Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Oradea (Rumänien) den 11 maj 2021 – Curtea de Apel Alba Iulia, Curtea de Apel Cluj, Tribunalul Bihor, Tribunalul Satu Mare, Tribunalul Sălaj mot YF, KP, OJ, YS, SL, DB, SH
(Mål C-301/21)
Rättegångsspråk rumänska
Hänskjutande domstol
Curtea de Apel Oradea
Parter i det nationella målet
Klagande: Curtea de Apel Alba Iulia, Curtea de Apel Cluj, Tribunalul Bihor, Tribunalul Satu Mare, Tribunalul Sălaj
Motparter: YF, KP, OJ, YS, SL, DB, SH
Andra berörda parter: Tribunalul Cluj, Consiliul Național pentru Combaterea Discriminării
Tolkningsfrågor
Ska bestämmelserna i artikel 9.1 i [direktiv 2000/78] som garanterar tillgång till rättsliga förfaranden för ”alla som anser sig förfördelade på grund av att principen om likabehandling1 , inte har tillämpats på dem” och artikel 47 första stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, enligt vilken var och en har rätt till ”ett effektivt rättsmedel [och att] få sin sak prövad i en rättvis … rättegång”, tolkas så, att de utgör hinder för en nationell bestämmelse, såsom artikel 211 c i Legea dialogului social nr. 62/2011 (rumänsk lag nr 62/2011, som reglerar dialogen mellan arbetsmarknadens parter), enligt vilken treårsfristen för att väcka en talan om skadestånd börjar löpa ”från den dag skadan uppstod”, oavsett huruvida kärandena har haft kännedom eller inte om uppkomsten av skadan (och om dess omfattning).
Ska bestämmelserna i artikel 2.1 och 2.2, och i artikel 3.1 c in fine, i direktiv [2000/78] tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser som artikel 1.2 i Legea-cadru nr. 330, din 5 noiembrie 2009, privind salarizarea unitară a personalului plătit din fonduri publice (rumänsk ramlag av den 5 november 2009, nr 330, om enhetlig lön till personal som avlönas med offentliga medel), som tolkats i dom nr 7/2019 (offentliggjord i Monitorul Oficial al României - Rumäniens officiella tidning – nr 343/6 maj 2019), som meddelats av Înalta Curte de Casație și Justiție, efter det att talan väckts ”i lagens intresse”, under omständigheter där kärandena inte hade haft någon möjlighet enligt lag att begära höjning av lönetillägget avseende placering när de tillträdde sin tjänst som domare vid en tidpunkt efter ikraftträdandet av lag [nr] 330/2009, en rättsakt i vilken det uttryckligen föreskrevs att lönerna endast är och ska fortsätta vara de som föreskrivs i [nämnda] lag, vilket således innebar att lönediskriminering uppstod i jämförelse med kärandenas kolleger, vilket även utgör åldersdiskriminering, eftersom i praktiken endast äldre domare, vilka inträtt i tjänst före januari 2010 (och som dragit nytta av domar under perioden från år 2006 till år 2009, vilkas domslut tolkades år 2019 i domen från [Înalta Curte de Casație și Justiție] nr 7/2019), har kommit i åtnjutande av retroaktiva betalningar av lönetillägg (som motsvarar dem som yrkas i den talan vilka utgör föremålet för förevarande förfarandet) under månaderna december 2019/januari 2020, för perioden från år 2010 till år 2015, trots att även kärandena under denna period tjänstgjorde som domare, utförde samma arbete, under samma villkor och vid samma institution.
Ska bestämmelserna i direktiv [2000/78] tolkas så, att de utgör hinder för diskriminering endast om den grundas på något av de kriterier som anges i artikel 1 i direktivet, eller utgör tvärtom dessa bestämmelser, eventuellt kompletterade med andra unionsrättsliga bestämmelser, generellt hinder för att en arbetstagare behandlas annorlunda än en annan i fråga om lön när han eller hon utför samma arbete för samma arbetsgivare [under] samma period och på samma villkor?
____________
1 EUT, L 303, 2000, s. 16.