Language of document : ECLI:EU:T:2015:449

Mål T‑657/13

BH Stores BV

mot

Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (harmoniseringskontoret)

”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket ALEX – De nationella ordmärkena och det nationella figurmärket ALEX – Relativt registreringshinder – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 – Huruvida överklagandet till överklagandenämnden kunde tas upp till sakprövning – Motiveringsskyldighet – Artikel 75 i förordning nr 207/2009 – Likhet mellan de varor och tjänster som omfattas av de motstående varumärkena föreligger inte – Risk för förväxling föreligger inte”

Sammanfattning – Tribunalens dom (sjunde avdelningen i utökad sammansättning) av den 2 juli 2015

1.      Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Överklagande till unionsdomstolen – Lagenligheten av beslut som fattats av en överklagandenämnd i ett invändningsförfarande – Ifrågasättande genom att nya faktiska omständigheter åberopas – Otillåtet – Beaktande av rättspraxis från unionsdomstolarna eller från nationella eller internationella domstolar som inte åberopats inför harmoniseringskontorets instanser – Tillåtet

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 65)

2.      Gemenskapsvarumärke – Förfarandebestämmelser – Motivering av beslut – Artikel 75 första meningen i förordning nr 207/2009 – Samma räckvidd som artikel 296 FEUF

(Artikel 296 FEUF; rådets förordning nr 207/2009, artikel 75 första meningen)

3.      Gemenskapsvarumärke – Harmoniseringskontorets beslut – Principen om likabehandling – Principen om god förvaltningssed – Harmoniseringskontorets tidigare beslutspraxis

(Rådets förordning nr 207/2009)

4.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Bedömningskriterier

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

5.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – De nationella ordmärkena och det nationella figurmärket ALEX

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

6.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Likhet mellan de berörda varorna eller tjänsterna – Överlappning mellan två varukategorier avsedda för olika ändamål

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

1.      Se domen.

(se punkterna 25 och 26)

2.      Enligt artikel 75 första meningen i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken ska beslut från Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) vara motiverade. Enligt fast rättspraxis är denna skyldighet lika omfattande som den som föreskrivs i artikel 296 andra stycket FEUF och av den motivering som krävs enligt nämnda bestämmelse ska klart och tydligt framgå hur den som har antagit rättsakten har resonerat. Harmoniseringskontorets skyldighet att motivera sina beslut har det dubbla syftet att dels att ge dem som berörs av beslutet kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden, så att de kan tillvarata sina rättigheter, dels att göra det möjligt för unionsdomstolen att pröva beslutets lagenlighet.

Av rättspraxis framgår att bedömningen av om motiveringen av ett beslut uppfyller kraven ska ske inte endast utifrån motiveringens lydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det ifrågavarande området.

Av fast rättspraxis framgår att det inte kan krävas att överklagandenämnderna utformar beslutsskälen så, att samtliga resonemang som parterna fört bemöts vart och ett för sig och på ett uttömmande sätt. Motiveringen kan således vara underförstådd, förutsatt att de berörda får kännedom om skälen till överklagandenämndens beslut och att behörig domstol får ett tillräckligt underlag för att kunna utföra sin prövning. Det är tillräckligt att överklagandenämnderna redogör för de faktiska omständigheter och rättsliga överväganden som är av särskild betydelse för beslutets systematik.

(se punkterna 29–31)

3.      Överklagandenämnderna vid Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) ska fatta beslut enligt förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken beträffande registrering av ett kännetecken som gemenskapsvarumärke inom ramen för en normbunden behörighet och har således inte någon befogenhet att företa skönsmässiga bedömningar. Huruvida ett sådant beslut är lagenligt ska därför enbart bedömas på grundval av denna förordning, såsom den tolkats av unionsdomstolen, och inte mot bakgrund av tidigare beslutspraxis.

Harmoniseringskontoret ska utöva sin behörighet i enlighet med de allmänna principerna i unionsrätten, bland annat principerna om likabehandling och god förvaltningssed. Med hänsyn till dessa två principer ska harmoniseringskontoret, när den behandlar en registreringsansökan, beakta de beslut som redan fattats i fråga om liknande ansökningar och ägna särskild uppmärksamhet åt frågan huruvida det finns anledning att besluta på samma sätt. Principerna om likabehandling och god förvaltningssed måste emellertid tillämpas på ett sätt som är förenligt med legalitetsprincipen. En part i ett förfarande vid harmoniseringskontoret kan följaktligen inte till sin egen förmån åberopa en eventuell rättsstridig åtgärd som gynnat någon annan för att uppnå ett likadant beslut. Dessutom ska, med hänsyn till kraven på rättssäkerhet och god förvaltningssed, bedömningen av en registreringsansökan vara strikt och fullständig och göras i varje enskilt fall

Gemenskapsordningen för varumärken är ett självständigt system, som består av en samling regler vilka syftar till att uppnå de mål som är specifika för detta system, och som ska tillämpas utan hänsyn till de nationella systemen. Av fast rättspraxis framgår att registreringar som redan gjorts i medlemsstaterna inte utgör avgörande omständigheter, utan endast omständigheter som kan beaktas vid registreringen av ett gemenskapsvarumärke.

(se punkterna 42, 90 och 92)

4.      Se domen.

(se punkterna 48, 49 och 95)

5.      För den breda allmänheten i Tyskland föreligger ingen risk för förväxling, i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken, mellan ordkännetecknet ALEX, för vilket registrering som gemenskapsvarumärke söks för ”badleksaker för barn” och ”pedagogiska och utvecklande aktivitetsleksaker för barn” under klass 28 i Niceöverenskommelsen, och ord- och figurmärkena ALEX, sedan tidigare registrerade i Tyskland för ”sportartiklar” under samma klass, eftersom de inte avser liknande varor.

För det första är de leksaker som omfattas av det sökta varumärket av en annan art än de ”sportartiklar” som omfattas av de äldre varumärkena. Det är just den förenklade formen och det mindre formatet som gör att ”pedagogiska och utvecklande aktivitetsleksaker för barn” kan skiljas från ”sportartiklar” i stället för att blandas samman med dem. De ”pedagogiska och utvecklande aktivitetsleksaker för barn” som avses i förevarande fall är, såsom framgår av benämningen, avsedda för relativt små barn och skiljer sig från ”sportartiklar” (även om de är imitationer av dem) genom att vara mindre tekniska och se annorlunda ut (de är mindre och lättare), genom att säkerhetsmässigt vara anpassade för barn i enlighet med direktiv 2009/48 om leksakers säkerhet och genom att i allmänhet ha ett lägre pris. En leksaksgolfbag är, för att ge ett exempel på varor som omfattas av det sökta varumärket och som nämnts av sökanden, anpassad till barns storlek, klubborna har inte samma precision som riktiga golfklubbor och de är tillverkade av tunn plast. Detta resonemang är av desto större anledning tillämpligt på ”badleksaker för barn” som inte har någon motsvarighet bland ”sportartiklar”.

För det andra har de motstående varorna i huvudsak olika avsedda ändamål. ”Sportartiklar” är avsedda att bygga upp kroppen genom fysisk träning medan pedagogiska och utvecklande aktivitetsleksaker för barn syftar både till att underhålla och undervisa barn. Det är också tydligt att syftet med ”badleksaker” endast är att ”underhålla små barn”. Att ”badleksaker för barn” har ett rent underhållande syfte är ännu mer uppenbart än vad gäller ”pedagogiska och utvecklande aktivitetsleksaker för barn”.

Eftersom de varor som omfattas av de motstående varumärkena är av olika art och har olika avsedda ändamål, kan de inte bytas ut mot varandra och konkurrerar således inte med varandra. Även om det ibland kan hända att de aktuella varorna är utbytbara, föreligger denna utbytbarhet i så fall endast i en riktning, det vill säga endast konsumenter av vissa av de leksaker som omfattas av det sökta varumärket kan tänkas köpa motsvarande ”sportartiklar” som omfattas av de äldre varumärkena vid en höjning av priset på nämnda leksaker. Konsumenter av ”sportartiklar” köper uppenbart inte leksaker som ersättning för riktiga ”sportartiklar” även om priset på ”sportartiklar” höjs.

För det tredje är distributions- och tillverkningskanalerna för de varor som omfattas av de motstående varumärkena olika.

Eftersom det inte finns någon likhet mellan de motstående varorna kan det inte finnas någon risk för förväxling, inte ens fastän varumärkena är identiska, eftersom ett av de nödvändiga villkoren för tillämpning av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009, det vill säga att varorna ska vara identiska eller av liknande slag, inte var uppfyllt.

(se punkterna 50, 51, 59, 61, 67, 70, 71, 74, 80 och 97)

6.      Den omständigheten att ett avsett ändamål (till exempel fysisk aktivitet) inte utesluter ett annat avsett ändamål (till exempel fritidsaktiviteter) och att två avsedda ändamål kan ”sammanblandas” i en vara hindrar inte att det kan identifieras ett dominerande eller med andra ord ”primärt” avsett ändamål för en vara. Med ”användningsområde” ska förstås det allmänt förutsedda användningsområdet för en vara, och inte ett alternativt eller tillfälligt användningsområde. Av detta följer att en ”flytande övergång” eller en överlappning mellan två varukategorier, vilka i huvudsak har olika avsedda ändamål, inte innebär att alla varor i dessa varukategorier är av liknande slag. Den omständigheten att två varor i viss utsträckning kan fylla samma funktion hindrar dessutom inte att de berörda konsumenterna kan uppfatta dem som olika varor.

(se punkterna 64–66)