (Sverige),

företrädda av advokaten U. Schliessner, Düsseldorf, delgivningsadress: advokatbyrån Arendt och Medernach, 8-10 rue Mathias Hardt, Luxemburg

sökande,

mot

Europeiska unionens råd, företrätt av S. Marquardt, rättstjänsten, i egenskap av ombud, biträdd av advokaterna H.-J. Rabe och G.M. Berrisch, Hamburg, delgivningsadress: generaldirektören A. Morbilli, direktoratet för rättsfrågor, Europeiska investeringsbanken, 100, boulevard Konrad Adenauer, Luxemburg,

svarande,

med stöd av

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av juridiske rådgivaren V. Kreuschitz, och N. Khan, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud, delgivningsadress: rättstjänsten, C. Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,

intervenient,

angående en talan om ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 2398/97 av den 28 november 1997 om införande av en slutgiltig antidumpingtull på import av sänglinne av bomull med ursprung i Egypten, Indien och Pakistan (EGT L 332, s. 1),

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

(andra avdelningen i utökad sammansättning)

sammansatt av ordföranden J. Pirrung samt domarna J. Azizi, A. Potocki, M. Jaeger och A.W.H. Meij,

justitiesekreterare: H. Jung,

följande

Beslut

Bakgrund

1.
    Sökandena, bestående av importörer och importorganisationer för sänglinne, har genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 2 mars 1998 väckt talan om ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 2398/97 av den 28 november 1997 om införande av en slutgiltig antidumpingtull på import av sänglinne av bomull med ursprung i Egypten, Indien och Pakistan (EGT L 332, s. 1).

2.
    På sidan 2 i ansökan anges att sökandena ”företräds av advokaten Ursula Schliessner, på uppdrag av James Searles, advokatbyrån Oppenheimer, Wolff & Donnelly LLP, Bryssel” (i den engelska originalversionen: ”represented by Ursula Schliessner, instructed by James Searles, of Oppenheimer, Wolff & Donnelly LLP, Brussels”). På ansökans sista sida står advokaten Schliessners namn maskinskrivet och att hon är tysk advokat med behörighet att uppträda inför domstol i Düsseldorf (Tyskland). Däremot tillhör namnteckningen över det namnet Searles, medlem av advokatsamfundet i delstaten Ohio (Förenta staterna) och upptagen på ”listan över medlemmar i utländska samfund som är upptagna i Bryssels advokatsamfund och inskrivna i detta samfunds franska avdelning” (B-listan). Searles underskrift åtföljs av förkortningen pp (per prokura).

3.
    Genom inlaga, som inkom till förstainstansrättens kansli den 23 april 1998, framställde rådet en invändning om rättegångshinder i enlighet med artikel 114.1 i förstainstansrättens rättegångsregler. Sökandena inkom med sina synpunkter angående invändningen den 8 juni 1998.

4.
    Genom inlaga som inkom till förstainstansrättens kansli den 8 juli 1998 begärde kommissionen att få intervenera till stöd för rådets yrkanden, vilket godkändes genom beslut av den 16 november 1998 av ordföranden vid första avdelningen i utökad sammansättning.

5.
    På uppmaning att lämna yttrande endast angående frågan huruvida talan kunde tas upp till prövning, inkom kommissionen med sin interventionsinlaga den 21 december 1998. Då avdelningens ordförande beslutade att någon frist för att inkomma med yttrande över denna inlaga inte behövde fastställas, avslutades det skriftliga förfarandet den 15 januari 1999.

6.
    Enligt förstainstansrättens beslut av den 6 juli 1999 förordnades referenten att tjänstgöra på den andra avdelningen och målet tilldelades följaktligen denna avdelning.

Parternas yrkanden

7.
    Sökandena har yrkat att förstainstansrätten skall

- förklara att talan kan tas upp till prövning,

- ogiltigförklara förordning nr 2398/97,

- besluta om de åtgärder som rätten finner nödvändiga, samt

- förplikta rådet att bära rättegångskostnaderna.

8.
    Rådet har yrkat att förstainstansrätten skall

- avvisa talan, samt

- förplikta sökandena att ”gemensamt och solidariskt” bära rättegångskostnaderna.

9.
    Kommissionen har yrkat att förstainstansrätten skall

- avvisa talan eftersom det är uppenbart att talan inte kan tas upp till sakprövning.

Angående talans upptagande till sakprövning

10.
    Till stöd för sin invändning om rättegångshinder har rådet, med stöd av kommissionen, åberopat tre grunder. Svaranden har i första hand påstått att ansökan inte uppfyller kraven som ställs i rättegångsreglerna. I andra hand har svaranden gjort gällande att sju av de åtta sökandena inkommit med ansökan för sent. I tredje hand har svaranden hävdat att sökandena inte berörs individuellt av förordning nr 2398/97. Det finns anledning att först pröva den första grunden.

Parternas argument

11.
    Rådet har gjort gällande att ansökan inte uppfyller kraven i artikel 43.1 i förstainstansrättens rättegångsregler, enligt vilka ”originalexemplaret av varje inlaga skall vara undertecknat av partens ombud eller advokat”, och kraven i artikel 17 tredje och fjärde styckena i EG-stadgan för domstolen, vilken också är tillämplig på förfaranden vid förstainstansrätten enligt artikel 46 första stycket i samma stadga. I artikel 17 tredje och fjärde styckena förekrivs följande:

”Övriga parter skall företrädas av en advokat.

Endast en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får företräda eller biträda en part vid domstolen.”

12.
    Rådet anser att en ansökan som inte är giltigt undertecknad inte kan tas upp till sakprövning såvida inte sökanden åtgärdar bristen innan tidsfristen för att väcka talan har löpt ut. Till stöd för denna tes har rådet hänvisat till domstolens beslut av den 26 februari 1981 i mål 10/81, Farrall mot kommissionen (REG 1981, s. 717) och domstolens dom av den 5 april 1979 i de förenade målen 220/78 och 221/78, ALA och ALFER mot kommissionen (REG 1979, s. 1693) samt till generaladvokaten Capotortis förslag till avgörande i detta mål.

13.
    Sökandena har angivit att de företräds av advokaten Ursula Schliessner, behörig att uppträda inför domstol i Düsseldorf, Tyskland, vilket intygas i dokumenten som bifogats ansökan. Under dessa omständigheter anser sökandena att det inte kan missförstås vare sig vem som företräder dem i målet eller att denna persons behörighet att företräda dem överensstämmer med artikel 17 tredje och fjärde styckena i domstolens stadga.

14.
    Vad sedan gäller iakttagandet av artikel 43.1 i de i målet tillämpliga rättegångsreglerna, har sökandena anfört att ansökan är giltigt undertecknad av James Searles, i det i ansökan angivna ombudets namn, nämligen advokaten Schliessner. Sökandena har medgett att om Searles, som är upptagen på B-listan hos advokatsamfundet i Bryssel, skrivit under ansökan i eget namn, där hans namn står maskinskrivet, hade talan inte kunnat tas upp till sakprövning. Sökandena påpekar att rådet inte hävdat att en underskrift som föregås av förkortningen pp skulle vara ogiltig.

15.
    Sökandena har vidare gjort gällande att Searles är delägare i advokatbyrån Oppenheimer, Wolff & Donnelly LLP och därigenom har rätt att, i byråns och därmed övriga delägares, således även advokat Schliessners, namn underteckna alla typer av handlingar. Enligt de fullmakter som sökandena har undertecknat har Searles rätt att handla i deras namn tillsammans med advokat Schliessner. Sökandena har påpekat att Searles aktivt deltagit i förberedelserna av talan och att han är väl insatt i den juridiska argumentation som förekommer häri.

16.
    Sökandena har medgett att det faktum att Searles är upptagen på ”B-listan” hos advokatsamfundet i Bryssel inte ger honom rätt att uppträda inför belgiska domstolar, men hävdar att han härigenom, endast tillsammans med en advokat som är behörig att uppträda inför nämnda domstolar, har rätt att ge juridiska råd och företräda klienter i förfaranden som är underkastade belgisk rätt.

17.
    Sökandena har tillagt att Searles undertecknat ansökan den 2 mars 1998 på grund av att advokat Schliessner den dagen var på affärsresa. Sökanden har erbjudit sig att inkomma med bevis som styrker motivet till bortavaron.

18.
    Sökandena har slutligen hävdat att de mål som lett fram till de två av rådet citerade domarna skiljer sig från detta mål.

Förstainstansrättens bedömning

19.
    Om en part enligt artikel 114 i rättegångsreglerna begär att rätten skall meddela beslut i fråga om rättegångshinder utan att pröva själva sakfrågan, skall återstoden av förfarandet avseende begäran vara muntligt om inte rätten bestämmer annat. Rätten finner att handlingarna i förevarande mål innehåller tillräckliga upplysningar för att avgöra frågan utan att inleda det muntliga förfarandet.

20.
    Av artikel 17 tredje och fjärde styckena i domstolens stadga, vilken är tillämplig även på förfarandet inför förstainstansrätten enligt artikel 46 första stycket i samma stadga, följer att endast en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får företräda eller biträda annan part vid domstolen än de stater och institutioner som avses i första och andra styckena i ovannämnda artikel 17.

21.
    Vad gäller ansökan genom vilken talan anhängiggörs fastställer artikel 19 första stycket i domstolens stadga, som enligt ovannämnda artikel 46 också är tillämplig på förfarandet vid förstainstansrätten, att:

”[...] Ansökan skall innehålla uppgifter om sökandens namn och hemvist samt den undertecknandes ställning, motpartens eller motparternas namn, tvisteföremålet, yrkanden samt en kort framställning av grunderna för talan.”

22.
    Härav följer att ansökan måste undertecknas av en person som är behörig att företräda sökanden i enlighet med artikel 17 i domstolens stadga.

23.
    Denna tolkning bekräftas av innehållet i artikel 43.1 första stycket i förstainstansrättens rättegångsregler enligt vilken originalexemplaret av varje inlaga skall vara undertecknat av partens ombud eller advokat.

24.
    För att garantera att artikel 17 tredje och fjärde styckena i stadgan iakttas, föreskrivs i artikel 44.3 i förstainstansrättens rättegångsregler att en advokat som biträder eller företräder en part till kansliet skall inge ett intyg, av vilket framgår att han är auktoriserad som advokat i en medlemsstat eller en annan stat som är part i EES-avtalet.

25.
    Avsikten med dessa regler är att säkerställa att ansvaret för fullgörande och innehåll i en processhandling innehas av en person som är behörig att utarbeta sådana inlagor inför gemenskapsdomstolarna. Vad närmare bestämt gäller institutioner, medlemsstater eller annan stat som är part i EES-avtalet, företräds dessa av ett ombud, medan andra parter företräds av en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller annan stat som är part i EES-avtalet och som är bunden av de juridiska och etiska regler som styr utövandet av advokatyrket i dessa stater.

26.
    Såsom stadgan för domstolen och förstainstansrättens rättegångsregler ser ut i dag, är en underskrift av partens advokat eller ombud på originalexemplaret av varje inlaga det enda sättet att säkerställa att ansvaret för en sådan handling innehas av en person som, i enlighet med artikel 17 i domstolens stadga, är behörig att företräda parten inför gemenskapsdomstolarna.

27.
    Härav följer att för att talan skall kunna tas upp till sakprövning borde originalexemplaret av ansökan ha varit undertecknat av den advokat som sökandena befullmäktigat och som är behörig att företräda dem inför förstainstansrätten, det vill säga advokat Schliessner.

28.
    Det skall tilläggas att den omständigheten att en ansökan inte har skrivits under av en advokat som är behörig att företa processhandlingar inför förstainstansrätten inte ingår bland de formella brister som, i enlighet med artikel 19 andra stycket i domstolens stadga samt artikel 44.6 i förstainstansrättens rättegångsregler, kan rättas till efter det att tidsfristen för att väcka talan har gått ut.

29.
    Vad gäller Searles underskrift, som enligt sökandena gjorts ”i advokat Schliessners namn”, kan konstateras att en person som inte själv är behörig att företa processhandlingar inför förstainstansrätten inte giltigt kan underteckna en handling i stället för en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i EES-avtalet och som befullmäktigats av parten.

30.
    Under dessa omständigheter är sökandenas argument om den interna organisationen av den advokatbyrå som advokat Schliessner tillhör, liksom argumenten om advokaternas relationer sinsemellan, utan verkan. Samma sak gäller argumenten om Searles registrering på B-listan hos Bryssels advokatsamfund, eftersom denna registrering inte ger honom rätt att företa processhandlingar inför förstainstansrätten.

31.
    Slutligen finner förstainstansrätten inte anledning att beakta sökandenas erbjudande om att inkomma med bevis för ombudets förhinder den 2 mars 1998, fristens sista dag och datum för undertecknande av ansökan. Att den befullmäktigade advokaten på grund av affärsresa fått förhinder kan inte jämställas med oförutsebara omständigheter eller force majeure vilka, med tillämpning av artikel 42 andra stycket i domstolens stadga, ger sökanden möjlighet att undvika rättsförlust.

32.
    Då ansökan inte uppfyller kraven i artikel 17 tredje och fjärde styckena samt artikel 19 första stycket i domstolens stadga liksom i artikel 43.1 i förstainstansrättens rättegångsregler, skall talan avvisas utan att rådets andra invändningar om rättegångshinder behöver tas upp till prövning.

Rättegångskostnader

33.
    Enligt artikel 87.2 i förstainstansrättens rättegångsregler skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökandena har tappat målet och förpliktas därför att bära sina rättegångskostnader samt solidariskt ersätta rådets rättegångskostnader i enlighet med rådets yrkanden. Kommissionen har inte framställt några yrkanden om rättegångskostnader och förpliktas därför att bära sin kostnad.

På dessa grunder fattar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

(andra avdelningen i utökad sammansättning)

följande beslut:

1.
    Talan avvisas.

2.
    Sökandena skall bära sina rättegångskostnader samt, solidariskt, ersätta rådets rättegångskostnad.

3.
    Kommissionen skall bära sina rättegångskostnader.

Luxemburg den 24 februari 2000

H. Jung

J. Pirrung

Justitiesekreterare

Ordförande


1: Rättegångsspråk: engelska.