Mål T‑15/13

Group Nivelles

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsförfarande – Registrerad formgivning för en duschränna – Tidigare formgivning – Ogiltighetsgrunder – Nyhet – Särprägel – Synliga egenskaper hos den tidigare formgivningen – Aktuella produkter – Artiklarna 4–7, 19 och 25.1 b i förordning (EG) nr 6/2002”

Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 13 maj 2015

1.      Gemenskapsformgivningar – Överklagande – Talan vid unionsdomstol – Tribunalens behörighet – Prövning av lagenligheten av överklagandenämndernas beslut – Omprövning av de faktiska omständigheterna mot bakgrund av de bevis som inte lagts fram tidigare under förfarandet vid harmoniseringsbyrån – Omfattas inte

(Rådets förordning nr 6/2002, artikel 61)

2.      Gemenskapsformgivningar – Överklagande – Talan vid unionsdomstol – Tribunalens möjlighet att ändra det angripna beslutet – Gränser

(Rådets förordning nr 6/2002, artikel 61)

3.      Gemenskapsformgivningar – Förfarandebestämmelser – Motivering av beslut – Artikel 62 första meningen i förordning nr 6/2002 – Samma räckvidd som artikel 296 FEUF – Överklagandenämnden använder en underförstådd motivering – Tillåtet – Villkor

(Artikel 296 FEUF; rådets förordning nr 6/2002, artikel 62)

4.      Gemenskapsformgivningar – Skyddskrav – Nyhet – Särprägel – Vilket slags produkt formgivningen avser – Inverkan på bedömningen av nämnda krav

(Rådets förordning nr 6/2002, artikel 3 a, 4.1, 5, 6, 7.1 första meningen, 10, 19.1 och 36.6)

5.      Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel föreligger inte – Kunnig användare – Begrepp

(Rådets förordning nr 6/2002, artikel 6.1)

1.      Se domen.

(se punkt 23)

2.      Tribunalens prövning i enlighet med artikel 61 i förordning nr 6/2002 om gemenskapsformgivning består i en prövning av lagenligheten av överklagandenämndens beslut. Tribunalen får ogiltigförklara eller ändra det beslut som är föremål för talan endast om detta, vid tidpunkten då det fattades, omfattades av någon av de grunder för ogiltigförklaring eller ändring som anges i artikel 61.2 i denna förordning. Tribunalens behörighet att ändra överklagandenämndens beslut innebär således inte att rätten får ersätta överklagandenämndens bedömning med sin egen. Tribunalen får inte heller göra bedömningar i frågor där överklagandenämnden ännu inte uttalat sig. Tribunalens behörighet att ändra beslut ska således i princip endast avse de fall där rätten – efter att ha prövat överklagandenämndens bedömning – på grundval av fastlagda rättsliga och faktiska omständigheter kan bestämma det beslut som överklagandenämnden var skyldig att fatta.

I de fall där prövningen – inom ramen för en ansökan om ogiltighetsförklaring av en formgivning – av om den omstridda formgivningen ska betraktas som ny, mot bakgrund av de tidigare formgivningar som sökanden har åberopat, inte är fullständig, skulle en prövning från tribunalens sida av om den omstridda formgivningen ska betraktas som ny, mot bakgrund av samtliga omständigheter som sökanden har åberopat vid harmoniseringsbyråns enheter, i princip innebära att tribunalen utförde sådana administrativa uppgifter och utredningsuppgifter som ankommer på harmoniseringsbyrån. Detta skulle strida mot den institutionella jämvikten, vilken har legat till grund för principen om fördelning av behörighet mellan harmoniseringsbyrån och tribunalen.

(se punkterna 89 och 91)

3.      Se domen.

(se punkterna 98 och 99)

4.      I samband med prövningen av om det, mot bakgrund av förordning nr 6/2002 om gemenskapsformgivning, är av betydelse för bedömningen av huruvida en formgivning ska betraktas som ny eller ha särprägel vilket slags produkt som formgivningen avser, framhåller tribunalen att det med uttrycket ”formgivning” i nämnda förordning avses en produkts eller en produktdels utseende, vilket framgår av artikel 3 a i samma förordning. Det följer härav att en ”formgivning skall skyddas”, i den mening som avses i artikel 4.1 i förordning nr 6/2002, genom skydd av en produkts utseende.

Bland annat med beaktande av artikel 36.6 i förordning nr 6/2002 och hänvisningen, i artikel 19.1 andra meningen i samma förordning, till ”en produkt”, drar tribunalen slutsatsen att en registrerad gemenskapsformgivning ska ge innehavaren ensamrätt att använda den aktuella formgivningen – samt enligt artikel 10 i samma förordning varje formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck – i samband med alla slags produkter (och inte endast den produkt som anges i registreringsansökan). En registrerad gemenskapsformgivning ger även innehavaren rätt att förbjuda tredje man att använda den aktuella formgivningen samt varje formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck, i samband med alla slags produkter. Om så inte var fallet, skulle artikel 19.1 andra meningen inte avse ”en produkt” utan endast den produkt (eller de produkter) som anges i registreringsansökan.

En gemenskapsformgivning kan således inte betraktas som ny i den mening som avses i artikel 5.1 i förordning nr 6/2002, om en identisk formgivning har gjorts tillgänglig för allmänheten före de tidpunkter som anges i den bestämmelsen, även om den tidigare formgivingen skulle vara avsedd att ingå i eller användas för en annan produkt.

Enligt artikel 7.1 första meningen i förordning nr 6/2002 anses en tidigare formgivning som ingår i en viss produkt eller som används för den produkten ha gjorts tillgänglig om den har offentliggjorts. Detta gäller med undantag för om den omständigheten inte rimligen kunde ha blivit känd vid normal yrkesmässig verksamhet i kretsar inom den berörda sektorn inom unionen. Den ”berörda sektorn” i den mening som avses i artikel 7.1 i förordning nr 6/2002 avser inte endast sektorn för den produkt som den omstridda formgivningen är avsedd att ingå i eller användas för. Följaktligen är en tidigare formgivning som ingår i eller används för en annan produkt än den som den senare formgivningen avser i princip relevant vid bedömningen av om den senare formgivningen ska betraktas som ny i den mening som avses i artikel 5 i förordning nr 6/2002.

Såsom följer av ordalydelsen i skäl 14 i förordning nr 6/2002 ska arten av den produkt som en omstridd formgivning avser och den industrisektor dit produkten hör beaktas vid bedömningen av en formgivnings särprägel i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 6/2002. Den användare som härvid ska beaktas är användaren av den produkt som formgivningen används för eller ingår i.

Att identifiera den produkt som den tidigare formgivningen används för eller ingår i, vilken åberopats i syfte att ifrågasätta att en senare formgivning har särprägel i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 6/2002, är således relevant med avseende på den bedömningen. Det är nämligen genom att identifiera den berörda produkten som det kan fastställas om den kunniga användaren av den produkt som den senare formgivningen används för eller ingår i känner till den tidigare formgivningen. Endast om sistnämnda villkor är uppfyllt kan den tidigare formgivningen utgöra hinder för att anse att en senare formgivning har särprägel.

(se punkterna 112, 115, 116, 119, 122–124, 129, 130 och 132)

5.      Se domen.

(se punkterna 126–128)