Language of document : ECLI:EU:T:2023:253

TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen i utökad sammansättning)

den 17 maj 2023 (*)

”Konkurrens – Koncentrationer – Den tyska elmarknaden – Beslut om att förklara en koncentration förenlig med den inre marknaden – Talan om ogiltigförklaring – Talerätt saknas – Inget aktivt deltagande – Avvisning”

I mål T‑321/20,

Enercity AG, Hannover (Tyskland), företrätt av advokaterna C. Schalast och H. Löschan,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av G. Meessen och I. Zaloguin, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaterna F. Haus och F. Schmidt,

svarande,

med stöd av

Förbundsrepubliken Tyskland, företrädd av J. Möller och S. Costanzo, båda i egenskap av ombud,

av

E.ON SE, Essen (Tyskland), företrätt av advokaterna C. Grave, C. Barth och D.-J. dos Santos Goncalves,

och av

RWE AG, Essen, företrätt av advokaterna U. Scholz, J. Siegmund och J. Ziebarth,

intervenienter,

meddelar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen i utökad sammansättning)

vid överläggningen sammansatt av ordföranden S. Gervasoni samt domarna L. Madise, P. Nihoul, R. Frendo och J. Martín y Pérez de Nanclares (referent),

justitiesekreterare: handläggaren S. Jund,

efter den skriftliga delen av förfarandet,

efter förhandlingen den 17 juni 2022,

följande

Dom

1        Sökanden, Enercity AG, har väckt talan med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2019) 1711 final av den 26 februari 2019 att förklara en företagskoncentration förenlig med den inre marknaden och EES-avtalet (ärende M.8871 – RWE/E.ON Assets) (EUT C 111, 2020, s. 1) (nedan kallat det angripna beslutet).

 Bakgrund till tvisten

 De berörda företagen

2        RWE AG är ett bolag bildat enligt tysk rätt som, vid tidpunkten för anmälan av den planerade koncentrationen, deltog i hela energileveranskedjan, inklusive produktion, grossistleverans, transport och distribution av och detaljhandel med energi samt energitjänster till konsumenter (såsom mätarmätning, elektrisk rörlighet etcetera). RWE och dess dotterbolag, däribland Innogy SE, är verksamma i flera europeiska stater, närmare bestämt i Belgien, Tjeckien, Tyskland, Frankrike, Italien, Luxemburg, Ungern, Nederländerna, Polen, Rumänien, Slovakien och Förenade kungariket.

3        E.ON SE är ett bolag bildat enligt tysk rätt som vid den tidpunkt då den planerade företagskoncentrationen anmäldes var verksamt i hela elleveranskedjan, oavsett om det var fråga om produktion, grossistförsäljning, distribution eller detaljhandel med el. E.ON äger och driver elproduktionsverksamhet i flera europeiska stater, däribland Tyskland, Frankrike, Italien, Polen och Förenade kungariket.

4        Sökanden är ett tyskt kommunalt bolag som producerar och levererar energi i Tyskland.

 Det sammanhang som koncentrationen ingår i

5        Den aktuella koncentrationen ingår i ett komplicerat utbyte av tillgångar mellan RWE och E.ON, som de båda berörda företagen tillkännagav den 11 och den 12 mars 2018. Genom den första transaktionen, det vill säga den koncentration som är i fråga i detta fall, önskar RWE förvärva kontroll helt eller delvis över vissa av E.ON:s produktionsanläggningar. Den andra transaktionen består i E.ON:s förvärv av den exklusiva kontrollen över distribution och detaljhandel, samt vissa produktionsanläggningar tillhörande Innogy, som kontrolleras av RWE. Enligt den tredje transaktionen ska RWE förvärva 16,67 procent av E.ON:s aktier.

6        Den 24 juli 2018 sände sökanden en skrivelse till Europeiska kommissionen och uppgav sig vilja delta i förfarandet avseende den första och den andra företagskoncentrationen och därför få tillgång till handlingarna avseende de koncentrationerna.

7        Ett andra möte ägde rum mellan sökanden och kommissionen den 3 oktober 2018.

8        Den andra koncentrationen anmäldes till kommissionen den 31 januari 2019. Kommissionen antog beträffande denna andra koncentration beslut C(2019) 6530 final av den 17 september 2019 om att förklara en koncentration förenlig med den inre marknaden och EES-avtalets funktion (ärende M.8870 – E.ON/Innogy) (EUT C 379, 2020, s. 16) (nedan kallad koncentration M.8870).

9        Den tredje koncentrationen anmäldes till Bundeskartellamt (den federala konkurrensmyndigheten, Tyskland), som godkände den genom beslut av den 26 februari 2019 (ärende B8–28/19).

 Det administrativa förfarandet

10      Den 22 januari 2019 mottog kommissionen en anmälan om ett förslag till koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 24, 2004, s. 1), genom vilken RWE önskade förvärva, i den mening som avses i artikel 3.1 b i förordningen, kontroll helt eller delvis över vissa av E.ON:s produktionsanläggningar.

11      Den 31 januari 2019 publicerade kommissionen förhandsanmälan av denna koncentration i Europeiska unionens officiella tidning (ärende M.8871 – RWE/E.ON Assets) (EUT C 38, 2019, s. 22) (nedan kallad koncentration M.8871), i enlighet med artikel 4.3 i förordning nr 139/2004.

12      Inom ramen för sin undersökning av koncentration M.8871 genomförde kommissionen en marknadsundersökning och sände därför ett frågeformulär till vissa företag.

13      Genom skrivelse av den 28 januari 2019 begärde sökanden att förhörsombudet skulle tillerkänna bolaget ställning som berörd tredje part för att bli hörd inom ramen för förfarandet avseende koncentration M.8871. Förhörsombudet efterkom denna begäran genom skrivelse av den 7 februari 2019.

 Det angripna beslutet

14      Kommissionen antog det angripna beslutet den 26 februari 2019. Koncentration M.8871 förklarades förenlig med den inre marknaden under den granskningsfas som föreskrivs i artikel 6.1 b i förordning nr 139/2004 och i artikel 57 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

 Parternas yrkanden

15      Sökanden har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det angripna beslutet, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

16      Kommissionen har, med stöd av Förbundsrepubliken Tyskland, E.ON och RWE, yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

17      Sökanden har åberopat sex grunder till stöd för sin talan: 1) åsidosättande av sökandens rätt till ett effektivt domstolsskydd, 2) åsidosättande av sökandens rätt att yttra sig, 3) felaktig uppdelning av analysen av den övergripande transaktionen, 4) uppenbart oriktiga bedömningar, 5) åsidosättande av omsorgsplikten, och 6) maktmissbruk.

18      Utan att formellt framställa en invändning om rättegångshinder enligt artikel 130 i tribunalens rättegångsregler har kommissionen, med stöd av RWE, gjort gällande att talan ska avvisas på grund av att sökanden saknar talerätt.

19      Kommissionen har för det första hävdat att sökandens deltagande i förfarandet avseende koncentration M.8871 varit högst begränsat. Kommissionen har i detta avseende gjort gällande att de betänkligheter som sökanden uttryckt nästan uteslutande avsåg koncentration M.8870.

20      Sökanden kan inte heller av den omständigheten att kommissionen hade ett möte med sökanden den 3 oktober 2018 dra slutsatsen att företagets deltagande var tillräckligt, eftersom kommissionen träffade andra konkurrenter i liknande sammanhang. I vilket fall som helst har sökanden endast framfört få invändningar som inte upprepats senare och som inte har besvarats i kommissionens marknadsundersökning.

21      Vad för det andra gäller påståendet att sökanden inte är personligen berörd till följd av dess konkurrensställning, anser kommissionen att sökanden är konkurrent till RWE och E.ON, men att detta endast är en objektiv egenskap som inte särskiljer sökanden från övriga konkurrenter som faktiskt eller potentiellt befinner sig i samma situation och därför inte kan ligga till grund för att sökanden är personligen berörd. Kommissionen har även framhållit att det inte föreligger några omständigheter som särskiljer sökanden såsom kund till RWE jämfört med RWE:s övriga kunder.

22      Sökanden har påstått sig vara direkt och personligen berörd av det angripna beslutet.

23      För det första har sökanden påstått sig aktivt ha deltagit i förfarandet avseende koncentration M.8871 och påverkat förfarandets förlopp och kommissionens beslutsfattande. Vad gäller kommissionens marknadsundersökning har sökanden hävdat att den inte mottagit den.

24      För det andra anser sig sökanden vara direkt och personligen berörd av det angripna beslutet, eftersom sökanden och dess olika dotterbolag är bland de största regionala företag som levererar energi och tillhandahåller energitjänster i Tyskland, där parterna i koncentrationen är deras direkta konkurrenter och koncentration M.8871 riskerar att avsevärt minska sökandens konkurrensmöjligheter.

25      Enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF får fysiska eller juridiska personer endast väcka talan mot beslut som är riktade till andra om beslutet direkt och personligen berör dem.

26      För att fastställa sökandens talerätt ska det således prövas huruvida sökanden är direkt och personligen berörd av det angripna beslutet.

27      Vad för det första gäller sökandens direkta påverkan ska det påpekas att det angripna beslutet gör det möjligt att omedelbart genomföra koncentration M.8871. Det är därmed av sådan art att det medför en omedelbar förändring av situationen på de berörda marknaderna. Eftersom det inte förelåg några tvivel om parternas vilja att genomföra koncentrationen, kunde de ekonomiska aktörerna på de berörda marknaderna vid tidpunkten för det angripna beslutet hålla det för säkert att situationen på marknaden omedelbart eller snabbt skulle förändras (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 juli 2006, Easyjet/kommissionen, T‑177/04, EU:T:2006:187, punkt 32 och där angiven rättspraxis). Av detta följer att sökanden är direkt berörd av det angripna beslutet.

28      Vad för det andra gäller frågan huruvida sökanden är personligen berörd ska det erinras om att enligt fast rättspraxis kan andra personer än de som ett beslut är riktat till göra anspråk på att vara personligen berörda endast om beslutet angår dem på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för dem eller på grund av en faktisk situation som särskiljer dem från alla andra personer och därigenom försätter dem i en ställning som motsvarar den som gäller för en person som ett beslut är riktat till (se dom av den 4 juli 2006, Easyjet/kommissionen, T‑177/04, EU:T:2006:187, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

29      I fråga om ett beslut att förklara en koncentration förenlig med den gemensamma marknaden ska bedömningen av huruvida ett utomstående företag personligen berörs av detta beslut göras utifrån detta företags deltagande i det administrativa förfarandet och hur detta företags ställning på marknaden påverkas. Även om sökandens blotta deltagande i förfarandet visserligen inte räcker för att sökanden ska anses personligen berörd av beslutet, i synnerhet vad gäller koncentrationer där det sker en grundlig undersökning som kräver regelbundna kontakter med många företag, utgör ett aktivt deltagande i det administrativa förfarandet inte desto mindre en omständighet som i rättspraxis på konkurrensrättens område, inbegripet det specifika område som avser granskning av koncentrationer, vanligtvis beaktas tillsammans med andra särskilda omständigheter för att avgöra huruvida en talan ska upptas till prövning (se dom av den 4 juli 2006, Easyjet/kommissionen, T‑177/04, EU:T:2006:187, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

30      I förevarande fall är det ostridigt mellan parterna att sökanden deltog i det administrativa förfarandet. Däremot har det bestritts att detta deltagande varit ”aktivt”. Det ska därför undersökas närmare hur sökandens deltagande i förfarandet avseende koncentration M.8871 har sett ut.

31      Sökanden framställde den 24 juli 2018 en begäran till kommissionen om att få yttra sig såväl i förfarandet avseende koncentration M.8871 som i förfarandet avseende koncentration M.8870, vilket framgår av rubriken ”Aktenzeichen” (”ärendenummer” på tyska) i sökandens skrivelse, vilken anger referenserna ”M8870 & M8871”. I denna skrivelse förklarade sökanden på ett allmänt sätt, för att motivera sin begäran, arten av dess intressen och den skada som den kunde lida till följd av godkännandet av dessa två koncentrationer.

32      Därefter deltog sökanden den 3 oktober 2018 i ett individuellt möte med kommissionen angående koncentrationerna M.8870 och M.8871. Det ska emellertid konstateras att av de 20 sidor i sökandens presentation vilken gjordes inför detta möte avsåg endast en sida koncentration M.8871, och den sidan rörde dessutom endast den konkurrensfördel som RWE erhållit vid beviljandet av stöd för utveckling och uppförande av nya produktionsanläggningar för förnybar energi. Återstoden av presentationen ägnades åt koncentration M.8870. Protokollet från detta möte visar även att diskussionerna vid mötet i huvudsak avsåg koncentration M.8870, eftersom endast 3 av de 42 punkterna ägnades åt RWE.

33      Efter detta möte och efter en påminnelse från kommissionen den 4 december 2018 besvarade sökanden dessutom, genom mejl av den 14 december 2018, de frågor som kommissionen ställt i ett mejl av den 31 oktober 2018. Dessa frågor syftade till att ge kommissionen förtydliganden av sökandens synpunkter på E.ON:s och Innogys konkurrensfördelar vid utvecklingen av nya tjänster, såsom ”smart home”-lösningar (intelligenta hus), tack vare deras stora kundbas, vilket är en fråga av betydelse för koncentration M.8870.

34      Genom mejl av den 28 januari 2019 till förhörsombudet begärde sökanden slutligen att få yttra sig i egenskap av berörd tredje part i förfarandet avseende koncentration M.8871. Den 7 februari 2019 svarade förhörsombudet sökanden och uppgav att denne ansåg att sökanden hade ställning som berörd tredje part i förfarandet.

35      Av detta följer, vad gäller koncentration M.8871 i egentlig mening, att sökandens yttrande består av en sida ur en presentation, vars innehåll ett uttömmande återgavs i de tre punkterna avseende koncentration M.8871 i protokollet från mötet den 3 oktober 2018. De synpunkter som sökanden har framfört i sin skrivelse av den 24 juli 2018 är av allmän karaktär och syftar huvudsakligen till att visa sökandens intresse för förfarandet för att senare kunna tillåtas att mer ingående och precist framföra sin åsikt till kommissionen. De är därför inte avgörande.

36      Ett så obetydligt deltagande kan inte anses räcka för att kvalificeras som aktivt. Förvisso beaktade och analyserade kommissionen de farhågor som sökanden gav uttryck för beträffande RWE:s konkurrensfördel genom koncentration M.8871 vad gällde att svara på anbudsinfordringarna på området för förnybar energi, såsom framgår av punkterna 68 och 69 i det angripna beslutet.

37      Tribunalen konstaterar emellertid att de farhågor som sökanden gett uttryck för undersöktes i avsnitt 5.1.7 i det angripna beslutet, med rubriken ”Ytterligare farhågor som tagits upp av tredje man”, som följer avsnitt 5.1.6 i det angripna beslutet, med rubriken ”Slutsatser”, där kommissionen slog fast att det inte förelåg några allvarliga tvivel om att koncentration M.8871 var förenlig med den inre marknaden. Kommissionens bedömning i avsnitt 5.1.7 redovisat således endast tilläggsvis. Att denna prövning endast gjorts för fullständighetens skull bekräftas av kommissionens precisering i punkt 67 i det angripna beslutet, där den angav att det var fråga om att undanröja farhågorna kring de potentiella effekterna av koncentration M.8871 på andra marknader än marknaden för produktion och grossisthandel med el i Tyskland, vilken var den marknad som ansågs relevant för analysen av koncentrationens effekter på den inre marknaden, såsom framgår av punkt 13 i det angripna beslutet.

38      Av detta följer att även om sökandens synpunkter på koncentration M.8871 var av visst intresse och behandlades av kommissionen, var de inte avgörande för bedömningen av koncentrationens effekter på den relevanta marknaden.

39      Sökanden kan således inte anses ha deltagit aktivt i det administrativa skedet rörande koncentration M.8871.

40      Denna slutsats påverkas inte av sökandens argument.

41      För det första har sökanden hävdat att den inte fått kommissionens marknadsundersökning.

42      Som en åtgärd för processledning enligt artikel 89.3 d i rättegångsreglerna anmodade tribunalen den 29 mars 2022 kommissionen att lägga fram bevis för att den verkligen hade sänt marknadsundersökningen till sökanden, såsom kommissionen hävdade i punkt 10 i dupliken. Kommissionen efterkom denna begäran inom den angivna tidsfristen. Sökanden gav på eget initiativ in en skrivelse till tribunalens kansli den 19 april 2022 med synpunkter i denna fråga. Ordföranden på fjärde avdelningen i utökad sammansättning beslutade den 3 maj 2022 att denna skrivelse skulle läggas till akten i målet. Slutligen tillfrågade tribunalen parterna om detta vid förhandlingen.

43      Den bevisning som kommissionen har lagt fram som svar på tribunalens begäran är av tre slag. För det första har kommissionen åberopat den förteckning över företag till vilka undersökningen har skickats, vilken innehåller sökandens namn. För det andra har kommissionen gett in ett utdrag från den it-applikation som den använde för att skicka ut undersökningen, av vilket det framgår att marknadsundersökningen översändes till sökanden den 23 januari 2019 klockan 16:35 med svarsdatum den 30 januari 2019. Det anges även att en påminnelse skickades ut den 27 januari 2019. För det tredje har kommissionen gett in två utdrag ur sina databaser avseende mejl och fax av vilka det framgår att ett mejl och ett fax skickades till sökanden. Datum och klockslag för dessa försändelser motsvarar dem som anges i utdraget från applikationen.

44      Av detta framgår att kommissionen faktiskt skickade marknadsundersökningen till sökanden.

45      Sökanden har i detta avseende, såväl i sin skrivelse av den 19 april 2022 som vid förhandlingen, gjort gällande att marknadsundersökningen sänts till sökandens pressekreterare. Den sistnämnde har emellertid intygat att han inte mottagit den, och sökanden har angett att han inte var rätt person att kontakta. På den sistnämnda punkten har sökanden i sin skrivelse av den 19 april 2022 påpekat att marknadsundersökningen avseende koncentration M.8870 inte sändes till pressekreteraren utan till den ansvariga marknadsdirektören.

46      Eftersom det inte kan krävas att sökanden förebringar bevis för en negativ omständighet, nämligen att marknadsundersökningen inte mottagits, vände sig tribunalen till kommissionen för att denna skulle kunna bevisa att den verkligen hade skickat nämnda undersökning. Såsom framgår av punkt 44 ovan har kommissionen uppfyllt sin bevisbörda. Under sådana omständigheter ankom det på sökanden att lägga fram uppgifter för tribunalen som ifrågasatte tillförlitligheten av den bevisning som kommissionen förebringat, vilket sökanden inte har gjort.

47      Vad gäller den omständigheten att marknadsundersökningen skickades till fel mottagare kan det konstateras att sökanden, även om detta skulle anses styrkt, inte har bestritt att personen i fråga verkligen var sökandens pressekreterare vid den tidpunkt då undersökningen sändes ut.

48      Det kan rimligen förväntas att en sådan person, som inte bara mottar ett mejl utan även ett fax från en unionsinstitution, så snart som möjligt informerar institutionen om att dessa meddelanden nått fel mottagare. När han mottog dessa handlingar var det dessutom möjligt för honom att kontakta företagets rättsavdelning eller försäljningsavdelning för att informera dem om att handlingarna mottagits.

49      Även om sökanden hade haft möjlighet att genomföra marknadsundersökningen, skulle denna omständighet i vart fall inte ha kunnat medföra att sökandens deltagande kvalificerades som aktivt.

50      Bara det att returnera ett ifyllt frågeformulär kan inte anses räcka för att särskilja den berörda aktören på det sätt som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 18 september 2006, Wirtschaftskammer Kärnten och Best Connect Ampere Strompool/kommissionen, ej publicerat, EU:T:2006:257, punkterna 50 och 51).

51      Det måste förhålla sig så, eftersom kommissionen, såsom den med fog hävdade vid förhandlingen, kan behöva fråga ut ett stort antal aktörer på den berörda marknaden för att fatta ett beslut om en anmäld koncentration. Detta följer av dess befogenhet att begära upplysningar enligt artikel 11.7 i förordning nr 139/2004, enligt vilken kommissionen för att fullgöra de uppgifter som den tilldelas genom nämnda förordning får höra alla fysiska eller juridiska personer som går med på att höras i syfte att samla in information som har samband med föremålet för en utredning.

52      För det andra har sökanden gjort gällande att den begärde av förhörsombudet att erkännas som berörd tredje part. Även om åtgärden att framställa en sådan begäran kan vara ett tecken på sökandens uttryckliga vilja att delta i förfarandet avseende koncentration M.8871, kan det inte medföra att sökanden anses ha deltagit ”aktivt”. Ett aktivt deltagande måste återspeglas specifikt i de av sökandens handlingar som kan påverka utgången av förfarandet.

53      Vid förhandlingen uppgav sökanden dessutom att kommissionen, i motsats till vad som hade angetts i förhörsombudets beslut av den 7 februari 2019, inte hade fastställt någon frist för sökanden att inkomma med skriftligt yttrande över koncentration M.8871.

54      Tribunalen konstaterar att detta argument står i strid med vad sökanden i övrigt har hävdat i sina olika skrivelser, nämligen att den deltog aktivt i det administrativa förfarandet avseende koncentration M.8871. Sökanden kan emellertid inte vidhålla sina argument att den deltog aktivt i förfarandet och samtidigt, för första gången vid förhandlingen, kritisera kommissionen för att inte ha fastställt en frist för att inkomma med yttrande, för att visa sin talerätt. Enligt principen nemo potest venire contra factum proprium, även kallad venire contra factum proprium non valet, får ingen bestrida sina egna medgivanden (dom av den 22 april 2016, Irland och Aughinish Alumina/kommissionen, T‑50/06 RENV II och T‑69/06 RENV II, EU:T:2016:227, punkt 192, och dom av den 6 april 2017, Regione autonoma della Sardegna/kommissionen, T‑219/14, EU:T:2017:266, punkt 63; se även, för ett liknande resonemang, beslut av den 13 februari 2014, Marszałkowski/harmoniseringskontoret, C‑177/13 P, ej publicerat, EU:C:2014:183, punkt 73). Det är således uppenbart att detta argument inte kan tas upp till prövning.

55      För det tredje har sökanden hävdat att koncentrationerna M.8871 och M.8870 utgör en enda koncentration och att kommissionen har behandlat dessa två transaktioner gemensamt. Vid förhandlingen preciserade sökanden att det var först när den mottog marknadsundersökningen avseende koncentration M.8871 som den hade framställt sin begäran om att få yttra sig till förhörsombudet i det administrativa förfarandet avseende den koncentrationen.

56      Dessa argument kan inte godtas, eftersom de är verkningslösa. Vid prövningen av huruvida talan kan tas upp till sakprövning saknar det nämligen betydelse huruvida koncentrationerna M.8870 och M.8871 utgör en enda koncentration eller inte, eller hur sökanden hade uppfattat hur kommissionen avsåg att behandla dessa två koncentrationer, eftersom sökanden under alla omständigheter inte yttrade sig över koncentration M.8871, förutom på en sida i sin presentation av den 3 oktober 2018.

57      Eftersom sökanden inte deltagit aktivt i förfarandet avseende koncentration M.8871 och med hänsyn till att det därtill inte föreligger någon särskild omständighet avseende påverkan på sökandens ställning på marknaden, så ska sökanden inte anses personligen berörd av det angripna beslutet, i den mening som avses i den rättspraxis som erinras om i punkt 29 ovan.

58      Eftersom sökanden inte är personligen berörd av det angripna beslutet, har den inte visat att den har talerätt. Talan ska därför avvisas.

 Rättegångskostnader

59      Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen, E.ON och RWE har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Sökanden har tappat målet och ska därför bära sina egna rättegångskostnader och ersätta kommissionens samt dessa intervenienters rättegångskostnader.

60      Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska medlemsstater och institutioner som har intervenerat bära sin rättegångskostnad. Förbundsrepubliken Tyskland ska således bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen i utökad sammansättning)

följande:

1)      Talan avvisas.

2)      Enercity AG ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens, E.ON SE:s och RWE AG:s rättegångskostnader.

3)      Förbundsrepubliken Tyskland ska bära sina rättegångskostnader.

Gervasoni

Madise

Nihoul

Frendo

 

      Martín y Pérez de Nanclares

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 17 maj 2023.

Underskrifter


*      Rättegångsspråk: tyska.