TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

3 juni 2015

Mål T‑658/13 P

BP

mot

Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA)

”Överklagande – Personalmål – Kontraktsanställd – Personal vid Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter – Beslut att inte förnya ett tidsbestämt anställningskontrakt så att det gäller tills vidare – Rätten att yttra sig – Omplacering till en annan tjänst under den tid som återstår av anställningskontraktet – Bedömning av de faktiska omständigheterna – Missuppfattning av bevisning – Motiveringsskyldighet”

Saken:      Överklagande av den dom som meddelades av Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) den 30 september 2013, BP/FRA (F-38/12, REUFP, EU:F:2013:138) med yrkande om upphävande av nämnda dom.

Avgörande:      Den dom som meddelades av Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) den 30 september 2013, BP/FRA (F-38/12, REUFP, EU:F:2013:138), upphävs i den del som personaldomstolen därigenom ogillade den talan som väckts mot Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheters (FRA) beslut, i en skrivelse av den 27 februari 2012, att inte förnya BP:s avtal om anställning som kontraktsanställd. FRA:s beslut, i en skrivelse av den 27 februari 2012, att inte förnya BP:s avtal om anställning som kontraktsanställd, ogiltigförklaras. Överklagandet ogillas i övrigt. BP och FRA ska bära sina rättegångskostnader såväl i målet vid personaldomstolen som i förevarande mål.

Sammanfattning

Tjänstemän – Kontraktsanställda – Rekrytering – Beslut att inte förnya ett tidsbestämt anställningskontrakt – Antagande av beslutet utan att först bereda den berörda personen möjlighet att yttra sig angående samtliga uppgifter som administrationen hade tillgång till – Åsidosättande av rätten att yttra sig

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 85.1; rådets förordning nr 168/2007, artikel 24.1)

Att rätten till försvar ska iakttas i alla förfaranden som inleds mot en person, och som kan leda till en rättsakt som går denne emot, är en grundläggande princip i unionsrätten som ska säkerställas även när det saknas regler för förfarandet i fråga. Denna princip om att iaktta rätten till försvar är än viktigare när det rör sig om ett beslut att inte förnya en tillfälligt anställds anställningskontrakt som antagits mot bakgrund av relationsproblem.

Enligt denna princip krävs det att den berörde bereds tillfälle att yttra sig på ett ändamålsenligt sätt om de uppgifter som kan läggas honom till last i den kommande rättsakten. Ett beslut att inte förnya ett anställningskontrakt kan därför fattas först efter att den berörde har beretts faktisk möjlighet att yttra sig över förslaget till beslut. Detta kan ske antingen genom ett skriftligt eller muntligt förfarande som inletts av tillsättningsmyndigheten, och det ankommer på denna myndighet att visa att den berörda har beretts en sådan möjlighet. Den berörde personen måste härvidlag kunna yttra sig med kännedom om samtliga uppgifter som nämnda myndighet har tillgång till, och särskilt vad gäller innehållet i ett yttrande från denna persons överordnade angående förnyandet som har inlämnats till nämnda myndighet. Även om detta yttrande utgör en förberedande rättsakt, varför den inte gått den berörda personen emot, hindrar denna omständighet inte att denna rättsakt, just eftersom den utgör en förberedande rättsakt, ska anses ingå i de handlingar som tillsättningsmyndigheten lagt till grund för sitt beslut att inte förnya anställningskontraktet. Den berörda personen ska därför beredas möjlighet att yttra sig till denna myndighet över de synpunkter som framförs i detta yttrande innan denna myndighet antar sitt beslut.

(se punkterna 51, 52, 56, 57 och 61)

Hänvisning till

Domstolen: dom av den 24 oktober 1996, kommissionen/Lisrestal m.fl., C‑32/95 P, REG, EU:C:1996:402, punkt 21; dom av den 9 november 2006, kommissionen/De Bry, REG, C‑344/05 P, EU:C:2006:710, punkterna 37 och 38 och där angiven rättspraxis; dom av den 6 december 2007, Marcuccio/kommissionen, C‑59/06 P, REGP, EU:C:2007:756, punkterna 46 och 47

Tribunalen: dom av den 9 juli 2002, Aimone mot domstolen, T‑70/01, REGP, EU:T:2002:178, punkt 36