Överklagande ingett den 1 mars 2021 av Lukáš Wagenknecht av det beslut som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 17 december 2020 i mål T-350/20, Wagenknecht mot kommissionen
(Mål C-130/21 P)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Lukáš Wagenknecht (ombud: A. Koller, advokátka)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva tribunalens beslut i mål T-350/20, Wagenknecht/kommissionen,
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Den första grunden avser åsidosättande av skyldigheten att iaktta opartiskhet, med anledning av att det föreligger en intressekonflikt för domaren Laitenberger vid tribunalen på grund av, för det första, att han fram till 2019 var anställd som generaldirektör vid Europeiska kommissionen och, för det andra, att han i den tjänsten i kommunikation med klaganden genom sin talesman gav uttryck för ett officiellt ställningstagande, enligt vilket Europeiska kommissionen ska undvika att granska eventuellt olagligt statligt stöd till koncernen Agrofert. En sådan situation ger ett objektivt intryck av att det föreligger en intressekonflikt för domaren Laitenberger, oavsett om en intressekonfliktregel rent konkret har åsidosatts.
Den andra grunden avser åsidosättande av skyldigheten för tribunalens domare att visa samvetsgrannhet, till följd av deras bristande förmåga att se detta måls avgörande betydelse i förhållande till unionens grundläggande institutionella funktionssätt och unionens grundläggande värderingar och att anpassa förfarandet och det därpå följande beslutet till dessa aspekter.
Den tredje grunden avser att tribunalens åttonde avdelning åsidosatt skyldigheten att iaktta oberoende, på grund av att tribunalen okritiskt anslöt sig till Europeiska kommissionens förfarandestrategi som syftar till att undgå materiell kontroll av kommissionens agerande i egenskap av en offentlig institution, och på grund av att tribunalen i praktiken har avstått från att utöva en domstolskontroll över Europeiska unionens institutioner, däribland Europeiska kommissionen, när det gäller dessa institutioners skyldighet att upprätthålla förbudet mot intressekonflikter i samband med unionens budget.
Den fjärde grunden avser att tribunalen nekat klaganden tillgång till en domstolsprövning genom att den inte tillät att unionens offentliga institutioner, däribland kommissionen, ålades sanktioner om de åsidosatte konkreta bestämmelser i unionsrätten och unionens grundläggande värderingar. Att förhindra unionsmedborgare och deras demokratiskt valda representanter från att väcka passivitetstalan mot dessa institutioner utgör rättsvägran (”déni de justice”).
Den femte grunden avser åsidosättande av klagandens rätt till livet, eftersom tribunalen inte undersökte klagandens påstående om och bevis för att han var hotad till livet på grund av han gjort gällande rättigheter inför unionsdomstolen som – om än indirekt – rör att det föreligger en intressekonflikt vad gäller den tjeckiska premiärministern Andrej Babiš.
Den sjätte grunden avser åsidosättande av rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6.1 i Europakonventionen och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, för det första på grund av en underlåtenhet att pröva de flesta av klagandens argument, som följd av att tribunalen såväl kvantitativt som kvalitativt bortsåg från klagandens argument, för det andra på grund av användningen av ett felaktigt resonemang med avseende på de få av klagandens argument, bestående av positiva och negativa feltolkningar av klagandens argument, och för det tredje på grund av en underlåtenhet att pröva något av klagandens argument.
Den sjunde grunden avser åsidosättande av demokratins grundläggande värde, till följd av att EU-institutionernas förhalning när det gäller att lösa problemet avseende intressekonflikten för den tjeckiska premiärministern gynnar dessa institutioner, eftersom den innebär att det blir lättare för Europeiska kommissionen och övriga medlemsstater att ”framtvinga ett samtycke” från Republiken Tjeckien i Europeiska rådet i frågor som är av intresse för dessa andra medlemsstater och Europeiska kommissionen, men inte av intresse för Republiken Tjeckien, vilket i praktiken minskar värdet av Republiken Tjeckiens röster i egenskap av medlemsstat i Europeiska rådet.
Den åttonde grunden avser att tribunalen åsidosatte rättsstatens grundläggande värde när den fann att en ledamot i en medlemsstats parlament inte har något intresse av att fråga tribunalen huruvida unionens verkställande gren (kommissionen) iakttar de skyldigheter den har enligt bindande unionsrätt och att unionens skattebetalare inte har något intresse av att, via sin valda representant, ordförande för Republiken Tjeckiens ständiga representation, anmoda tribunalen att pröva huruvida en fördelning av offentliga medel är lagenlig och huruvida unionens verkställande gren (kommissionen) följer och upprätthåller bestämmelser om hur skattebetalarnas pengar korrekt ska fördelas.
Den nionde grunden avser att tribunalen åsidosatte det grundläggande värdet bestående i likhet inför lagen, eftersom unionen inte lägre skulle utgöra en internationell organisation som iakttar det grundläggande värdet bestående i likhet inför lagen om vissa personer och (nationella) institutioner, såsom kommissionen har hävdat och tribunalen bekräftat, skulle vara bundna av artikel 61 i budgetförordningen1 och artikel 325.1 FEUF, medan däremot andra personer (kommissionärer) och institutioner (kommissionen) i praktiken inte skulle vara bundna av dem, eftersom det inte skulle finnas någon som kunde väcka talan mot dessa sistnämnda personer och institutioner vid unionsdomstolen för det fall de skulle åsidosätta dessa artiklar genom passivitet bestående i en underlåtenhet att iaktta de skyldigheter som följer av dessa artiklar.
Den tionde grunden avser åsidosättande av rättsstatens grundläggande värde, på grund av att vägran att agera, vilken strider mot unionsrättens grundläggande värderingar, inte kan läkas genom kommissionens fortsatta vägran att agera.
Den elfte grunden avser åsidosättande av principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättssystem, närmare bestämt principen om förbud mot intressekonflikter för offentliga tjänstemän, bland annat ledamöter av regeringen, vilken även inkluderar en effektiv verkställighet av denna princip, vilket återigen förutsätter att en person som har intressen som avviker från en unionsinstitutions (däribland Europeiska kommissionens) intressen, ska ha möjlighet att väcka talan mot Europeiska kommissionen för underlåtenhet att effektivt upprätthålla förbudet mot intressekonflikter.
____________
1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1).