Förenade målen T‑479/11 och T‑157/12

Republiken Frankrike

och

IFP Énergies nouvelles

mot

Europeiska kommissionen

”Statligt stöd – Forskning på oljeområdet – Underförstådd och obegränsad statlig garanti till förmån för Institut français du pétrole (IFP) genom att det beviljats ställning som offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag (EPIC) – Fördel – Presumtion att en fördel föreligger”

Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 26 maj 2016

1.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Beviljande av en fördel till stödmottagarna – Statlig garanti till ett företag som inte omfattas av vanliga förfaranden för rekonstruktion och likvidation – Bevisbördan för att det föreligger en fördel vilar på kommissionen – Bedömning mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter – Fördelen uppkommer genom förhållandet mellan det stödmottagande företaget och dess fordringsägare

(Artikel 107.1 FEUF)

2.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Beviljande av en fördel till stödmottagarna – Statlig garanti till ett företag som inte omfattas av vanliga förfaranden för rekonstruktion och likvidation – Bevisbördan för att det föreligger en fördel vilar på kommissionen – Helt hypotetiskt resonemang – Resonemang som inte uppfyller beviskraven

(Artikel 107.1 FEUF)

3.      Stöd som ges av en medlemsstat – Administrativt förfarande – Kommissionens skyldigheter – Omsorgsfull och opartisk granskning – Så kompletta och tillförlitliga uppgifter som möjligt ska beaktas – Motiveringsskyldighetens räckvidd

(Artikel 108.2 FEUF)

4.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Juridisk beskaffenhet – Tolkning utifrån objektiva kriterier – Domstolsprövning – Räckvidd

(Artikel 107.1 FEUF)

5.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Brister i motiveringen avhjälps under domstolsförfarandet – Otillåtet

(Artikel 296 FEUF)

6.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Beviljande av en fördel till stödmottagarna – Nödvändigt att beakta verkan av en åtgärd för att fastställa stödmottagarens fördel

(Artikel 107.1 FEUF)

7.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Beviljande av en fördel till stödmottagarna – Statlig garanti till ett företag som inte omfattas av vanliga förfaranden för rekonstruktion och likvidation – Bevis på en fördel genom en presumtion om att företagets finansiella situation förbättras – Gränser

(Artikel 107.1 FEUF)

8.      Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Granskning av en stödordning i dess helhet – Tillåtet – Granskning av de allmänna särdragen hos ett stöd som beviljats på grundval av en anmälningspliktig stödordning – Otillåtet

(Artikel 108 FEUF)

9.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Beviljande av en fördel till stödmottagarna – Statlig garanti till ett företag som inte omfattas av vanliga förfaranden för rekonstruktion och likvidation – Bevis på en fördel genom en presumtion om att företagets finansiella situation förbättras – Nämnda presumtion motbevisbar

(Artikel 107.1 FEUF)

1.      Enligt fast rättspraxis omfattar begreppet statligt stöd enligt artikel 107.1 FEUF inte enbart konkreta fördelar, utan även ingripanden som på olika sätt minskar de kostnader som normalt belastar ett företags budget och som därigenom, utan att vara subventioner i strikt bemärkelse, är av samma karaktär och har identiskt lika effekter. Sådana åtgärder som, oavsett deras form, direkt eller indirekt gynnar företag, liksom åtgärder som kan anses ge det mottagande företaget ekonomiska fördelar som det inte skulle ha erhållit under normala marknadsmässiga förhållanden, anses utgöra stöd.

För att kontrollera huruvida det stödmottagande företaget har fått en ekonomisk fördel som det inte skulle ha fått enligt normala marknadsmässiga villkor, är kommissionen skyldig att göra en fullständig analys av samtliga relevanta omständigheter i den omtvistade transaktionen och dess sammanhang. Denna analys innefattar det stödmottagande företagets situation och situationen på den aktuella marknaden.

Den metod som kommissionen valde för att fastslå huruvida det förelåg en ekonomisk fördel för ett offentligt forskningsinstitut, som det åtnjöt på grund av sin ställning som offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag, som bestod i att undersöka den fördel som uppstått i relationerna mellan nämnda institut och dess fordringsägare, utgjorde inte felaktig rättstillämpning.

Fördelen som följer av en statlig garanti som är knuten till ställningen för det företag som omfattas av garantin uppkommer nämligen i relationen mellan detta företag och dess fordringsägare. För att kunna dra slutsatsen att det föreligger en fördel i ett enskilt fall, krävs emellertid att den mer förmånliga behandling som fordringsägarna ger det företag som omfattas av garantin samt att företagets kostnader och intäkter som minskar eller ökar genom denna behandling fastställs med beaktande av samtliga relevanta omständigheter i den omtvistade transaktionen och dess sammanhang, vilket innefattar situationen för det företag som omfattas av garantin och situationen på den aktuella marknaden.

(se punkterna 70, 71, 82, 83, 87 och 88)

2.      Se domen.

(se punkterna 71, 94–108, 114, och 115)

3.      Se domen.

(se punkt 72)

4.      Se domen.

(se punkterna 73–75)

5.      Se domen.

(se punkterna 126 och 130)

6.      Se domen.

(se punkt 129)

7.      Domstolen slog visserligen fast i dom av den 3 april 2014, Frankrike/kommissionen (C‑559/12 P, EU:C:2014:217), att en presumtion för att det förelåg en underförstådd och obegränsad statlig garanti till förmån för ett företag som inte omfattades av de förfaranden för rekonstruktion och likvidation av företag som gäller i allmänhet, ledde det till en förbättring av företagets ekonomiska situation genom att de utgifter som normalt sett belastade dess budget minskade, men att möjligheten att använda en sådan presumtion beror på hur sannolika de antaganden som den grundas på är.

Den presumtion som uppställdes i den ovannämnda domen vilar således på två antaganden vars sannolikhet domstolen har erkänt, nämligen att förekomsten av en garanti som ställs av de offentliga myndigheterna i en medlemsstat har ett positivt inflytande på fordringsägarnas bedömning av kreditrisken hos den som omfattas av garantin och att detta positiva inflytande yttrar sig i en minskning av kreditkostnaderna. Det är dock inte uppenbart att ett sådant antagande, att det positiva inflytande som förekomsten av en garanti som ställs av de offentliga myndigheterna i en medlemsstat har på fordringsägarnas bedömning av kreditrisken hos den institution omfattas av garantin yttrar sig i en sänkning av de priser som leverantörerna erbjuder den aktuella institutionen, är sannolikt.

Kommissionen kan under alla omständigheter inte åberopa den motbevisbara presumtion som domstolen uppställde i den ovannämnda domen för att styrka att fördelen föreligger i relationerna mellan, å ena sidan, ett offentligt forskningsinstitut som getts en underförstådd och obegränsad statlig garanti och, å andra sidan, leverantörerna och kunderna, eftersom denna presumtion endast kan tillämpas på relationer som innebär en finansieringsåtgärd, ett lån eller, i vidare mening, kredit som beviljas av en fordringsägare till en offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag, särskilt relationerna mellan denna offentliga institution av industriellt och kommersiellt slag och bank- och finansinstituten.

(se punkterna 136–139, 142 och160)

8.      Se domen.

(se punkterna 165–173)

9.      Se domen.

(se punkterna 187–195)